Det har hunnit gå över ett halvår sedan vi flyttade in i huset! Andra helgen i september 2022 gick flyttlasset. Helgen därpå hade vi födelsedagskalas för lillprinsen. Några flyttkartonger och viss ordning hann vi få till. I oktober fick jag och R influensa, inte mycket med hemmet blev gjort. November kändes som en evig vabb-period. Sen kom december med adventstid och mysig juletid. Januari och ett nytt kalenderår tog sin början och vi blev återigen sjuka med pausad vardag. I februari fick vi i alla fall den där helgen när vi tapetserade om i lillen rum - det blev så fint, se här! Sedan kom mer sjukdom, vilket för mig har varit fallet även stor del av mars månad.

Och här är vi nu. Jag har en sådan påtaglig längtan efter att få börja fixa i trädgården - så frön, rensa ogräs och se vad som växer i våra olika rabatter. Jag ser fram emot att skrapa flagnad färg från våra fönster och måla nytt. Jag längtar så evinnerligt efter att kunna dricka kaffe på trappen till vårt hus och njuta av värmande vårsol. Jag vill ställa fram utemöblerna och uppleva vår nya oas - utan störande grannar någon meter under vår balkong.

Sensommarsol på vår trapp, september 2022.

Vi har bott ett halvår i huset, denna mörkaste tid på året. Nu går vi mot ljus, värme, trädgårdsliv och husfix på riktigt! Jag har sådana förhoppningar inför detta första kalenderår som husägare. Med viss oro för vilka utmaningar som väntar oss med ett hus att ta hand om, så klart. Men ändå, så här i skiftet mellan vinter och vår känner jag mest glädje, tacksamhet och förväntan.