Hallonpaj
En dag av ledighet. Jag tog mig ner till centrum, klippte mig spontant (det behövdes) och satte mig sedan på ett café och läste en roman av Emma Hamberg. Livet kändes fint just då, då när stressen inte hängde över mig. I sällskap av R handlade jag varor till kylskåpet, kom hem, lagade middag och bakade hallonpaj - i princip utan hallon. Klockan var bara sju när jag var färdig inför kvällen. Sen dess har jag bara slappat och ätit mumsig paj med jordgubbar, vinbär och några enstaka hallon - självklart med vaniljsås till.
Hallonpaj
Hallonpaj
Receptet på pajen finner du här. Jag, som är äckligt förtjust i mandelmassa, kunde dessutom inte motstå att lyxa till kvällens efterrätt. Det blev gott vill jag lova!
I ett försök att slå rot
En ohämmad hemlängtan. Jag vet inte vad som har framkallat den. Smygande, tassande, oväntat kommer den mot mig. Träffar mig. Gör mig slagen. Jag slås av tanken; jag är långt hemifrån. En vilsen själ. Samtidigt skriven och med väskan här. I ett försök att slå rot.
Årets första julkort
Kort med recept på pepparkakor
Det blev inte många julkort gjorda till högtiden som firades för en månad sedan. Detta år skall jag ha bättre framförhållning och börja i tid. Varför inte redan nu? Årets första julkort har skapats; ett kort i rött med mörka detaljer och ett recept på pepparkakor som största utsmyckning. Jag är nöjd; enkelt men med stil - ett vinnande koncept. Självklart är det till försäljning, du hittar det i Jasmine's Kortmakeri.
Nerbäddad
Nerbäddad, det är vad jag har varit idag. I soffan med datorn, sovandes i sängen, med filt, bok och te - också i sängen. Efter en timmes sömn senare på dagen mådde jag aningen bättre. Den värsta stressen försvann och jag kan andas igen. Orken har dock inte kommit tillbaka. Ganska skönt ändå, att bara vara. Dock blir jag trött på min ständiga irritation, min passivitet samt min icke existerande matlust. Jag vill må bättre och jag hoppas att jag gör rätt i att bara finnas till.
Söt Morgontimme
Söt Morgontimme, nytt te från en liten butik i Gamla Stan, Stockholm
Att börja jobba först på eftermiddagen kan vara väldigt skönt. Visst går hela dagen åt till jobb och inget annat - att ta vara på förmiddagen lockar inte alltid. Istället njuter jag av att kunna ligga kvar i sängen länge, göra frukost i lugn och ro och njuta av gott te framför Beverly Hills 90210. Det är också under dessa morgnar som jag får tid att fundera kring allt det nya som sker; psyket är på helspänn näst intill alla timmar om dygnet och jag har svårt att slappna av - trots att jag är ledig. Att dricka te i soffan, med kuddar och filtar nära kroppen, har dock en lugnande effekt.
Att börja jobba först på eftermiddagen kan vara väldigt skönt. Visst går hela dagen åt till jobb och inget annat - att ta vara på förmiddagen lockar inte alltid. Istället njuter jag av att kunna ligga kvar i sängen länge, göra frukost i lugn och ro och njuta av gott te framför Beverly Hills 90210. Det är också under dessa morgnar som jag får tid att fundera kring allt det nya som sker; psyket är på helspänn näst intill alla timmar om dygnet och jag har svårt att slappna av - trots att jag är ledig. Att dricka te i soffan, med kuddar och filtar nära kroppen, har dock en lugnande effekt.
Efter två månader som anställd
Det har gått närmare två månader sedan jag fick min anställning här i Stockholm. Livet kunde inte ha blivit mycket bättre - jag hade alla förutsättningar för att kunna ta mig vidare. Och vidare kom jag - vidare till huvudstaden. Till Rickard. Efter fyra år tillsammans och se var vi är idag; båda två unga, friska, arbetande och tillsammans.
