När detta inlägg publiceras befinner vi oss förhoppningsvis i ett flygplan någonstans ovanför vårt avlånga land. Resan bär av mot staterna med landning och första stopp i Los Angeles. Där tillbringar vi två nätter innan äventyret i husbil börjar. Framför oss har vi över en vecka i husbil med förhoppningen att upptäcka stora delar av Kalifornien, Arizona och delar av Nevada (Las Vegas). Om två veckor borde vi ha ankommit San Francisco där vi redan första kvällen åker ut till fängelseön Alcatraz. Drömresan avslutas med några dagar på Hawaii Island innan hemresan tillbaka till Arlanda och Stockholm påbörjas.


Både jag och min R har sett så mycket fram emot denna resa - vår smekmånad! Önska oss lycka till. Självklart vill jag dela med mig av resan till er när jag är hemma igen.

Tidsinställt inlägg, skrivet den 2019-09-28.

Jag som älskar hösten kan önska att hösten var att vänta först längre fram. Men hösten här hemma väntar inte på oss. Egentligen gör det mig ingenting. Jag är så glad att få åka iväg på resa med min R - smekmånad - till USA dessutom. Drömresan nästa!

Vi har kommit ytterligare en dag närmare avfärd och den efterlängtade drömresan till Västra USA och Hawaii Island. Vi är förväntansfulla!



Under drömresan till USA kommer vi bland annat besöka Los Angeles, San Diego, Phoenix, Williams och Grand Canyon, Kingman, Las Vegas, Yosemite National Park, Monterey Bay, San Francisco samt Hawaii Island. Dela gärna med dig av dina upplevelser! Tack på förhand.

23 - sep
Denna morgon visar termometern strax över nollan. Brr! Jag som älskar hösten kan samtidigt inte låta bli att längta till sol, värme och äventyr i Västra USA. På söndag åker vi!

Inför resan har jag växlat pengar. Det är något särskilt med amerikanska dollar.

De sista dagarna innan avfärd försöker jag hålla energinnivån uppe. På jobbet är min avsikt att avsluta så mycket som möjligt för att slippa lämna över mer krävande arbets-uppgifter till kollegor. Hemma försöker jag finna tiden att göra det sista (typ allt det praktiska) inför resan samtidigt som vardagen rullar på. Vi måste ju få i oss mat, ge oss själva tid för återhämtning samt avsluta kapitlet bröllop, däribland skicka ut tackkort. Fyra kvällar och en heldag har vi till vårt förfogande. Jag är tidsoptimist och tror så klart att vi kommer hinna. Den mer realistiska sidan av mig själv är dock tveksam. Jag vet med mig att kraven kan behöva sänkas. Men bra mår jag och förväntan inför drömresan är stor!

Vissa människor känner jag mig helt enkelt trygg med från första stund. Yasmine är en av dessa personer som ganska direkt spred värme och trygghet omkring sig. Känslan kvarstod även när jag stod framför hennes kamera. Se hennes bilder från vår vigsel här.

I söndags träffades vi för fika på Mr Cake - träff för första gången utan att prata "uppdrag", önskade porträtt eller planering av en stor dag. Vi pratade såklart fotografering samt även jobb, familj och resor som vi båda har att vänta.


Jag och R liksom Yasmine var nöjda med fikastunden, men att stå i kö en längre stund var mindre uppskattat. Men ändå, i viss mån kan jag tycka att det var värt det med tanke på utbudet (hösttårtan var extra god) - mums!

Den 10 augusti 2019 vigdes jag och min R i en vacker kyrka med högt i tak och kristallkronor. Jag grät från början till slut och hade svårt att få hejd på tårarna. Jag var så lycklig och det kändes så självklart att säga ja till att bli R's fru. Jag älskar honom, och han mig.

Som lovat kommer här bilder från vår bröllopsdag, nedan några ögonblick från vigseln med efterföljande kyss på trappen. Tack till fotograf Yasmine, Yasmissy Photography.


Psst! Ni kan se fram emot fler bilder från dagen...

Imorgon väntas dagstur till annan stad för att hälsa på vänner som nyligen flyttat dit. Söndagen är också värd att längta efter då vi har stämt träff med Yasmine för fika i centrala stan. Utöver detta ska vi börja packa inför USA-resan samt skriva tackkort efter bröllopet. Önskar dig en fin helg!

