Det gångna årets ångest tär på energin - den psykiska, sociala, somatiska och känslomässiga energin. Jag behövde göra en förändring, göra annorlunda. Av en händelse kom jag över en bok om reflekterat skrivande. Boken heter Skriv för att läka och är skriven av Emelie Hill Dittmer, provläs den här. Initialt kan jag känna igen mycket av mitt eget skrivande i det som författaren beskriver. Jag som alltid har skrivit dagbok och reflektioner, mer regelbundet sedan jag var tolv år. Skrivandet har sett olika ut under åren, men sedan dess har jag alltid skrivit dagbok för hand. Det är en livsstil. Det hjälper mig genom livet - i skrivande stund och i efterhand. Att skriva hjälper mig att sortera och få perspektiv samt är en meditativ sysselsättning.

 

När jag påbörjade en ny skrivbok i februari då min föregående tog slut satte jag som förhoppning att skriva varje dag, och göra ett aktivt val de dagar jag inte skriver. Den senaste månaden har jag i större utsträckning prioriterat att skriva några rader nästintill dagligen. Jag vet inte om skrivandet enkom är bidragande till min minskade inneboende oro, jag tänker att vårens ankomst också har en positiv inverkan på mitt mående. Oavsett har jag blivit mer inspirerad att skriva oftare och mer aktivt, nu när jag funnit mitt skrivande beskrivet i en bok baserad på forskning som belyser dess goda resultat.