Jag hör till

14 - aug
När arbetet och vardagen drar igång blir det tydligt för mig att jag hör till i detta sammanhang som jag har skapat mig. Däribland blir jag medbjuden att äta lunch med en före detta kollega och jag visas dagligen uppskattning av kollegor. Jag får bevis på att jag hör till. Och det gör mig så oerhört glad. Och tacksam.

Jag kan fortfarande förundras över ovanstående, vilket jag även tidigare har skrivit om. Läs senaste inlägget här. Att höra till har inte alltid varit självklart för mig. I synnerhet under åren på gymnasiet var jag ofta ensam, det var knappt så att övriga elever hejade på mig i korridoren...


Smygtitt på brudparet

Visst är ni förväntansfulla inför att få se bilder från bröllopet? Vi också! Vi väntar med spänning på bilderna från fotografen. Hon var så snäll och skickade oss en mindre smygtitt från dagen, nedan ser ni en av våra favoriter.


Smygtitt på brudparet (jag och R). Fotograf: Yasmissy.


Middagsdejt på Vapiano

Andra veckan som gift har jag varit gräsänka. R har jobbat i en annan stad och sovit på hotell. Jag har varit hemma själv om kvällarna och fått sova ensam om nätterna. Att vara hemma själv har gått bra. Jag har dock sovit dåligt då värmen från R har saknats. Jag är glad att han är hemma igen.


Middagsdejt på Vapiano.

Vi är båda i behov av egentid och sitter ofta på varsitt håll. Igår bjöd jag dock min R på dejt. Vi åt middag på Vapiano där vi även njöt av kaffe och efterrätt på maten. Några timmar tillsammans och sedan hem till varsitt håll; R vid datorn för spel med kompisar och jag vid skrivbordet för pyssel.

Önskar er en fin söndag!


Fru M den yngre


Sms-konversation mellan svärmor och mig dagen efter bröllopet.
 
R's familj har funnits med stor del av mitt liv. De senaste elva åren, för att vara mer precis. Att gifta mig med R innebär dock en liten förändring, nämligen att jag nu även på papper är en del av familjen. Jag är det senaste tillskottet fru M, även benämnd som fru M den yngre. Det gjorde mig så väldigt rörd att få känna sådan samhörighet med övriga fruar i familjen. Jag känner mig välkommen! Efter resan byter jag även efternamn.


Det finns ett liv också efter bröllopet

Efter att ha sagt "Ja" i kyrkan, haft magiska dagar med min R och familjen samt återgått till vardag med arbete och annat blir det tydligt att bröllopshelgen är slut. Det har gått över en vecka sedan bröllopet och det känns tomt. Hemma står blombuketter som sakta börjar vissna, däribland min brudbukett. Det känns vemodigt.


Min brudbukett samt hjärtformad ballong från familjen (överraskning till oss).

Det finns ett liv också efter bröllopet, vilket är en betryggande tanke. Jag och R har ju Drömresan till USA att längta efter. Innan dess har vi en helg i Göteborg att se fram emot samt den trivsamma vardagen att njuta av. Livet som nygift är bra, så även när den magiska förälskelsen och de varma orden från nära och kära börjar svalna.

Skriverier och bilder från bröllopet kommer ni dock att få se mer av här i bloggen. Jag väntar med spänning på bilderna från vår fotograf och hoppas innerligt att också ni gläds åt att bröllopet får leva kvar här i bloggen ytterligare en tid.


Finn ditt sammanhang

Efter att ha läst Cornelias inlägg om rädsla och osäkerhet inför skolstarten vill jag dela mina tankar också med er.


Bild från arkivet.

Jag upplever mig ofta ha gått min egen väg. Det har varit självklart. Hemifrån har jag uppmuntrats till det. Att vara egen har också utmanat mig, det har gjort mig ensam. I synnerhet åren på gymnasiet bestod av mycket ensamhet, läs mitt senaste inlägg om detta här.

