Att upptäcka gemensamma drömmar i efterhand
Ni som har läst min blogg sedan början av 2012 minns kanske att jag inte trivdes särskilt bra på gymnasiet. Det var liksom inte min tid i livet. Utanförskap, identitets-skapande, vuxenblivande och ensamhet (läs exemplvis detta inlägg) är det jag kommer att tänka på när jag ser tillbaka på de tre åren. I efterhand minns jag inte särskilt mycket från den tiden. Det kan jag tycka är lite synd. Men människan fungerar ju inte sällan så; vi minns hellre det som gjort oss lyckliga än det som gjort oss illa. Samtidigt är det kanske inte helt fel att ibland vara öppen för att redigera ledsamma minnen i efterhand...
4 - juni
Jag hann ta några få steg i centrala Göteborg innan jag träffade på en studiekamrat från gymnasiet. Hon jobbar tydligen som fotograf och skulle just fotografera ett bröllop i den närliggande kyrkan. När hon fick veta att jag precis tagit min socionomexamen utbrast hon att hon nog också skulle ha blivit det om intresset för fotografering inte varit så stort. Kanske hade jag något gemensamt med de jag gick på gymnsiet med, trots att det då sällan kändes så.
Tidsinställt inlägg, skrivet 2017-06-07.
4 - juni
Jag hann ta några få steg i centrala Göteborg innan jag träffade på en studiekamrat från gymnasiet. Hon jobbar tydligen som fotograf och skulle just fotografera ett bröllop i den närliggande kyrkan. När hon fick veta att jag precis tagit min socionomexamen utbrast hon att hon nog också skulle ha blivit det om intresset för fotografering inte varit så stort. Kanske hade jag något gemensamt med de jag gick på gymnsiet med, trots att det då sällan kändes så.
Tidsinställt inlägg, skrivet 2017-06-07.
Läsarnas Ord
Ord från: mammatillmirakel.blogg.se
Jag hade också en gymnasietid som var allt annat än enkel. Men vi får trösta oss med att vi förhoppningsvis blev starkare av våra upplevelser. Kram på dig och trevlig helg! ♡
Trackback