Sommaren regnar bort och jag med den. Att jobba på hotellet är för det mesta roligt, men ger mig inte den energi som jag behöver. Jag känner hur en konstant trötthet har svept in över tillvaron och att vardagen som är nu i viss mån påminner om en tid som var förut.

För några år sedan (Ja, tiden går fort!) jobbade jag på ett café som jag efter fem månader tvingade mig själv att säga upp mig från. Den arbetsplatsen tog all energi jag hade och jag upplevde mig inte ha något liv utöver arbetet. Senare samma år, då på en ny arbetsplats, upplevde jag rastlösheten inombords på nytt. Nu ställde jag mig fråga vart jag egentligen var på väg och vad jag gjorde med mitt liv... Det kröp i min kropp då och det kryper i min kropp nu.

Det ska bli fantastiskt att återgå till studierna i september. En månad kvar och jag längtar! Att gå en utbildning är en enkel väg att ta; läs det du ska, få godkänt på tentorna och få din examen efter x antal terminer. Utbildning är nyckeln till framtiden. Att gå och traggla på hotellet, städa x antal (för många) hotellrum per dag och sällan få beröm för det hårda arbetet man gör är något som inte längre tar mig framåt, snarare tvärtom. Jag tror bestämt att detta blir min sista sommar på hotellet.

Den konstanta tröttheten gör att min lediga tid sällan bjuder på äventyr. Efter en arbetsdag är jag trött och vill hem och väl hemma sitter jag i soffan, mörbultad i både kropp och knopp. Förhoppningsvis blir det bättre när skolan kommer igång. Jag trivs inte med situationen som är nu - den dränerar mig, dag för dag,