Sen jag började gymnasiet känns det som att så mycket lycka har gått förlorad. När jag tänker tillbaka på mitt liv, måste jag erkänna att det fanns stunder, då jag verkligen älskade att leva. En av de perioderna var när jag gick på högstadiet. I åttan blev jag smal. I åttan lämnade jag tjejernas gäng och valde istället att umgås med några av killarna i klassen. De hade sitt lilla gäng och de trivdes med det. Om jag frågar dem idag, tror jag att de ångrar sin plats i klassen. Vi var the losers, de utstötta. Klassens coola elever umgicks inte med oss och vi hade inget större intresse av att umgås med de som var "inne" (det är i alla fall så jag tor att det var). Jag var lycklig då. Jag tillhörde ett gäng och jag kände att jag verkligen var omtyckt.

Klockan är mycket och jag och Rickard har legat och pratat länge. Jag har gråtit - över allt. Tårarna har runnit för vännerna jag mist, kompisar som fortfarade är underbara och hör av sig, över livet som ändrar sig så snabbt och för alla minnen jag fått från gymnasiet. Aldrig har jag varit så passiv, så stilla, som jag är nu. Min personlighet är egentligen som ett öppet hav; aldrig stilla, mycket djupt och alltid som ett äventyr. Den sidan visar jag inte idag, för det finns för få människor som är intresserade. Ingen bryr sig egentligen.


Som ett öppet hav.

Det som fortsätter att driva mig framåt är min lycka; min pojkvän, min ö och mina minnen. Mamma blir alltid lite sne, när jag nämner min ö... men ön är en plats för mig, där jag känner mig hemma. Jag passar inte in i samhället, men min ö är ett undantag. Där är jag uppväxt, där är jag älskad och där finns min lycka. I stan, där verkligheten passerar som ett tåg, finns det ingen plats för sånna som jag. Samtidigt skulle jag aldrig byta bort min ö mot en plats i samhället. Min ö är mitt liv. Utan min ö kan jag lika väl flyga bland molnen.

Om mindre än tjugotre timmar är det år tvånollettnoll. Under det återstående lovet ska jag tänka, fundera och hitta den Jasmine jag var tillsammans med William, Johan, Oscar, Backi, Joseph och Alle. Tack för att ni visade mig livet, var riktiga lycka är och vad som verkligen betyder.

Gott Nytt År.

Jasmine