Pausar vardagen och återupplever en tid som är förbi
28 - okt
Mitt i Hagas hjärta. Jag har slagit mig ner vid ett inträngt bord på ett café i Haga. Fullsatt, minst sagt. Jag hade tur som fick plats. Ett större sällskap hade varit svårt att placera, men idag är det bara jag. [...]
Det var länge sedan jag var här. Var det ett halvår sedan tro? Jag minns inte. Detta café som för mig symboliserar början på det fina livet. Minnet av att jag och mamma åt stor kanelbulle och pratade om en första dag på skolan i stan. Högstadiet. Jag var tolv år. Hur de stora bullarna blev en tradition som upprepades året efter, då med annat sällskap. Hit har jag tagit R och min syster. Hit har jag tagit vänner under en tid som är förbi. Hit har jag gått själv, för att få andas. Hade jag bott kvar i Göteborg hade jag garanterat gått hit oftare, inte nödvändigtvis under en löningshelg. Men jag är mest glad över att ha kommit hit - och att jag fick plats, trots att caféet är mer eller mindre fullsatt. Jag njuter av tiden på egen hand - långt borta från vardagen. De kommande två timmarna ska jag mumsa på "bountybrownie" med grädde och bär samt avnjuta en värmande caffe latte.
[...]
Sorlet på caféet har lugnat sig. Skönt. Kvar sitter jag och några sällskap till. Nya har tillkommit. Andra har traskat vidare längs kullerstensbelagda gator. Självklart. Caféet är inget hem, bara en andningspaus för mig. Det är här jag drar djupa andetag. Andas in doften av nybryggt kaffe och nybakade småkakor i storlek extra large. Snart dags också för mig att traska vidare. Innan dess ska jag ta fler andetag och läsa några sidor till.
Mitt i Hagas hjärta. Jag har slagit mig ner vid ett inträngt bord på ett café i Haga. Fullsatt, minst sagt. Jag hade tur som fick plats. Ett större sällskap hade varit svårt att placera, men idag är det bara jag. [...]
Det var länge sedan jag var här. Var det ett halvår sedan tro? Jag minns inte. Detta café som för mig symboliserar början på det fina livet. Minnet av att jag och mamma åt stor kanelbulle och pratade om en första dag på skolan i stan. Högstadiet. Jag var tolv år. Hur de stora bullarna blev en tradition som upprepades året efter, då med annat sällskap. Hit har jag tagit R och min syster. Hit har jag tagit vänner under en tid som är förbi. Hit har jag gått själv, för att få andas. Hade jag bott kvar i Göteborg hade jag garanterat gått hit oftare, inte nödvändigtvis under en löningshelg. Men jag är mest glad över att ha kommit hit - och att jag fick plats, trots att caféet är mer eller mindre fullsatt. Jag njuter av tiden på egen hand - långt borta från vardagen. De kommande två timmarna ska jag mumsa på "bountybrownie" med grädde och bär samt avnjuta en värmande caffe latte.
Fika på ett omtyckt café i Haga.
[...]
Sorlet på caféet har lugnat sig. Skönt. Kvar sitter jag och några sällskap till. Nya har tillkommit. Andra har traskat vidare längs kullerstensbelagda gator. Självklart. Caféet är inget hem, bara en andningspaus för mig. Det är här jag drar djupa andetag. Andas in doften av nybryggt kaffe och nybakade småkakor i storlek extra large. Snart dags också för mig att traska vidare. Innan dess ska jag ta fler andetag och läsa några sidor till.
Läsarnas Ord
Ord från: Annika
Oj så gott det ser ut, skönt när man kan sitta på ett café och bara mysa. Önskar dig en trevlig alla helgons helg. Kram.
Ord från: Netti Starby
Ser verkligen mysigt och gott ut! :-D Kramis
Ord från: Pauline Hurtig
mums!
Ord från: Anita
Wow, gott :)
Ord från: corneliaeriksson.blogg.se
Ser gott ut!
Trackback
