Kassabokens början
Ha koll på din ekonomi med hjälp av Excel.
Min lön kom in på kontot den 20 juli. Nu är det dags för mig, att ha koll på alla pengar själv. I slutet av september får jag mitt första studiebidrag. Det går in på mitt konto, inte på mammas, som det gjort innan. Jag är stor flicka nu. (a) Ne, men... Jag och mamma har väl båda känt att det är dags för mig, att börja betala mina utgifter själv. Till och med juli månad, har jag knappt betalat någonting alls. Min månadspeng var inte hög, men jag behövde heller inte betala någonting, bara godis och annat onödigt. Så nu är det dags att klara sig själv. Ja, pengar behöver vi alla. Eller... Ja, de flesta skulle jag tro.
När jag pratar med folk i min ålder, som också har hand om sitt egna studiebidrag, hör jag åsikter som "Pengarna räcker inte till!", "Jag vet inte var alla pengar tar vägen. De bara försvinner!". Hm... Jag börjar undra. Var tar alla pengarna vägen? Hur mycket utgifter har man per månad? Okej, jag ska väl inte säga så mycket. Jag köper sällan kläder, eftersom det än så länge är något av det värsta jag vet. Kommer den åsikten någonsin att ändras? Jag går sällan på bio. Fika blir det någon enstaka gång och... Mina pengar går nog ändå till massa oviktigt. Kan jag hålla mitt godiskonto under 200 kronor i månaden, så ska jag nog vara stolt. xD
Vi får helt enkelt se hur det går. Jag har min kassabok nu, så jag har koll på var alla pengarna tar vägen. Tack vare Rickard, har jag nu kommit igång ordentligt. Denna gång ska jag inte ge upp! Tredje gången gillt, eller vad är det man brukar säga?
Wish me luck!
Vinst vid bryggan!
Det bjöds på mumsig chorizokorvgryta och trevligt sällskap. Pappa och Rickard verkar komma bra överens. Det glädjer mig verkligen. :) Pappa har tagit det hela... mycket bra måste jag säga. Jag trodde han skulle ta det annorlunda. Men jag är glad.
Bilden är tagen av Rickard med hans mobilkamera.
I väntan på att maten skulle bli klar, hade jag och Rickard börjat lägga ett pussel. Vi fortsatte att pussla ihop bitarna även efter maten. Pappa gick iväg till några bekanta, innan han gick ner till Dansen. Jag och Rickard satt och pusslade. Vi pusslade och pusslade, tills vi märkte att klockan började bli mycket. Då gick det himla snabbt! Vips! Så var vi klara med pusslet. Den söta hundvalpen kollade på oss med sina söta hundögon.
Efter att pusslet var lagt, gick jag och Rickard - hand i hand - ner till bryggan. Där var musiken redan i full gång och båten låg vid kajen som vanligt. Trots att det blåste en hel del, hade alltså båten lyckats lägga till. Jag gillar egentligen inte, att båten ligger där nere. Visst är det trevligt att det kommer ut folk från stan, men med båten kommer också alkoholen. Den är inte bra för någon! (Ja, Joseph. Jag vet att min syn på alkohol inte är den bästa, men i detta fallet har jag sett hur det slutar... allt för många gånger.) Hur som helst... Rickard blev 'hotad' (om jag får kalla det så) att dansa med mig. Hehe, min stackars pojkvän var livrädd! Att kyssa en pratglad man, tror jag inte kändes så lockande... Alternativet efter det, om han vägrade att kyssa denne man, var att bada naken med honom. Haha, vi skrattade en hel del den kvällen! xD
Men det blev varken en kyss eller ett nakenbad. Istället dansade jag och Rickard till öns nationalsång. Kunde det bli bättre! Två låtar efter den, som bara blev svårare och svårare att dansa till. Kan ju säga att det gick... sådär, i alla fall för mig.
Vinst!
'Jag vann! Jag vann!' Hihi, jag hoppade och skrek som en galning, när jag såg att det var nummer 45, som vunnit korgen med kaffe. Eller... Ja, det var ju pappas lotter, men det var jag som hämtade ut vinsten. Vilken lycka! Jag var helt till mig. >.< Pappa blev väldigt förvånad, när jag kom farande med en korg i famnen. Hehe, det var dock jag, som fick bära korgen till Värdshuset och sen resten av vägen hem. Min käre pojkvän hjälpte mig lite. Tack.
Idag åkte vi tillbaka till mamma. Vi tog båten mitt på dagen och var på resande fot i en timma. Innan vi traskade hemåt, tog vi vägen via Godishuset. Vi måste ju ha färdkost inför imorgon, då vi tar tåget upp till Stockholm. Där ska jag vara i en och an halv vecka. Vi har inte lika fullt schema, som vi haft under Rickards vistelse hos mig, men vi ska ut på lite äventyr.
Ikväll blir det alltså att packa inför imon. Sen har jag tusen andra saker, som jag måste göra. Får se vad som blir gjort och vad som inte blir gjort...
Tack för att du tar så väl hand om mig.
Rickard, det betyder mer än du anar.
