När läraren meddelar att det är ett grupparebet på gång, då sjunker jag genom stolen. Jag faller lågt och vill helst inte vara med längre. Inom mig skriker jag "Nej, jag vill inte. Jag strejkar!". Men verkligheten tillåter inte att man ger upp så lätt. Jag har försökt vara positiv till grupparbeten, men det slutar oftast med att jag blir irriterad och arg. Jag vill tro att alla utom jag är idioter, men den tanken är bara egoistisk och självgod. Det är min attityd som måste förändras och inom mig pågår ett krig. Det är svårt att acceptera och vara positivt till något som har skadat mig så många gånger. Det är inte lätt att ta sig upp, när man har fått så många slag.

Idag fick vi ännu ett grupparbete att arbeta med och liksom så många gånger förr sa jag till mig själv att se det från den ljusa sidan. Än så länge har det gått bra. Mina gruppmedlemmar var smarta nog att sätta sig ner och diskutera arbetet, innan de tog sig an uppgiften. Det resulterade till att alla hade koll på vad man skulle skriva, när vi gick åt olika håll för att ge oss in i arbetet. För mig gick det väldigt bra. Jag skrev min del av arbetet och det med en formell anda. Vi ska nämligen skriva vårt grupparbete som en artikel i en kvällstidning. Och oj, det blev ju faktiskt riktigt bra! Det var dessutom väldigt roligt att skriva om ett så seriöst ämne. Jag som tvivlar på att jag skulle palla trycket om journalist, känner nu lite hopp om att jag kanske skulle klara av det yrket - med ett leende på läpparna.

Jag är glad. Idag är en bra dag.
Bloggen är utan bilder, men jag skriver i alla fall.