Som storslagen magi
Jag knyter min hand hårt. Håll i mig, för jag är på väg att ramla. Och vi håller i varandra, vi har ett ansvar. Det finns stunder som känns likt storslagen magi. Storslaget likt livet självt. Men ibland undrar jag. Var tar det storslagna vägen, när det blir suddigt i kanten? När blicken inte längre kan hitta fokus och när det är tystnaden som ger mig ro. Var finns det som jag vill ha, det som jag saknar och det som är likt storslagen magi?
Fint skrivet! kram
Jo det måste ju vara så.
Tänkvärda ord du skrivit i texten. Jag undra också vad som händer när det börja bli suddigt i kanten.
Vad fint! Vad man saknar är inte lätt att komma på alla gånger...
Och ja, intressanta boktitlar, faktiskt. Jag har inte läst alla så än dock, men kan väl rekommendera dem ändå. Tack vare titeln liksom ;)
Kram
Så fin text!
Det hade jag ingen aning om, det är väldigt kul fakta ju och det tycker jag absolut att du ska skryta över att kunna:D
Det kommer säkert bli mysigt! Nej jag är ensam ikväll så jag ska ha lite mys själv med en kärleksfilm och en hjärtformad liten kaka :D
Kram
Sv: De va så lite. Du har så vackra bilder. :)
Jag försöker mitt bästa med bilderna och nu har de nog varit bättre när jag har haft pojkvännens kamera. :)
Kram
