Livet har sin stilla gång och jag tar mig fram utan djupare reflektion. Det är ganska skönt, men jag väntar på att slås av insikten om att livet har passerat mig förbi obemärkt. Jag mår rätt bra, reflekterar en del kring min vikt men inser samtidigt att jag vill leva gott utan att behöva skämmas. I huvudet snurrar också tankar på att jag borde jobba, men att jag kanske borde söka mig ett nytt arbete eftersom jag inte längre attraheras av mitt nuvarande. Samtidigt känns den arbetsmarknad som i dagsläget står öppen för mig inte som något jag vill lägga min tid och energi på... Jag trivs bra som student och ser fram emot att få min examen och börja jobba med det som min utbildning berör.

Tills vidare.