<3
Kramar
/Jasmine
SJ Prio
Mitt SJ-kort är här! :D
För några dagar sedan fick jag hem ett kuvert från SJ. I detta kuvert av papper, fanns ett välkomstbrev och mitt SJ Prio-kort. Hihi, nu har jag alltså ett nytt kort att ha i plånboken. >.< Som Prio- medlem slipper jag ha biljetten med mig. Det räcker med att kortet finns med, så löser det sig. :) Praktiskt. Får dock se hur det fungerar. Lite pinsamt om man sitter där på tåget, utan biljett och så fungerar inte systemet... eller mitt kort. Jaja, det ska fungera, så jag behöver nog inte oroa mig. Eller vad tror ni?
Kramar
Blir väl omhändertagen
Allt du gör för mig. Alla små saker, som får mig att skina upp. Det behöver inte vara mycket, även det lilla glädjer.
När du lägger armen om mig och håller om mig, när du ser på mig... Jag vill bara säga tack för det.
Jag blir så lycklig varje gång, för det är ju ett bevis på att du faktiskt tycker om mig... Ja, kanske till och med... älskar mig?
Idag, då allt kändes lite jobbigt, gjorde du något som verkligen fick mig att bli glad. Jag var trött och ville helst bara duscha... snarast! Jag sa åt dig att fixa lite smått, se till så att L kom iväg till affären. Jag sa ingenting om att dammsuga, men ändå gjorde du det. Jag vet inte om du riktigt förstod, hur glad och tacksam jag blev. Hur tacksam jag fortfarande är! Du är helt otrolig. Jag... Jag blev verkligen glad för det du gjorde och det vill jag att du ska veta.
Det lilla kan bli väldigt stort för en annan människa.
Min pojkvän är väldigt bra på att överraska och visa sin tacksamhet. Jag hoppas att jag kan göra det samma för honom. Jag kommer aldrig slå min älskade, när det gäller att visa kärlek och tacksamhet, men jag ska försöka.
Rickard, tack. <3
Middagar hos annat folk
Igår åkte vi in till stan och träffade hans kusiner Caroline och Susanne. De är väldigt gulliga båda två. Caroline är lika gullig - om inte ännu gulligare - som när man pratar med henne i telefon. Jag kände mig verkligen välkommen, när vi senare på kvällen åkte hem till dem. Där stod Rickards farbror vid grillen. Vi 'ungdommar' satt uppe i ett litet... uterum, som deras pappa hade byggt. Mycket trevligt. Ett sånt ställe borde alla ha! Där skulle jag lätt kunna tänka mig att sitta en hel kväll och bara... umgås med fint folk. Dessutom var det lilla "rummet" utrustat med allt från belysning och radio till kortlekar och pokeruppsättning. Så i väntan på att maten skulle bli klar, satt vi där och spelade poker. Riktigt mysigt!
Efter middagen åkte vi och köpte godis. Jag borde nog inte gjort det. Mitt sug efter godis var inte på topp under kvällen. Det var bara onödigt att jag satt och vräkte i mig större delen av påsen, när vi satt och kollade på en komedi i Carolines rum.
Jag och Rickard tog bussen hem vid halv tolv. Jag var glad, lycklig och otroligt... välmående. Caroline fick mig verkligen att känna mig så... omtyckt! Det kändes verkligen, som att åldersskillnaden inte spelade någon roll. Det är tre år mellan oss och det märks en del - speciellt när de pratas om festande. Men, ja. Jag kände mig faktiskt inte så... jätteliten. Visst, jag är mer omogen, men det kändes inte viktigt. De accepterade mig, som den jag är, vilket jag verkligen uppskattar.
Jag somnade i min pojkväns famn, när vi satt där på bussen. Jag var trött som bara den och Rickard... han tog hand om mig, såg till att jag kom hem ordentligt. Tack för det. <33
Idag var vi på besök hos min mormor och morfar. De var så glada att vi kom! Och jag tycker det är roligt att träffa dem, så... Kunde det bli bättre? Tror inte det.
De första som hände, när vi kom hem till dem, var att jag blev helt lyrisk. I deras garage stod gamla saker, som de nyligen plockat ner från vinden. Där stod bland annat min dockvagn, som jag lekte med, när jag var liten. Gud, va fin den är! Jag blev så glad att se den... konstigt nog. Det fanns en hel del annat att se på, men att kolla igenom allt, kommer att ta en himla tid. Det får nog bli en heldag där ute, så mamma har bilen, så att vi kan köra hem all skit. Hehe.
Mormor fixade fika, medan jag, min pojkvän och morfar kollade på gamla bilder. Naw, jag var lite söt, när jag var liten. Speciellt i min Pippi-peruk tillsammans med min blåa klänning. xD
Fikan var iordninggjord och vi tog bilen ner till hamnen, Där satt vi och fikade i solskenet. Visst blåste det lite kallt, men med jackan på, var det riktigt skönt. Mormor badade. Jag brukar alltid bada, men idag kände jag faktiskt inte för det. En sväng till boule-banan blev det också. Det började dock regna kraftigt, så det blev till att åka hem istället.
I hopp om att hitta ett roligt sällskapspel, gav vi oss in i två olika spel, men inget passade oss. Kortspel ute på verandan passade dock bra. Himla trevligt. Hihi, kortspel är verkligen toppen! Alla kan vara med och dessutom finns det så många olika typer av spel. Allt från det enkla 'Finns i sjön!' till svårare spel som 'Gurka'.
