Senare på kvällen vandrade vi bort till Red Light District och gick längs gatorna med lättklädda kvinnor lite väl nära. Det var en intressant upplevelse och trots att jag kanske inte delar landets syn på sex och prostitution kan jag inte låta bli att beundra hur försäljning av sexuella tjänster är organiserat längs gatorna med röda ljusslingor och stora skyltfönster.

2016-06-12

Andra dagen i Amsterdam inledde jag och mamma med en guidad promenad längs stadens kullerstensbelagda gator. Jag som gillar arkitektur kunde inte annat än att bli hänförd av alla de vackra byggnader som finns i staden och också mamma fascinerades över de lutande husfasaderna och historierna bakom. Den karismatiska guiden visade oss stadens stora torg, Red Light Districts smala gränder och de ljuvliga kanalerna. Han tipsade oss dessutom om butiker och restauranger som bjöd på det lilla extra, vilket gjorde att jag, mamma och nyfunna vänner i form av mor och dotter hamnade på en restaurang med randig markis. Vi fick där smaka på Hollands nationalrätt, vilket av mig skulle beskrivas som en stor köttbulle serverat med potatis- och morotsmos och med extra sky på toppen. 'Märkligt' är ordet som jag väljer att beskriva denna rätt med - inte helt förfärligt, men heller inte en rätt värd att skryta med.

Tidsinställt inlägg, skrivet 2016-06-27.

Kvällen avslutades hemma hos vännerna som bjöd på lyxig förrätt och storslagen middag. När jag och R vandrade hem senare på kvällen kunde vi inte annat än känna oss belåtna och fulla av livsenergi.

2016-06-11

Lördagen den elfte juni satte sig jag och mamma på ett flygplan till Amsterdam. Att lämna Sverige och möjligheten att när som helst kunna ringa R var tungt och under morgonen hade jag ihållande hemlängtan. Efter att ha mellanlandet i Köpenhamn ankom vi tidigt på förmiddagen till Schipol Airport och tog oss därifrån på egen hand till hotellet.

Min kusin glittrade, log upp till öronen och verkade trivas i att för stunden vara i centrum. Också jag glittrade, om inte synligt så inombords. Att dela studentdagen med en nybliven student är speciellt. Jag minns så väl min egen studentdag och kunde knappast stå emot minnesbilderna som fladdrade förbi. Då min kusin tjöt av lycka hade jag god lust att göra det samma.

Samtidigt var det delar av studentdagen som skilde sig åt från min dag, vilket fick mitt studentminne att förstärkas och bli mer förknippat med mig och den dagen som tillägnades mig. Alla (student)dagar är speciella och jag fick med värme inombords bekräftat att min dag var så väldigt präglad av mig och min dåvarande tillvaro.

Dagen efter att jag kom ner till Göteborg tog jag bussen in till stan för att vandra på gatorna som en gång var bekanta för mig. Dessa gator som påminner mig om en annan tid, om ett liv som nu känns avlägset. Att återvända får mig att minnas. Att minnas får mig att återuppleva. Att leva på nytt. Att leva i nuet och samtidigt kunna relatera till en svunnen tid.

8 - juni
Där fanns behovet av att dra mig undan, dessa heliga gator skrämde mig. Bäst att vara säker, man vet ju aldrig. Här uppe vid Skansen kronan blåser Västkustvindarna självsäkert. Det får mig att sakna min barndomsö och staden därintill. Här känns marken orörd, trots att det säkert är många med mig som har trott samma sak. En betryggande plats att vila sinnet på, i alla fall för några ögonblick.

Jag är åter på stadig mark. Åter hemma i Sverige, på Västkusten, men ännu inte hemma i mitt eget hem. Imorgon sätter jag mig på tåget hem till Stockholm för att dagen därpå återgå till min vardag - som egentligen inte är rutinmässig vardag, utan snarare skulle kunna beskrivas som en ny tillvaro. På måndag börjar jag nämligen sommarjobba som handläggare på Socialtjänstens Beroendeenhet, på den arbetsplats där jag tidigare i våras gjorde min praktik.

