Vi säger adjö utan affekt
Ikväll gick det absolut sista flyttlasset från vår gamla lägenhet på berget, nämligen dammsugaren, skurhinken och en ensam stol. Vårt gamla hem är städat (vilket inte kan sägas om den nya lägenheten där allt för tillfället står huller om buller) och redo att ta emot en ny familj. Jag och R tycker att det känns fantastiskt! Efter att ha lagt (alltför) många timmar på att få lägenhetens alla vrår i bästa skick är det två utmattade själar som nu sitter på varsitt håll och försöker finna sinnesro. Veckan har varit intensiv och med ett fåtal dagar kvar till månadsskiftet återstår bara att lämna nycklarna till hyresvärden.
Att flytta från vårt gamla hem känns förvånansvärt bra. Jag som trodde att det skulle kännas vemodigt ser inte längre något affektivt med lägenheten på berget, den känslan har istället förflyttats till vårt nya boende i samband med att flyttlasset gick för några dagar sedan. Lägenheten som nu är vårt hem är fantastisk och som jag tidigare skrivit trivs jag redan väldigt bra. Här kan jag se en framtid, tillsammans med R.
Efter sista rycket i gamla lägenheten unnade jag mig ett bad.
På bild ser ni ett av våra två badrum.
Att flytta från vårt gamla hem känns förvånansvärt bra. Jag som trodde att det skulle kännas vemodigt ser inte längre något affektivt med lägenheten på berget, den känslan har istället förflyttats till vårt nya boende i samband med att flyttlasset gick för några dagar sedan. Lägenheten som nu är vårt hem är fantastisk och som jag tidigare skrivit trivs jag redan väldigt bra. Här kan jag se en framtid, tillsammans med R.
Efter sista rycket i gamla lägenheten unnade jag mig ett bad.
På bild ser ni ett av våra två badrum.
Nyinflyttad!
23 - aug
Jag som trodde att flytten skulle vara känslosam har mest känt mig förväntansfull, med avsaknad av vemod. Det beror nog mycket på att flytten gick så smidigt, att den nya lägenheten är så fin samt att R har varit glad från morgon till kväll. Där R är, där känner jag mig hemma. Dessutom är vårt nya boende belamrat med våra ägodelar, medan lägenheten på berget står tom så när som på en stol...
Att flytta har känts bra och att sitta i vår soffa i en ny lägenhet känns förvånansvärt okej. Som att tillfälligt bo hemma hos en nära vän, duscha i dennes dusch och äta gott ur dennes kyl - enda skillnaden är att lägenheten som jag befinner mig i faktiskt är mitt hem från och med idag.
Jag som trodde att flytten skulle vara känslosam har mest känt mig förväntansfull, med avsaknad av vemod. Det beror nog mycket på att flytten gick så smidigt, att den nya lägenheten är så fin samt att R har varit glad från morgon till kväll. Där R är, där känner jag mig hemma. Dessutom är vårt nya boende belamrat med våra ägodelar, medan lägenheten på berget står tom så när som på en stol...
Att flytta har känts bra och att sitta i vår soffa i en ny lägenhet känns förvånansvärt okej. Som att tillfälligt bo hemma hos en nära vän, duscha i dennes dusch och äta gott ur dennes kyl - enda skillnaden är att lägenheten som jag befinner mig i faktiskt är mitt hem från och med idag.
När undangömda minnen väcks till liv
18 - aug
Vårt hem blir alltmer opersonligt i takt med att våra tillhörigheter läggs i lådor. Flyttkartonger staplas på hög och minnen flyger så lätt förbi då saker från förr framkallar undangömda minnen.
Vårt hem blir alltmer opersonligt i takt med att våra tillhörigheter läggs i lådor. Flyttkartonger staplas på hög och minnen flyger så lätt förbi då saker från förr framkallar undangömda minnen.
Rädslan för fulhet
Jag är rädd för att betraktas som ful. Det är en av anledningarna till varför jag väljer att inte sminka mig dagligen; för att jag kanske inte kommer att gilla resultatet om jag någon gång väljer att gå utan smink. Då är jag hellre ful till vardags och extra fin (med smink) vid speciella tillfällen.
Jag är rädd för att bli betraktad som ful. Och alla de adjektiv som syftar på samma sak, nämligen otillräcklig. Inte fin nog. Inte smal nog. Inte sexig nog. Inte tillräcklig.
Jag är rädd för att betraktas som ful, därav gör jag valet att "alltid" vara det (vara osminkad). Då finns ingen påspacklad skönhet att jämföra med. Jag är rädd för att betraktas som ful, därför bjuder jag inte in till att den situationen ska uppstå.
