Av mina föräldrar får jag tydligt bekräftat att det var rätt beslut av mig att jag tillsammans med lillprinsen kom på besök hem till Göteborg. Rådande pandemi med eskalerande smittspridning fick mig så klart att fundera en ytterligare gång på om jag faktiskt skulle åka. Att mina föräldrar skulle få träffa lillprinsen igen kändes samtidigt viktigt, nu när han är liten och växer så snabbt...

Det är lätt att peka finger och döma andras val i dessa tider, jag gör det också. För egen del kan jag bara förhålla mig restriktivt till många nya sociala kontakter. Det har under hösten som föräldraledig fått till följd att jag och lillprinsen främst har hållit oss hemma, vi har tagit barnvagnspromenader samt gjort ett och annat besök i matbutiken. Vissa familjemedlemmar boendes i närheten har vi träffat och jag har tagit enstaka promenader med vänner. Jag och lillen har även besökt diverse vårdgivare, det har liksom behövts. Alla dagar har jag varit noga med handhygienen. Det är lätt att gå till försvar och påtala det man gör (och det man avstår från att göra) för att bidra till minskad smittspridning. Jag kände mig dock säker och ansvarsfull under resan till och från Göteborg. Vi måste våga lita på det kollektiva ansvaret!

I efterhand inser jag att mitt och lillprinsens besök i Göteborg var viktigt, för hela familjen. Lillprinsens morföräldrar uttryckte sådan glädje och förundran i hans närvaro; jag fick distans från vardagen och en stärkt känsla av samhörighet; och lillprinsen trivdes gott i de hem som delvis känns som mina. Det var verkligen en fantastisk långhelg med familjen! Om något så har pandemin tvingat oss att se saker ur nya perspektiv, däribland att uppmärksamma vad som är viktigt i livet. För mig är det familjen - och lillprinsens ankomst kunde inte ha kommit mer lägligt.