13 - okt

Tvåårsdagen av flytten till vårt hus har redan passerat. Det betyder nog att vi trivs. Jag ångrar inte en sekund att vi tog beslutet att köpa vårt lilla gula hus med äppelträd på tomten. Livet i hus passar oss, passar mig. Varje dag, jag menar det, varje dag, uppskattar jag att slippa livet i flerfamiljshus. I mitt (vårt) hus kan jag välja vem som ska bo, mitt liv är inte påverkat av grannar som bor en våning under eller ovanför. Här, i vårt hus, bor bara vi.

 

Det har så klart sina risker att bo i fristående hus, exempelvis sårbarheten att enklare drabbas av inbrott. Sedan det drabbade oss har det snart gått ett halvår. Jag tänker på inbrottet ofta och kan ibland känna en mer påtaglig oro. Trots det vägrar jag att känna mig otrygg hemma. Detta hus är trots allt vårt (med lånade pengar från banken). Vårt att leva och bo i, sköta om och förändra vid behov. Att ha ett hus tillsammans med R är en livsdröm som har gått i uppfyllelse.