Innan dess hoppas jag på att få landa, i alla fall någorlunda. Jag har flera dagar bakom mig som ännu inte har reflekterats kring, däribland en resa till Amsterdam tillsammans med mamma. Det har varit fina dagar som gett mig många värdefulla minnen. Efter hand kommer du som läsare att få ta del av mina dagar på Västkusten samt resan till Amsterdam. Håll utkik!

Det är skrämmande hur lite jag faktiskt minns från min gymnasietid.

Som vore det ett minne tillhörande någon annan, som har jag endast fått åren berättade för mig. Jag minns fragment, men knappast några storslagna scener. Jag bär med mig uttalanden från klasskamrater, uttalanden som får mig att le för att de är så oerhört oreflekterade. Av gymnasieåren har jag också fått med mig kunskap, som jag ibland faktiskt har nytta av. Några vänner för livet skaffade jag mig dock inte och inte heller fick jag uppleva de klassiska "ungdomsåren" med festande, alkohol och sena kvällar. Det livet var inte mitt att leva, inte heller under åren efter min student.

För några dagar sedan träffade jag en vän från gymnasietiden. Ja, jag har sporadisk kontakt med några stycken, men vi ses alltför sällan för att kunna betraktas som nära vänner. Hon och jag satt på en gräsmatta i staden och reflekterade över tillvaron, filosoferade kring livets stora frågor och pratade bland annat om gymnasieåren. Det är fascinerande att jämföra vad man faktiskt minns, hur man upplevde åren på samma skola och på vilket sätt gymnasietiden bidrog till personlig utveckling. Våra upplevelser är olika, trots att vi umgicks i samma gäng. Hon minns så mycket mer än jag och hennes detaljerade utagor får mig att kastas tillbaka - dock endast till dessa lösryckta fragment knappt jämförbara med ett minne. Vad som har hänt med de övriga månaderna, veckorna, dagarna, stunderna... Oklart.

Det var som att jag inte levde då, som att jag gick omkring med öronproppar och skygglapparna på. Kanske var det ett sätt att skydda mig själv, jag trivdes trots allt inte så bra. Mitt gymnasieval resulterade i detta.

 

 

Studentmössorna som med stolthet bärs av landets unga vuxna i denna ljuva sommartid påminner mig om min egen student. Det har redan gått fyra år sedan jag lämnade gymnasieåren bakom mig. Jag minns min studentdag som vore den igår, samtidigt känns den tiden avlägsen. Känslan som jag hade inombords under den dagen kvarstår dock; känslan av frihet, lycka och stolthet. Jag sprang inte bara ut genom en fysisk dörr, jag lämnade också gymnasietiden och ungdomsåren bakom mig. Studentdagen var dagen då mitt nya liv började.

Att ta studenten fick mig att känna mig som en drottning för en dag. Det kändes som att allting kretsade runt mig, fast egentligen var vi nog många som då upplevde känslan av att vara universums mittpunkt. Att åka studentflak i centrala Göteborg var något av det mest onödiga jag har spenderat mina pengar på, men det var också en åktur som fyllde mig med eufori. Jag minns särkilt hur vårt flak passerade centralstationen och att det ur högtalarna just då dunkade något fantastisk. Då visste jag inte vad det var, idag vet jag att det var Swedish House Maffias låt Greyhound. Sedan dess fylls jag av en liknande eufori varje gång den låten spelas. Det finns säkert många med mig som har en låt förknippad med sin studentdag. Vilken är din?

Jag ser tillbaka och inser hur långt jag har kommit. Samtidigt förundras jag över hur lite jag faktiskt minns av min gymnasietid - som vore den ett utdrag ur någon annans liv.

Imorgon tar jag tåget ner till Västkusten för att tillbringa tid med vänner och familj. Innan dess ska den individuella examinationsuppgiften i terminens sista kurs färdigställas och skickas in, väskan inför två veckor på resande fot ska packas och R kramas om lite extra.

Önskar er en fin nationaldag.