I mål och lycklig
Med fyrtiofem minuter till godo lämnade jag igår in veckans andra tenta. Befrielsen av att skicka in ett skolarbete och veta att man inte kan göra mer är en skön känsla. Kanske är denna tenta inte min bästa, men med tanke på att jag ändå mår rätt okej efter dessa intensiva veckor är jag nöjd så länge jag blir godkänd. Att ta hand om sig själv har jag på senare år insett vikten av. Alltfler mår dåligt över vardagen som passerar förbi och jag vill inte vara en av dem - jag vill njuta av tillvaron.
Senare på kvällen åkte jag hem till min uppsatspartner för att fira att forskningsplanen lämnades in i tisdags samt att den andra tentan skickades in några timmar tidigare. Det blev en fantastiskt trevlig fredagskväll och jag kände mig lycklig, inte bara till följd av att stressen rörande de där tentorna släppt. Vi var fyra tjejer som kacklade, spelade frågespelet Geni och drack vin. Det händer så sällan i mitt liv och kanske just därför var det en så väldigt uppskattad kväll. Gemenskapen var närvarande och livet kändes just då så himla värdefullt. Klockan hann bli mitt i natten innan jag rörde mig hemåt, då hämtad med bil av min älskade R.
I mål och lycklig.
Senare på kvällen åkte jag hem till min uppsatspartner för att fira att forskningsplanen lämnades in i tisdags samt att den andra tentan skickades in några timmar tidigare. Det blev en fantastiskt trevlig fredagskväll och jag kände mig lycklig, inte bara till följd av att stressen rörande de där tentorna släppt. Vi var fyra tjejer som kacklade, spelade frågespelet Geni och drack vin. Det händer så sällan i mitt liv och kanske just därför var det en så väldigt uppskattad kväll. Gemenskapen var närvarande och livet kändes just då så himla värdefullt. Klockan hann bli mitt i natten innan jag rörde mig hemåt, då hämtad med bil av min älskade R.
I mål och lycklig.
Slutspurt
Den upplevda tröttheten börjar avta och kropp och själ uppvisar nyfunnen energi. Det är på tiden! Det har gått sju veckor sedan terminsstarten och det finns mycket som har tyngt mig. Igår lämnade jag och min uppsatspartner in tentan som senare kommer att ligga till grund för examensarbetet. Nästa vecka går startskottet för uppsatsen, trots att veckorna som ligger bakom mig får mig att undra om jag inte redan missat startsignalen...
Fram till dess ska ännu en tenta skrivas, med inlämning på fredag. Timmarna som jag har suttit idag har resulterat i något, vilket känns bra. Motivationen finns i viss mån närvarande - också det är på tiden! Jag gissar att kreativiteten som kommit smygande de senaste veckorna på något sätt har lyckats luska fram motivation och viljekraft. Tid i kortmakeriet har väckt skapandet till liv och här i dagarna insåg jag att det också gäller skrivandet. Jippi!
Två dagar kvar innan deadline, vilket inte känns som en omöjlig uppgift. Dessutom vet jag att jag får andas ut i helgen. Att faktiskt kunna slappna av är något som jag längtar efter och behöver. Sedan i början av september har livet gått i ett! Snart dags för återhämtning.
Godis hjälper till att hålla studiefokus.
Fram till dess ska ännu en tenta skrivas, med inlämning på fredag. Timmarna som jag har suttit idag har resulterat i något, vilket känns bra. Motivationen finns i viss mån närvarande - också det är på tiden! Jag gissar att kreativiteten som kommit smygande de senaste veckorna på något sätt har lyckats luska fram motivation och viljekraft. Tid i kortmakeriet har väckt skapandet till liv och här i dagarna insåg jag att det också gäller skrivandet. Jippi!
Två dagar kvar innan deadline, vilket inte känns som en omöjlig uppgift. Dessutom vet jag att jag får andas ut i helgen. Att faktiskt kunna slappna av är något som jag längtar efter och behöver. Sedan i början av september har livet gått i ett! Snart dags för återhämtning.
Godis hjälper till att hålla studiefokus.