Underbart god middag. Efterrätten var toppen. Innan vi blev lämnade vid bussen, fick vi se kattungarna, som bor hemma hos min moster.
Imon blir det kanske middag hos Caroline. Hon sa att vi var välkomna då. Vi bestämde inget, så vi får se imon.
Hehe, himla praktiskt att bli bortbjudna varje kväll. då slipper jag och Rickars tå vid spisen varje dag... ;)
Kramis
Rickards första besök på ön
Alla tjatade på mig. "Varför har inte Rickard fått träffa din pappa?" "När ska du visa Rickard, hur fint du har det?" Bla bla och åter bla. Men nu kan världen vara nöjd. Igår åkte jag och Rickard ut till pappa på ön. Det var marknad och vi tänkte passa på. Vi ska även ut på torsdag, för att gå ner till Dansen, men varför inte komma ut tidigare och träffa pappa under ännu ett tillfälle? Så vi tog båten ut tillsammans med L. Vid marknaden var det ganska mycket folk. Otroligt varmt var det också. Hehe, lite för varmt måste jag erkänna. Pappa sa att jag fick skylla mig själv, som gick omkring i svarta jeans. Jag är dock glad att jag hade på mig dem, för det blev lite kyligt på kvällen. Dessutom var jag rätt trött, vilket gjorde att kvällsluften kändes mer än kylig. Hur som helst. Vi tillbringade en timme nere vid marknaden. Ganska lagom. Jag var nöjd, när jag och Rickard gick där ifrån - hand i hand. Jag var också mycket stolt över Rickard, för att han lyckades träffa så bra på skjutbanan. En Japp fick han med sig hem. :)
Väl hemma var det ganska lugnt. Jag, L och Rickard hade innan marknaden skurit grönsaker, så salladen var klar. Alla möbler stod redan ute på altanen, så pappa var lugn. "Jag har aldrig haft så här mycket tid i hela mitt liv", sa han och ställde in kaffekoppen i mikron. Ne, pappa har sällan tid. Är det inte reparation av huset, så är det annat som måste fixas...
Vid sextiden kom de två glada kvinnorna Iris och Eva. De är båda väldigt gulliga. Jag tycker så mycket om dem!
En stund senare kom det folk i drivor. Ja, sitter man över tjugo pers på en altan, då är det lite trångt... Men det var mycket trevligt. Gott med grillat. Krämig potatissallad och ungdomarnas hemmagjorda sallad med isbergssallad i botten toppad med gurka och tomat. Apelsinsaft till det. Toppen!
Hehe, Rickard sitter här bredvid och frågar, om jag inte ska nämna någonting om alla gafflar som gick sönder... Jo, det kan jag väl göra... ;P
Vi satt alltså där, alla i full färd med att få i sig det, som låg upplagt på tallrikar i papp. Rätt som det var flög något vitt ner på gräsmattan. Det var Rickards plastgaffel. Ja, jag förstår att det först kändes lite pinsamt för min lille vän, men jag tror det försvann ganska snabbt, då fler gafflar knäcktes. Själv gjorde jag sönder en. Lite stolt. (a)
Vid niotiden hade de flesta gästerna dragit sig ner till dansbanan. Jag och Rickard visste inte, om vi också skulle ner dit en stund och sen åka hem. Eller skulle vi ta båten som gick snarast? Sova över, var det ett lämpligt alternativ? Efter mycket om och men, tog vi ett beslut. Trots att många ville, att vi skulle stanna kvar, tog vi bussen hem vid tio. Vi var hemma en timma senare, vilket var ganska skönt.
Jag var väldigt orolig, för att ta med mig Rickard ut till ön. Inte för att jag skäms över den, pappa eller folket där, men... Ja, det är speciellt. Jag tror ingen förstår helt innerst inne, hur mycket denna ö betyder för mig. Det känns dock skönt att veta, att Rickard verkar ha förstått... en del av det. När han säger att han är stolt över mig, för att jag tog med honom dit, känns det som att det kanske finns någon som förstår, vilket liv det är jag lever. Ja, för att växa upp på en ö, i ett litet samhälle, gör att man blir en annan person, än om man växer upp i stan.
Jag är väldigt glad att jag fått möjligheten att se båda sidorna. Visst är det synd, att jag inte bor heltid på ön, men att bo i stan ger en så många andra möjligheter.
Ja, allt har sina negativa och positiva sidor. Ingenting är helt negativt.
Natten är aldrig svart - där finns alltid en nyans av rosa...