Resan börjar som sagt närma sig och planeringen inför den behöver tas på allvar. Vi behöver läsa och förstå informationen vi har fått, förbereda oss mentalt och känslomässigt (jag är en rätt feg person, däribland orolig för flygresorna) samt börja packa resväskorna.

Parallellt har vi vardagen som tar sin tid, med heltidsjobb och vardagliga ting som bidrar till glädje likväl som till irritation. Igår var det lite extra jobbigt att åka kollektivt, det enda som saknades var ett gallskrikande barn... Så när jag kom hem var jag i starkt behov av egentid och obefintlig interaktion med andra människor. Grannen under oss störde inte märkvärt, det var nog mest tur för honom. Från hemkomst till sängdags satt jag i soffan och kollade serier, mumsade på kvällsfika och mådde ändå rätt gott. R kom hem senare på kvällen, han jobbar långa dagar och på andra sidan av stan. Fina R kämpar på, vi får dock inte så mycket tid tillsammans. Att ha en längre resa att vänta gör att det känns okej. Tre veckor tillsammans, bara jag och min nyblivna make!

Om två veckor befinner vi oss i Los Angeles, USA. Förhoppningsvis har flygresan gått bra, tiden på respektive flygplats passerat problemfritt och taxifärden till hotellet varit relativt behaglig. Drömresan till USA är vårt nästa stora äventyr att vänta!

Jag är så glad för min Dotted Journal! Inte bara kommer den att fungera som dagbok under resan, den är även till hjälp i planeringen inför resan. Att skriva ner tankar, planering och annat är mig behjälpligt. Jag som lätt upplever känslostormar behöver skapa mig förutsättningar att söka vindskydd.

Har ni praktiska restips mottas dessa tacksamt.

Idag var jag på Akademibokhandelns författarevenemang i form av Afternoon Tea med Emma Hamberg som gäst. Hennes ungdomsböcker Linas kvällsbok samt Linas kvällsbok 2 kom lägligt när jag gick på högstadiet. Jag tyckte då att hennes sätt att skriva på var brutalt ärligt och hennes skildring av tonåren var enkelt att relatera till. Som äldre, och också med Emma Hambergs förändrade författarskap, har jag läst några av hennes vuxenböcker. Hennes nyligen utgivna roman tycks skilja sig från de tidigare då den är en biografi, den beskrivs som en ärlig och naken sådan.

Efter att ha lyssnat på en kortare intervju med Emma Hamberg och samtidigt njutit av mindre bakverk och en kopp te valde jag att köpa den nya romanen. Jag fick den signerad! Med mig hem bar jag en ny bok (den kanske får medfölja till USA) och inspiration till livet.

13 - sep
Glada dagar. Jag trivs med vardagen jag har just nu. Den gör mig glad och inspirerar. Egentligen innehåller den inget särskilt, mest sånt som får mig att må bra. Som tiden med familjen och kramar från R, inspirerande inlägg på sociala medier och min egen kreativitet, höstvindar i luften, behagligt arbetstempo på jobbet, inspiration att blogga, mental närvaro (trots att jag ofta glömmer att andas) samt stor förväntan inför Drömresan till USA. Resan börjar närma sig, det är bara två veckor kvar. Livet känns så fint just nu. Dessa dagar saknar jag ingenting.

September och årets första höstmånad är här. Bakom mig har jag en sommar som passerade helt enkelt; med jobb, bröllopsplanering och vardag. Så här i efterhand undrar jag vart sommaren tog vägen. Att inte ha sommarsemester blev påtagligt då sommar-dagarna var mindre enkla att ta vara på. Med detta inlägg vill jag minnas allt fint som denna sommar bjöd på, hoppas att också ni finner glädje av denna summering.



Vilka särskilda minnen bär du med dig från denna sommar?

Idag har vi varit man och hustru en månad. Den 10 augusti känns som länge sedan. Samtidigt är minnena som om det vore igår. Minnena gör mig varm. Dagen blev verkligen lyckad. Vi har fått många fina ord från nära och kära som delade vår dag samt från kollegor som i efterhand har sett bilder. Självklart vill jag bjuda också er på dessa fångade ögonblick. Ge mig lite tid att gå igenom resultatet vi har fått från fotografen. Redan nu vill jag dock bjuda på en bild full av kärlek och glädje - på mig och min R på vår bröllopsdag.

