Den första hemlängtan

Efter att ha jobbat eftermiddag och fram till stängning var jag utmattad, sentimental och stressad. Att inte kunna planera de närmaste dagarna gör mig frustrerad och mitt i alla känslovarv infann sig hemlängtan. Än så länge trivs jag bra här uppe, men jag behöver - för nöjes skull, men också för att vardagen skall flyta på lättare - åka hem till Göteborg och hämta tillhörigheter. Ikväll rann det över, ganska ordentligt. Jag ville bara att allt skulle lösa sig; jag vill få komma hem, möta en familj med öppna armar och med säkerhet veta att allt kommer att bli som jag önskar. Men livet är svårare än så när man har med människor att göra... Det är i alla fall en biljett bokad till Göteborg; jag åker imorgon efter jobbet. Hem (till Stockholm) kommer jag alltid, dock finns där ännu ingen biljett till mig. Min förhoppning är att jag skall må bättre efter helgen. Stressen har smugit sig på det senaste dygnet och hand i hand med hemlängtan kan jag inte fungera normalt. Det är inget allvarligt, bara lite vilsenhet i allt det nya.

Det är helt okej att bli vilsen i allt det nya och du har ju inte alla dina saker på plats i Sthlm heller, det känns nog bättre när dina prylar också finns där uppe.

Egentligen har jag intresset för att pyssla, men jag kommer bara inte till skott, för lite ork och energi. Men det kanske vore nyttigt att pyssla lite:)

Jo, han har accepterat att min situation ser ut så här. När vi bodde i småland hade jag ju ett jobb, även om jag inte klarade av att jobba fullt, men jag kunde hoppa in då och då. Nu när vi flyttade till Gbg så försvann ju det för mig, och det var ju för att han ville ha nytt jobb som vi hamnade här. Så innan kunde jag ju ändå få lite pengar om det behövdes, men nu är det ju på ett sätt hans "fel" att han måste försörja mig helt. Rörigt, men jag hoppas du förstår vad jag menar.

Kramar i massor

Hoppas att allt känns bättre snart.

Är lätt att få den där känslan. Och hemlängtan, eller längtan efter familjen rättare sagt. Den kommer att infinna sig då och då. Det gör den för mig med öven om jag övergav hemstaden som 19-åring.
Kommer antagligen kännas bättre när du får upp mer av dina saker.

Kram

sv: visst är han?! :) x

Förstår dig, men du kommer klara det fint! Kämpa på :)

Inget konstigt att du känner hemlängtan ibland. Det är inget konstigt. Det kommer bli bättre snart ska du se. Nu får ju du och din kille vara tillsammans i allafall och det är ju bra :)

Vad fint att du känner hemlängtan. Det betyder att du har människor och minnen i Göteborg som är viktiga och det är fint tycker jag.

Hoppas att du får en bra helg hemma i Göteborg och att det känns bättre sen! <3

Förstår att du längtar hem, hoppas att du får en fin helg och att det känns bättre sen!

sv: Tack fina du för dina ord hos mig, de värmer <3

Trevlig helg!
Kram

Jag förstår dig, & det är helt normalt. Du kommer över det, jag lovar. Det är jobbigt nu, men snart kommer du att bygga upp en egen tillvaro & egen trygghet. Det kommer att vara värt det. <3

sv. tack så mycket. :)

SV: Förlåt för sent svar. Som du ser har jag flyttat hit, till en ny blogg för en nystart. Orkar du så kan du ju läsa inledningsinlägget. Vidare bakar jag ihop alla svar i en enda kommentar. :)


Motivationen är långt ifrån godkänd. Jag har börjat sikta in mig på min hälsa istället för att fylla hjärnkontoret med jobbansökningar.
Jag försöker varje dag intala mig att söka det jag verkligen VILL jobba med men jag tar fram den blyga mig, som inte tycker om att presentera sig inför nya människor. Att prata går bra, allt efter första mötet går bra, men att göra det där första intrycket om att det i fortsättningen skulle vara perfekt att anställa just mig - det finns sällan där när jag behöver.
Som du säkert förstått är inte disciplinen gällande arbetssökandet på den nivå där den BÖR vara, jag kan känna att jag gett upp eftersom jag inte får fram den positiva mig i första mötet. Ibland får jag en liten kick och söker ett par jobb i farten.

Jasmine, ibland vet jag inte hur jag orkar att läsa varenda inlägg som du skriver. Jag kommenterar dem inte alltid men jag läser dem flera gånger dagligen. Du skriver så bra.

Angående mötet gällande praktiken... Min telefon ringde, det var arbetsgivaren från Hägges (feriearbete 2012) som berättade att där fanns jobb och jag tackade självfallet ja, avbokade praktikmötet med förklaringen att arbetsgivaren ringt och sådär... Varpå han timmarna senare ringer upp, ursäktar missförståndet och säger att jag är välkommen att höra av mig i slutet av december och då är det inte läge att ringa upp kvinnan på ålderdomshemmet för att säga: Jag kan komma på mötet... Händelsen sänkte mig, jag blev upprörd och omotiverad.
Jag funderar på handel. Det känns som om jag skulle passa utmärkt men då kommer det där med första mötet. Ack vad jag ogillar mig själv i den stunden.


Trevlig helg, Jasmine!
Kram

sv: Nej, har inte material för julkort:) skulle bli rätt tråkiga julkort, fast har ju några klistermärken:)

Det är helt klart okej att bli stressad av nya scenarior innan man har kommit in i det nya som till slut blir så mycket vana att man funderar på hur man kunde bli så stressad av det till en början. Jag tror att det är bra att du åker hemhem och hämtar tillhörigheter, gör att det blir lite mer hem sen när du kommer tillbaka till Stockholm. :)
Kram