Kram
Fyra grabbar på vift
Gårdagens kväll blev väldigt... oväntad. Mötte upp Mirre och vi gick tillsammans ner till Dansen. Vädret var inte det bästa, så det var inte mycket folk där nere. Vi träffade på Katja och Alice. Jag blev dock lämnad ensam vid halv tio, då mitt sällskap tyckte att det räckte för ikväll. Ja, jag kan förstå dem. Försökte ringa pappa, men han svarade inte. Skulle jag följa med sällskapet, som sakta vandrade från musiken och de dansande paren, eller skulle jag gå på båten och leta upp pappa? Beslutångest? Lite så, ja. Men jag tog en egen väg. Ställde mig vid dansbanan och kollade på folk. Bra musik var det - dessutom som jag kände igen och kunde sjunga med till. Det var fuktigt i luften och duggade lite lätt. För att inte frysa stod jag och rörde lite på mig. Eller... Nej, det var nog inte därför. Jag gillar att dansa, speciellt när det är bra musik, så... Ja, där stod jag och rörde mig lite smått i takt till musiken. Plötsligt, när jag stod där och blickade ut över dansen som pågick, var det en äldre man, som räckte fram handen. - "Du ser ut att behöver dansa", sa han. Ja, jag.... Jag blev väldigt förvånad, men följde lydigt med den lite magra mannen upp på dansbanan. Kan ju inte påstå att han dansade speciellt bra, men ganska hyfsat. Första dansen gick bra, men under andra dansen tryckte han sig närmare mig. Det var ju inte obehagligt så, men jag kunde inte låta bli att reagera. Lite kul att pappa kom till dansbanan just då. Han såg mig dock inte.
Efter två danser med mannen, sa jag att det var dags för mig att gå hem. Det var ingen lögn, bara... En sanning, som sas lite för tidigt på kvällen. (a) Jag gick av dansbanan och ställde mig brevid pappa på berget. Efter en stund kom Iris, en av pappas kompisar. Hon är för härlig! Vi stod och pratade en stund, tills Iris beslutade sig, för att gå vidare till Värdshuset. Jag och pappa gjorde det samma. Iris och jag tog sällskap, eftersom vi båda gick. Pappa hade cykel, så vi trodde han skulle komma ikapp oss. Det gjorde han dock inte, så jag hängde på Iris in i det inglasade huset. Hon bjöd mig på en Pepsi. Tack för det snälla Iris. Vi ställde oss bland folk och tjötade (= umgicks med folk, pratade, var social). Trevligt. Iris gick runt, men jag stod kvar vid bordet - alldeles ensam! Ne, men det var okej. Jag klarar mig själv. Kan ju inte hänga på Iris, bara för att jag följde med henne dit... Eller hur?
Jag gillar verkligen Iris. Även om det var mycket folk, som hon kunde pratat med, så valde hon ändå att stå vid mig. Vi pratade om allt möjligt! Mitt i vårt samtal om språkresor, kom det fram en ung kille. Han hade tandställning, ett sött leende och mörkbrunt, vågigt hår, som nästan snuddade axlarna. Han var lite söt faktiskt. Hur som helst. Han frågade, om vi inte ville komma och sätta oss hos dem. Jag blev helt stum. Vad var detta? Tanken på vem han egentligen ville ha vid bordet dör upp i huvudet på mig. Var det mig han ville ha där, en minderårig tjej med flätor i håret, eller ville han ha sällskap av Iris, en medelålders kvinna med lila hår? Ja, det förblir nog ett mysterium. Iris insisterade på att vi skulle gå dit och sätta oss. Haha, det var himla kul! Gulliga Iris började prata med de fyra grabbarna direkt. De var tydligen ute och seglade och skulle vara ute en hel vecka. De hade lite planer på vart de vill åka, men frågade även oss, om vi visste något bra ställe. Mycket trevligt samtal var det - verkligen! Att hon kallade dem för "... lilla älskling..." tycker jag förklarar väl, hur snäll och härlig hon faktiskt är! Ja, jag vill egentligen inte sluta skriva och berätta, hur mycket jag tycker om henne. Men nu får det nog räcka. Ni orkar säkert inte läsa mer...
Vid tolv, då Värdshuset skulle stänga, kom pappa och sa att vi skulle gå hem. Jag skulle gärna stannat längre, men... Ja, pappa bestämmer.
Det blev en trevlig kväll, trots dåligt väder, ensam ståendes vid dansbanan och en fuktig tröja. Jag är nog den enda, som kommer gå ner till bryggan, även om det snöar! xD Haha, ja. Jag tycker man ska passa på. Det är inte många torsdagar om året, som man får uppleva kvällar med musik, dans, folk och... öl.
Det känns som att jag är på väg in i vuxenlivet. Att bli tillfrågad, om man vill sätta sig vid ett annat sällskaps bord... Det var rätt amazing... Men ja. Någongång ska man uppleva det och jag gjorde det, när jag var sexton.
/Jasmine
Tv-serien Rederiet
På Wikipedia kan man läsa följande:
"Rederiet var en svensk TV-serie, en så kallad såpopera.
Rederiet är den längsta dramaserien i svensk tv-historia. Totalt 318 avsnitt visades i SVT1 och SVT2 under åren 1992-2002. Serien sågs av flera miljoner svenskar och därför valde man att göra hela tjugo säsonger. Sammanlagt har det skrivits 30 000 manussidor till Rederiet, vilket är svenskt rekord. Det fartyg (M/S Freja) som syns i vinjetten var det numera förlista fartyget M/S Sea Diamond, i ommålad skepnad. De scener som spelades in ombord, bland annat från bryggan, däck, maskin och bildäck, var i början inspelat ombord på Rederi AB Slites M/S Athena och M/S Kalypso.
Senare fortsatte inspelningarna på Viking Lines övriga fartyg som avgick från Stadsgården. Hyttkorridorer, infohall och restauranger samt andra vanligt förekommande platser ombord, spelades in i SVT Dramas studio. Bünsowska villan i Diplomatstaden i Stockholm användes som "kuliss" för huvudkontoret av familjen Dahléns konkurrenter Remmer Line."
