Stilla hav
Klockan är mycket och jag och Rickard har legat och pratat länge. Jag har gråtit - över allt. Tårarna har runnit för vännerna jag mist, kompisar som fortfarade är underbara och hör av sig, över livet som ändrar sig så snabbt och för alla minnen jag fått från gymnasiet. Aldrig har jag varit så passiv, så stilla, som jag är nu. Min personlighet är egentligen som ett öppet hav; aldrig stilla, mycket djupt och alltid som ett äventyr. Den sidan visar jag inte idag, för det finns för få människor som är intresserade. Ingen bryr sig egentligen.
Som ett öppet hav.
Det som fortsätter att driva mig framåt är min lycka; min pojkvän, min ö och mina minnen. Mamma blir alltid lite sne, när jag nämner min ö... men ön är en plats för mig, där jag känner mig hemma. Jag passar inte in i samhället, men min ö är ett undantag. Där är jag uppväxt, där är jag älskad och där finns min lycka. I stan, där verkligheten passerar som ett tåg, finns det ingen plats för sånna som jag. Samtidigt skulle jag aldrig byta bort min ö mot en plats i samhället. Min ö är mitt liv. Utan min ö kan jag lika väl flyga bland molnen.
Om mindre än tjugotre timmar är det år tvånollettnoll. Under det återstående lovet ska jag tänka, fundera och hitta den Jasmine jag var tillsammans med William, Johan, Oscar, Backi, Joseph och Alle. Tack för att ni visade mig livet, var riktiga lycka är och vad som verkligen betyder.
Gott Nytt År.
Jasmine
Mitt andra hem
Jag och Rickard har kommit fram och är nu hemma hos Rickards pappa och hans fru. De jobbar, så vi är ensamma hemma. Ja, det är faktiskt hemma för mig. Jag trivs så bra här. Alla är så snälla. Här finns kramar. Jag längtar efter att få omfamna dem alla!
Minnen, minnen, minnen. Minnen är det bästa som finns. Självklart finns det minnen, som man tycker sämre om, men då ska man komma ihåg en sak; varje minne har en erfarenhet med sig. Och för varje minne du får, blir du en erfarenhet rikare. Och vi får ett nytt minne för varje dag som går, inte sant? Därför måste ju det betyda att vi blir klokare för varje dag som passerar. Låter det rimligt?
Två veckor ska jag och Rickard vara här uppe. Under vår vistelse ska vi hälsa på nära och kära runt om och i huvudstaden. Man får ju passa på, när man är här.
Än så länge verkar det som att Rickard mår okej. Jag förstår att det kan kännas jobbigt för honom att komma hit. Han har ju bott här hela sitt liv och sen, för en månad sen, så flyttade han bara här ifrån. Tack och adjö liksom! Jag vet hur det är. Det är en känsla av att inte veta var man hör hemma. Var bor jag? Vem ska jag vara? Passar jag in? Alla frågor som vill bli besvarade, men det finns ingen man kan fråga. Försöker man få ett svar blir det i stil med: "Klart du passar in. Varför skulle du inte göra det? Tänk inte på det mer..." Hepp, tack för svaret. Men det är inte det svaret man vill ha. Man - i alla fall jag - vill ha ett ärligt svar och det svaret kan jag bara få från mig själv. Jag har tänkt och funderat, vridit och vänt på alla tankar och tillslut har jag lyckats komma fram till en hel del. Tankar. Jag saknar att tänka. Jag saknar att tänka tankar på allt och ingenting. Det är vad livet innehåller; allt och ingenting.
Jasmine
Lediga dagar
Det ska bli skönt med en liten resa; Stockholm tillsammans med Rickard. Imorgon bitti tar vi X2000 upp till Rickards pappa med fru och dotter. Det ska bli underbart att träffa Rickards familj och våra gemensamma vänner igen. Jag saknar dem. I huvudstaden stannar jag i två veckor, kommer hem söndagen innan jag börjar skolan. Det blir antagligen små uppdateringar då och då, mer eller mindre och det får ni leva med.
Hoppas att ni alla får en fortsatt trevlig ledighet! (Och för er som jobbar hoppas jag att ni njuter av den ledighet ni lyckas få...)
Kram
Två julaftnar
Under hela mitt liv (bortsett från mina tre första år) har jag alltid firat julafton två gånger. Den enda skillnaden har varit att Kalle Anka bara ses "den första julaftonen". Folket är självklart annorlunda, men det gör jag nu ingen stor sak av... I år firade vi den dagen som de flesta kallar för Julafton hemma hos min mormor och morfar. Där var också min morbror och moster med familj. Som vanligt när jag umgås med släkten på mammas sida, blir det väldigt intensivt. Alla pratar på och det finns ingen lugn stund. Vill man ha det tyst och stilla får man försöka dra sig tillbaka till ett av sovrummen eller så får man försiktigt smyga ner i gillestugan. Tänk alla gånger jag varit där nere och bara funderat...
Det var julafton och vi anlände till mormor och morfars hus strax efter två-tiden. Att vi hade blivit några minuter sena var det ingen som la märket till. Antagligen för att också moster och hennes familj var försenade. Jag, L, mamma och min älskade kom bärandes på en hel del massa otroligt många ett antal (Ja, det var ett par stycken.) kassar fulla med julklappar, mat till julbordet och julgodis upp över öronen. Allt detta skulle tydligen tas om hand om nu på en gång. Vi hann knappt komma in genom dörren, innan alla mammor och övriga släkten befann sig i köket.
Kalle Anka, pepparkakor, julgodis, glögg, Skål! och julbord. Sen kom Tomten mitt i allt detta. Eller Tomten själv var det inte riktigt. Vår käre far i röd dress hade mycket att göra och hade istället skickat två tomtenissar till huset. Julklappar fick alla snälla barn (att man måste vara snäll kan vara anledningen till att jag inte fick så många... (... eller så beror det helt enkelt på att jag är ett stort barn och för att jag inte önskar mig så mycket.)). Mammor och pappor, mormor och morfar, morbror och min pojkvän fick också julklappar. Klappar till alla!
