Att tro på sig själv, men kunna lyssna på andra
Att tro på sig själv är ett begrepp som har präglat större delen av min uppväxt. Kanske är det därför som jag har blivit självständig, egen och stolt över vem jag är. Men ibland måste man våga lyssna på vad andra har att säga, vilket jag har lärt mig med åren.
Tron på sig själv kan ta en mycket långt och det är först när man tvivlar på sig själv som man kan falla – och det hårt. Därför går jag ofta med huvudet högt. Men det är inte alltid lätt; inte när man jämför sig med andra. Det talas om att man inte ska bry sig om andra människor, vara sig själv och leva sitt liv. Men hur hade vi kunnat få livserfarenhet om vi inte väljer att lyssna på vad andra individer har att säga till om…
Omvärlden ger oss intryck och med öppna sinnen kan vi ta in nya perspektiv som på gott och ont kan influera livet. Att ta till sig vad andra gör och prompt följa i samma fotspår skulle jag vilja påstå är den sämre konsekvensen. Man ska våga vara egen och speciell, utan att på ytan presentera sig själv som större delen av samma släkte. Samtidigt vinner man på att reflektera över andras utseende, värderingar och tankar, eftersom man på så sätt skapar sig en verkligare bild av den värld som vi lever i.
Kort sagt: Våga vara egen, tro på dig själv och din förmåga att lyckas, men glöm inte bort vikten av att lyssna på andra. Genom öppna sinnen undviker man att bli trångsynt, en egenskap som av många ses som mycket oattraktiv.
Så sant!
Sv: Tack för din fina kommentar<3
Hoppas att du haft en bra dag! Men vad gör du? :)
Tack! Vad snällt sagt! :)
Tack så mycket!
TAckar :)
Jättebra skrivet och så är det ju verkligen. Man måste våga tro på sig själv, samtidigt som man måste kunna ta (konstruktiv) kritik! Sedan tror jag också att man måste kunna ta till sig positiva kommentarer också, något som jag har märkt är att jag väldigt lätt och mer än gärna sträcker ut en hand och vill hjälpa folk jag bryr mig om och jag delar gärna med mig av tips och råd. Men när det gäller att ta åt mig själv, av mina egna tips, så är det vips mycket svårare! Att säga till någon annan att denne inte ska tänka på vikt eller ja, vad det nu kan handla om. Så är det jättelätt och jag kan verkligen stå för det jag säger, mena det liksom. Samtidigt så är jag väl lite av en hycklare då jag inte kan lyssna på mina egna råd.
Jag tycker att det är bra att du känner att du är självständig och kan hålla huvudet högt (även om det inte är lätt alltid, men för vem är det det?). Jag har ju bara träffat dig en gång, men jag upptäckte ju snabbt att du har de egenskaperna och att du är en jättefin tjej. Det ska du stå för och det är bra att du tror på det.
Jag är snarare en person som inte är lika självständig alla gånger (även om jag är det när det verkligen behövs) och jag tror väldigt lite på mig själv egentligen, men jag vet att jag måste jobba på den biten och våga ta till mig av fina/positiva saker som folk säger till mig, även om jag inte tycker att det de säger är sant/stämmer in på mig. Jag har inte i lika stor utsträckning fått höra saker som "du är fin som du är", "du är jätteduktig"...visst ibland och jag ska inte säga aldrig eller något sådant, samtidigt har det mest känts som att jag har hört det i sammanhang där det mer känns som plattityder såsom "äsch, men stå på dig nu!" liksom inte riktigt sagt på ett väldigt schysst/positivt sätt.
Du är duktig på att skriva Jasmine :) och jag kan förstå att du var trött efter ditt prov, det kommer jag ihåg att jag var också. Vad roligt att du får åka och hälsa på R snart igen!
Min helg var helt okej, har varit förkyld dock så har varit hängig större delen av helgen. Men nu börjar det bli bättre.
Kram på dig!
Klokt inlägg :)
Jag tror det gick bra, och gick det inte bra så finns provet kvar nästa år. Nu har du gjort det och behöver egentligen inte känna press alls. Högskoleprovet är ju en helt annan grej än andra prov och tester i skolan, så det är väl kanske nästa gång som man kan börja ställa krav/förhoppningar. Vill du göra det ett år till?
På sätt och vis har du rätt, efter ett tag släpper det, man för mig släpper det inte helt, ligger därunder och gnager, vet att det gnager på min ork, på min vilja. Så man kan säga att min ork inte alltid är tillräcklig.
Hur mår du?
kramar
