De ler i min närvaro
Tentan skrivs och resterande del av dagen tillbringas i sällskap av två tjejer från klassen. Vi besöker loppisar, äter lunch, plöjer igenom diverse klädbutiker, fikar gott och delar med oss av livets erfarenheter. Trots att jag ganska snabbt inser att de är bättre vänner än vad jag först trodde (och därmed blir jag det tredje hjulet?), känner jag mig inte påtagligt ensam. Jag har ju faktiskt blivit medbjuden och de visar inga tecken på att skratta bakom min rygg. Istället låter de mig vara med i konversationen, de lyssnar på mina uttalande och de ler i min närvaro. Det gör mig gott att veta att jag är omtyckt, än är detta inte självklart för mig.
Jag förstår precis känslan. Jag kan ibland tänka, "vill hen verkligen vara med mig, är jag omtyckt" och så blir jag väldigt glad när det visar sig att det faktiskt är så. Att hen vill vara med mig enbart för att hen gillar mig. Eller när en fin vän som jag inte träffat på väldigt länge skriver att hon saknar mig. Då blir jag väldigt glad.
vad bra att det känns så :) hoppas tentan går bra!
Hej. Tack för din kommentar till mitt senaste inlägg. Jag behöver all uppmuntran och stöd jag kan få just nu.
Jag dricker olika sorters te, oftast svart eller grönt te. Mitt favorit te är ett svart te med hallon och lakrits. Kram.
Vad skönt att känna så :)
Skönt med den känslan! :)
Blir så himla himla glad att läsa det här. Såna här dagar är ju precis vad du behöver! Och förtjänar! Klockrent ju att du kanske kan hitta några att ha mer kontakt med, i skolan alltså.
Ja är just det. Man måste komma in i pluggtempot som passar en själv. När på dagen man pluggar, när man pluggar vad osv, massa som måste stämma
Japp november. :)
Kramar