Efter tiden på högstadiet och gymnasiet bar jag på bilden av mig själv som "jobbig", mindre intressant, avvikande... När jag sedan påbörjade min högskoleutbildning förändrades den bilden i takt med att jag insåg att jag befann mig bland likasinnande. Jag hade kommit rätt. Jag, precis som jag var, var välkommen.

Att aktivt välja en utbildning efter gymnasietiden är att aktivt söka sig till likasinnade. Jag insåg efter första året på min utbildning att jag funnit min självklara plats, i relation till andra men också i mig själv. När jag efter genomförd utbildning kom ut på olika arbetsplatser och i sammanhang och verksamheter relaterade till mitt arbete fick jag återigen bekräftat att jag har hamnat rätt.


Bild från arkivet.

Jag kan såväl förstå en upplevd rädsla och osäkerhet inför att kasta sig ut i det okända, börja en utbildning med personer som inte alls funnits med dig tidigare i livet. Med mitt facit i hand, för det är ju det jag kan skriva om, vill jag dock tro det kommer gå minst lika bra för er som i höst tar nästa steg i livet.

Cornelia skriver så klokt om att acceptera sig själv och jag kan bara hålla med. Vi har alla våra egenheter. Och det är okej. DU är okej, precis som du är.

Jag tror starkt på vikten av att finna sitt sammanhang. Det kan vara att utbilda sig till det som inspirerar just dig, arbeta med det som gör dig glad, flytta till platsen där du känner dig hemma, fylla vardagen med sådant som får dig att växa, umgås med de personer som får dig att känna dig trygg... Våga släppa taget och gå mot det som gör dig lycklig.

Ni är alla så modiga som gör en nystart denna höst. Önskar er varmt lycka till!

Tidsinställt inlägg, skrivet den 2019-08-14.


Nystart

14 - aug
Det är mitten av augusti och höstluften känns redan av. Tänk, nu är högsommaren nog slut och sensommaren tar vid. Det är något härligt med denna tid på året. Nystart! Skolorna börjar, arbetsplatserna fylls åter och hösten planeras aktivt. Vi lever kvar i minnen från den gångna sommaren och gläds åt livet. Framtiden känns ljus och hoppfull, trots att vi går mot mörkare årstider. Men just här och nu, i mitten av augusti, tror vi på nystart och positiv förändring.


Det härliga höstljuset väntar. Oktober 2018.


Med ring på fingret

12 - aug
Ringen med diamanter sitter så självklart på mitt finger. Den passar så (förvånansvärt) bra ihop med min förlovningsring, trots olika metall och stil. Jag vill inte gärna ta av mig ringarna - de sitter så bra just där! När ringen köptes här i våras var jag osäker på om jag skulle tycka om min nya ring. Jag inser nu att jag inte var mogen att bära den då. Men det är jag nu. Som nygift.



Min förlovningsring samt vigselring.


Gästbok på bröllopet

Vi lever delvis kvar i helgens magi. Den mest påtagliga känslan börjar svalna. Snart har vi vardag igen. Vår fantastiska vardag som vi tycker så mycket om och som vi har delat med varandra sedan snart sju år tillbaka. Denna vecka tar vi dock våra första steg som gifta. Tillvaron är fin.

Nedan ser ni bilder på gästboken på bröllopet, vilken ombads fyllas i av närvarande gäster. Idag har vi läst fina ord från familj, släkt och vänner. Så fint och värmande. Likaså orden från vår vigselförrättare. Är det vanligt att få ett handskrivet brev från personen som viger en? Det gjorde i alla fall oss mycket glada!





Gästbok på bröllopet.


