Det gäller att kunna sin sak, när man ska ta sig någonstans i detta land. Att planera en resa upp till Becka är inte det lättaste. Mycket väntan och långa bussresor. Lite tröttsamt. Men jag är säker på att det är värt den långa resan.
Becka ringde mig ikväll, som vi bestämde. Jag kollade upp hur jag skulle åka och vi bestämde att jag skulle vara hos henne vid halv ett. Ja, det låter ju vettigt. Men sen var det resan hem. Hur jag än vände och vred på det, så kommer det ändå att ta tre timmar att komma hem. Ja, det är några minuter... För att vi ska kunna umgås så mycket som möjligt, har vi nu bestämt att jag ska vara hos Becka vid tio. Haha, kanske lite tidigt. Men nej, inte om man jämför med vilken tid jag måste gå upp. Klockan sex ska klockan ringa, för en timma senare tar jag cykeln ner till båten.
När jag åker hem, vet jag inte. Antingen åker jag på eftermiddagen och då slipper jag byta trettioelva gånger. Om jag istället åker tidigt på kvällen, måste jag byta. Becka var dock så gullig och erbjöd sig att åka med mig en bit. Tack snälla. Vi får se hur det blir. Eftersom jag åker upp till henne så tidigt, kanske jag inte kommer hem så sent. Vi får ju ändå utnyttjat dagen ordentligt, så... Ja, vi får se.


Planeringsmänniska kan man nog kalla mig.

Efter två samtal och tusen flikar till Västtrafiks hemsida, har jag nu lyckats få koll på läget. Jag har skrivit ner alla tider och alla byten med olika fordon, som jag ska göra. Jag tror det kommer gå bra, men man kan alltid önska sig lite tur. (a)
Imon kommer jag vara på resande fot i sammanlagt sex timmar. Det du! Men vad gör man inte, för att få träffa sina vänner? <3

Kram