Dagarna innan förlossningen är jag hemma, föräldraledig. Ytterligare ett skäl är att jag sitter i karantän för att inte riskera att smittas av covid-19. Sedan en vecka tillbaka har jag även R hemma hos mig, då han behöver vara symptomfri för att få medfölja till förlossningen. Dagarna tillbringas därför hemma inom fyra väggar. Dagligen försöker jag komma ut på promenad. Under eftermiddagen är det vanligt att jag sover middag. Jag orkar inte riktigt hela dagarna och när mörkret faller infinner sig tröttheten.

Kommande månad kommer att bli speciell i och med att all min vakna tid (och så även då jag önskar att jag fick sova) kommer att ägnas åt en liten. Det är en av anledningarna till att september månad inte innehåller så mycket planer och heller inte en massa saker som "behöver göras". Jag kommer helt enkelt vara nybliven mamma med allt vad det innebär. Min bullet journal (BuJo) för månaden kommer därav att vara i princip tom...


Förstasidan för september månad i min BuJo.

Några sidor har jag i min BuJo dock ägnat åt september månad med ljus turkos som huvudsakliga färg och luftballonger som tema. Ovan ser ni förstasidan för månaden. Följande uppslag innefattar en mindre översikt av månaden samt plats för to-do-lista och notiser. På den högra sidan har jag valt att måla upp en så kallad habit tracker i syfte att vid månadens slut få en överblick av hur regelbundet jag har kunnat vara en del av bloggvärlden, om jag har kommit ut på promenader samt om jag har tagit mig tid för övrig kreativitet.

Ni som har läst min blogg de senaste åren kanske minns att jag år 2017 gjorde en burk för pennor. Denna dekorativa burk har sedan dess stått på mitt skrivbord, och står där fortfarande. När behovet av ytterligare en samlingsplats för mina pennor uppstod, i och med att jag nu dagligen fyller i min bullet journal och då gärna har diverse pennor till hands, kände jag mig mer eller mindre manad att dekorera ytterligare en burk.

När jag i fredags eftermiddag lämnade arbetet påbörjade jag en längre ledighet, min föräldraledighet. Det känns bra, framför allt för att min ork inte riktigt håller hela dagar. Intensiva dagar gör att min fysiska och mentala energi sinar ovanligt snabbt och jag är i behov av mer vila. En naturlig del av att vara höggravid.

Under mina sista veckor på arbetet har jag många gånger fått bekräftat att jag kommer att vara en saknad medarbetare och kollega. Jag har fått veta att min roll i arbets-gruppen är betydelsefull och att min frånvaro kommer att märkas. Det värmer att veta. Jag ser så mycket fram emot tiden som ligger framför mig med omhändertagande av mig själv och liten bebis. Samtidigt kan jag med glädje längta efter att återgå till arbetet under nästa år.

En kollega som jag har fått glädjen att lära känna och vara mentor för det senaste halvåret visade sin uppskattning lite extra mycket. Av henne fick jag en presentpåse innehållandes sånt som jag tycker om; en vacker tekopp och te, till koppen matchande servetter och ett ljus. Jag blev så överraskad och gåvan gjorde mig så glad! I höst ska här mysas lite extra.