I kalendern har dagarna slutat betecknas som jul. Det känns faktiskt bra. Jag gillar andningspausen som självklart uppkommer i mellandagarna. Harmonin inombords tycks komma varje år, trots de svårigheter som det gångna året har bjudit på. Jag skulle vilja påstå att det är ett perfekt sätt att avsluta året på.

För första gången under mina och R's sex år tillsammans har jag firat jul utan min familj. I år firades jul i sällskap av R's mamma med familj på aftonen och på Annandagen var vi bjudna på middag hemma hos R's pappa tillsammans med släkten på hans sida. Mycket uppskattat och minst lika trevligt som vanligt! Visst har jag tänkt på familjen som befinner sig många mil härifrån, men med R vid min sida har jag känt mig allt annat än ensam. Han ger mig ett lugn och en trygghet som gör att jag känner mig välkommen trots nytt sällskap och nya traditioner.

Julgodisbak

Som hemma såg vi på Kalle Anka och hans vänner klockan tre, det var julklappslek, julgodis, chokladaskar och till min stora glädje sällskapsspel i form av UNO. Så roligt att spela kortspelet man så flitigt spelade som barn! Det bjöds på många skratt och jag fick en fin jul - trots att min familj inte var närvarande. Den enda skillnaden var att vi åt julbord innan Kalle Anka, en tradition värd att prova, men inte passande för mig som gärna äter julbord länge och flera gånger om. (Ja, på julen frossar jag med gott samvete. Gör du?)

Jag hoppas att du, liksom jag, har haft en mysig jul med gemenskap, god mat, stunder av lugn och många skratt. Ta vara på dig under årets sista dagar och våga se fram emot det som år 2015 har att bjuda på. Jag önskar er alla mer ljus i tillvaron. Kram.