Jag vill se fram emot hösten, njuta av det som årstiden har att erbjuda och se på varje dag som ännu en möjlighet att göra det jag älskar. Drömmen skulle vara att skriva - mitt hjärtas fröjd, baka för glatta livet, läsa romaner - jag vill omslukas av livets magi, dricka te i litervis och filosofera i sällskap av ett doftande ljus med flammande låga. Det skulle vara en dröm att kunna ta vara på hösten, se allt fint som den har att erbjuda och i vinter vara stark nog att förändra, till exempel börja läsa på högskola.

Mitt senaste besök på Västkusten avslutades med en heldag tillsammans med mamma. Vi åkte längre in i landet, besökte en loppis som mamma blivit tipsad om, kollade på diverse leksaker från förr, retro som fortfarande har kvar sin charm, vackra glas med personlighet och krackelerat porslin med karaktär. Det var en mysig dag som gav vemod när den ledde mot sitt slut.

Bortsett från att minnet följde med mig hem fick jag också med mig fyra assietter i glas, fyra efterrättskålar i engelskt porslin och en vacker bricka med huvudstaden som motiv. Nöjd - Jajamensan! Och som det har fikats! Igår stannade jag upp från livet och fikade inte mindre än fyra gånger! Det måste vara rekord, samtidigt ska i beräkningen också tas med att fika är något som jag gärna gör - ensam eller med sällskap. Att äta äppelpaj i de nya skålarna av engelskt porslin var så pass roligt att det blev två omgångar... Hm...

Också växten i fönstret klär sig på nytt

13 - aug
Hösten närmar sig, det känns i luften. Morgnarna är svala, förmiddagarna likaså. Ljuset är ett annat och träden klär sig på nytt. Det har varit en fin sommar, därför känns det aningen vemodigt att den snart är slut... Jag som fruktade. I början av sommaren vågade jag inte se framåt. Idag, några månader senare, vågar jag se hösten och dess fördelar. Inte se det negativa, då blir livet mindre fint. Tänk positivt och realistiskt, då finns lycka att finna bakom nästa hörs. Fortsätt vandra. Vi går mot höst.

"Köp bordet människa, det kanske är vad som behövs för att du ska få tillbaka inspirationen som den var förut..?!?! Det var en fröjd för ögat att se dem kreationerna faktiskt, så det är en förlust att du inte gör lika mycket. :("

Jag och Elin har diskuterat fram och tillbaka huruvida jag ska köpa ett nytt skrivbord eller inte. Det huvudsakliga syftet till detta nya inköp är att min nuvarande arbetsyta inte direkt fungerar bra när kreativiteten väl exploderar... Dock, med eller utan skrivbord, lyckades Elin med sina fina ord inspirerar mig till att efter en månads uppehåll skapa en hyllning till en av världens alla pappor. Tack Elin!

8 - aug
Jag har bloggat i snart fem år. Att bläddra i arkivet och ta del av orden som jag har skrivit genom åren gör mig rörd. Alla ord, bilder och publicerade inlägg vittnar om att jag kan; att jag är duktig, besitter förmågan att skriva och att jag - dessutom - är så pass driven att jag kan ansvara och åstadkomma något så seriöst som att driva en blogg under så pass många år. Det är rörande, speciellt när man tänker tillbaka på hur mycket bloggandet har gett mig i form av vänner, uppskattning, självförtroende, självinsikt, erfarenhet och passion till livet. Tack - inte bara till mig själv utan också till er som läser.


Ni som har varit med ett tag - vad minns ni från arkivet?

Jag vill att ni ska veta att era ord alltid betyder mycket och jag hoppas att jag, med mina ord, ger också er något som förgyller vardagen.

1 - aug
Jag flyttade hemifrån, från min hemstad och från skärgården, så där precis lagom. Att komma ner till dansen var beviset; det var inte alls engagerat med samma entusiasm som förut, folket var i många fall okänt och känslan inombords var inte lika livlig som tidigare år, då jag fortfarande bodde här... Det beror nog mycket på mig och var jag har hamnat det senaste året. Jag märkte redan när jag kom till Göteborg - och i synnerhet när jag kom ut till ön - att jag kanske har gått vidare, vilket jag inte riktigt vill erkänna...

31 - juli
Under åren som har gått har jag njutit; av skärgård och av personfärjan som vaggar, av svala vindar som smeker en kind, av sommargäster som återkommer år efter år, av dans på en brygga där tonerna är välbekanta, av skratt och lek med eviga vänner... Och jag kan inte annat än älska min barndom, se tillbaka och minnas en tid som sprider den skönaste av värme i kropp och sinne. Ett skärgårdsbarn, det är vad jag är. Inte längre till vardags, men i hjärtat alltid en öbo - från Västkusten.