Mer julklappar blev det, då vi lekte 'Julklappsleken'. Den går till på följande sätt: För att delta måste man bidra med två julklappar som koster runt femtio kronor. Alla klappar läggs i mitten av bordet och deltagarna sitter runt detta. Med endast en tärnings hjälp leker vi leken. Lyckas man slå en etta eller en sexa får man välja ett paket från den stora högen. Turen går vidare. När alla klapparna tillhör någon, är det dags att öppna. Vad man får kan både vara mycket uppskattat eller rent av en stor besvikelse. Men deppa inte - nu börjar det roliga! Någon ställer en timer på en okänd tid (Obs! Ha någorlunda koll, så att ni inte blir sittandes hela natten.). Tärningen slås igen och det är fortfarande etta eller sexa som gäller. Får man det lägsta eller det högsta, får man sno en julklapp av någon annan. Så här fortsätter leken. Man snor från varandra. Ibland har man ett helt berg, men sekunden senare sitter man där med lång näsa. Det är faktiskt väldigt roligt och många skratt lyser upp kvällen. När klockan ringer är tiden slut och grattis till dig som fått de klappar du vill ha!
"Livets hemlighet allt kommer att bli bra."
Jag med de klapparna jag lyckades sno i Julklappsleken.
Det blev inte så sent för oss denna speciella afton. Vi var hemma strax efter midnatt.
Juldagen och den firade vi med pappa ute på ön. Det är alltid lika mysigt att vara där i juletid. Det blev ett lite mindre julbord, men med de flesta klassiker på bordet. Klappar fick vi även denna dag - även Rickard fick en liten julklapp. Tihi. En liten jul behöver inte vara sämre. Samtidigt kan jag erkänna att jag gillar att fira jul med mycket folk. För mig är det en högtid då man träffar släkten, vilket inte är varje dag.
Jag är väldigt nöjd med de julklappar jag fick. Tack så mycket.
Vad fick ni i era paket? Jag är nyfiken!
Go' fortsättning!
Kram
Före Julfirandet
Julgodis.
Min klänning.
Julgodiset tar plats i kylskåpet och jag går fortfarande i myskläder. Klänningen i mörkt silver ska på och jag ska försöka se någorlunda bra ut. Kanske kommer det upp bilder från Julafton, om jag lyckas ta några bra bilder (är inte mycket för att fotografera människor - speciellt inte folk jag känner väl).
Så det sista jag gör, innan Jultomten kommer blir att till er önska en Riktigt God Jul!
Njut av stämningen, maten, klapparna och sällskapet av nära och kära. Det ska i alla fall jag göra.
Kramis!
Jasmine
Julgodis 2009
Dagen innan julafton och allt ska fixas - helst samtidigt! Jag står för en del av julgodiset, de varianter som jag tycker bäst om. Mamma och L står för sina favoriter. Dessutom ska mamma laga mat inför imon, då det är julafton hos mormor och morfar och släkten på den sidan. Jag har trots alla måste hunnit med en hel del; julkort, limetryffel, marsipanhjärtan och det sista för ikväll: söta figurer i marsipan. Jag och Rickard höll på ett bra tag och tillslut var vi så trötta, att vi bara orkade göra figurer av enklaste sort. Dessa doppade vi sedan i choklad (inte med på bild).
Vad gör du för julgodis? Har du någon favorit?
Kramar
Jasmine
Marsipanhjärtan
En sats ger ca 26 stycken.
Tid: 1 timme
Marsipanhjärtan med smak av apelsin.
o,7 mak smör
2 msk vatten
1,5 msk vetemjöl
250 gram mandelmassa
2 dl florsocker
skal av 1 apelsin
50 gram choklad
strössel till garnering
1. Koka upp vatten med smör. Vispa ner mjöl och låt sjuda tills degen släpper från botten. Häll över i en bunke och låt kallna.
2. Finriv apelsinskal. Blanda apelsinskal, smulad mandelmassa och florsocker med smöret. Knåda samman till en jämn deg, Om degen är kladdig tillsätt med florsocker.
3. Kavla ut massan till ca 0,5 cm tjocklek. Stämpla ut hjärtan med pepparkaksform.
4. Koka upp vatten i en kastrull och ställ en djup tallrik över. Smält choklad i tallriken.
5. Pensla marsipanhjärtanen med choklad. Garnera med strössel. Låt stelna, helst i kylskåp.
Lycka till!
/Jasmine
Vit Tryffel med Lime
Citrusfräscht inslag i maffig tryffel som smälter i munnen.
Bilden tagen från receptet.
1 dl vispgrädde
25 g smör
300 g vit choklad
rivet skal av 1 apelsin
1 msk konjak
florsocker
Koka upp grädde och smör i en kastrull. Ta kastrullen från värmen. Bryt chokladen i bitar, lägg ner den i grädden och rör tills de smälter. Rör i limeskal och konjak. Häll i en aluminiumform, ca 10 x 17 cm. Låt stelna i kylen minst 4 tim eller över natten. Stjälp upp tryffeln och skär den i bitar med en vass kniv. Sikta över florsocker. Förvaras i kyl.
Supergott!
/Jasmine
De sista julkorten
Till min älskade Rickard:
Framsidan
Insidan
Till mormor och morfar:
Framsidan
Insidan
Någon mer som gör egna julkort?
/Jasmine
Mammas julgran 2009
Julgranen.
Att klä julgranen ger verkligen julkänsla!
Vad tycker du om vår gran?
Hittar du någon favoritkula?
/Jasmine
Snö på min ö
De bortglömda leksakerna
Hittade tyvärr ingen större bild...
Ja, det är ett älskat program. Jag minns det så väl från när jag var liten. "- Jag hatar brysselkål!" är den klassisk replik från nallen. Teddy och blunddockan Blundis är tillsammans ute på äventyr. De letar efter sina ägare. Om jag inte minns fel så börjar serien med att de är på en flygplats. Av någon anledning försvinner de från sina ägare och de blir förtvivlade.
Ett underbart barnprogram som går att se om och om igen.
Någon mer än jag som minns programmet om de bortglömda leksakerna Teddy och Blundis?