Dagar som nygifta

Idag har vi läst gratulationskort och lyckoönskningar. Vi har öppnat presenter och jag har i omgångar gråtit efter att ha blivit mycket rörd och berörd av gästernas uppvaktning. Vi har fotograferat blombuketter, kort och presenter. Vi inser att den magiska helgen leder mot sitt slut. Samtidigt gläds vi åt dagar som nygifta. ♥ Vi har mumsat på bröllopstårta, tagit det lugnt hemma och varit varandra nära. Det har varit fint. Tillsammans.


En ask med överraskningar att öppna på vår kommande bröllopsdag.



Nygift

Dagen var perfekt. Allt med vår bröllopsdag var perfekt.

Vi lyckades undkomma regn under fotograferingen samt vid lyckoönskningar och kramande utanför kyrkan. Ceremonin i kyrkan var väldigt fin och jag grät från första stund. Jag fick höra från gästerna att jag var så vacker och jag kände mig likaså. Och R var så väldigt stilig, också han rörd under dagen. Bröllopsfesten blev en lyckad tillställning med god mat och tårta, fina tal och dans. Efter midnatt lämnade jag och R festen för taxiresa till hotellet. Där plockade jag blommor ur håret och frigjorde mig från flera lager tyll.

I morse serverades vi hotellfrukost på rummet - så lyxigt! Dagen har tillbringats hemma hos R's familj där vi tillsammans med mina föräldrar har samtalat om dagen och ätit tidig middag. Åter hemma har vi plockat undan stöket från gårdagens fixande samt satt flertalet blombuketter i vatten. Jag har även försökt tvätta ur det mesta av hårsprayen (inte en lätt uppgift). Resten tar vi imorgon. Fler bilder från bröllopsdagen kommer, jag vet att ni är nyfikna.


Nygifta jag.


Idag gifter vi oss!

Tack så mycket för era lyckoönskningar! Det värmer. ♥

Äntligen är den stora dagen - vår bröllopsdag - här! Klockan har passerat midnatt och några minuter av den tionde augusti har passerat. Idag har jag och R årsdag, vi firar elva år tillsammans. Vi firar även tvåårig förlovningsdag. Minns ni det fina som hände i Paris? Läs mer här. Och idag stundas bröllop, kan ni tänka er. Jag och R är så klart förväntansfulla. Vi har fixat inför dagen in i det sista. Kanske är det just det som har bidragit till att hålla nervositeten borta... Visst har vi nerver som känns av och i ögonblick en viss oro för allt som kan gå fel. Jag upplever dock att jag fortsättningsvis är förvånansvärt lugn. Det är ju trots allt R jag gifter mig med. Min kärlek som jag har haft i mitt liv i flera år. Älskade R, du gör mig lycklig.


Jag och R, 22 maj 2009.



Bröllopsbestyr

Idag är min första semesterdag denna sommar. Välbehövt, jag lovar! Min hjärna fungerar inte riktigt som den ska, tankeverksamheten är trögare och min känsloreglering är värd att ifrågasättas. Jag tror det beror på behov av vila i kombination med nerver inför bröllopet. På lördag gifter jag mig! Med R, älskade R.

Dagens bröllopsbestyr.

Idag har vi suttit tillsammans vid köksbordet för att ta oss an bröllopsbestyren som kvarstår. Under dagen har vi bland annat gjort klart placeringskorten, fått tänka om angående presentation av bröllopstårta, fått återbud från bröllopsgäst som inte kommer på grund av hälsan, övat på bröllopsdansen... Ja, en hel del. Energin är slut för länge sedan, men jag har inte ro att gå till sängs. Jag som har varit lugn inför bröllopet börjar bli smått orolig för att vi inte ska hinna med allt vi önskar få gjort innan lördag. Håll tummarna för att vi blir klara i tid!


Att låta dåtid passera

30 - juli
Efter intensiva dagar är jag mentalt trött. Jag går runt med tron om att allt som upplevs aktivt måste bearbetas. Jag inser samtidigt att jag inte har ork att ständigt reflektera och att minnen kan bearbetas utan att överanalyseras. Så istället för att grubbla och lägga tid på en passerad förvirring väljer jag att leva i nuet och låta dåtid passera.