Vill du veta ännu mer, kan du även läsa på Infosajten.com.
Jag fick sån nostalgi att jag bara var tvungen att gå in på Youtube och söka efter första avsnittet. När jag fick höra introt, blev jag så lycklig! Musiken kommer för alltid att sitta långt in i mitt hjärta. Än så länge har jag sett de två första avsnitten. Tror ni jag orkar se alla 318 avsnitten? Det lär ju ta sin tid...
Hur många minns serien?
/Jasmine
Planerat resan till Becka
Becka ringde mig ikväll, som vi bestämde. Jag kollade upp hur jag skulle åka och vi bestämde att jag skulle vara hos henne vid halv ett. Ja, det låter ju vettigt. Men sen var det resan hem. Hur jag än vände och vred på det, så kommer det ändå att ta tre timmar att komma hem. Ja, det är några minuter... För att vi ska kunna umgås så mycket som möjligt, har vi nu bestämt att jag ska vara hos Becka vid tio. Haha, kanske lite tidigt. Men nej, inte om man jämför med vilken tid jag måste gå upp. Klockan sex ska klockan ringa, för en timma senare tar jag cykeln ner till båten.
När jag åker hem, vet jag inte. Antingen åker jag på eftermiddagen och då slipper jag byta trettioelva gånger. Om jag istället åker tidigt på kvällen, måste jag byta. Becka var dock så gullig och erbjöd sig att åka med mig en bit. Tack snälla. Vi får se hur det blir. Eftersom jag åker upp till henne så tidigt, kanske jag inte kommer hem så sent. Vi får ju ändå utnyttjat dagen ordentligt, så... Ja, vi får se.
Planeringsmänniska kan man nog kalla mig.
Efter två samtal och tusen flikar till Västtrafiks hemsida, har jag nu lyckats få koll på läget. Jag har skrivit ner alla tider och alla byten med olika fordon, som jag ska göra. Jag tror det kommer gå bra, men man kan alltid önska sig lite tur. (a)
Imon kommer jag vara på resande fot i sammanlagt sex timmar. Det du! Men vad gör man inte, för att få träffa sina vänner? <3
Kram
Andningsproblem?
Jag har svårt att andas. Vissa stunder känns det som att jag inte får tillräckligt med luft. Jag kan vakna och drabbas av panik. Det känns som att någon försöker strypa mig. Min hals känns fängslad och jag får panik. Hyperventilerar nästan. Visst, jag får ju luft, så det är ingen fara. Men det är obehagligt.
Detta har jag känt från och till i två års tid. Varför? Vad är anledning till att jag känner som jag gör? I åttan gick jag till skolläkaren, för att han skulle kolla vad det var, Men han kommit inte fram till något mer, än att det var svårt att komma åt under mitt linne. Varför han inte bad mig ta av det, förstår jag inte...
Borde jag söka upp en läkare? Kan det vara allvarligt? Jag vet inte. Känner det inte alltid och inte heller vid vissa tidpunkter. Vinter som sommar. Inne som ute. Det kan vara när som helst och var som helst.
Kanske lär jag mig kontrollera det. Kanske inte.
Ny header i Juli månad
Min nya header!
Vad tycker ni om den nya headern?
Vilken gillar ni bäst? Denna eller min förra? Varför? Motivera, tack!
Kram
(Måste bara få säga att jag är lite stolt. Fixade headern helt själv. Det blev bara ett samtal till Rickard, men problemet löste sig på något konstigt sätt, utan hans hjälp. Men tack ändå vännen.)
Klänningar, skjorta och tröja
En svart sopsäck blev till en klänning. Perfekt skydd mot regnet!
När vi gick hem, var det nog rätt många, som undrade om vi mådde riktigt bra...
Blöta var vi faktiskt inte, när vi kom in genom dörren till gäststugan. Underbart att ta av sig säcken! Det var varmt ska be att få tala om. Hemma hos Katja gjorde vi inte så mycket. Vi satt och pratade. Mysigt var det! Dagen blev som hittad, liksom kläderna jag fick med mig. Min vän ville inte ha dem och rensade ur sin garderob. Jag tog med mig tre plagg hem.
En randig skjorta, en sommar-klänning och en lång och tjockare kofta.
Jag kanske borde använda skjorta. Den jag fick av Katja satt riktigt
snyggt på mig... Vad tror ni?
Ja, att ha vänner är underbart! Speciellt Katja, som generöst ger bort det, som hon inte längre vill ha. Tack ska du ha!
Kram
En helt otroligt underbar kväll!
Fler bilder finns här.
Tänkte tagit en promenad ikväll, men nu är klockan så mycket och jag känner inte för det. Kanske blir det en promenad imon. Det känns helt underbart att jag inte har något planerat inför morgondagen. Kanske blir det en promenad eller lite socialt umgänge med någon kompis. Man får se... och det känns underbart!
Kram
"Det går en vind över Vindens Ängar.
Det fladdrar till i en tyllgardin.
Och jag ska skriva en sommarvisa
med sol och blomdoft i melodin."
