Patetiskt ältande
Bild från i somras; likt en myra ältar sina försök att transportera fjärilen, ältar jag mina försök att glömma dig.
Tiden går och jag kämpar på. Jag minns, men jag kan fortfarande inte förstå. Innerst inne vet jag att det är patetiskt att älta, men jag kan inte låta bli att ta upp ämnet gång på gång. Ämnet jag ältar är; du. Du, det är dig jag ältar. Jag ältar det du gjorde, det du sa och de känslorna du gav mig. Allt som har med dig att göra ältas gång på gång. Varje dag funderar jag på vad det egentligen var som hände, men jag kommer inte fram till något vettigt svar. Kämpar, som jag har kämpat.
Mina utdrag jag skriver är också bara patetiska ältande. Det känns som att mina ord inte kommer någonvart. Jag skriver samma sak och jag kommer med samma budskap. Får ni ut någonting av att läsa mina utdrag? Jag mår bättre med tiden, det ska jag motvilligt erkänna. Jag kommer över sorgen och jag börjar leva igen. Men jag går inte vidare med ett helt hjärta. Jag har tappat en bit av mig själv och jag har svårt att gå vidare, när själen inte tillåter mig till det. Det jag ältar är bara patetiskt. Men jag kan inte låta bli; jag älskade dig.
Tack! Jag skall försöka få det att se bättre och skärpare bara jag kommer in i dedär med kameran. :) Min kamera är gammal och den vill inte fungera som jag vill. Men de skall nog bli en personlig blogg. :)
Du har en fin blogg! :)
Svar:
Tack så mkt =)
Sv: En gammal kamera behöver ju inte vara en negativ sak, men jag har inte förstått mej på min kamera. Den är samsung och den äter upp batterierna typ direkt. :)
En ny kamera kan va svår att få så att den samarbetar med en själv. :)
Din blogg har fin design och så intressanta inlägg.
re: åh tack! Ja, visst är kissen underbar?! Hihu!
Jo vi får hoppas på att det blir lyckat. Men det tror jag nog!
Kram kram!
re: tack igen!
Jaou. Han är min! hihi
Jag är expert på att älta, det är svårt att inte minnas saker och undra hur det hade blivit annorlunda :)
Ja men få ihop en fin liten reklambild så fixar jag det :D Är bara kul att få dela med sig :)
kram
re: Hihi ja det är han! Han heter Uffe hihu C:
re: haha jag älskar verkligen den filmen!
Hihi, jo han är för gullig han!
Klart det går bra nästa vecka med, ta det när du hinner :D
kram
En del saker tar det tid att smälta och ta in. I bland behöver man som du själv skriver få älta och upprepa sig. Det är vad du känner du behöver just nu, känn aldrig någon skam över vad dina känslor och kropp säger åt dig gumman. Det är en del av dig, glöm aldrig bort den viktigaste peronen i ditt liv DU!! Lyssna på dig själv!
Svar:
Vi kommer ses fler gånger, tro mina skrivna ord! Klart vi kommer att göra de, mig blir du inte av med! :)
-kramar-
Hej!
Kul att du gillar mina bilder.
Låter jobbigt det där men bra att det är på rätt väg. Ältandet ser jag som en del i processen att försöka komma vidare. Så länge man inte fastnar för länge och för djupt i det så att det blir destruktivt.
Jag tror på nya intryck, nya vanor, vara med goda vänner, försöka glädjas åt små saker i vardagen, av det som fungerar och de människor som faktiskt uppskattar dig som du är!
Kram
Aaw, tack vad söt du är hihi (:
Godnatt själv, kram <3
åhja! :D kram
Ja, vi får väl se :)
Sv; Ja! har man djur så ska man hålla koll på sina ungar 24/7. Speciellt när det gäller djur med ungar. I detta fallet var ungarna bara några dagar gamla. De kunde inte göra motstånd. Hade det varit en vuxen katt hade den såklart hoppat ur hennes famn. Om inte så hade den genast hoppat ur toan. Nae! Fyfan för dessa föräldrarna! Visst man kan inte vara där ungen är hela tiden. Men om man nu har kattungar, då stänger man in dem så att ungen inte kommer åt dem! Fyfan alltså.
Sv; Så fort det handlar om djur så blir jag förbannad. Människor är sådana as, bara för att de inte kommunicera med oss så betyder det inte att de inte har några känslor. Tänk dig ett lass grisar precis innan slakt och ett lass människor påväg till Auschwitz. Vi snackar fortfarande om hur hemskt det måste varit för dem och blabla. Grisarna då? Vi gör ju exakt samma sak med dem. Hur känner de det?
Rubriken satt som taket på huset ;)
Du verkar vara en person som har mycket att erbjuda. Vore bara synd om du inte lever livet fullt ut på grund av något som hände för fyra år sedan. Lätt att säga kanske, jag ältar också mycket, men jag försöker tänka att världen och dagen finns där att upptäcka och njuta av om man vill. Gårdagen och historien går inte att ändra på, med här och nu bestämmer du hur du själv vill vara och leva. Det finns så många fina människor. Kärleken kan man hitta hos fler. Först och främst i sig själv, men även i nya vänner och partners...
Hoppas att jag inte gick för långt nu,
Kram!
Fint skrivet.
Ha en underbar onsdag. Kram
sv: Du har helt rätt, man blir bara så irreterad...^^
Kram//julia
Sv: Jodå! :) Jag skall med en gång logga in på blogglovin och klicka för att följa din blogg. Utanvidare skall du få respons av mej. :)
Kram
Sv: Självklart vill jag ju följa din blogg. :) Kan jag fråga din åsikt om min blogg? :)
När man blir gammal ångrar man i regel endast de saker man aldrig gjorde. Alltså inte sådant som man kanske råkat göra lite tokigt eller något som gått fel. Men mest tror jag att man kommer ångra att man inte tog vara på dagarna istället för att älta gamla saker som ändå inte går att få ogjort eller går att förändra. Det är som att bli sur över vädret. Det går inte att ändra, så varför ska man låta det gå ut över en själv? Den som drabbas är just en själv och att vara deppig är både energikrävande, tråkigt och påverkar ens utstrålning.
