Mitt beslut att inte läsa i höst känns bra. Jag saknar inte att leva studentliv. Dock är det något jag drömmer om att uppleva om några år - och då ska jag gå in för det helhjärtat. Elever skolas in, studerar och skolas sedan ut. En del av... tillvaron. Ett koncept som jag har tröttnat på. Just nu, så här första hösten efter min student, känns det skönt att göra vad jag vill. Jag ska flytta till Stockholm; satsa på mitt förhållande med R - min pojkvän sen fyra år tillbaka - och jag ska arbeta, eftersom arbetslivet är något jag ser fram emot att få vara en del av. Studierna får helt enkelt vänta. Det finns annat jag vill göra innan dess. Det handlar om ett år, eller två - eller kanske till och med tre - men inte en evighet. Kanske en mindre sådan, men inte så länge att jag är utan utbildning när det väl är dags att leva vardag. Om inte livet tar andra vägar...

Elever skolas in, skolas ut, går vidare.

Följande kort skapades härom veckan och lämnades sedan till familjen; farbror med fru och barn fick ett kort i nyanser av mild röd och harmonisk blå. Det kändes som en ovanlig kombination, men jag tycker att den fungerar bra. Jag som gärna kombinerar det mesta med brunt vill påstå att kortet är ett framsteg i mitt skapande. Att variera sig är inte fel; så länge man håller kvar vid sin personliga stil.


TackKort från en student

De senaste tre månaderna har varit tysta. Här har uppdaterats sällan och jag har haft svårt att sätta ord på allt. Och tid, det är fortfarande en bristvara; trots att jag borde ha all tid i världen nu när ingen skola och ingen heltidsanställning finns att hänga upp vardagen på. Jag har att göra, det borde alla arbetssökande ha. För jag läser annonser och skickar in CV, skapar kort som visar min abstrakta sida och skriver texter om det som snurrar i skallen. Och orden blir många, dock inte alltid lätta att förstå.

Efter en tyst sommar försöker jag komma på fötter igen. Psykiskt, först och främst. Att bli vuxen är enkelt, men att lämna barndomen bakom sig är något jag har svårt för. Dock försöker jag ta mig framåt, jag kan inte annat än vandra. Orden kommer allt oftare, tack för ert tålamod.

Igår fick jag svar på en jobbannons som jag har visat intresse för. Det var ett kort svar, men ett tecken på att de vill träffa mig. Jag ringde idag för att visa god framförhållning och intresse. Jag fick inte ut så mycket av samtalet, men det bestämdes att jag ska höra av mig när jag under första veckan av september befinner mig i huvudstaden. Vi får se vad som sker efter det. Trots allt; att få svar - och ett positivt sådant - på en intresseanmälan är bekräftelse nog - och i detta fall att jag duger. I alla fall på papper.

Studenten upplevde jag för över två månader sedan. Det är så lång tid det har tagit för mig att göra närmare tio tackkort som jag har skickat till de gäster som kom på min mottagning. Jag erkänner; det har gått alldeles för lång tid och jag borde inte skylla ifrån mig - men det är just det jag gör.

Jag vill tacka er för det fina berömmet som ni har gett mig. Det betyder mycket och jag blir alltid lika glad när ni lämnar några rader till mig. Tackkorten har under sommaren fått mest uppmärksamhet på min blogg (och övriga kategorier i bloggen har hamnat i skymundan). Därför kommer här en liten final; ett tackkort från en student är till salu.


Tackkort till salu

Kortet som är till salu är ett orange tackkort från en student. I kortet finns plats för att på ena sidan klistra in ett kort på själva studenten och på andra sidan finns gott om plats att skriva personliga ord. Intresserad? Välkommen in till Jasmine's Kortmakeri för mer information.

En helg till; sen slutar mitt sommarschema på hotellet. Det känns vemodigt, men bra. Därefter jobbar jag extra vid behov, hur mycket går inte att förutspå. På måndag är jag arbetslös och jag ska göra det officiellt genom att skriva in mig på Arbetsförmedlingen. Allt är nytt, men jag väljer att se det som en rolig utmaning. Att söka jobb ska vara just det; roligt - om jag bara hade tiden. De senaste sju dagarna har jag jobbat, då hinns inte med mycket annat än vardag under kvällarna. Trött är jag också - men; jag tycker att det är roligt att jobba.

Det är min sista vecka på sommarjobbet och jag jobbar som en galning. Sommaren är snart slut - tråkigt nog - och jag är en av dem blekaste - garanterat. Dock finns det mycket fint att se fram emot, till exempel flytten till Rickard och till lägenheten som inom kort kan kallas för vår gemensamma.