Jasmine
Morgonens Lycka
Eftersom jag har lov får jag sova hur länge jag vill, men det känns ändå lite synd. Första dagen på lovet och jag vaknar halv elva. Lyckat. Jag måste verkligen ut och fota - och det snart! Jag känner mig överlycklig och måste bara få gå ut och fota de vackra motiven, som är täckta av en decimeter snö och sen... Ja, jag måste helt enkelt ut! Självklart kommer det upp bilder här i bloggen. Räkna med bilder som dessa:
Hoppas att fler lyckas ta härliga bilder nu i juletid!
KramKram
Jag hade så rätt
Jag trodde och det har visat sig att jag hade rätt.
Konstigt va?
Jag som alltid har varit störst, bäst och vackrast.
Det är jag som är störst.
Jag är bäst.
Och det är jag som är vackrast.
Speciell är jag också.
Jag är ju inte som alla andra,
det har jag verkligen fått bevisat för mig den senaste tiden.
Konstigt.
Man kommer till ett kapitel i livet,
då allt man byggt upp inte betyder något mer.
Man måste bevisa ännu en gång,
för ingen minns hur man var.
Och om de minns, så är det det onda de minns.
Alla gör misstag i livet, även jag.
På folks reaktioner verkar det som att allt jag gör,
allt jag gjort i mina dar...
... bara var rena misstag.
Jag har inte lärt mig något av dem.
För jag är speciell, störst, bäst och vackrast.
Det är jag som är boven i dramat.
Tack för mig.
Film - Stardust
Filmen börjar och jag fylls av en magisk känsla. Den är bra redan från första minut och in i det sista. En av de bästa filmerna jag har sett - verkligen! Den kommer självklart in på min topp-lista av filmer. Den var helt underbar!
Med magi, spänning, romantik och onda häxor får vi följa med på ett äventyr bortom alla gränser. I början går det ganska snabbt och det är svårt att hänga med. När man väl har kommit in i filmen, klarnar allt och man kan bara njuta av en riktigt bra film. Stardust är verkligen en storfilm!
Lite bilder från filmen.
Det hela börjar med att en ung man passerar muren och kommer in i en annan värld, en liten by där en stor markand pågår. Han går runt, kollar och får vara med om ett litet äventyr. Efter händelsen springer han tillbaka genom muren och vill helst glömma det som hänt. Nio månader senare får han en korg till sin dörr, en liten pojke vid namn Tristan. Han växer upp och vi får följa honom på ett magiskt äventyr. Han letar efter Stjärnan, för att kunna få sitt livs kärlek. Kungen i den magiska världen är döende och en av hans söner ska få ta över tronen - han som kan göra en viss rubin röd igen. Mitt i allt detta jagar även tre onda häxor Stjärnan, i hopp om att få sin ungdom tillbaka. Alla jagar stjärnan, den vackra Stjärnan som glänser av lycka.
Jag kan verkligen rekommendera Stardust!
Om man har fallit för berättelsen om den förtrollade världen Narnia, tror jag att man också kan föredra Stardust väldigt mycket. Kanske är Stardust en kortare version av Narnia?
Har ni sett Stardust? Vad tycker ni om den? Hur många stjärnor får filmen av er?
Jag ger Stardust fem stjärnor av fem möjliga.
Kram
Jasmine
Vad är det som händer?
Det är otroligt kul att så många kikar in i min blogg. Vilka är ni som läser min blogg? Kan ni inte kommentera så att jag får chans att hälsa er välkomna. Jag är glad! Tänk att bloggen växer så snabbt. Varför gör den det? Vad är det ni gillar med min blogg? För någonting måste ni ju tycka om med den, eftersom ni läser min blogg dagligen...
Tack snälla!
Kram
Två turer inställda
Jag försöker tänka smart och ta en buss tidigare, för att inte komma försent till avslutningen. Tror ni att det hjälper? Nej, självklart inte. Västtrafik tycker tydligen att det är väldigt roligt att göra det svårt för sina resenärer. Min buss skulle komma 08.36 (detta var turen tidigare), men det kom ingen buss. Nehe, tänkte jag. Då får jag väl ta nästa buss, den jag egentligen behövde ta för att hinna. Kommer den? Vad tror ni? Nej. Den kommer inte. Och där står jag, klädd för avslutning. Kallt som tusan var det och jag var upprörd, men ändå lugnare än vanligt. Tillslut kommer bussen, då är klockan 09.04. Det var underbart att sätta sig på bussen ska jag säga er.
Jag kom fram till hållplatsen en halvtimma för sent. Det är inte klokt. Jag kom upp till aulan, när klockan var fem över halv tio. Som tur var hade inte skolavslutningen börjat, så det var ingen större skada skedd.
Västtrafiks sätt att åtgärda sina misstag; resegaranti.
Resegaranti bara rakt i brevlådan. Jag tänker inte ge mig. Mer än 20 minuter sen? (Ja, det blir jag ofta.) Västtrafik, här har ni eran f*rb*nn*de blankett. Kan man få lite mer än 50 kronor, tack?!
/Jasmine
Uppdatering 091218 kl. 16.04:
Detta kan förklara förseningen jag råkade ut för idag...
"Lila Express, linje 402, 403, 600 och 610 försenas på måndagen
Under måndagen den 21 december väntas stora förseningar på Lila Express, linje 402, 403, 600 och 610. Orsaken är ett oplanerat vägarbete vid Jordfallsbron som gör att all trafik på E45:an leds på ett körfält. Under fredagen ledde detta till kilometerlånga köer och samma situation väntas under måndagen, framförallt under morgontimmarna.
Lila Express, linje 402, 403, 600 och 610 körs så långt det är möjligt enligt tidtabell men förseningar på linjens sträckning efter Jordfallsbron är att vänta. Vi kan inte garantera byten mellan dessa linjer och anslutande linjer. Observera att detta gäller alla anslutningar för linjerna, även den del av linjerna som går i Göteborg.
Arbetet avslutas under måndagen."
Detta kunde de väl ha meddelat på något sätt? Nej, ingen information fick man. Dåligt.
Källan hittar du här.
Utvärdering av 1'a terminen på Vittra
Jag tänkte skriva en liten utvärdering av min första termin på gymnasiet, på Vittra.
