De senaste fem nätterna har jag sovit oroligt. Mardrömmarna har avlöst varandra och det har knappt hunnit gå två timmar innan jag vaknat på nytt. Det beror på stress i kroppen. Kanske har också fullmånen något att göra med den senaste tidens sömnsvårigheter.

De många nätterna av orolig sömn har fått konsekvenser. Känslan av att vara utmattad vid morgonens ankomst är frustrerande och likaså känslan av rastlöshet. Jag pendlar mellan att vara uppe i varv och produktiv till att vara passiviserad och trött. Vanligtvis det sistnämnda. Jag är ingen rolig person att vara i närheten av då. Inte heller jag själv uppskattar sällskapet då jag alltför väl vet att det när som helst kan gå åt andra hållet. Det är beundransvärt att R står ut, att han orkar med min känslomässiga berg- och dalbana. Idag gick det lite för långt, därför sitter vi för bådas vår skull på olika håll. Inte heller annat umgänge är att rekommendera för min del. Det är knappt så att jag orkar med min egen närvaro...


I ett försök att må bättre har jag ätit middag jag tycker om, en chokladkaka som egentligen inte smakade någonting, citronsorben som legat i frysen och tagit onödig plats samt tömt den inköpta godispåsen. Idag har jag inte ens förmågan att känna dåligt samvete. Jag anser mig snarare vara värd allt onyttigt - om inte för gott uppförande så för det motsatta.

Det var länge sedan motståndet var likt detta. Tur är väl det, men det är ändå tungt.
Det inväntas en bättre morgondag.