Studenten kommer, oavsett vad jag vill

För två år sedan skrev jag ett inlägg om hur jag trodde att min student skulle bli. Redan då var jag väl medveten om att skolan inte var rätt för mig och med den självinsikten jag hade då borde jag har bytt. Men jag är kvar på samma skola och det är från den som jag kommer att ta studenten i början av juni. Jag ångrar mig, det gör jag. Samtidigt är jag stolt över mig själv, över min envishet, och jag blandar min stolthet med att skratta åt min egen dumdristighet. För visst kommer det delvis bli som jag fasade; jag kommer åka själv till min studentdag - men jag kommer att möta vänner i skolan, i alla fall några. Vit klänning kommer jag inte ha - jag har bestämt mig; det får bli den lila. Och studentmössan kommer nog sitta på sned eller lite halvt generat ligga i mitt knä. Mina ögon kommer inte att vara dystra - kanske visa på aningen vemod - men jag kommer att vara glad. Glad att gymnasietiden är över och förväntansfull inför vuxenlivet.

I början av ettan var jag rädd för studentdagen. Jag kan förstå mig själv, hur jag kände då och varför. Men idag, två år senare, tar jag den yngre versionen av mig i handen och tillsammans går vi ut gymnasiet - som hela individer, som en.

Sv: Gott vare, det lovar jag!! :) Tacktack! Det var väldigt snällt sagt! :)

Det ska ja, ta vara på dig med!!

Välkommen tillbaka. Kram!

Blir så glad varje gång jag får en kommentar av dig. Du är minst lika klok som jag.



Haha ja du. På min studentdag var jag inlagd. Tog en överdos dagen innan och blev utskriven drygt en vecka efter. Minns inte ens den dagen de andra tog studenten. Hade precis kommit från intensiven i Västerås till en slutenvårdsavd på samma sjukhus, men hade så mycket skador efter överdosen som inte riktigt gått över. Minns dagen därpå däremot. Dagen efter då alla klasskamrater var bakis så in i..

Tror du att du kommer njuta av att ha den kvar senare också, eller vill du helst glömma den sen?



Tänka sig att det är så fruktansvärt mycket barnsligt kvar sen grundskoletiden. Det var inte så mycket så i vår gymnasieklass, vad jag vet, men minns inte många dagar av vårterminen. Har du ingen i klassen? Kommer det bli en del fester med de i andra klasser, där du trivs med några?

som jag sa innan, så tycker jag verkligen du kan ta den lila klänningen, du var fin i den. Är fin, heter det kanske.



Flytten till Stockholm vill jag inte se som en kamp, utan istället som en resa, en vändning, början på något nytt. Jag ska försöka ta livet som det kommer - men med väl förberett psyke.



Med så lite att göra i skolan känns det kanske inte lika pressat att jobba, du hinner med både och utan att däcka när du kommer hem? Gör praktik just nu, på ett aktivitetscentrum, tre gånger i veckan, men vi ska prova en fjärde dag få se om jag orkar, men som jag mår nu vet jag inte riktigt om jag orkar det.



Jag hoppas att det är så, annars har mina relationer, även dom jag tyckt har varit bra, varit dåliga. :P :S Vi har ständigt upptäckt nya saker om varandra, men varit trygga i oss själva och tillsammans, men det vi lärt oss.



Har du alltid trivts bättre andra årstider än somrarna?



Det blir verkligen planerande för er, för att hinna ses ofta. Letar ni lägenhet däruppe nu eller hur ser det ut?

kramar

Det kommer bli kanon och jag gillar att du vill böra lila:)

Kram

Jasmine... jag ölskade min skola, men jag HATADE min klass. I alla fall de flesta i den. Och de flesta lärare också... huvva. Så jag var lycklig på studenten. Skönt att bli av med dem som man tvingats ihop med, men inte hae något gemensamt med.