Den 20 januari 2009 var jag för första gången på Vittra och besökte deras Öppet Hus. Jag var kär direkt. Jag kände mig fri och det var underbart. Det kändes som att ett äventyr väntade - och ett äventyr blev det verkligen. Att allt blev så stort beror nog inte bara på Vittra. Att börja gymnasiet är ett helt nytt kapitel i ens liv. Jag har alltid varit så fast, så enkelspårig. Jag har levt i min skyddade värld och helt plötsligt blev det allvar. Människor är inte så snälla som jag trodde. Det finns onda människor, det har jag nu fått klart för mig. Samtidigt står jag fortfarande fast vid att alla människor har en god sida, om den så sitter längst in i hjärtat.
Det speciella med Vittra är att de jobbar med något som heter case. Istället för vanliga lektioner har vi istället case. De enda utsatta lektionerna på schemat är egentligen matematik, engelska, svenska och B-språk. De övriga timmarna då det anges lektion har vi case. På gott och ont skulle jag vilja säga. Jag gillar sättet man jobbar på. Det är lättare att knyta det vi arbetar med till verkligheten. Man förstår sambanden mycket lättare. Om man läser ett roligt case är det helt underbart att sätta sig på de lektionerna. Tycker man dock inte om caset man arbetar med blir det pest och pina. Jag vantrivdes faktiskt under ett av mina case...
Jag har fått uppfattningen om att de flesta lärarna på skolan är väldigt bra och mycket omtyckta. Det är ett plus. Folket... Ja, för min del har det inte fungerat så bra. Jag vet inte vad det beror på. Eftersom jag har haft detta problem under större delen av mitt liv, så beror det förmodligen på mig. Det säger i alla fall mamma. Samtidigt vill jag påstå att folk är egoistiska, fega och att många faller för hårt av grupptrycket. Detta är givitvis inte bara på Vittra, det är nog så världen fungerar.
Helt ensam är jag dock inte. Jag har ju några tjejer i tvåan som jag umgås med. Det var faktiskt lite kul hur vi lyckades stöta på varandra... Detta inlägget skrev jag den 28 september nu i höstas. Jag tycker det är lite sött. Jag är så himla glad att jag har träffat dem. Det är de som gör att jag faktiskt inte hatar att gå till skolan. Det finns snälla människor och jag försöker hålla mig till dem. Tjejerna i tvåan är inte de enda jag har... eller jo, kanske. De är mina vänner. Några andra kompisar har jag faktiskt inte fått. Visst det finns ju elever i andra klasser som är snälla och pratar med mig bland, men vad hjälper det? Självklart mår jag bra av det, men den korta och halvt sociala stund vi pratar får inte mig att känna delaktighet.
Om jag då ska summera..
Vittra är en väldigt bra skola. Jag trivs, men folket faller kanske inte mig i smaken. Visst, hade jag gått på ett annat gymnasium hade det kanske varit samma där. Jag får helt enkelt acceptera att jag är speciell och att jag inte passar in i samhället. Jag passar inte in i ramen för hur man ska vara som gymnasielev, för hur man ska vara som ung kvinna - som kvinna överhuvudtaget. Vad ska man göra för att passa in? Ändra hela mig och hoppas att det löser sig? Nej.
/Jasmine
Krönika - "Vad är lycka?"
Här är den nu:
Vad tycker ni?
Det skulle vara jättekul om jag kunde få lite respons av just dig.
Tack på förhand!
KramKram
/Jasmine
En bra start på dagen
Jag kommer till skolan, passerar caféet, men blir stoppad. Hon som jobbar i cafeterian berömmer mig för min krönika i skoltidningen. Va glad jag blir! :D
Sen loggar min in på bloggen och möts av ett nytt besöksrekord: 39 besökare igår (den 15 december). Härligt! Min blogg är på väg uppåt och det gör mig verkligen glad. Min drivkraft till att fortsätta blogga växer.
Dessutom är det lite lätt snöfall mitt i centrala hamnstaden. Tror dock inte att marken kommer bli särskilt vit... Men ändå, vågar man hoppas på en vit jul?
Hoppas att ni också har haft en bra start på dagen.
KramKram
Planer inför nyår
Igår beställde Rickard en biljett tillbaka till Göteborg i början av nästa år. Jag har ju redan min biljett och vi lyckades beställa en biljett till samma resa. X2000 och vi lyckades dessutom få platser precis berdvid varandra. Vi kunde ju ha fått platser på olika ställen, men platsen bredvid mig var fortfarande ledig - toppen! Under femhundra kronor för bljetten, är det okej? Jag har erbjudit mig att betala hälften. Rickard hjälpte mig en gång, så nu är det min tur att bidra med lite.
Planerna inför jul och nyår är klara, biljetterna är bokade och jag längtar efter att få träffa Rickards pappa och hans fru igen! Jag tycker väldigt mycket om dem. Och Rickards bror, han längtar jag också väldigt mycket efter! Och alla andra människor där uppe, de saknar jag också. De betyder väldigt mycket för mig. Jag är så glad att jag träffat dem. Min Rickard har inte bara get mig kärlek, han har gett mig så mycket mer!
/Jasmine
Nationella provet i Matematik A
Min tisdag börjar med att jag sitter i skolan klockan halv nio och ska skriva nationella provet i Matematik A. Jag har egentligen ingenting emot det. Jag gillar matte, speciellt på morgonen. På eftermiddagen är jag så trött, så för mig passar det fint. Jag har nu gjort första delen. Det gick ganska bra skulle jag tro. Inte full pott, men helt okej. Det är inte så svårt. Läraren ska alltid skrämma upp en inför dess stora prov - på gott och ont. Man ska ta det seiöst, men inte bli helt till sig. Visst, det nationella provet visar ganska bra var man ligger, men det är ju inte avgörande för slutbetyget. Om några minuter är min rast slut och jag ska återvända till salen och skriva andra delen. Önska mig lycka till?
Matematik har alltid varit min stara sida. Om jag har uppfattat min lärare rätt tror jag att mitt slutbetyg i Matte A blir Vg. Kanske Mvg, om hon inte är så fast vid dessa "solar" man ska ha för högsta betyg. Jaja, vi får helt enkelt se hur det slutar. Vid veckans slut tänkte jag skriva, vad jag tycker om första terminen här på Vittra. Spännande, eller hur? Skvaller är väl något som alla uppskattar... (Lite ironi, men också sanning.)
