Kalender 2016
Kalender 2016
Jag lever ett liv där kalendern har blivit en viktig del av vardagen. Utan kalendern kan jag inte garantera att jag kommer ihåg vad som ska göras, vilka möten jag bör gå på samt vem jag ska ringa och när. Om ens då! Jag vill tro att jag är en person som har koll på det mesta, men också jag kan glömma något så roligt som att möta upp en vän på stan. Det har faktiskt hänt och usch vad jag skämdes! Med förhoppning om att detta inte ska ske igen använder jag min kalender alltmer flitigt.
Inför det kommande året köpte jag en charmig kalender i skinnimitation. Den var lite dyrare än de andra, men jag gillar den. Dessutom är den från märket Letts som jag tycker så mycket om! Deras kalenderar är designade så att de passar mig; med plats att skriva, ändra och dubbelboka - utan att generera stress. I dagarna skrev jag in det som planerats med god framförhållning samt diverse födelsedagar som är viktiga att komma ihåg. Jag är redo att inleda år 2016!
Jag lever ett liv där kalendern har blivit en viktig del av vardagen. Utan kalendern kan jag inte garantera att jag kommer ihåg vad som ska göras, vilka möten jag bör gå på samt vem jag ska ringa och när. Om ens då! Jag vill tro att jag är en person som har koll på det mesta, men också jag kan glömma något så roligt som att möta upp en vän på stan. Det har faktiskt hänt och usch vad jag skämdes! Med förhoppning om att detta inte ska ske igen använder jag min kalender alltmer flitigt.
Inför det kommande året köpte jag en charmig kalender i skinnimitation. Den var lite dyrare än de andra, men jag gillar den. Dessutom är den från märket Letts som jag tycker så mycket om! Deras kalenderar är designade så att de passar mig; med plats att skriva, ändra och dubbelboka - utan att generera stress. I dagarna skrev jag in det som planerats med god framförhållning samt diverse födelsedagar som är viktiga att komma ihåg. Jag är redo att inleda år 2016!
Tidsinställt inlägg, skrivet 2015-12-20.
Lycklig vinnare
Kvällen innan julafton var jag och R på Jul på Liseberg. Det var stämningsfullt och mysigt, trots avsaknad av snö och rikligt med plusgrader. Vi promenerade runt i nöjesparken, kikade in i stånden och drack varm choklad vid en värmande källa. Det var romantiskt.
Jag vann dessutom en ☆-vinst! En stor kartong innehållande fyra askar med choklad från Anthon Berg. Lycka!
Julgodis 2015
Sedan flera år tillbaka har det varit mamma med familj som i huvudsak har bidragit med godsaker till glöggminglet som äger rum framför Kalla Anka. Sedan jag flyttade hemifrån har vi delat på ansvaret. I vår släkt har vi på senare år sett det som självklart att alla bidrar med något till julbordet och jag tycker det är roligt att göra julgodis, därav har lotten självklart fallit på mig.
I år har jag gjort fem olika sorters julgodis. Utöver de pistagerullade dadelbollarna som jag gav bort till R's familj, bidrar jag i år med nyheterna Choklad- & apelsintryffel och Baileysbollar samt med de omtyckta klassikerna Mozartkulor och Vit tryffel med konjak & lime.
Choklad- & apelsintryffel, Mozartkulor, Baileysbollar och Vit tryffel med konjak & lime
I år har jag gjort fem olika sorters julgodis. Utöver de pistagerullade dadelbollarna som jag gav bort till R's familj, bidrar jag i år med nyheterna Choklad- & apelsintryffel och Baileysbollar samt med de omtyckta klassikerna Mozartkulor och Vit tryffel med konjak & lime.
Choklad- & apelsintryffel, Mozartkulor, Baileysbollar och Vit tryffel med konjak & lime
Vi tar med oss julen till en annan kust
Julklapparna som är tänkta att sprida glädje i juletid.
Julgodis som gåva
Julgodis som gåva
I lördags firades jul hemma hos R's familj, då också de ska fira jul på annat håll. Det bjöds på god mat, värme och förtroendefulla samtal. Vi stannade länge! Efter middagen spelade vi en omgång Alfapet, sedan satt vi samlade i soffan och kollade på film. Vid midnatt satt vi i bilen på väg hem. Just då kände jag mig väldigt lycklig.
Vardag med ett adrenalinpåslag
Den vackra lyktan vi fick i gåva har fått den ärofyllda platsen på den nyligen uppsatta hyllan.
Vardagen kräver sin tid och jag inser att dygnet har för få timmar. Nätterna kommer alltför snabbt! Natten till idag satt jag uppe långt efter midnatt, vilket resulterade i endast fyra timmars sömn. Jag är aningen trött, ja. Det är grupparbeten och seminarium som tar tid. När det kommer till mitt individuella arbete i kursen har jag knappt börjat.
