Bildkälla

Jag sitter på tunnelbanan och har för en gång skull inte musik i öronen. Kanske är det en av anledningarna till att jag noterar mannen som går genom vagnen och säljer Situation Stockholm, de hemlösas tidning som motsvarar Faktum i Göteborg och Aluma i Malmö. När mannen passerar min plats ser han åt motsatt håll och jag tar därför lätt i hans arm för att bli uppmärksammad.

"- Jag köper gärna en tidning! Hur mycket kostar den?"
" - Femtio riksdaler."

Jag ger honom en femtiolapp och erhåller ett inplastat exemplar. Mannen går vidare.

Jag har precis inlett min utbildning på Socialhögskolan. Än så länge har jag bara berört socialt arbete på en grundnivå, Introduktion till socialt arbete. Jag funderar mycket, försöker att reflektera och hitta svar - vilket är omöjligt(?) - samtidigt som jag försöker komma fram till min egen inställning i och till det sociala arbetet. Efter en vecka har jag insett att uppmuntran är något oerhört underskattat! Att uppmuntra ett bra beteende leder till goda resultat, den ekvationen är inte svår att lösa. Däremot har jag svårt att förstå det här med att krav på en utsatt människa ska leda till belöning i form av "självklar" hjälp och medmänskligt stöd. Det gör mig ledsen att se på den verklighet som vi gärna blundar för...

Gör skillnad. Köp de hemlösas tidning. Bidra med femtio kronor och du uppmuntrar en gärning som är en bra bit på vägen. Att erkänna att man har ett problem är första steget. Att vilja göra någonting åt det är andra. Det tredje är att våga förändra sin situation. Så uppmuntra de människor som vill förändra sin situation, som vill leva och vara en del av gemenskapen. Köp Situation Stockholm.

Att börja på universitetet var - och är fortfarande - något nytt för mig. Det är en annorlunda miljö, en annan tillvaro, en unik livsstil, en plats att mötas på och ett ställe som utbildar. Jag trivs bra och än så länge känns det som att jag har valt rätt. Ha dock i åtanke det som följer...

De tre första dagarna på förra veckan blev vi introducerade i hur verksamheten på skolan fungerar. Till vår undsättning hade vi två faddrar, två unga damer som läser sin andra respektive tredje termin. De kom in med ett glatt humör, spred skratt och hade planerat många lära-känna-lekar. På kvällarna fanns det möjlighet att följa med till en närliggande pub, i syfte att lära känna varandra ännu bättre. Tycka vad man vill om inskolning, men så här i efterhand har det visat sig att vi är en av klasserna som har bäst sammanhållning och är mest öppna. Jag ser det bara som positivt! Dessutom har vår grupp en härlig blandning av ålder, kön, intresse, kunskap, personlighet och erfarenhet, vilket i sin tur leder till givande samtal.

I slutet av förra veckan började utbildning - på riktigt. Föreläsning i aulan, undervisning i ett klassrum och "läxor", det vill säga i uppgift att läsa kurslitteratur. Och bara det är en vetenskap! Dels att förstå det ovana språket, men framför allt att få tag i böckerna som hör kursen till. Skolbiblioteket kan ju inte förse samtliga elever med kurslitteratur, jag hade nog tur som fick tag i tre böcker. De kommunala biblioteken har inte böckerna - och finns det plats för dem i deras hyllor så är det enstaka exemplaret självklart utlånat... Det skapas frustration, så mycket kan jag säga. Därför köpte jag i fredags min första kurslitteratur. Sexhundra kronor för en bok...

I huvudet finns fortfarande en gröt. Alla nya intryck smälter lätt samman och jag ser inte klart på det som ska göras, läsas, sägas, frågas, vetas, varas... De grundläggande behoven står fortfarande i fokus och jag känner ett konstant behov av att få sova. Och vad gäller kurslitteraturen så försöker jag att ha disciplin - vilket kräver en hel del, framför allt en realistisk inställning.

Men jag har roligt, står för mitt beslut, lär mig mycket och har ett brinnande engagemang. Resten faller på plats efterhand, garanterat.

22 - jan
Enda sättet att göra sig av med stressen är att stryka sysslor från listan. Göra. Stryka. Göra. Stryka. Att stressa är inte bra, bättre att göra - hela tiden. Det säger min pappa och i det fallet, bland så många andra, har han rätt. Därför försöker jag att skapa mig kontroll genom att skriva listor. Därför gör jag utan att tänka - bara för att få det gjort. Och kanske, kanske, kan stressen minska, dra sig undan och lämna plats åt glädjen som jag vill tro finns inombords, den också.

