När ensamheten kramar om mig
Ensamhet är något vi alla upplever och de flesta verkar kunna hantera den. Men inte jag. När den kommer över mig finns ingen återvändo. Jag låter den komma till mig, krama om mig och ge mig sin kärlek. Efteråt är den tillfredsställd och nöjd; jag är trasig.
Sv: tack så mycket!
Och ja, ärligheten varar längst. Låt oss fortsätta så! :) Ha det så bra!
SV: Tack snälla du! Önskar dig det samma! :-)
SV: åhh, vad gott! :)
Åh, vad besvärligt :(
SV: Tusen tack. Verkligen, du har helt rätt!
Ja eller hur. Ja det kan jag göra! Ska försöka komma ihåg det.. :)
Jag är likadan. Hatar att vara ensam!
Ensam är aldrig roligt, men själv kan vara skönt;)
sv: Jag är glad att höra att mina ord får dig att le. Detsamma säger jag till dig.
Kramar
inte vara trasig :/
du är starkare än du tror jasmine, ibland måste ensamheten komma för man ska vara glad över den gemenskapen man har med sina nära och kära runt omkring. ♥
sv: Tack så hjärtligt jasmine♥
kramis♥
Ensamhet är härlig om den är självvald :)
Jag kan inte heller hantera den, om det är till någon tröst :/ Kramar!
Men det här att sitta och sitta, glömmer man bort tiden eller hur blir man kvar lisom?
vad händer hos dig nu då? Jobbsökande, kommer du någonvart?
Kommit in i lägenheten och så?
kramar
Ibland älskar jag att vara ensam, men ibland känner jag nog lite igen mig i din text.. Speciellt när jag är ensam när jag skulle vilja ha sällskap, men ingen hinner eller orkar vara med mig, då känner man sig oerhört ensam och tom!
Svar: Tack, jag uppskattar som vanligt dina fina ord väldigt mycket! Kram!