Efter en morgon med envis huvudvärk, tog jag mig till jobbet. Var där prick klockan elva, efter att älskade R inte lät mig lämna mobiltelefonen ens för ett ögonblick. Först blev jag mest bara omkringkastad. Ingen visste vad just jag skulle göra. När jag några minuter senare träffade på den ansvarige på öns värdshus, fick jag order om att gå bort till pensionatet. Där träffade jag på en otroligt utåtriktad, glad och jordnära kvinna. Hon var härlig att jobba tillsammans med, trots att våra sysslor var att städa och göra i ordning samtliga rum på pensionatet. Det blev inte många timmars arbete idag, men jag är absolut nöjd. Det var lite så där lagom att arbeta fyra timmar första dagen. I helgen blir det desto fler timmar, eftersom jag då också ska hjälpa till med städningen på värdshuset tidigt på morgonen.

Första dagen känns bra. Alla var så snälla och jag kände mig - trots en förvirrad första stund - välkommen och omhändertagen. De flesta var måna om att visa mig hur allt fungerar och jag lyckades hålla mig ifrån utskällningar. Inte ens mina osvarta byxor blev kritiserade. Vilka byxor man har som städerska är tydligen inte så viktigt, bara man klär sig diskret. Kjol kunde jag ju ha tagit, men den svarta kjolen som för tillfället infinner sig i garderoben hemma hos pappa är inte lämplig att ha vid arbete. Dessutom märkte jag idag att kjol nog inte är det mest praktiska, när man ska städa och härja runt.

Så här efter en hel dag i aktiv rörelse, känner jag efter och konstaterar att jag nog inte är så sjuk längre. Febern tror jag inte längre är inneboende hos mig och huvudet vill uppleva äventyr. Det blir skola imorgon för min del.