För en vecka sedan började terminens sista kurs och jag måste medge att julledigheten är minst sagt efterlängtad. Jag är helt slut. Enda skälet till att jag fortfarande fungerar som människa, denna fredagskväll efter en intensiv vecka, är det oväntade adrenalinpåslaget som har funnits med mig de senaste dygnen. Så fort jag sätter mig ner inser jag hur trött jag är. Därför väljer jag att sällan sitta ner. Reflektioner och ord har till följd av detta uteblivit.
Trots att vardagen passerar förbi i en rasande fart mår jag väldigt bra! Jag trivs med livet och ser fram emot det jag har att vänta de kommande månaderna.
Hur mår ni där ute?
Mitt i lussebaket
Mitt i lussebaket
13 december. Lucia. Mitt i lussebaket. Det har blivit tradition; senast den trettonde december måste lussekatterna bakas, annars kan det vara. I år blev det i sista stund, men att baka känns först idag som något roligt och inte som ett tvång. Jag klurar dessutom på vilket julgodis som ska serveras till glöggen detta år. Energin och tiden är inte som tidigare år, men visst finns där en glädje och viljan att i alla fall knåpa ihop några sorter. Håll utkik under veckan!
#bästajulgåvan
I maj blev jag blodgivare och har sedan dess lämnat blod endast en gång. När kallelsen tre månader senare dök upp i brevlådan var vi i full gång med flytten. Nu, ett halvår senare, kände jag att det fanns ro i kroppen.
Jag gillar inte att lämna blod, men jag gör det ändå. Jag tycker inte om nålar och jag är inte helt bekväm med vetenskapen om att min kropp sakta töms på blod. Usch! Men jag kämpar på och vill så gärna bidra.
Idag lämnade jag blod för andra gången. Redan i morse ställde jag in mig på att ett besök på Blodcentralen väntade senare på dagen. Jag måste förbereda mig psykiskt, annars vågar jag inte. Mitt fokus var på att hålla tankarna i schack, men det jag istället borde ha fokuserat på var att äta och dricka ordentligt. Själva blodgivningen gick bra, fram till dess att jag hade lämnat 4,2 av 4,5 liter blod. Då kände jag mig yr och av situationen att döma var jag aningen för vit i ansiktet. Alla sköterskor var väldigt snälla, pysslade om och frågade vid flera tillfällen hur jag mådde. Efter en kvarts vila, vatten och lite druvsocker kände jag mig näst intill normal igen.
Denna gång hade jag R med mig, då han och jag blev blodgivare samtidigt. Det var skönt att ha honom med. Vi låg på britsarna bredvid varandra, småpratade och fikade sedan tillsammans i väntrummet. Han visade sådan omtanke att jag inte kunde bli annat än rörd.
Var en stolt blodgivare! #bästajulgåvan
Jag gillar inte att lämna blod, men jag gör det ändå. Jag tycker inte om nålar och jag är inte helt bekväm med vetenskapen om att min kropp sakta töms på blod. Usch! Men jag kämpar på och vill så gärna bidra.
Idag lämnade jag blod för andra gången. Redan i morse ställde jag in mig på att ett besök på Blodcentralen väntade senare på dagen. Jag måste förbereda mig psykiskt, annars vågar jag inte. Mitt fokus var på att hålla tankarna i schack, men det jag istället borde ha fokuserat på var att äta och dricka ordentligt. Själva blodgivningen gick bra, fram till dess att jag hade lämnat 4,2 av 4,5 liter blod. Då kände jag mig yr och av situationen att döma var jag aningen för vit i ansiktet. Alla sköterskor var väldigt snälla, pysslade om och frågade vid flera tillfällen hur jag mådde. Efter en kvarts vila, vatten och lite druvsocker kände jag mig näst intill normal igen.
Denna gång hade jag R med mig, då han och jag blev blodgivare samtidigt. Det var skönt att ha honom med. Vi låg på britsarna bredvid varandra, småpratade och fikade sedan tillsammans i väntrummet. Han visade sådan omtanke att jag inte kunde bli annat än rörd.
Var en stolt blodgivare! #bästajulgåvan
Som tack för min insats fick jag välja en gåva, vilket idag blev en mörkblå skål från Rörstrand Swedish Grace.
En dos av eufori
Sju böcker, några rapporter, intressanta föreläsningar, bristfälliga seminarium, ångestupplevda stunder och tre veckor senare är hemskrivningen inlämnad - äntligen! Känslan av friheten som infinner sig då det utskrivna exemplaret finns i min hand är fantastisk. En stund av välbefinnande, hopp och lycka - jag är oövervinnerlig!
Hemskrivningen är inlämnad!
