Efter en morgon av negativa känslor, gick jag till bussen. Samtalet med Rickard fick mig på bättre humör - som tur var. Kanske kunde det bli en bra dag, trots allt? Med ryggsäck på ryggen och en väska fylld med bullar, tog jag bussen in till centrala stan. Jag var utanför NK klockan 11, som vi hade bestämt. Kvart över kom den första medlemmen i gruppen (bortsett från mig). Nu var vi två. Men jag blev snart ensam igen. Min klasskamrat skulle sälja några av sina muffins till ett par kompisar, som befann sig i närheten. Där stod jag. Själv. Ensam. Kul, eller hur. Efter en stund kom det en kille från klassen. Han hade ingenting att sälja. Hans bakning hade fått förhinder, vilket man kan ha överseende med. Nästa medlem i gruppen kom några minuter senare. Han hade inte heller något att sälja. Han visste inte vad han skulle göra. Öh... okej. Vi delade upp oss i två grupper. Försäljningen kom inte igång. Sist kom en till tjej. Hon hade inget med sig och var heller inte intresserad av att försöka få sålt mina bullar. Hon pratade bara om festen, som hon hade haft i helgen... Hepp. Jag försökte få dem att sälja åtminstone en påse, men det var svårt. Jag var inte heller motiverad och mådde bara dåligt vid tanken. Inte lyckat alls.
Tillslut beslutade vi oss, för att ge upp vårt säljande. Vi ringde de andra två, som hade gått åt ett annat håll. Tro det eller ej, men... De satt och fikade! Vad är detta? Jag skildes åt från de andra och ringde mamma. Jag var så arg! Alla är så respektlösa! Vi skulle väl göra det här tillsammans, men icke. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag stod och grät mitt på Brunnsparken. Lyckat.
Att åka ut till pappa kändes så... Nej. Att sitta och vänta en timma, innan båten gick var något, som jag redan då kände, att jag inte skulle klara av. Jag ville bara komma hem, gråta och skriva ner allting i bloggen min. Nu sitter jag här. Hos mamma. Jag har ätit massa banankaka och många bullar. Jag tycker jag är värd det.
Frågan är om jag ska åka ut till pappa senare ikväll eller om jag ska stanna hos mamma. Imon ska jag till Bockaberg med klassen. Kommer hem på onsdag. Mest praktiskt är att jag stannar här, men jag vill åka ut till pappa. Hm. Jag ska fundera på detta under dagen.

Det är lite kul, när man läser hur jag trodde att dagen skulle bli. Det stämmer så precis!

Aldrig mer detta.
Nästa gång blir jag arg.

/Jasmine