Att söka efter bekanta ansikten
27- aug, Göteborg
På spårvagen tror jag mig se en gammal klasskamrat. Vid kassan på ett alternativt café på en av långgatorna stöter jag ihop med ännu en. Det känns konstigt, ovant. Det är inte längre självklart att söka efter bekanta ansikten på stan.
På spårvagen tror jag mig se en gammal klasskamrat. Vid kassan på ett alternativt café på en av långgatorna stöter jag ihop med ännu en. Det känns konstigt, ovant. Det är inte längre självklart att söka efter bekanta ansikten på stan.
Mitt efterlängtade avslut - eller en ny början
22 - aug
Du kom oväntat och plötsligt tillbaka in i mitt liv, liksom han i serien som jag tycker så mycket om. Mest en fördel, vill jag tro. Kanske fick jag mitt efterlängtade avslut - eller ett nytt kapitel att skriva.
Där fanns en gång en person i mitt liv som betydde mycket för mig och som med sina ord och handlingar formade mig till den jag är idag. Det är i alla fall vad jag vill tro, men jag borde veta bättre. Han var en av de första som accepterade mig för den jag var och han välkomnade mig in i en gemenskap som jag aldrig förr hade upplevt. För det ska han ha tack.
Bild från arkivet
Han är åter tillbaka i mitt liv, men denna gång är jag inte lika villig. Denna gång vet jag bättre. Denna gång har jag inte samma kraft, samma gnista, samma öppenhet. Det är vad livet har gjort med mig - vad livet har gjort med oss båda. Jag vill tro att vi fortfarande har gemensamma tankar, men det är svårt att veta med tanke på att (i alla fall) jag har förändrats.
Denna person är beviset på vad livet kan ge - och lite till. Denna person som tog mig med storm, lämnade mig lika plötsligt som oktobervinden och återkom med samma charm som jag minns den.
Du kom oväntat och plötsligt tillbaka in i mitt liv, liksom han i serien som jag tycker så mycket om. Mest en fördel, vill jag tro. Kanske fick jag mitt efterlängtade avslut - eller ett nytt kapitel att skriva.
Där fanns en gång en person i mitt liv som betydde mycket för mig och som med sina ord och handlingar formade mig till den jag är idag. Det är i alla fall vad jag vill tro, men jag borde veta bättre. Han var en av de första som accepterade mig för den jag var och han välkomnade mig in i en gemenskap som jag aldrig förr hade upplevt. För det ska han ha tack.
Bild från arkivet
Han är åter tillbaka i mitt liv, men denna gång är jag inte lika villig. Denna gång vet jag bättre. Denna gång har jag inte samma kraft, samma gnista, samma öppenhet. Det är vad livet har gjort med mig - vad livet har gjort med oss båda. Jag vill tro att vi fortfarande har gemensamma tankar, men det är svårt att veta med tanke på att (i alla fall) jag har förändrats.
Denna person är beviset på vad livet kan ge - och lite till. Denna person som tog mig med storm, lämnade mig lika plötsligt som oktobervinden och återkom med samma charm som jag minns den.
När höstterminen närmar sig
Vi trängs på bussen och jag välkomnar vardagen.
De packar skolväskan och gör sig redo för terminen.
När höstterminen närmar sig, då är det dags att leva igen.
Oktober 2013
Jag jobbar min sista vecka på hotellet denna sommar. Det känns skönt, speciellt att helgen är över. Främst för att tiden med R, att vara ledig tillsammans på helgerna, betyder så mycket för mig. Det har börjat krypa i kroppen på mig igen - rastlösheten. Jag inser varför jag sökte mig vidare, varför jag började läsa på högskola i januari. Det är ett beslut jag gläds åt. Att jobba på hotellet är mysigt, men jag kommer ingen vart - varken i karriären eller med mig själv.
Att hösten närmar sig och att vardagen åter är här, att det är som vanligt igen, ger mig ett visst lugn. Jag ser fram emot det lunkande tempot, att traska omkring i älsklingsbootsen och halka lätt på höstvåta löv. Att dricka take-away-kaffe och andas höstfrisk morgonluft. Inte för att det är något jag självklart gör, men ändå. Man borde kanske börja.