Det har varit en omtumlande vecka. I en miljö där allting är nytt har jag haft svårt att finna min plats. Behov av kontroll är viktigt för mig, men de senaste dagarna har jag saknat den helt. Trygghet i vardagen underlättar mina tankebanor. Denna vecka har jag mest gått efter grundläggande behov. Från ett ställe till ett annat. Hungrig? Ät. Trött? Sov.

Jag börjar dock komma till ro, efter att ha varit uppe i varv sen en vecka tillbaka. Kurslitteratur ska hittas, vänner ska finnas, platser ska placeras på kartan, väskor ska packas och någonstans på vägen ska jag få med mig själv... Likt en karusell, likt Virvelvinden på Liseberg. Hela havet stormar. Men ikväll sitter jag i soffan med harmoni inombords.

Vill ni veta mer om min första vecka på universitetet? I så fall vad?
Tack för åsikter och uppmuntran.

Besök Jasmine's Kortmakeri!

Hej,

I måndags började jag på universitetet. Allt är nytt.
 Jag är nervös, rädd och förväntansfull. Mitt uppe i allt. Jag fungerar inte. Jag lägger min energi och min koncentration på att ta mig från ett ställe till ett annat. Jag finner inte den ro jag önskar och med mig i bagaget finns gamla mönster. Jag försöker tänka bra, tänka nytt, tänka roligt. I sinnet finns mest kaos. Dagarna går och det blir lättare, jag vet att jag snart finner min plats i allt detta nya. Till dess försöker jag mest ta hand om grundläggande behov, göra utan att tänka och vänta på nästa steg.

Till dess att pusslet fått sin ram är det tyst här, jag behöver få vara ifred. Samtidigt vill jag så gärna dela med mig av allt det nya. Snurrigt, virrigt, darrigt, stirrigt. Jag vet inte i vilken riktning jag ska gå. Jag vet inte vart jag ska vända mig. Där finns ingen väg att följa, samtidigt är det många som har gått just här, på samma väg, före mig. Där saknas kontroll.

Jag finns och återvänder snart.
Tack för att ni läser.

Under denna sköna vecka har det minsann fikats - många gånger. Favoriten att stoppa i mun har varit hembakade färskostbullar (recept) med ekologisk björnbärsmarmelad (inte hemmagjord, men till nedsatt pris på Ica Nära, hehe). Till det självklart en stor kopp te med mjölk och honung.

Önskar dig en fortsatt skön söndag.

I veckan tog jag tag i mig själv och packade upp åtminstone två lådor, varav en med teknikprylar. I den fann jag min gamla freestyle, en modernitet från unga år. Jag trodde inte att den fungerade, jag hade problem med den redan för många år sedan. Men med nya batterier och en älskad skiva i spelaren visade det sig att den fungerar utmärkt. Till och med kontrollen som tillhör gjorde sitt jobb. Perfekt! Nu kan jag med enkelhet lyssna på Avril Lavigne's nya skiva också när jag är ute på promenad. Istället för att krångla med mp3-spelaren som är alltför full...

Tro mig när jag säger att tanken på universitetslivet har fått min tankebana att gå i spinn. Ena stunden svävar jag bland molnen, i nästa vill jag gömma mig i ett hål...

Det ska bli så roligt! Jag ser spänningen komma mig allt närmare och förväntningarna är på topp. Jag bävar för allting som kan gå fel, funderar på om livet som student är något för mig. Någonstans i virrvarret finner jag nyckeln; nyckeln som leder till insikten, till insikten som är mitt inre. Innerst inne vet jag vad jag vill, vad jag drömmer om och vad jag önskar. Där inne finns drömmen om att utbilda mig och gå långt (enligt mina mått, inte någon annans). Där står önskan skrivet i blod: jag vill påverka och göra skillnad. Och enda sättet att uppnå dessa mål och denna önskan är att lära mig. Och var lär man sig bäst om inte på Socialhögskolan?

Beslutet är fattat, jag bestämde mig för länge sedan. Kvar i avgrunden finns bara rädslan; för misslyckandena, för studentlivet, för förändringen och för ett bristande jag. Kvar finns rädslan för allt det nya.