Vi klarar detta - tillsammans
Fredag. Rickard tog bilen ner och jag mötte honom på parkeringen. Han var så fin, min pojkvän. Jag har saknat honom. I bagageluckan låg hans resväska och på den en ask med hjärtan...
"Lite söta hjärtan till mitt söta hjärta."
Jag är inte den enda, som känner mig älskad, när Rickard är här.
... Jag blev väldigt rörd och frågade varför jag fick en present. Hans svar var enkelt och handlingen var av ren kärlek. Han ville visa mig, hur mycket han älskar mig. Ja, Rickard är nästan för bra på att visa sin kärlek till mig.
Kvällen var väldigt mysigt. Vi satt i soffan alla tre - jag, Rickard och mamma - och såg på 'Finding Neverland'. Jag gillar verkligen den filmen. Den är så fin. Jag står fortfarande fast vid det jag skrev för några dagar sedan.
Lördag och vi tog en promenad. Vi stod i ett industriområde med ett paraply över oss. Ganska mysigt måste jag säga.
Vi visste inte, om Rickard skulle behöva åka hem på söndagen. Det kunde hända, att han var ledig dagen efter. När chefen hörde av sig, fick vi beskedet att Rickard kunde stanna en dag till. Trevligt. Jag tror att vi båda behövde det.
Idag, måndag. Rickard är på väg hem nu. Jag mår bra. Har inte gråtit än. Kanske kommer det inga tårar denna gång. Min pojkvän har räknat ut, att vi ses om elva dagar igen. Hihi, det är ju inte lång tid. En ensam helg och då är jag i Varberg.
Det är jobbigt ibland, men det måste det få vara.
Man står aldrig ensam, det finns alltid en hand att sträcka sig efter.
Ingen behöver stå för sig själv, vi hjälps alla åt.
Jag vet att vi klarar det här.
Och vi gör det tillsammans!
SommarDansen
Efter några dagar i förvirring, har jag nu äntligen lyckats lösa en hel del... känns det som.
En kväll nere vid Dansen gjorde underverk!
Visst, det blåste en del. Båten kunde inte lägga till och enligt mig var det tur i oturen. De vuxna tycker det var bedrövligt. Jag tycker det var underbart! Inga drickande människor. Bara dansen och havet tillsammans med vinden i ansiktet. Jag träffade Mirre och Ange. Trevligt måste jag säga. I sommar ska jag vara mycket med Mirre, innan hon flyttar. Kommer verkligen sakna henne... <3
Bilden är tagen förra sommaren...
Kram
Ändrad konst
När man blir förblindad, är det svårt att se förändringar.
De lilla kräver de mest uppmärksamma ögonen.
Det är litet, men vackert på sitt sätt.
(Klicka på bilden, för att ta en närmare titt.)
Vad gillar ni bäst? Det jag har tecknat idag eller detta?
Kram
Vakna i en annan värld
Pappa är som vanligt i full gång med att renovera huset. Det är inte lätt att sova, när det borras i väggen. Mitt sovrum ligger vägg i vägg med badrummet, där pappa nu arbetar. Hm. Sov i alla fall till halv tio, så det får vara okej.
Detta ska då föreställa ett badrum. Pappa är i full gång...
Badkaret står ute i det lilla vardagsrummet, precis utanför mitt rum.
Det lilla vardagsrummet är inte längre som förut. Det är mindre och med andra tapeter.
Det är en stor förändring på kort tid.
Jag försöker förstå, men lyckas inte.
Min fristad ändras, liksom världen utanför.
Var finns den plats, som alltid varit min?
Vem tog ifrån mig det, som jag älskade mest?
Jag är passiv och känner inte längre smärta.
Jag njuter av allt och ingenting.
Inga tårar, inga skratt...
Jag känner allt och ingenting.
/J
Längtan efter harmoni
En speciell resa...
Jag åkte ut till pappa idag. Det var ett bra tag sedan jag var här sist. Varför är egentligen en helt sjuk förklaring; det har bara inte blivit av. Jag har haft annat att göra. Första veckan av lovet var jag ju med Rickard. De två veckorna efter jobbade jag. Då var det helt enkelt lättare att vara hos mamma, eftersom det då bara var en kvart att gå till min arbetesplats. Jag tänkte kommit ut till ön i måndags, men då kom det annat i vägen. Suck. Ja, det händer en del nu. Kanske till och med för mycket. Min kalender fylls med nya saker hela tiden. Pappa säger att jag inte borde planera så mycket, eftersom det sällan blir som man bestämt. Ja... Det är en del att göra och med hjälp av min lilla svarta bok, lyckas jag ha koll på läget. Det är det värsta jag vet, att inte ha koll på läget. Usch. Det gör mig stressad. Det kan dock vara stressande att kolla igenom sin kalender. Herregud. Ja, att planera mycket är på både gott och ont.