Dagens dos av lycka blev dock ännu mer euforisk då jag kollade resultatet på föregående tenta. Jag som var så orolig över resultatet sprack upp i ett leende då det visar sig att jag inte bara har blivit godkänd - jag har fått ett högre betyg än så. Åh, kan man annat än att älska livet när framgångarna duggar tätt.
Ni ska än en gång ha tack för er visade omtanke.
Kvar finns en utmattad själ
November kom och gick och lämnad kvar en utmattad själ.
Jag vill påstå att hösten har varit tung. Inte psykiskt och inte i närheten av den klassiska höstdepressionen. Men tung. Påfrestande. Utmattande. Studierna har tagit mycket av min tid och jag har sett glädjen i att utbilda mig. Trots vilja och lust att lära har jag insett att jag inte har tagit mig tid för återhämtning. November har präglats av ett driv utan slut och när jag tillslut skapade mig en landningsbana kunde jag andas ut. För en dag eller två, sen fortsatte karusellen.
I dagarna har det hunnit bli advent, julstämning och planering inför den kommande högtiden, men jag har inte hunnit njuta. Istället sitter jag hopsjunken vid datorn och försöker knåpa ihop en hemtenta. Motivationen finns fortfarande med mig, det är gnistan jag saknar.
Någonstans i mitten av oktober tror jag att jag tappade bort mig själv... Sedan dess kommer orden inte lika självklart; reflektionerna kring livet, som jag tycker så mycket om att falla tillbaka på, är bleka; och tiden passerar - obemärkt. Det gör mig sorgsen, men egentligen har jag inte tiden tar jag mig inte tiden att känna efter.
Livet känns allmänt utmanande och jag har svårt att ta personliga misslyckanden. Jag känner mig svag och strävar efter att hålla mig själv flytande. Resultatet på föregående tenta vågar jag inte kolla då ett underkänt är tänkbart. Det misslyckandet behöver inte jag just nu, när terminens fjärde tenta bör skrivas - oavsett.
Jag vill påstå att hösten har varit tung. Inte psykiskt och inte i närheten av den klassiska höstdepressionen. Men tung. Påfrestande. Utmattande. Studierna har tagit mycket av min tid och jag har sett glädjen i att utbilda mig. Trots vilja och lust att lära har jag insett att jag inte har tagit mig tid för återhämtning. November har präglats av ett driv utan slut och när jag tillslut skapade mig en landningsbana kunde jag andas ut. För en dag eller två, sen fortsatte karusellen.
I dagarna har det hunnit bli advent, julstämning och planering inför den kommande högtiden, men jag har inte hunnit njuta. Istället sitter jag hopsjunken vid datorn och försöker knåpa ihop en hemtenta. Motivationen finns fortfarande med mig, det är gnistan jag saknar.
Någonstans i mitten av oktober tror jag att jag tappade bort mig själv... Sedan dess kommer orden inte lika självklart; reflektionerna kring livet, som jag tycker så mycket om att falla tillbaka på, är bleka; och tiden passerar - obemärkt. Det gör mig sorgsen, men egentligen har jag inte tiden tar jag mig inte tiden att känna efter.
Livet känns allmänt utmanande och jag har svårt att ta personliga misslyckanden. Jag känner mig svag och strävar efter att hålla mig själv flytande. Resultatet på föregående tenta vågar jag inte kolla då ett underkänt är tänkbart. Det misslyckandet behöver inte jag just nu, när terminens fjärde tenta bör skrivas - oavsett.
Nuet - trygghet och rädsla
30 - nov
Där saknas kraft och vilja, men framför allt mod. Att ta tag i livet känns utmanande.
Jag väljer att leva i nuet, trots att det är just då jag är som mest rädd. I nuet; där jag saknar kontroll, överblick och hopp. Kontrollen som kommer i och med förmågan att blicka framåt. Överblicken som fås genom att våga se upp. Hoppet som infinner sig när man låter solen skina på framtiden; för det behöver man ta sig ur sin skugga alternativt röja undan det som gör att solen har svårt att nå fram.
Nuet, som känns betryggande, men samtidigt gör mig rädd. Rädd för livet.
Där saknas kraft och vilja, men framför allt mod. Att ta tag i livet känns utmanande.
Jag väljer att leva i nuet, trots att det är just då jag är som mest rädd. I nuet; där jag saknar kontroll, överblick och hopp. Kontrollen som kommer i och med förmågan att blicka framåt. Överblicken som fås genom att våga se upp. Hoppet som infinner sig när man låter solen skina på framtiden; för det behöver man ta sig ur sin skugga alternativt röja undan det som gör att solen har svårt att nå fram.
Nuet, som känns betryggande, men samtidigt gör mig rädd. Rädd för livet.
