Jul i vardagen

Jag ägnar mig åt skolarbete mest hela dagarna - jag tycks inte göra något annat. Det var två veckor sedan jag skrev förra tentan och på fredags släpps hemtentan för den nuvarande kursen. Denna termin är intensiv och så väldigt rolig! Jag njuter av att läsa sida upp och sida ner i diverse kurslitteratur och för det mesta fungerar det; motivationen och jag är vänner igen. Så pass bra vänner att jag inte riktigt tar mig tiden att njuta av kvällarna, vilket resulterar i att jag är uppe i varv när jag går till sängs (= svårt att sova).

Jul i vardagen; köttbullesmörgås med rödbetssallad; pepparkakor och te.

Ikväll kom jag hem sent, vilket gjorde att jag missade avsnittet av Bonde söker fru. Ja, jag kollar på det - slaviskt - och därför unnar jag mig en lugn fortsatt kväll fri från skolarbete och med julig fika framför avsnittet på webben.
Hoppas att du också har en mysig kväll!


Adventsbelysning

Med en vecka kvar till första advent har vår lägenhet blivit till ett hem med adventsbelysning i varje rum (bortsett från badrummen). Kanske kan adventsstjärnan i sovrumsfönstret ge mig ro och råda bot på de galna drömmarna om natten. Om inte annat skänker den ett varmt ljus som ger en känsla av trygghet när natten utanför är mörk.
När världen utanför är för abstakt - med krig, galenskap och ensamhet.
Vi välkomar trygghet i vårt hem!


En enkel ljusstake i köksfönstret.


Den nya stjärnan har intagit den ärofyllda platsen i gavelfönstret och kan därmed bli sedd utifrån vägen.


Den mycket omtyckta stjärnan hänger som vanligt i sovrumsfönstret och sprider sitt varma ljus.

Arbetsrummet lyses upp av en klassisk ljusstake i trä.

Har ni julpyntat än? Eller är ni traditionsbundna och sätter upp ljusstakarna först nästa helg?


Att bygga en landningsbana

Jag tvingade mig själv att landa. Det var nödvändigt - livet funkar inte utan ro i kroppen.

Sovmorgonen var välbehövd, studierna är under kontroll, tid i soffan har varit viktigt denna vecka, jag har kramat R mer än vanligt och av honom fått extra många fina ord de senaste dagarna samt att jag har tagit tag i det som bidrar till oro. Så här på fredagskvällen känns det okej och jag upplever att känslan inombords kan liknas med lugn. Det känns skönt.

Finns ingen landningsbana får man helt enkelt bygga sig en egen.
Tack för era omtänksamma ord. Ta vara på er - det är viktigt.


Tid för vänskap

Fika på Espresso House med en vän.

Jag inser hur dålig jag är på att behålla de få vänner jag har och ser därför en oerhörd glädje i att återse en bloggvän som jag inte har sett på väldigt länge. Elin och jag hamnar på ett café där vi pratar om livet, relationer och våra utbildningar. Det blir en mysig stund som bidrar med en uppskattad paus från det som egentligen borde göras, nämligen att plugga. Tack för fikastunden, Elin!

Trots att jag borde ha ägnat min lediga dag åt att läsa kurslitteratur, kändes det välbehövt att ta vara på en vän som var på besök i huvudstaden. Kurslitteraturen får jag ägna mig åt under helgen istället, det är trots allt några hundra sidor att bearbeta.


Kära vardag

Någon krasch syns inte till, vilket är på gott och ont. Min gissning är att jag fortfarande är så pass uppe i varv att jag inte har gett min kropp och mitt psyke möjlighet att stanna upp och känna efter. Trots helgen som var, upplever jag fortfarande att vardagen består av lösa trådar. Jag försöker ta mig för det mest aktuella, men tycks sakna tiden till att göra mer än så.

Ikväll njöt jag av att laga middag i lugn och ro, skriva matlista, prata med lillasyster i telefon och baka en äppelpaj. Kvar av kvällens att-göra-lista är att förbereda inför morgondagens jobb, kolla mailen (som alltid tycks vara ohälsosamt belamrad) samt sitta åtminstone någon timme i soffan och njuta av den nygräddade pajen. Kära vardag har sin charm, jag önskar att jag hade mer tid att ägna åt den.

Dagens middag; pasta med sås


Julstämningen är redan här

En av landets radiostationer spelar julmusik dygnet runt (lyssna här) och det får mig att känna julstämning - trots att det bara är mitten av november! Känslan är dock härlig och den gör mig glad. För mig är julen förknippad med glädje, värme och trygghet. Dessvärre vet jag att alla inte har lika fina minnen som jag av denna högtid, jag hade önskat att julen var något att se fram emot - för alla.

Julmust i november

13 - nov
Julen är snart här och jag längtar efter allt som hör den till! Två julkort skapades för några veckor sedan och jag ser fram emot att inreda hemmet med mysbelysning, trygghet och värme. På radiostationen spelas julmusik och det gör mig glad. Det är bestämt att julen i år firas hemma i Göteborg, aftonen hos mormor och morfar med stora släkten. Firandet där är en kär tradition som jag ska förmedla vidare den dagen jag själv får barn.


Jag skulle krascha mycket snabbare

Jag hade förväntat mig att jag skulle krascha mycket snabbare [efter tentan], men jag står fortfarande upprätt. Det kan vara till följd av att jag inte vågar känna efter. Samtidigt känner jag en livsenergi, -glädje, -förälskelse och -tillfredsställelse som det var länge sedan jag sist kände. Att hålla igång får mig (tydligen?) att må bra och kanske ska jag inte sträva efter att krascha, bara för att uppfylla en (löjlig) profetia.


När vila ger dåligt samvete

Jag har tvingats lägga livet på hyllan. Aldrig har jag känt mig så pressad att producera. På torsdag skriver jag tenta och med bara några fåtalet dagar kvar har jag fortfarande inte läst all litteratur. Jag skäms över min dåliga planering och hur jag har prioriterat. Samtidigt är jag nog inte ensam om att tycka att det är mycket litteratur att ta till sig på en begränsad tid. Det var ju inte länge sedan jag sist skrev tenta!

Jag skriver och läser kurslitteratur varje vaken timme.

Till följd av pressen är jag mån om varje timme - att vila och sova gott om natten ger mig dåligt samvete; jag måste få läst allt samt hinna reflektera över alla intryck. Vad gäller reflektioner kring mig själv och livet har jag stängt av, tvingat mig själv att komma i andra hand. I alla fall för nu.

På fredag eftermiddag får jag krascha - äntligen.



Om tiden att falla

3 - nov
Jag vill tillåta mig själv att falla, men jag har inte riktigt tiden och inte heller kraften att orka resa mig upp igen.

5 - nov
Jag vill stanna upp, försvinna, gömma mig. För att reda ut kaoset som sakta byggs upp inombords. Jag skulle vilja kasta mig handlöst in i mina existentiella frågor, men jag saknar tiden. Efterarbetet tar alltid tid och just nu har jag inte tiden att känna efter.



Halloween i Kortmakeriet

Kanske har du tänk extra mycket på de personer som inte längre finns ibland oss. Kanske har du upplevt trevligheter klädd i en skrämmande kostym. Oavsett, hoppas jag att du har haft en lyckad helg.

I och med att halloween stod för dörren fick jag inspiration och skapade mitt första halloweenkort. Att fira den amerikanska högtiden ligger mig inte för, men jag erkänner att jag blev nöjd med mina pumpor gjorda av papper, sax och svart penna.

Halloween i Kortmakeriet!


RSS 2.0