Ha en fortsatt trevlig tisdag!
Kram
Jasmine
Uppdatering 091215 kl. 12.27: Den andra delen gick inte så bra... De första uppgifterna gick rätt okej, men sen blev det svårare. När det var en halvtimma kvar sket sig allt. Uner provtidens gång drack jag väldigt mycket vatten och det straffade sig nu. Jag höll på att kissa ner mig - helt seriöst. Jag kunde inte koncentrera mig alls! Fick man gå från lektionen? Jag hade ingen aning, men tog beslutet att det bara var att hålla ut. En kvart klarade jag, sen var jag verkligen tvungen att lämna salen. Jag lämnade in mitt prov, vilket inte kändes bra. Jag kommer inte få högsta betyg, det är jag säker på. Om jag ens får några poäng på de sista uppgifterna ska jag vara glad. Hm... Ja, det känns sådär. Jag kan inte påstå att jag är speciellt nöjd. Tyvärr.
Nu ska jag äta lunch. Om jag förtjänar det vet jag inte, men... Ja.
Uppdatering 091215 kl. 13.37: Jag är jättetrött. En hel förmiddag av matte-tänk och jag känner mig svimfärdig. Jag vill bara sova. Jag som har fullt upp idag! Antar att jag får försöka stå ut, det är ju ändå bara roliga saker som sker efter skolan. Kanske kan jag ta det lite lugnt och försöka få energin jag behöver för att orka med resten av dagen. Jag vill sova.
Blickar från det förflutna
Jag lever mitt liv, går dit jag går och ser det jag ser. Det går inte att undvika det förflutna. Vi är alltid omringade av det som en gång var vi. De har varit små, liksom du och jag. Alla har vi varit små i denna värld, men på olika sätt.
Jag är liten, så innerligt liten. Blickar mot mig, men inga svar. Så sakta vill jag vandra, men det går så fort. Jag ser det förflutna och minns. Jag minns den tid då jag kände så. Det var så länge sedan. En evighet, men ändå bara några år sedan. Jag saknar att känna så, för då hade jag kontroll. Nu kan jag handlöst falla. Det som finns är inget att visa upp. Bara en gestalt som vill vandra. Denne vill vandra vidare och se något nytt. Men går det att uppleva nytt, när det gamla ständigt vakar över en.
En värld så liten. Minnen så stora. Känslan är Gud. Och makten är er.
Jasmine
Julklappar till behövande
Hjälp till! Bidrag med några klappar. Det gör skillnad!
Jag satt i två timmar och slog in julklappar.
Rickard hjälpte till genom att klippa etiketter och skriva på dem.
Han var också väldigt bra på att se vem eller vilka klapparna eventuellt kan passar för.
Jag slog sammanlagt in sexton paket. Inte dåligt!
Nu kan vi bara hoppas att julklapparna uppskattas.
Gör skillnad! Skänk julklappar på Hotel Gothia Towers senast tisdagen den 22 december. Tack för ditt stöd.
/Jasmine
Röda&Gröna Mördegskakor
Hos mamma har det alltid varit julbak i december. Knäck är ett måste och så var också de röda och gröna kakorna, som jag och min syster gjorde när vi var små. Det var flera år sedan de bakades sist och konstigt nog blev jag i år sugen på att göra dem igen. De smakar inte gudomligt, men är helt okej. Det är nog nöjet att göra dem som uppskattas - inte smaken.
Jättefint att dekorera med silverkulor eller hjärtan.
Att leka med karamellfärg är himla mysigt. Speciellt när man blir helt röd om händerna. Jag lyckades i alla fall få till en mysig bild. Vad tycks?
Jag tycker det ser ut som ett hjärta eller något liknande.
Tyvärr blev årets gröna och röda kakor inte så lyckade. Halva satsen lyckades jag bränna i ugnen. Så lyckat...
Mitt misslyckande; brända kakor...
/Jasmine
Lussebaket 2009
Lördagen har jag tillbringat i köket tillsammans med min pojkvän. Vi har hållit till vid köksbänken där vi har knådat, slingrat och försökte få ihop några söta lussekatter. Det passar väl bra, så här dagen innan Lucia, eller vad tycker ni? Resultatet blev ganska fint tycker jag, håller ni med?
Visst ser de riktigt goda ut? (a)
/Jasmine
Arkitektur i centrala Göteborg
Göteborg har vacker arkitektur...
/Jasmine
VittraMagazin
Två killar i trean hade som projektarbete att skapa en skoltidning. Som ni kanske minns berättade jag i ett tidigare inlägg att jag hade börjat som krönikör för skoltidningen. Jag skrev krönikan "Vad är lycka?". Idag kom tidningen ut! Min första krönika, mitt första seriösa skrivmaterial är publicerat! Alla på hela skolan kan läsa mitt arbete. Det är lite kul. Är det okej att vara stolt? Jag tycker i alla fall att hela tidningen är snygg, speciellt sista sidan, där min krönika har fått hedersplatsen.
Framsidan.
Min egna sida.
/Jasmine
Kladd i blocket
Jag kan inte bara sitta still och lyssna på läraren. Jag måste göra något.
Vad som helst! Skriva, pilla, ringar av, ringar på... eller så kladdar jag.
Kladd, kladd, kladd - bara massa kladd.
Här ser ni resultatet:
/Jasmine
Ny kategori: Västtrafik
Efter förslag från Kristalina och från Maja har jag nu bestämt mig för att skapa en ny kategori här i bloggen. Jag funderade ju på att skapa en ny blogg (inlägget kan du läsa här), men jag vet inte. Kanske blir det för dålig uppdateringar där. Dessutom kommer det ju ta tid och frågan är om det är värt det. Jag har därför beslutat att ha en enskild kategori här i bloggen. Är det okej? Vad tycker ni om det?
Den nya Kategorin: Västtrafik.