Jag är rädd för att bli betraktad som ful. Och alla de adjektiv som syftar på samma sak, nämligen otillräcklig. Inte fin nog. Inte smal nog. Inte sexig nog. Inte tillräcklig.
Jag är rädd för att betraktas som ful, därav gör jag valet att "alltid" vara det (vara osminkad). Då finns ingen påspacklad skönhet att jämföra med. Jag är rädd för att betraktas som ful, därför bjuder jag inte in till att den situationen ska uppstå.
Tapet från förr
Den senaste veckan har vi haft målare på besök i vår nya lägenhet. Trots att vi ännu inte har flyttat in känns bostadsrätten redan som hemma. Självklart har vi inte kunnat hålla oss borta! Förändringen som pågår - från gammalt till nytt - är spännande. I tisdags kväll gick vi till lägenheten för att se till att målarna har kommit igång. Golvet var täckt med papper, hallen hade bredspacklats en första gång och garderobsdörrarna i sovrummet hade blivit av med den hemska väven i gult. Vad som fanns under väven kan ni se på bilden nedan...
Tapet från förr
Tapet från förr
Under den fula väven fanns en tapet från sextiotalet (?) med blå blommor som en gång i tiden gav rummet karaktär. Det gläder mig att jag hann se detta innan vårt nya sovrum får ett nytt utseende. Är ni intresserade visar jag fler bilder från lägenheten när målaren är färdig med sitt arbete.
En dag i staden
9 - aug
Jag har vandrat runt i staden med de två personerna som jag älskar mest. Vi började på Södermalms utkiksplats där vi spanade ut över ett soligt Stockholm, tog bilder på omgivningen, och på oss själva, för att sedan gå vidare till Gamla stan, Slottet, Strandvägen och slutligen Djurgården. Väl framme var vi trötta och någon längre promenad på den gröna ön blev det inte...
Vacker arkitektur. (Notera blomlådan!)
Vi lämnar Södermalm bakom oss.
De två personerna som jag älskar mest.
En av Södermalms mysiga gator, belagd med kullerstenar.
Jag har vandrat runt i staden med de två personerna som jag älskar mest. Vi började på Södermalms utkiksplats där vi spanade ut över ett soligt Stockholm, tog bilder på omgivningen, och på oss själva, för att sedan gå vidare till Gamla stan, Slottet, Strandvägen och slutligen Djurgården. Väl framme var vi trötta och någon längre promenad på den gröna ön blev det inte...
Vacker arkitektur. (Notera blomlådan!)
Vi lämnar Södermalm bakom oss.
De två personerna som jag älskar mest.
En av Södermalms mysiga gator, belagd med kullerstenar.
Töntat mig med syster.
French silk chocolate banoffee pie
Jag tackar Alicia Hedlund för det fantastiska receptet!
Kära syster är ju här och det innebär inte bara hemmagjord sushi till middag, utan också en riktig kaloribomb till efterrätt. Pajen att skåda är något av det mest krämiga jag har ätit!
Till skillnad från Alicia valde vi att ha grädden vid sidan av (... till följd av det faktum att grädden vid två tillfällen blev totalt misslyckad; ena gången smör, andra gången inte villig att vispas), men det blev väldigt gott ändå. Receptet rekommenderas varmt!
Kära syster är ju här och det innebär inte bara hemmagjord sushi till middag, utan också en riktig kaloribomb till efterrätt. Pajen att skåda är något av det mest krämiga jag har ätit!
Till skillnad från Alicia valde vi att ha grädden vid sidan av (... till följd av det faktum att grädden vid två tillfällen blev totalt misslyckad; ena gången smör, andra gången inte villig att vispas), men det blev väldigt gott ändå. Receptet rekommenderas varmt!
French silk chocolate banoffee pie
Sushi på eget vis
Med älskade syster på besök är det roligt att göra något extra till middag. Eftersom syster redan är en stjärna när det kommer till egengjord sushi, var det för mig ett självklart förslag på festligare middag. Syster tackade inte nej!
Sushi på eget vis och på min tallrik fanns självklart inlagd ingefära.
Med tankar på livet
Det skrämmer mig hur fort livet tycks gå för vissa. Deras framfart får mig att fundera över om jag faktiskt missar hela poängen - om jag missar livet. De vuxna säger att jag inte behöver oroa mig, att jag ska ta det lugnt, men jag börjar undra. Jag börjar undra vart jag egentligen är på väg, vad jag gör med mitt liv.