Min möhippa

Jag fick en så oerhört fin överraskning och dag när detta gäng till min förvåning mötte upp mig på parkeringen hemma sista lördagen i juli. Jag hade förväntat mig brunch med ett par vänner, inte en heldag med härliga tjejer, strålande sol, äventyr i centrala Stockholm och en dag innehållandes sådant som jag tycker mycket om. Välkommen att ta del av min möhippa!


Jag (i mitten) med härliga tjejer!


Escape Stories i centrala Stockholm.

Dagens första äventyr var Escape Stories med Stockholms innerstad som spelområde, inte ett begränsat utrymme som vanligtvis brukar erbjudas. Med början på Norra Bantorget tog vid oss genom Stockholm i jakt på ledtrådar, bokstäver och svar på gåtan. Nedan ser ni mig stolt visa upp skatten innehållandes svaret på gåtan.

Avklarat uppdrag (Escape Stories)!

Efter paus, glass och fotografering i en park överraskades jag med Afternoon Tea på Wienercaféet på Biblioteksgatan. Se bara så mycket gott! Ja, jag var lycklig.




Så många godsaker som avnjöts under Afternoon Tea på Wienercaféet.

En mycket nöjd Birde to be!

Innan vi lämnade centrala stan för resa hem till en av tjejerna fick jag möjlighet att framkalla några fotografier från dagen. Syftet var att kunna skapa ett album med minnen från dagen. Scrapbooking var alltså en av aktiviteterna denna dag.

Jag i full färd med att skapa ett album med minnen från dagen.

Kvällen avslutades med grillat till middag och en älskad färstman som hämtade och körde oss alla hem till dörren. Det blev en mycket lyckad dag! Jag är glad, rörd och tacksam för den tid, pengar och engagemang som tjejerna har bidragit med. Stort tack. ♥


En vecka innan bröllopet

En vecka innan bröllopet känner vi oss nöjda med bordsplaceringen. Den målas upp på ett större papper samt görs i digital form för att kunna skickas till berörda. Vi skickar mail till vår toastmadame samt bekräftar antalet kuvert som ska serveras i lokalen. Det har tagit stor del av dagen.


Bordsplaceringen för bröllopet är klar.

Idag är det en vecka kvar till bröllopet. Jag känner mig fortfarande lugn, men är trött i huvudet. Det är mycket att hålla ordning på, olika delar och personer som är inblandade, mycket som kan gå fel och många mindre åtgärder som tas till för att undvika just detta. Det är svårt att hinna med allt efter intensiva arbetsdagar. Det handlar inte om brist på tid, jag har helt enkelt inte mental ork att engagera mig om kvällarna. Tur att det finns helger. Jag är även ledig tre dagar innan respektive efter bröllopet i syfte att få lite ro, ordna det sista samt smälta allt som helgen kommer att bjuda på. Om en vecka är R och jag man och hustru.


Samlar minnen

Ståendes på en hylla i vardagsrummet har jag en glasburk med minnen. Den kom till i början av året efter att jag inspirerats av ett inlägg på Facebook. Jag designade en egen burk som tidigare innehållit äpplemos. Här kan du läsa mer.

Samlar minnen i en egendesignad glasburk.
 
Denna första dag i augusti ser jag tillbaka på burken som börjar bli full. Den är full av minnen! I synnerhet de sista dagarna i juli var fina dagar innehållandes speciellt fina stunder, värme, gemenskap och en trivsam vardag. Av år tvåtusennitton återstår fyra månader, månader som jag hoppas kommer bidra till att burken av glas svämmar över av extra minnesvärda ögonblick.

Någon mer än jag som har en burk full av minnen? Eller kanske någon som vill börja fylla en burk för en begränsad period, exempelvis augusti månad eller samtliga återstående månader av året?


RSS 2.0