/Jasmine
Rullstolsbunden diskriminerad
När rullstolsbunden Mio på 5 år skulle åka spårvagn blev han nekad. Föraren sa att han löper risk för att skadas, eftersom spårvagnen inte var anpassad för rullstolar. Mio och hans assistent hade inget annat val än att kliva av spårvagnen. Västtrafik menar att föraren gjorde rätt. "-Jag kan förstå att det känns diskriminerande. Säkerheten är viktigare än att komma fram i tid. Vi rekommenderar rullstolsbundna att vänta på nästa vagn, chansen är stor att den är av nyare modell, säger Kristian Ördell, presschef på Västtrafik, till Metro."Ännu en gång har ni visat att ni inte bryr er om era resenärer. Jag tycker det är himla synd. Ni vill att fler ska åka med er, men hur lätt är det, när era fordon inte passar för alla?
Mio's pappa har anmält händelsen till Diskrimineringsombudsmannen, vilket jag tycker är helt rätt. Detta ska inte förekomma. Är det så att spårvagnen inte är anpassad till rullstolsbundna, får väl Västtrafik helt enkelt ta och byta ut de vagnarna. Har de inte råd? I så fall undrar jag var alla pengar tar vägen. Snart kostar det väl en halv förmögenhet att åka spårvagn. Idag är det tillräckligt dyrt!
Hela artikeln kan du läsa här.
/Jasmine
Skapa ännu en blogg?
Jag behöver er hjälp.
Tiden går och jag tänker så det knakar. Man vandrar på stadens gator och tänker. Man tänker på allt och hoppas på lösningar. Imorse när jag vacklade fram på kullerstenarna tänkte jag på det här med Västtrafik. I gårdagens Metro fick de kritik och en uppdatering av ärendet stod i dagens Metro. Västtrafik gör mig arg. Alltid är det något som krånglar och det känns som att de aldrig tar åt sig kritiken de får. Så det jag funderade på, när jag gick där, var om jag ska skaffa en blogg mot Västtrafik. Vad tycker ni? Är det värt det? Vad är okej att skriva och vad är inte okej? Jag vill inte råka illa ut, bara för att jag skriver kritik mot Västtrafik...
Om jag skappar bloggen kommer det bli en "underblogg" till rosanatt (trior jag). Jag ska fundera på det, kolla runt och se vad jag hittar. Men hjälper ni mig?
Snälla, skriv er åsikt!
Tack.
/Jasmine
Uppdatering 091211 kl. 09.58: Det kanske inte är en så bra idé att skapa en nya blogg just för detta lilla ändamål... Jag vet inte.
Uppdatering 091211 kl.16.16: Läs om mitt beslut här.
Dagens känsla
Jag vill flyga bland molnen,
långt bort härifrån.
Till en plats där ingenting är som här,
där allt och ingenting spelar någon roll.
Där folk inte bryr sig, där de bara är.
Högt, högt vill jag flyga, liksom ingen annan gjort.
Jag vill inte se den blåa himlen med vita moln.
Det jag vill se är ett vitt universum med rosa elefanter.
Riktigt högt vill jag flyga.
Jag vill drömma om något annat, inte stanna här.
Se ljuset och le på nytt.
Så vilsen och så ensam, nej tack.
Ty se det arma barn, som bara sitter där.
Helt handlös och svag.
Lik en blomma som sakta vissnar.
Då man inser att allt är förbi,
då kan man inte vända åter.
För det förflutna har sin tid
och vi lever i nuet.
Framtiden är nära, men hur nära då?
Kan jag ta på det som ska ske,
eller är det bara att vänta?
Aj, aj och nej, nej.
Av Jasmine
Rädd för att blunda
Min katt som sover så sött.
Mörkret har fallit och det är dags att sova. Som ett litet barn stretar jag emot. Jag vill inte sova. Det har alltid varit så. Sova är bara waste of time. Tänk på mycket annat man kunde göra under de timmarna man ligger i dvala.
Jag är äldre och har accepterat att sova är ett måste. Men hur lätt är det att sova, när man är rädd för att blunda? Jag släcker lampan och ligger tyst. Tyst och stilla, så att ingen kan smyga sig på mig. Tankarna kommer och jag blir plötsligt panikslagen. Lampan tänder jag fort och sitter nu kapprak upp i sängen. Bilden av den läskiga gestalten försvinner sakta. Jag lägger mig ner och blundar, men öppnar snart ögonen igen. Jag vill inte blunda. Jag är rädd för att inte se. Tänk om någon kommer och tar i mig. Vad som helst kan ju hända. Man kan inte ha kontroll dygnet runt - och det skrämmer mig. Jag vill veta vad som sker runt omkring mig. Med slutna ögon kan jag inte se. Natten är mörk och utan ljus. Mina ögon är slutna och jag är utan kontroll.
/Jasmine
En gång var en tid
Idag är det inte alls som det var då. Nu står jag här ensam. Alla har vi gått skilda vägar. Jag är ensam. Han har flickvän. Hon har fått nya vänner. Han har flyttat. Han festar. Och Han. Ja, vad hände med han? Han som bara lämnat oss, för att gå till något bättre och mycket finare. Jag känner mig bortglömd, ensam och förstörd. Som om det vi hade sakta bryts ner och kvar finns ingenting. Kvar finns bara jag och mitt ingenting.
Varför lyckades ni bygga upp något nytt, men inte jag? Ni lyckades se framtiden med ljusa ögon, men jag står fortfarande kvar. Hur kommer det sig att ni gick vidare, men jag inte rörde mig en meter? Jag var nog för trygg i det vi hade och nu har jag inget kvar. Det var vi. Nu är det ingenting.
Alla har fått något nytt - alla utom jag. Det nya kom aldrig till mig. Jag lyckades aldrig fånga framtiden om simmade förbi. Som en spermie om envist försöker simma. Simma, simma, simma för att tillslut nå fram till ägget. Vilket ägg? Det som skulle varit ett ägg är ingenting. Borta. Det är tomt och jag är vilse.
Spermie.
Om det bara fanns en hand. En liten hand som sa 'hej'. Som kunde dra ner mig på jorden, backa tillbaka bandet och visa mig i rätt riktning. Jag som alltid varit annorlunda är inte ens längre normal. Jämför mig med tjejer i min ålder och jag passar inte in. Se på mig mot resten av ungdomarna, vem är hon? Jag som finns så tydligt, men ändå inte syns.