10:02
Idag har jag fått extra ledigt från jobbet; en dag hemma - med betalt. Fantastiskt! Jag ska utnyttja dagen till max. Det är dags att förbereda mig inför universitetet. Jag ska registerar mig som student, anmäla mig till kurser samt läsa viktiga dokument. Dessutom är det hög tid att rota fram kollegieblock och pennor, återigen. Det var över ett och ett havt år sedan jag senast satt i skolbänken... Utöver det väntar ett nytt projekt, en promenad i det vackra vintervädret och förhoppningsvis lite kreativ anda. Men först; mysfrukost framför Beverly Hills 90210.

9 - jan
Jag läser information från universitetet. Att läsa sida efter sida på hemsidan som marknadsför och informerar om Stockholms Universitet gör framtiden mer verklig. Om en vecka jobbar jag min sista dag som deltidsanställd på min arbetsplats, efter det har jag tjänstledigt med möjlighet att arbeta när studierna inte tar upp min tid. Att börja läsa ska bli spännande och jag är förväntansfull! Samtidigt finns rädslan inför det nya och oron över att jag inte ska klara av studierna...

I julklapp av Rickards familj fick jag, utöver ett presentkort, en teburk i plåt. En uppskattad present, då jag dricker litervis med te och i nuläget helt saknar fina burkar att förvara alla goda smaker i. Burken är dock aningen för stor för lösvikt, men den passar perfekt att ha förpackade tepåsar i. Jag tog därför tillfället i akt och köpte hem favoritsmaken; jordgubb, och la påsarna i kökets nya tillskott. Trevligt! Nu behöver jag bara gäster som är sugna på te och fikabröd...

Hon har kommit med en ny skiva. Den är minst lika bra som hennes tidigare. Där finns samma klang, men den klingar inte lika vemodigt som låtarna som står för hennes tidigare år som artist. Känslan, kärleken och det vackra kommer dock tillbaka, ett återkommande inslag. Där finns också något nytt. Liksom hon har jag gått vidare med mitt liv. Hennes låtar från förr får mig att minnas tider i det förflutna. Hennes nya album inbjuder till att skapa nya minnen. Tack, Avril Lavigne.

Här nedan följer första spåret på den nya skivan...


Avril Lavigne - Rock N Roll

Ett nytt år. Jag ser fram emot det som väntar; att börja på universitetetet är något som jag har längtat efter.

Jag är jätteglad att jag har jobbat flitigt sedan studenten. Det gav mig möjligheten att flytta hemifrån, möjligheten att flytta upp till Rickard i Stockholm och börja mitt liv som vuxen. Det gav mig också perspektiv på hur arbetslivet kan fungera - alternativt inte fungera... Någonstans på vägen hittade jag också tillbaka till mig själv, till personen som jag var de dagarna och månaderna - till och med åren - då jag trivdes som bäst med mig själv och med livet. Tillvaron kunde inte vara bättre!

Nu saknas bara lite anda - lite lust och gnista - sedan är livet komplett. Just en ny tändning får jag med säkerhet när jag om enstaka veckor börjar min utbildning på Stockholms Universitetet. Tre och ett halvt år ska jag läsa och våren 2017 är jag förhoppningsvis färdigutbildad, då med en examen.

Ett nytt år - med allt vad det innebär. Go' fortsättning!

Efter fin respons på "fjärilsboet" som jag hade i våras visar jag nu frisyren som jag har haft de senaste dagarna; stor boll dekorerad med svart rosett.

När vi skålade in det nya året och såg ut över en färgsprakande horisont tänkte jag tillbaka på året som har gått. Jag har blivit bjuden på en resa kantad av mycket - inte minst ett känslokaos i början av år 2013...


Året började på en destruktiv arbetsplats, med insikter som följde. Jag sökte till högskolan en första gång, mest som en sista utväg om jag inte skulle lyckas ta mig vidare innan hösten kom. Lyckligtvis fick jag under våren möjlighet att byta arbetsplats, något som till en början verkade osäkert men med facit i hand är ett av mina bättre beslut i livet. På min nya - och nuvarande - arbetsplats mår jag så mycket bättre än i vintras.


Sen kom sommaren; solig, härlig, rolig.


Med hösten kom det gråa, men jag och R hade det fint tillsammans. Jag sökte till universitetet en andra gång - och kom in på mitt förstahandsval, vilket spred stor glädje och var ett varmt välkomnat besked.


December spred sitt ljus. Lugn och ro - och harmonin var ett faktum. Jag pysslade hemma och förberedde inför en jul hemma på barndomens marker. En vecka med familjen gjorde gott. Jag skålade in det nya året med lycka inombords.

Det är med spänning och förväntan som jag välkomnar år 2014.