De packar skolväskan och gör sig redo för terminen.
När höstterminen närmar sig, då är det dags att leva igen.
Oktober 2013
Att hösten närmar sig och att vardagen åter är här, att det är som vanligt igen, ger mig ett visst lugn. Jag ser fram emot det lunkande tempot, att traska omkring i älsklingsbootsen och halka lätt på höstvåta löv. Att dricka take-away-kaffe och andas höstfrisk morgonluft. Inte för att det är något jag självklart gör, men ändå. Man borde kanske börja.
Att ta vara på kreativiteten
Liksom energin och motivationen har inspirationen varit knapp märkbar. Den senaste tiden har jag känt en svag vilja att skapa, men känslan har försvunnit likt morgondiset. Sakta och självklart.
När en vän frågade om jag ville göra kortet till ett dopp som hon är gäst på kände jag att det var dags. Det har gått månader sedan jag sist skapade kort och mitt kortmakeri gapar tomt. Där fylls dock snart med nya fläktar, då jag ikväll skapade ett kort till en liten kille. Jag hoppas att min vän blir nöjd med mitt exemplar, annars går kortet ut till försäljning.
Det känns skönt att vara igång igen. Jag vill tro att detta inlägg är efterlängtat, så mycket beröm som ni läsare brukar ge mig för mina kort. Det uppskattas så och får gnistan att hållas vid liv. Vi får se hur länge skapandet håller i sig denna gång...
När en vän frågade om jag ville göra kortet till ett dopp som hon är gäst på kände jag att det var dags. Det har gått månader sedan jag sist skapade kort och mitt kortmakeri gapar tomt. Där fylls dock snart med nya fläktar, då jag ikväll skapade ett kort till en liten kille. Jag hoppas att min vän blir nöjd med mitt exemplar, annars går kortet ut till försäljning.
Dopkort till en liten kille
Det känns skönt att vara igång igen. Jag vill tro att detta inlägg är efterlängtat, så mycket beröm som ni läsare brukar ge mig för mina kort. Det uppskattas så och får gnistan att hållas vid liv. Vi får se hur länge skapandet håller i sig denna gång...
Ett kärlekspar
Rickard ♥ Jasmine
Idag är det sex år sedan, också då en söndag, som R åkte tåget hem från Göteborg en första gång. Sedan dess har det blivit många resor fram och tillbaka mellan huvudstaden och Västkusten. Distansen var ett faktum - från och till - under en lång tid.
En dag kommer allting att bli mycket lättare, det var vad vi sa till varandra när distansen kändes svår. Tro det eller ej, men sex år senare har vi en lägenhet tillsammans, en vardag tillsammans. Det hade jag svårt att föreställa mig en ledsam söndag i augusti 2008. Femton år och förälskad i en nittonåring från Stockholm. Inte trodde jag då att vi några år senare skulle vara sambos - i Stockholm.
På bilden ser ni klänningen som jag hade på bröllopet förra helgen. Jag kände mig väldigt fin i den!
Sex år tillsammans
Bild från arkivet
Vi har varit ett par i sex år, vilket har skapat självklara band mellan oss. Kanske lite för självklara, då vi ibland tar varandra för givet. Men för det mesta tror jag att vi är medvetna om att en relation kräver mer än ett hej när man kliver innanför dörren, ett frågande uttryck vad gäller middag samt en godnattpuss vid kvällens slut. En relation kräver tid - tillsammans.Tid betyder sällan så mycket som den tillsammans med dig. ♥
Borttappade ord
31 - juli
Jag brukar inte tappa förmågan att skriva, men den senaste tiden är det som att jag har glömt bort hur man gör. Hur meningar bildas, hur man skriver ord. Vad som är relevant och vad som kan utebli.
Jag brukar inte tappa förmågan att skriva, men den senaste tiden är det som att jag har glömt bort hur man gör. Hur meningar bildas, hur man skriver ord. Vad som är relevant och vad som kan utebli.