I fredags kväll satte vi oss på tåget hem till Göteborg i syfte att under lördagen delta på ett femtioårsfirande. Vi bodde hos mamma, hon ville så gärna ha oss där och jag gladdes åt att återbesöka ett bostadsområde jag lämnat tidigare i livet. Vi blev som vanligt bjudna på god frukost och gästfrihet. Vi kollade bilder från bröllopet (Ja, vi har fått dem - håll utkik!) och gosade med katten Marshmallows. På söndagen besökte vi bland annat skördemarknaden på Gunnebo Slott, det var mysigt. Väl hemma i Stockholm igår kväll var jag svimfärdig till följd av den ruskigt snabbt inkomna förkylningen. Jag kämpar på, vilket underlättas av att helgen hemma hos mamma i Göteborg gav livsenergi.

Jag inspireras dagligen av medmänniskor som uttrycker sin kreativitet på olika sätt. Det senaste halvåret har jag lockats av Bullet Journaling, jag har dock inte själv börjat. Journalen inför USA-resan är (ett av mina) mitt nuvarande projekt och i den har jag smått börjat skapa med papper och penna. Senare i år ska jag påbörja en Bullet Journal och försöka att använda den utifrån den ursprungliga idéen och metoden. Vet du inte vad Bullet Journal är rekommenderar jag varmt att du eftersöker information på nätet.

Jag ser ikväll ett riktigt bra avsnitt av Uppdrag granskning som rör komplexiteten i att stötta personer med sociala problem samt arbeta utifrån den enskildes förutsättningar liksom socialtjänstens möjligheter. Efter att programmet avslutas sitter jag med sådan förståelse för båda parter - jag fattar verkligen att det är svårt! Jag märker hur mitt samhällsengagemang vaknar till liv. Jag vill agera!


Jag vill bidra till förändring och se människor växa! Bild från arkivet.

Denna lust att agera och vilja att bidra till förändring kände jag redan för tio år sedan, då var jag sexton år. Idag, tjugosex år gammal, är jag sedan två år tillbaka utbildad socionom. Jag jobbar inom det sociala arbetet och jag upplever mig kunna bidra till förändring! Med min kunskap har jag förutsättningarna att göra skillnad. Jag behöver ta vara på möjligheterna och agera.

All frustration som kvällens teveprogram genererar bör och kan jag ta med mig i mitt praktiska sociala arbete och det känns så konstaterat bra. Återigen får jag bekräftat för mig själv att mitt utbildnings- och yrkesval är rätt. Det är såna här samhällsfrågor som engagerar och får mig att vilja bidra!

Se Uppdrag granskning: Marikas kamp.

15 - aug
I sovrummet hänger den vita klänningen med spets och flera lager tyll som jag bar på vår bröllopsdag. Min brudklänning. I den kände jag mig så fin! Efter några mindre justeringar var den som gjord för mig. Klänningen är ett minne från en perfekt dag. Det känns ledsamt att hänga undan denna, att förvara minnet i en garderob. Därför låter jag den hänga framme några dagar till.



Igår hängde jag undan min brudklänning.

När bröllopet nu har passerat och tiden kan läggas på annat börjar vi smått förbereda oss inför Drömresan till USA. Däribland förbereder vi resan med husbil som är vårt hem under elva nätter. Igår bokade vi den första respektive sista campingplatsen så att vi med säkerhet vet att vi har någonstans att landa då vi har hämtat ut husbilen i Los Angeles samt har ett sista stopp att andas på innan vi rullar in i San Francisco för att lämna husbilen.

Ju mer som bokas och i praktiken förbereds inför resan, ju mer verkligt blir det att Drömresan väntar. Samtidigt är det ännu så ofattbart att vi faktiskt ska åka iväg - att jag ska få besöka landet jag så länge har drömt om att få uppleva. Jag tar resan delvis med ro och hoppas på enbart fantastiska stunder. I samma andetag är jag medveten om att resor sällan blir som man tänkt sig... Så länge inga större missöden sker är jag nöjd. Och det skulle vara fantastiskt om resan blir än mer drömlik än vad jag vågar hoppas på!