Om tiden att falla
Jag vill tillåta mig själv att falla, men jag har inte riktigt tiden och inte heller kraften att orka resa mig upp igen.
5 - nov
Jag vill stanna upp, försvinna, gömma mig. För att reda ut kaoset som sakta byggs upp inombords. Jag skulle vilja kasta mig handlöst in i mina existentiella frågor, men jag saknar tiden. Efterarbetet tar alltid tid och just nu har jag inte tiden att känna efter.
Styrkekramar!!
sv: åh vad kul att du tycker det, älskar julen!! :D
Kraam
Många styrkekramar. Tänker på dig. Kram.
Styrkekramar!
sv: Ingen fara! kram
Hoppas allt blir bra!
<3
ha en underbar helg fina du! <3
Vilka fina ord, du klarar allt <3
Många styrkekramar från mig <3 Kram
krya! :) hoppas det löser sig
Hoppas det löser sig för dej:)
Du har så rätt.. Det tar tid både att resa sig upp, att återhämta sig och att bearbeta saker. Ibland ger man sig inte den tiden, men i längden fungerar det nog inte.. Ta hand om dig!
Kram
Krya på dej eller vad man säger :) Kram
kram kram kram ♡♡♡
Hoppas allt blir bra. Kram!
STOR KRAM <3
Åhh nu skriver du sådär bra igen att man blir helt tagen. ♥ Ta hand om dig, stanna upp och ta ett djupt andetag vännen! kram
Åh, många kramar till dig. <3 Hoppas att allt blir bra. Vackert skrivet också. Kram. <3
Du är så himla bra, det är okej att falla, även om man inte har tiden så kan det vara det bästa ändå. I längden kan det komma tillbaka ännu hårdare.
Jag kommer gärna 20-22. Har psykologen där på fredagen. Annars hade jag stannat kvar, då jag ska till en annan vän i Sthlm i veckan där :)
Känns både som i förra veckan och som för flera år sedan, men åtta månader är faktiskt rätt bra. Om man mäter med mina mått i alla fall :P
kommer alltid läsa!
kramar
fina ord! Bra skrivet, hoppas du mår bra
Massa kramar
sv: ja verkligen jag är helt slut, hade varit så mkt lättare om jag liksom inte hade samlat på mig så mkt som jag gjort :/
men men så är det ibland
allt bra denna måndag?
Ibland måste man ta sej tiden... KRAM!!
Psykisk ohälsa!
Publicerad 2015-11-09 19:07:20 i Allmänt,
Alltså verkligen. Mina problem och min historia har sett helt annorlunda ut, men faktum kvarstår som du säger att vi måste acceptera även psykisk ohälsa. .. Det är absolut ett viktigt ämne och det kommer ta lång tid att komma ifrån oförståelsen och kommentarerna om att "rycka upp sig". Men man måste också börja någonstans, i det här fallet kan det vara just att våga prata om det. .. Någonting som därför blivit viktigare med åren är att försöka acceptera att det inte alltid är det fysiska som satt stopp i olika situationer. Det är dock någonting som inte är lätt, speciellt inte i det samhället vi lever i idag. Ligger du hemma med en ilsken migrän, feber eller halsfluss finns det ingen som ifrågasätter varför du inte gått till skolan eller jobbet den dagen. Att sjukanmäla sig är vid sådana tillfällen socialt accepterat.
Att däremot sjukanmäla sig på grund av att man ligger hemma med bottenlös ångest är däremot inte socialt accepterat. Detta är någonting som måste förändras. Vi måste lära oss att ta psykisk ohälsa på lika stort allvar som fysisk ohälsa. Förstå att den orsakar precis lika mycket svårigheter. .. Men jag hoppas, hoppas verkligen så jävla mycket att vi ska komma ur det här stadiet där psykisk ohälsa är någonting man måste skämmas för. Att det ska sluta vara någonting som vi inte vågar prata om. Så att mina barn den dagen de mår psykiskt dåligt, vilket jag hoppas att de aldrig någonsin ska behöva göra, ska våga komma till mig och säga som det är istället för att skylla på magont eller halsont som de egentligen inte har. Det är långt dit och krävs otroligt mycket för att lyckas nå dit. Men det går, det måste gå.
Tack för din kommentar tidigare. Hoppas att du ska börja må bättre.Saknar dina inlägg,kram.
