Obefintlig trygghet på arbetsplatsen
Jag försöker att fokusera på inställningen. Livet, och i detta fall jobbet, blir så mycket lättare med en sunt och förnuftigt synsätt. Det är dock svårt, förståeligt nog. Tanken på att befinna sig på jobbet, vägen dit och även timmarna efter att jag har slutat får kroppen att spänna sig till det yttersta. Jag kan inte slappna av, främst för att jag inte känner trygghet på min arbetsplats. Det handlar egentligen inte om att någon är direkt elak; min kollega med dålig attityd är bara att acceptera och jag försöker att undvika att ta hennes ord personligt. Det är känslan som spökar, känslan som säger att jag är konstant bevakad och att mina kollegor och chefer ser varje steg jag tar – i synnerhet mina felsteg. Det börjar kännas lättare, självklart, men jag får ingen energi eller livskraft av att vara på jobbet – vilket i sin tur sätter för stor press på de lediga timmarna som jag faktiskt har lite då och då.
Helgen var bra så försöker leva på den, men det börjar bli jobbigt. Maten strular verkligen..
Hur länge tänker du stå ut på jobbet?
kramar
Sv; Tack så mycket fina du för alla fina kommentarer du lämnat hos mig dom senaste dagarna <3 tack även för gratulationerna idag <3
Som du säkert märkt är jag i hälsingland över påsk. Skönt att vara hemma. Du skrev nått om att du ville hinna fika med mig i gamla stan innan maj månad är slut, de får bli innan april månad är slut för jag flyttar redan då förstår du.
Jag hoppas du har en mysig och bra påsk!.. Kramar
Tack snälla, vad glad jag blir! :) ♥
Glad påsk till dig också! Kram
Hej:) usch da:/ Det lät inget skojj:( Du får försöka å tänka positivt ändå somsagt å låta det rinna av dig:) kraam
Så länge man har en chef så stämmer det där: de ser varje steg man tar. Det är deras jobb. Försök hålla huvudet högt, jag är så impinerad av hur du har kämpat igenom svårigheterna. Heja dig du duktiga duktiga människa! Och glad påsk till dig också :)
Sv; Tack <3
Jag kommer till Stockholm igen den 8e på kvällen. Sen är jag där tills jag flyttar så att säga. Kram <3
sv. Jodå, det var det också :)
sv: Självklart, jag hoppas att jag inte fick det att låta som att du inte kan ha en chef, det förstår jag att du kan ha, jag menar bara att jag känner igen känslan. Jag är ju ny på jobbet och chefen... ser mig. Ser allt jag gör. Det är läskigt. Men jag har förmånen att känna trygghet på jobbet - det har nog mycket att göra med att nästan alla är lika nya som jag och i min ålder :) Du är verkligen duktig, och du gör rätt i att söka andra jobb också. Något som fyller så många timmar av ens dag ska man trivas med att göra.
Sv; Jag kommer ju finnas kvar, du får hälsa på mig här uppe i stället! :)
Tack, älskar den bilden. En av mina favoriter.
Hur då svårt att se realistiskt på situationen? För att du är nedstämd, för att du inte orkar bry dug fullt ut eller att du inte vågar tänka på bättre?
Min relation till maten ja.. Lite skev, jag erkner men ett sånt allvarligt problem är det inte.
kramar
Låter inte alls bra. :-( Hoppas att det börjar kännas bättre snart, eller att du hittar ett annat jobb som du trivs bättre på. Vad är det du skulle vilja jobba med om du fick välja? :-)
Usch det låter verkligen jobbigt. Försök tänka på att du är bra precis som du är och att vad andra tycker och tänker inte spelar någon roll överhuvudtaget så länge du tycker om dig själv.