Under förra veckan hade jag lite ledigt och fick då ett infall; ett kreativt sådant som resulterade i tre tackkort. De har skickats iväg och jag känner mig nöjd. Jag visste att jag förr eller senare skulle komma till en punkt då jag mer eller mindre tappade intresset för hälsningarna som borde ha skickats ut för en månad sedan - senast. Men, men... Jobbar man så jobbar man, det är inte mycket mer med det. Fem tackkort har i alla fall skickats iväg och nu återstår inte ens lika många.


TackKort från en student

Det senaste tackkortet går i lila nyanser, liksom ett av de tidigare. Detta är dock mörkare och självklart finns där en baktanke - till exempel att korten faktiskt ska vara olika. Simpla lila ark utgör ramar för att sedan fyllas med ett mörklila ark med tryckt motiv. En stämpel, handskriven hälsning, rosor i lila och några dekorationer - svårare än så är det inte!

Tanken på framtiden, på hösten som väntar, är på många sätt omtumlande. Jag tänker på det varje dag och jag försöker värdera och prioritera mina känslor så gott det går. Där finns självklart rädsla. Rädslan för så mycket - men framför allt är jag rädd för att tappa bort vem jag är. Det kan låta allvarligt eller som en bagatell, inte ens det har jag klarhet i. Jag kan tala om framtiden som om den vore självklar, men de som kan läsa mellan raderna vet att jag inte är helt säker. Ärligt talat känns det som om möjligheterna kommer under fel tid i livet. Jag vill göra så mycket annat, samtidigt är jag trött på att vänta!

Beslutet att flytta till Stockholm är inte svårt. Att handla därefter är en utmaning - och jag vet inte om jag är redo och villig att passera startlinjen.

Om elva dagar är jag arbetslös. Inte för att det är någon större katastrof; jag bor fortfarande hemma. Men att ha ett jobb är viktigt för mig av många anledningar. Jag vill vara självständig, klara mig själv och styra över mitt eget liv. Dessutom är ett arbete givande för själen och ett arbete ska vara en plats man trivs på med tanke på alla timmar per dygn man tillbringar där. Att söka jobb ska vara roligt och det är den inställningen jag försöker att behålla. Vi får se hur glad jag är om jag i november inte har lyckats skaffa mig ett jobb... Idag har jag ringt till tre hotell samt mailat till två av dem och ännu ett. Jag känner mig modig och stolt över mig själv; att ringa till främlingar är inget jag är van vid. Men allt ska ha sin första gång och idag ger jag mig ut i arbetssökandets djungel på ett mer seriöst plan. Jag passar på när jag är ledig; att arbeta tar på krafterna och när jag kommer hem på kvällarna finns inte många timmar i vaket tillstånd.

Till dess att jag har hittat mig ett jobb i huvudstaden kommer jag att bo kvar hemma. I Göteborg har jag även i höst jobb som extrapersonal på hotellet och den möjligheten kommer jag inte att säga upp i första taget. Jag hade gärna jobbat kvar där ännu ett år om situationen hade varit en annan. Det är dock dags för mig och R att satsa på vårt förhållande ordentligt - nu när möjligheten finns; jag har tagit studenten och är inte längre bunden till en utbildning.

Har du några tips till mig som arbetssökande?

Från havet sett

I lördags var jag, Rickard, lillasyster L och pappa ute med båten. Från havet sett är skärgården underbart vacker, nästan som på film. Tänk vad mycket man missar som bofast på en av öarna...

Kort 125

Jag testade mig fram och lekte med nyanser och detaljer. Arken av papper är enkla, men ack så ljuvliga. Många av detaljerna är nya inköp; rosorna och rosenknopparna köptes i våras i en nätbutik, efter att jag trillade över en magnifik auktion på Tradera. Också tagen köptes i samband med auktionen och den är bara en av många i häftet med tags från Tim Holtz. I kombination med material från gamla gömmor, så som guldfärgade pärlor och det klassiska bandet i brunt med vita prickar, blev resultatet till sin fördel. Kan tyckas spretigt och opassande, men jag gillar de olika stilarna i samspel med varandra.

Vad tycker du? Gillar du kortet eller är det för abstrakt?

Jag och R hade hoppats på att få tag i billiga tågbiljetter i sista minuten. Redan för en månad sedan var biljettpriserna höga... Någon tur hade vi dock inte. Efter många frustrerande dialoger fram och tillbaka bestämdes det under kvällen att R i alla fall kommer hit imorgon. Han tar bilen. Det gör mig inte förtjust, men tanken på att han kommer hit och på att jag kan vara honom nära är magisk. Som på små lätta moln.

Vi har mer eller mindre tröttnat på distansen. Att bry sig om tid och pengar är inte längre lika viktigt... Redan förra våren när R flyttade tillbaka till Stockholm kände vi att avståndet stod i vägen för vår relation. Ännu ett år har gått, men jag har svårt att tro att vi klara så mycket längre. Oavsett hur det blir med arbete i huvudstaden för min del kräver vårt förhållande att vi ses oftare. Att leva på distans är inget man kan göra hur länge som helst...