Jag lurar mig själv
Ibland känns det som att jag lurar mig själv; att jag intalar mig själv att jag vill - trots att jag inte alls är säker på min sak. Jag vill inte såra, jag vill inte blir ensam, jag vill inte att det ska bli fel. För tänk om det blir fel och jag står där med mitt allt i resväskor, återigen. Det kan ju hända och då borde jag ha någon form av plan...
Jag vet ju så väl att man måste våga riskera, ta kliv ut från tryggheten och våga leva livet. Men när det handlar om förändringar som är livsavgörande är jag mer än avvaktande. Jag är feg.
handlar det om flytten? du kommer göra rätt beslut och man måste våga pröva sina vingar:) annars kommer du ju aldrig få veta eller hur?
åå visst blev den fin:D min syster är så nöjd så du anar inte haha:P
Precis haha xD
hoppas resan hem gick bra för dig?
kraam
Sv: Jag med, allt var så spännande och nytt liksom.
Tack detsamma! Kram
slösa inte tid, om det inte är rätt.
Sv. åå tusent tack! kram :)
Gud vad fin blogg du har! Hur mår du? puss <3
sv: tack själv fina du :)
kram
Jag är också så feg vad det gäller nya saker och förändringar, men jag vet att ta du bara steget så kommer du klara det så bra. Hejja dig!
kram
SV: Tack ska du ha!
Fin text, och fint att dela med dig av dina tankar!
Jag tror det är många som känner igen sig, att inte våga kasta sig ut. För vad händer om det inte blir som det var tänkt? Det är naturligt att vara rädd o inte veta om man vågar. Men ju mer man provar(pratar i allmänhet nu) desto mer vågar man oftast.
Du ska göra det som känns bäst i magen och hjärtat! Men det är ju inte lätt att veta det heller alla ggr. Hoppas det ordnar sig!
Kram