Att vara på väg ut kändes underbart. När jag väl kom av båten, fylldes jag av lycka. Det var helt fantastiskt! Cyklandes längs vägen, njöt jag av hur underbart livet kan vara. Jag öppnade dörren och känslan av hur fantastiskt allting var ändrades och övergick till harmoni. Ja, ren harmoni. Det var längesedan. Allt för lång tid har gått. Jag tror inte det är bra för mig, att inte vara här ute. Jag måste vara här oftare! Det får ta sin tid att komma in till stan, men det är så mycket värt det i slutändan. Ja, det är underbart! Nu sitter jag och skriver som aldrig förr. Jag har inte haft lust att skriva, jag har mest bara velat gömma mig, glömma och inte finnas mer. Nu vill jag finnas, men i min egna värld. På min ö. Där ingen ser mig, ingen vet och ingen bryr sig egentligen. Folk ser utan ögon, förstår utan att fråga och bryr sig på sitt egna sätt. Ja, det är en underbar plats, som erbjuder så mycket mer än livet på annat håll. Varje gång jag kommer ut hit, önskar jag att livet alltid kommer att vara så här, känns som det gör nu. Jag är lycklig och vill gärna vara det livet ut. Självklart vill jag inte glida genom livet på en räkmacka - lite motstånd måste det ju vara - men jag vill... Jag vill känna lycka innerst inne och det gör jag fullt ut, när jag är ute på min ö. Sommaren är här och med den kommer allt som hör sommaren till. Jag ska verkligen njuta så länge jag kan, så ofta jag bara får tid. Tyvärr är det inte alltid så lätt...
/J
Träffat Becka
Becka skickade ett sms och frågade om jag ville komma in till centralen. Hon skulle nämligen vänta på sin buss i en och en halv timma och ville ha sällskap. Jag tycker det lät som en riktigt bra idé! Jag hade aldrig träffat henne förut, så jag var lite nervös...
Becka är verkligen helt underbar! Så snäll, ödmjuk, tacksam och så... vänskaplig. Hon tycker jag är gullig! >.< Vad är det jag gör, som är så gulligt? Jag är väldigt glad att jag träffade dig. <33 Tack för ett fint första möte.
Becka, du betyder mycket för mig. Tack. <3
Kram
Ta konsekvenserna av din handling
Jag säger som jag brukar; man får ta konsekvenserna av sin handling. Det finns anledning till varför vi inte bad Backi följa med. Så som han har betett sig mot oss, har resulterat till att vi inte har en så bra relation till honom. Jag ska inte nämna allt han har gjort, men en liten del kan jag förklara.
Jag, William, Joseph, Backi, Johan, Oscar och Alexandra umgicks mycket i åttan och början av nian. Sista terminen i grundskolan valde Backi att umgås med annat folk. Fine. Gör som du vill. Enligt mig var han alltid välkommen in i gruppen, när han ville. Det blev dock inte riktigt så. Han drog sig mer och mer ifrån oss. Han valde att lämna gruppen, för att träffa andra människor.
Jag gjorde det samma under min tid på högstadiet. I sexan var jag med tjejerna. I mina ögon var det så det var. Tjejerna umgicks inte med killarna. Den tanken är jag inte stolt över... I sjuan stod jag mellan två grupper; tjejernas grupp, där jag ännu inte funnit min plats, eller med killarna, där jag trivdes. Vad skulle jag välja? I åttan drog jag mig mer och mer in i gruppen med killarna. Den passade mig bra. Jag kände mig välkommen och omtyckt där. Jag tog konsekvenserna av mitt handlande och har därför idag inte samma relation till tjejerna, som jag hade då. Helt ärligt talat har jag faktiskt ingen relation till tjejerna. Vi gick i samma klass - and that's it.
Därför menar jag att även Backi får ta konsekvenserna av det han har gjort. Man kan inte räkna med att bli medbjuden, om man inte längre umgås med folket i fråga. Det finns många bevis på det. Ska man ha fest bjuder man inte alla man känner, utan oftast dem som står en nära.
Hoppas att Backi har fått svar på sina frågor. Han får gärna kommentera och fortsätta diskussionen, om han vill det.
Till er andra hoppas jag att ni förstår hur viktigt det är att ta vara på sina vänner. Rätt som det är, så försvinner dem. Visa dem hur mycket de betyder för dig, hur mycket du tycker om dem.
Jag älskar mina vänner - väldigt mycket!
Tack för ordet.
Marabou - Sommar!
Sommarens nyhet från Marabou.
Äntligen!
Som jag har letat.
Jag fick den tillslut i min mun.
En av mina favoriter.
Den är dock väldigt söt...
... men god och speciell.
Helgen på Orust
I fredags åkte vi med Orustexpressen upp till Oscars land. Vi blev visade runt på deras tomt. Deras trädgård var underbar! Det var ingen stor trädgård med massa växter och annat. Den var enkel, men med helt underbara former. Det var som en liten dal.
Lite bilder från trädgården...
(Klicka på bilden, för att se den i större format.)
Jag, Alle, William och Joseph bodde i gäststugan. Oscar ville sova i sitt rum. Ganska synd, eftersom vi umgicks en hel del i det lilla huset. Hans val, det är allt jag har att säga. Jag frågade flera gånger, om han inte hellre sov med oss, men nej. Jaja, det var roligt ändå.
På fredag kväll gick vi ner till bryggan och tog ett
Lördagen tillbringade vi mycket utomhus. Först var vi nere vid badplatsen. En promenad till byn blev det också. Efter det var det tillbaka till stugorna. Sömnbrist för min del. Inte bara det att jag knappt sovit något natten innan. Under de två veckorna, som jag har jobbat, har jag sovit för lite. Det straffade sig. Jag somnade, när vi kom hem. Det berodde nog inte bara på att jag sovit för lite. Antagligen var det också värmen som slog ut mig. På kvällen åt vi otroligt god mat ute på familjens uteplats. Trevligt. Film senare på kvällen. Jag somnade så klart i soffan. x)
Söndag... Idag. Hände inte mycket. Vi spelade kubb. Alla verkade ha kul.