Det var vi. Nu står jag här ensam. Snälla, kom och hämta mig. Ta mig tillbaka. Låt mig känna gemenskapen, samhörigheten och tryggheten. Det var då. Nu är nu.
Jasmine, 16 år
Armband av halvädelsten
Armband av halvädelsten i nyans av blått. Skinande detaljer i vitt.
Julia's Pysselblogg är verkligen en givande inspirationskälla. Jag älskar att pyssla - det har jag alltid gjort. Redan på fritids (där jag för övrigt levde mitt liv) började jag pyssla. Allt från att pärla, klistra och rita till att väva, virka och bygga med lego. (Ja, levde man sitt liv på dagis, så gjorde man.)
Kvällens lila pyssel började med att jag skulle laga ett av mina finaste armband, som jag lyckats göra sönder. Det gick utan problem och jag tog fram några varianter av pärlor. Elastisk tråd, lite idéer och vips! - ett armband! Kanske inte det finaste du sett, men jag gillar det. :)
Finns det några mer pysslande själar där ute, bortsett från mig och Julia?
Kram
Stadsmissionens Julfilm 2009
Jag trillade in på Stadsmissionen hemsida. Där fick jag se på årets julfilm...
Stadsmissionens Julfilm 2009 from Stadsmissionen on Vimeo.
Personligen tycker jag att filmen berör väldigt mycket. Det finns faktiskt människor i vårt samhälle, som inte alls har julen de drömt om. Julfirande är inte en självklarhet för alla.
Gör skillnad! Skänk pengar till Stadsmissionen, så att de kan fortsätta hjälpa utsatta i samhället. Köp en billigare julklapp och ge resterande pengar till välgörenhet. Tillsammans kan vi hjälpa.
/Jasmine
(Stort tack till Rickard, för att han hjälpte mig lägga upp klippet i bloggen.)
Han lämnar inte
Varje morgon då jag vaknar vid min pojkväns sida, blir jag påmind om att han finns nära mig. När han pussar mig hejdå blir jag först kall. Nu ska han lämna mig och det kommer dröja tills vi ses igen. Men nej, så är det inte längre. (... eller delvis kanske.) Vi kommer ju ses snart igen. Om vi har tur redan vid dagens slut. I annat fall vet jag att det bara är att ringa, åka hem till honom (som just nu är till mamma) och när som helst kunna få en kram. Jag vet att Rickard skulle åka och hämta mig, om jag bad honom. Han är verkligen fin, min pojkvän.
Bilden tagen 081019.
Vi bor närmare varandra, men känslan av att bli lämnad finns fortfarande kvar. Någon gång måste vi lämna varandra, om så bara för ett ögonblick. Det kommer nog ta tid att vänja sig av vid känslan, men det ska gå. Jag kan inte leva med en känsla av ensamhet hela livet. Jag har en person att älska, en person som också älskar mig. Tillsammans på riktigt - inte femtio mil från varandra. Nära, bredvid, samma stad... tillsammans.
Kram
Åsikter från lärare
Läraren som pratade med mig läser tydligen min blogg. Hon kritiserade den - igen. Denna gång för det jag skriver. Att jag skrev att jag inte tyckte att min lärare ingrep, är tydligen något som inte uppskattas. Det kan jag förstå, vem vill göra fel? Men det var ju så jag såg på situationen och jag har rätt att vara ärlig. Hon anmärkte också att många på skolan läser min blogg och att de på så sätt får en uppfattning om mig. Självklart får det en uppfattning om vem jag är, det är jag fullt medveten om. Men jag skäms inte för vem jag är. Varför ska jag göra det? Jag försöker förbättra mina dåliga sidor, vilket jag tror alla försöker. Att folk får en bild av mig är ganska naturligt. Man får ju en uppfattning om allt som finns i ens omgivning.
Ännu en gång har jag fått min blogg kritiserad. Synd. Jag står upp för vem jag är - gör du?
Jasmine
Julvandring på ön
Karta över julvandringen.
HejHej i juletid!
Idag har det varit julvandring här på ön. Jag och Rickard var ute i två timmar. Det tar sin lilla tid att gå runt. Man kan nog gå vandringen snabbare än vad vi gjorde, för vi tog en liten omväg. Jag visade Rickard var Kärleksstigen ligger. Det har liksom blivit en speciell plats för oss. Kärleksstigen har fått en speciell plats i vårt förhållande...
Efter vår lilla omväg kom vi ut på stora vägen och hade en bit framför oss, som skulle föra oss över nästan hela ön. Hela grejen med vandringen är att folk säljer saker som marmelad, bakverk, keramik, konst, godis och glögg. De håller till i sina lador, på verandorna eller i något litet rum intill sitt hus. Det finns också folk som hyr bord i Röda Ladan och då ha chansen att få sålt sina saker där.
Jag tycker det är jättetrevligt att gå på julmarknad - speciellt med personer jag tycker så mycket om! Man träffar också mycket folk, så det blir en social bit i det hela. Pappa och L tycker inte alls att det är kul att gå på Julvandringen, så därför hade jag bara Rickard till sällskap, men det räckte gott och väl. Det var mysigt att bara gå vi två. Vi mötte pappa och L, då de skulle till Värdshuset för att lyssna på Spontana Kören. Julsånger är väl alltid uppskattat, eller?
Det blev inga inköp från marknaden och knappt några smakprov från min sida. Men det var trevligt, socialt och julstämningen fyllde mitt inre. Synd bara att det inte är någon snö ute. Då hade det varit en riktigt julig vandring.
Vad tycker ni om julmarknader? Är det något att ha?
Brukar ni besöka julmarknader? Kanske andra marknader?
/Jasmine
Gran bland bilarna
En vit gran bland Ahlgrens bilar.
Bland alla vita, gröna och rosa bilar hittade jag en liten vit gran. Det är nog meningen att den skall se ut som en vit bil, men det har nog blivit fel vid tillverkningen. Mig gör det inget, jag tycker bara det var sött. En gran dessutom, så här lagom i juletider. För snart är det jul! Äter man Ahlgrens bilar på jul? Jag tror inte vi gör det. En Aladdin-ask och massa julgodis är vad jag helst trycker i mig vid jul. Mycket bättre än prinskorv, mormors köttbullar och julegröt med mandeln. Godiset är det bästa med julen - ett plus är att man får äta hur mycket man vill! Tihi, är man gottegris så är man.
