Älskade vår, nu är du äntligen här. Jag har saknat dig. Du har varit efterlängtad. Det slår mig så tydligt nu när vårsolen börjar värma, ge ljus och locka fram vårlökar i rabatten. Fjolårets utmaningar och ångest känns mer avlägset nu, om än jag är försiktig med att andas ut, ta det där djupa andetaget som kanske behövs. Jag har förmåga att vara i stunden, uppskatta det där "lilla" om än så viktiga i vardagen och känner just nu en stark känsla av sammanhang.

Våren kommer med hopp. Med förväntningar om bättre dagar. Och i min släkt duggar födelsedagarna tätt här i april, maj och en bit in i juni. Jag känner tacksamhet för det jag har.