Livet har sin stilla gång. Dagar blir till nätter som sedan blir till gryning och dag. Snart är hela sommaren förbi. Usch, det känns hemskt. Att möta vintern känns inte alls som något jag är redo för. Visst är jag starkare nu än i våras - Jag har inte ångrat mig en sekund att jag lämnade caféet! - men att återigen få uppleva kyla och mörker är något som får mitt hjärta att hoppa högt då och då. Det känns inte kul, varken den kommande vintern eller att gå omkring med hjärtat i halsgropen. Trots att årstiderna skiftar (som alltid) känns livet fint och jag njuter ständigt av tillvaron.

Jobbet på hotellet är roligt! Mina arbetskamrater är snälla och jag känner mig omtyckt och välkommen - en känsla som inte ens existerade på caféet. Säga vad man vill om att städa hotellrum, men som med allt annat i livet blir det vad man gör det till. Kroppen är öm efter en arbetsdag och huvudet vill inget hellre än slökolla på en dålig tv-serie eller surfa runt på nätet efter... Ingenting. Men livet är fantastiskt ändå, trots trötta axlar och mörbultad tankeverksamhet. De dagarna som jag är ledig - när man inte jobbar heltid blir det några dagar per vecka - sitter jag gärna ute på balkongen, fikar, läser romaner, skriver ord och funderar på livet. Någon gång ska man ju hinna göra det också...