Jag känner inte alls för att bemöta dagen. Att gå på stan och försöka sälja bullar känns sådär. Jag gillar inte detta. Visst är det en god idé att vi ungdomar hjälper andra barn och vuxna i Kenya (eller ett annat land), men detta tycker jag rent ut sagt känns skit. Självklart vill jag hjälpa till, men nej. Jag gillar inte att skämma ut mig på stan. Jag vet själv hur det är, när man får något upptryckt i ansiktet, när man går på stan. Hur lätt är det att stoppa någon, som rusar förbi? Inte lätt. Jag är väldigt negativ idag. Inte bra. Men jag vet inte hur jag ska ändra min attityd...

Så här tror jag att dagen kommer att bli:
- Jag är en av de första som kommer dit.
- Många kommer försent.
- Jag är den enda, som tar detta seriöst.
- Försäljningen går riktigt dåligt.
- Jag blir lämnade ensam.
- Ett misslyckat uppdrag.

... och kanske blir jag rånad, det är en känsla jag har...

Någon?
Ge mig styrka.
Jag vill inte detta.
Se mig som en flicka,
som förgäves försöker.
Om jag undrar,
vem ska jag fråga?
Hur många ser,
en ensam själ på gatan?

Hoppas att eran dag blir bättre än min.
/Jasmine

Uppdatering (090907 kl. 14.07): Läs också hur dagen blev...