Jag är mer än trött. Ser knappt vad jag skriver, så jag antar att detta blev ett dåligt inlägg. Synd, eftersom helgen varit så bra...
God natt.
I don't know who you are.
Why are you visiting me?
Please, stay.
I don't want to lose you.
Come back and love me.
Min älskade korktavla
Korktavla är mycket praktiskt måste jag säga.
Jag har länge önskat mig en tavla i kork. I våras, när jag fyllde sexton, fick jag en korktavla av min mormor och morfar. Jag blev strålande glad! Så efterlängtad och kär. Tyvärr är jag dålig på att påminna mamma, om att vi ska få den uppsatt på väggen. Igår slog det mig, att den inte bör ligga nerpackad längre. Verktygslådan åkte fram och korken kom upp på väggen, på sin rätt plats. :)
Lilla jag har alltför mycket saker i mitt rum. Det var något som mamma kommenterade igår kväll. Ja, jag har en hel del. Allt är inte värdefullt i pengar, men ligger mig ändå kärt om hjärtat mitt. Än så länge har jag mest satt upp kort från vänner, lite små lappar... Ja, än så länge är den inte fylld, men det tar nog inte lång tid, innan det knappt får plats fler lappar. Hehe, vill man ha ordning så... (a)
//Jasmine
Illamående under kort tid
Efter bara en kort stund - knappt en halvtimma - mådde jag mycket bättre. Visst känner jag fortfarande av den där trötta känslan, men magen och huvudet verkar vara i ordning igen.
Jag fick i alla fall packat min ryggsäck, som jag ska ha med mig imon. Resan till Orust ser jag verkligen fram emot. Det ska bli riktigt kul att träffa alla igen; Alle, Joseph, Johan, William och Oscar, vars land vi ska till. Det var ett tag sen vi verkligen umgicks - tillsammans.
Jag är verkligen svettig. Rickard säger att det kanske är därför jag mådde illa tidigare ikväll. Jag vet inte. Kan det vara så, att man mår illa, när det är för varmt? Jag ska nu ta en riktigt sval dusch. Sen ska jag lägga mig i min nybäddade säng. Rosa lakan. <3 "I buy pink sheet for a kiss." Hehe, minnen från, när man var liten och inte förstod engelska så bra. Jag minns att det lät så roligt, när man sa det. 'Aj baj pink skit får ä kiss.' Haha.
Natt gott folk!
Ska katter få vara ute?
Min katt Marschmallows. <3
Min katt älskar att vara ute! ... men den får tyvärr inte vara det. Bostadsbolaget har skickat ut lappar, om att man måste hålla sina katter inomhus. Det är lättare sagt än gjort, eftersom mina tre vänner gärna smiter ut, så fort de får chansen.
Jag kan förstå att man inte vill ha en främmande katt inne hos sig, men det är egentligen ett väldigt litet problem. Man kan på ett enkelt sätt få katterna att hålla sig borta, genom att inte mata den och istället visa fientlighet. Vattensprutan fungerar bra.
Katter förstör inte mycket. De bajsar utomhus, men de gräver ner sin avföring. Att katter använder sandlådan som toalett är inte bra. Där barnen leker, är det viktigt att det är hygieniskt. De flesta katter tror jag dock utför sina behov på andra ställen.
I området har vi mycket barn. Mamma har börjat tröttna på att ungarna trampar sönder hennes växter. Barnen förstör alltså mer än katterna. Right? Dessutom stör barn väldigt mycket. Visst, katter jamar. Att höra en katt-fight är väldigt jobbigt, men personligen tycker jag inte det är lika jobbigt, som att höra på skrikande ungar.
Vad tycker ni?
Ska man få släppa ut katterna, när man bor i ett bostadsområde?
Är det rätt att hålla dem inne?
Tack för dina åsikter.
Film - Finding Neverland
Finding Neverland Hur långt kan dina drömmar ta dig? är Oscar-belönad för Bästa Orginalmusik. Jag kan förstå det. Musiken är underbara och passar verkligen in i filmen. Bara det gör att filmen blir magisk, speciell och förtjusande att se.
Jonny Depp har huvudrollen som författaren James Barrie, mästaren bakom det storslagna verket 'Peter Pan'. I denna vackra film får vi följa hans kreativa resa, när han skapar den drömmande sagan om Peter Pan - pojken som aldrig blir vuxen. Med familjen Davies hjälp lyckas Mr Barrie skapa en makalös pjäs, som stiger över alla gränser, över allas förväntningar. Han får sin inspiration av livet, som de fyra sönerna och deras moder Sylvia Llewelyn Davies (spelade av Kate Winslet) lever.
Finding Neverland är en film som innehåller allt! Under en timma och trettiosex minuter får man uppleva magi, sprakande känslor, kärlek, lycka, avundsjuka, orolighet och sorg. Denna vackra saga är som en tårta med precis lagom mängd av favoriter.
Se den!