/Jasmine
Minnen från unga år: Westlife
Westlife
Under kvällens Idol fick vi höra gruppen Westlife uppträda med några av deras låtar. Minnen väcktes till liv. Jag kommer ihåg min barndom, när jag var åldern då man gick första åren i skolan. I slutet av 90-talet och också i början av 2000-talet kom deras låtar med på samlingsskivor som HitsForKids och AbsolutKidsX. Jag minns att på en av skivorna var en av Westlife's låtar nummer fyra. Varför jag minns det så väl har jag ingen aning om. Jag har aldrig varit något stort fan av gruppen, men det var ändå speciellt, när minnena tittade fram ur lådan.
Någon mer än jag som blev fylld av minnen denna kväll?
Har ni några speciella minnen med Westlife?
/Jasmine
Tid till allt och ingenting
Jag känner att jag har för lite tid inte tar vara på min tid. Bloggen dalar och inläggen blir färre och färre. Förlåt. Det känns i hjärtat. Jag som verkligen älskar min blogg är inte alls lika bra på att visa det. Jag har slutat be om ursäkt för att jag inte uppdaterar bloggen, men nu känns det faktiskt som att jag behöver skämmas lite...
Rickard flyttade ju ner i söndags och bor nu hemma hos mig, L och mamma. Det är absolut inte hans fel - absolut inte! Jag väljer bara att inte sitta vid datorn lika mycket. Dessutom har det varit en hel del att göra, när jag väl är hemma. Därför försöker jag passa på att skriva mina inlägg i skolan. Det går ganska bra skulle jag tro, eller vad tycker ni?
Idag har jag hur mycket tid som helst. Min redovisning startar klockan två, så jag har en lång lunchrast. Dessa timmar tänkte jag ta till vara på och kolla alla bloggar jag inte läst på länge. När man följer tjugo bloggar via Bloglovin' ramlar det in en hel del inlägg, om man så bara missar en kväll. Men det är kul och jag klagar inte.
I helgen ska jag vara ute på ön, hos pappa. Rickard kommer också med ut. Det kommer bli väldigt mysigt, det är jag helt säker på. Min pojkvän slutar jobbet runt fyra och det är därför inte säkert att han hinner med båten som går en halvtimma senare. Inga problem, vi får ta båten efter. Vi kommer alltså vara hemma senast klockan sex, lagom till middagen kanske?
Lördag blir nog bara mys medan söndagen bjuder på en lång promenad. Det är nämligen julvandring på ön. Jag berättar mer om det, när jag upplet detta fantastiska.
Kram
Kalla vintern är här
Det börjar kännas att vintern är här. Mina converse gör att mina fötter fryser sönder. Det blir till att använda mina vinterstövlar på heltid. Hoppas bara att mina fötter klarar det. Anledningen till att jag hade ett uppehåll från dem, var att jag blir så fruktansvärt trött i fötterna och då också i övriga kroppen. Men, men, ska man vara fin får man lida pin sägs det.
Den lilla vattenpölen hade frusit till is.
Lite bilder från dagen...
Med minusgraderna, frosten och vinterjackan på ska jag försöka ta mig ut och fota. Gamla ställen blir ny, när vintern ger ett nytt perspektiv på tillvaron. Jag ser fram emot frostiga dagar.
/Jasmine
Mina människor
Tänk dig en spikpistol. Helt plötsligt, från ingenstans, kom spiken flygandes genom luften och träffade mig. Jag hade tur att jag inte blev träffad i hjärtat, för då hade det inte gått att rädda mig. Efter spiken kom några häftstift farande. Det var inte lika allvarligt, men gjorde ändå ont. Med hjälp av vänner och skolsyster lyckades vi plocka ut häftstiften, men spiken från pistolen fanns fortfarande kvar. Det var en lärare som hjälpte mig. Hon pratade med mig och visade att hon verkligen bryr sig om mig. Det är sånt som räknas; när personer helt ärligt bryr sig om. Hon drog ut spiken och jag mådde mycket bättre efter samtalet med henne. Hon frågade killen som sårat mig, om vi kunde sitta kvar efter skolan och prata en stund, men han stenvägrade. Han sa att han inte brydde sig om att jag blev sårad. Vissa människor har inga plikter som medmänniska. Synd om honom.
Jag mår i alla fall mycket bättre nu. Jag ska gå och prata med rektorn imon, säga vad som hände, hur jag reagerade och att läraren inte ingrep eller brydde sig.
För att läsa inlägget jag skrev precis efter händelsen, klicka här.
/Jasmine
Jag är tydligen speciell.
Min lärare sa till honom... lite löst. Att han ska tänka på sitt språk och på vad han säger.
Jag får tydligen inte vara någon alls. Jag som har hållit en låg profil, knappt pratar med dem i min klass, har blivit förolämpad. Känner de mig? Nej. Hoppar de på mig? Ja.
/Jasmine
Åter en Fristad
Mitt liv är på tre ställen; i skolan, hos mamma och hos pappa. I stan lever jag i verkligheten. På ön tar jag del av min dröm. Jag lever i en värld av fantasier. Ingen kan komma och förstöra, för sånt händer inte här.
Min fristad börjar sakta men säkert byggas upp på nytt. Efter att muren rasade är det nu dags att återgå till en fristad - till min fristad, till min ö.
På väg till min fristad...
Det är här jag andas. Det är här jag samlar kraft. Utan min fristad kan jag inte bygga upp den person som jag är. Den styrka jag tar från ön och min tillvaro är något unikt. Om alla kunde uppleva det som jag upplever... men då hade det väl inte varit så speciellt. Jag tror på min fristad. Jag tror på mina tankar och på mitt hopp. Jag vet att det en dag kommer bli bra, om jag bara får gömma mig i min fristad ett tag. För i min fristad är jag fri. På min ö lever jag min dröm.
/Jasmine
Kvällssol vid Horisonten
Mycket nöje!
Kram
Jasmine
