Ett år sedan jag fick min diagnos
Uppföljning enligt rutin gjordes i veckan då min läkare konstaterade att min sjukdom nu är i remission, alltså inte aktiv. Det känns skönt att veta, dock än med viss osäkerhet på hur framtiden kommer att bli. Min läkare berättade för mig att på skattningsskalan för sjukdomens aktivitet skattade hon i fjol max - mitt insjuknande var aggressivt och krävde aggressiv medicinering. Ett år senare har sjukdomen lugnat ner sig och medicinen tycks fungera. Jag upplever dock fortfarande symptom i princip dagligen, jag har få dagar då jag skriver i min loggbok att jag "mår bra". Sedan i våras mår jag dock bättre och har fler dagar utan symptom. Förhoppningen är att det ska fortsätta i den riktningen och att jag skall ha en tillvaro utan symptom.
Jag ska fortsätta med nuvarande medicinering, vilket känns både bra och aningen ledsamt. Bra för att medicinerna hjälper och för att biverkningar är något jag knappt upplever. Ledsamt för att ett av läkemedlen är typ cellgifter, en väldigt liten dos, vilket gör att jag inte får bli gravid. Beslutet om ett syskon till lillprinsen är just nu inte vårt beslut att ta. Det känns okej, jag accepterar omständigheterna. Ett sådant livsbeslut skulle jag dock vilja kunna ta själv, inte med beaktan av en sjukdom som är oviss att förutspå.
Ett år sedan jag fick min diagnos kan jag ändå se att livet fortsätter likt tidigare, om än med vissa justeringar. Min ork är ibland påverkad, mina leder fungerar inte alltid som jag hade önskat och jag slås ibland (enligt min uppfattning oväntat och ganska hårt) av att min sjukdom kan ge anledning att ställa vidare frågor om min hälsa, exempelvis i försäkringsärenden. Trots allt gläds jag åt att jag får må (relativt) bra i min kroniska sjukdom.
Vad skönt att medicineringen funkar bra och att du slipper allvarliga biverkningar. Du är så stark i dig själv. Kramis <3
Förstår att det är jobbigt. Skönt i alla fall att medicineringen ger resultat utan större biverkningar.
Tycker du är jättestark.
Stor styrkekram <3
Usch, vad jobbigt att läsa om dessa problem, skall inte komma när man är ung 🥺
Oh ja, ett väldigt mättande kalas hade vi ❤️ Kram kram…
Vad jobbigt men på ett sätt skönt att medicinerna hjälper dig så att du mår bättre <3
Oj, redan gått ett år? Tiden går snabbt fram! Skönt att den lugnat ned sig och förhoppningsvis fortsätter det på det spåret så att ni inom snar framtid kan tänka på ett syskon till lillen <3
Svar; fint att få höra, tack. <3
vad skönt att höra ändå att medicinen funkar bra och att det inte blir allvarligare biverkningar! <3
Jag hoppas själv att jag ska få hjälp med mitt huvud som jag har extrema problem med!
vad skönt att den inte är aktiv just nu <3
Jag förstår att det känns väldigt tufft att inte själv få välja om graviditet, men jag är glad att det känns bättre just nu i alla fall<3
Tufft med detta kroniska sjukdomsbested, men skönt ändå att medicineringen hjälper och att du inte får en massa tråkiga biverkningar :)
Hoppas du fått en bra start på veckan!
Känner igen mig i dina tankar. Kram ❤️