Mina första månader som anställd har givit mig mycket. Jag har inte bara lärt mig hur det fungerar på just min arbetsplats, jag har också fått ta del av arbetslivet - på riktigt, något som jag längtade efter. Veckorna som har gått har prövat mitt tålamod samt utsatt mig och min kropp för mycket stress. Samtidigt har jag givits möjligheten att inte bara bevisa för världen utan också för mig själv att jag kan - jag kan faktiskt. Det är jätteroligt! Jag trivs så bra och efter mina första månader känner jag att jag börjar bli en i gänget. Jag behöver inte längre fråga om det mest grundläggande, utan kan istället lära mig efterhand, lära mig det som skall hanteras just denna dag.
Mina första månader som anställd har givit mig mycket. Jag har inte bara lärt mig hur det fungerar på just min arbetsplats, jag har också fått ta del av arbetslivet - på riktigt, något som jag längtade efter. Veckorna som har gått har prövat mitt tålamod samt utsatt mig och min kropp för mycket stress. Samtidigt har jag givits möjligheten att inte bara bevisa för världen utan också för mig själv att jag kan - jag kan faktiskt. Det är jätteroligt! Jag trivs så bra och efter mina första månader känner jag att jag börjar bli en i gänget. Jag behöver inte längre fråga om det mest grundläggande, utan kan istället lära mig efterhand, lära mig det som skall hanteras just denna dag.
Bevis på att åren verkligen var
8 - jan
Jag minns tillbaka och kan önska att jag inte har mer konkret från den tiden av mitt liv; fler bevis på att åren verkligen var, existerade. Trots allt finns många anteckningar från mina unga år och än idag infinner sig känslan av lycka när jag ser det där leendet. Det var då. Att tänka tillbaka skapar vemod...
Jag minns tillbaka och kan önska att jag inte har mer konkret från den tiden av mitt liv; fler bevis på att åren verkligen var, existerade. Trots allt finns många anteckningar från mina unga år och än idag infinner sig känslan av lycka när jag ser det där leendet. Det var då. Att tänka tillbaka skapar vemod...
Vårt hemma
Jag trivs här. Hemma. Vårt hem. Vårt hemma. Vi fick det tillslut. Efter fyra år som ett par. Vårt eget.
Det är snart fem år sedan vi fick kontakt. Då hade jag bestämt mig för att glömma och gå vidare. Det har jag gjort. Men jag kan fortfarande sakna, sakna tiden som var då. Jag vet inte om du kan förstå, men jag vet att du accepterar. För min skull. För vår skull. Du vågar hoppas, det vill jag också kunna göra. Våga hoppas på oss, på en gemensam framtid. I de avseendena känner jag mig ung, så mycket motsatt till redo att ta mig vidare i livet. Jag trivs här, här och nu. Livet kan få vara så här ett tag, och jag med min kropp kan sluta att åldras. Här och nu.
Det är snart fem år sedan vi fick kontakt. Då hade jag bestämt mig för att glömma och gå vidare. Det har jag gjort. Men jag kan fortfarande sakna, sakna tiden som var då. Jag vet inte om du kan förstå, men jag vet att du accepterar. För min skull. För vår skull. Du vågar hoppas, det vill jag också kunna göra. Våga hoppas på oss, på en gemensam framtid. I de avseendena känner jag mig ung, så mycket motsatt till redo att ta mig vidare i livet. Jag trivs här, här och nu. Livet kan få vara så här ett tag, och jag med min kropp kan sluta att åldras. Här och nu.
Hjärtliga gratulationer
Hjärtliga gratulationer, Kort 140
Tillsammans med de senaste tillskotten av julstämplar finns en stämpel passande för gratulationskort. Jag är väldigt förtjust i typsnittet samt den formella, men ändå personliga lilla hälsningen som stämpeln lämnar efter sig. Kortet på bilden är mitt andra försök, det första kortet med den nya stämpeln går i brunt och skapades några dagar innan jul.
Kortet som ni idag får se går i en färgskala som jag tycker om men har haft svårt att hitta material till. Det började för länge sedan med att jag köpte ett band i turkost. Förpackningen låg snällt och bara väntade på att få öppnas, något som jag med glädje gjorde när jag slutligen fick tag i både pärlor och papper i samma nyans.
Dagarna passerar förbi obemärkt
Tiden går alltför fort och dagarna passerar förbi obemärkt. För över ett halvår sedan tog jag studenten, livet har förändrats sedan dess. Snart kanske jag kan få ordning på livet och återigen göra det jag älskar. Skriva ord.