Sen kväll i kortmakeriet
Sen kväll i kortmakeriet
Ni kanske vet hur det är; måstena staplar sig på hög och ändå sitter man där med det man tycker är så himla roligt - trots att det varken är akut eller nödvändigt att göra just nu. Ja, du kanske förstår att skolan inte är den mest inspirerande just nu. Jag kämpar, det vill jag ändå påstå. Vissa dagar är det svårt att komma ur sängen och än mer ansträngande att få något vettigt gjort. Istället ser jag på film, dricker te i soffan, känner ångest över tillvaron samt glömmer tid och rum då jag flyr in i kortmakeriet. Det har blivit en del pysslande senaste tiden, däribland ett färdigställt studentalbum. Kreativiteten kommer när man minst anar det!
Ni kanske vet hur det är; måstena staplar sig på hög och ändå sitter man där med det man tycker är så himla roligt - trots att det varken är akut eller nödvändigt att göra just nu. Ja, du kanske förstår att skolan inte är den mest inspirerande just nu. Jag kämpar, det vill jag ändå påstå. Vissa dagar är det svårt att komma ur sängen och än mer ansträngande att få något vettigt gjort. Istället ser jag på film, dricker te i soffan, känner ångest över tillvaron samt glömmer tid och rum då jag flyr in i kortmakeriet. Det har blivit en del pysslande senaste tiden, däribland ett färdigställt studentalbum. Kreativiteten kommer när man minst anar det!
Läget är ändå rätt okej, det ska erkännas. Efter helgen känns det aningen mindre tungt att ta sig an de två tentorna som ska lämnas in under den kommande veckan. Nedräkningen har börjat, om en vecka kan jag känna mig fri. I alla fall någorlunda, den totala friheten infinner sig i januari då jag och min uppsatspartner förhoppningsvis har färdigställt och kan känna oss nöjda med examensarbetet. Till dess är det bara att hålla lågan och humöret uppe... om så bara över vattenytan.
Mitt studentalbum
Mitt studentalbum
Så här fyra och ett halvt år efter min studentdag har jag färdigställt albumet med bilder och noteringar från den dagen. Det var en minnesvärd dag och jag är glad att jag redan samma somrar bestämde mig för att framkalla bilderna och välja ut några favoriter att bevara i ett album. Det har dock passerat ytterligare några sommar sedan dess... Jag blev under veckan som gått inspirerad och återgick till mitt projekt. Jag köpte en ny guldpenna som visade sig vara ljuvlig att använda och idag skrev jag sista sidan i albumet med denna. Albumet innehåller bilder och text, tackord och sparsamt med dekorationer.
Resultatet är jag mycket nöjd med! Dessutom är jag väldigt stolt över mig själv då jag för första gången har lyckats färdigställa ett större scrap-bookingprojekt (om än ett sparsmakat sådant).
Sparar du dina minnen på ett speciellt sätt?
Fina lovord från kollegor
Jag får många fina lovord från kollegorna på jobbet. De säger att jag är duktig - jätteduktig. Samtliga som har varit med mig på ett möte har sagt att jag sköter mig bra. Det är otroligt värmande att höra, ett tecken på att jag har hittat rätt i arbetslivet. Med ett år kvar av min högskoleutbildning är jag motiverad till att få min examen och börja jobba heltid inom socialt arbete. Att arbeta vid sidan av studierna må ta tid från skolarbetet, men jag blir samtidigt glad, inspirerad och förväntansfull till följd av det praktiska arbetet. Min förhoppning är att kunna applicera den genererade nyfikenheten på de teoretiska skoluppgifterna. Ett år kvar, vilket inkluderar c-uppsats och kurser på avancerad nivå. Det gäller att hänga i - sista året!
Värmande relationer och litervis med te
Jag lunkar i uppförsbacke nu för tiden. Motivationen är snudd på obefintlig, vilket inte passar så bra med tanke på allt skolarbete som behöver göras. Med förhoppning om att finna ro och på så sätt lite motivation tog jag fredag och helgen ledigt från alla måsten. Tiden tillbringades istället med vänner och familj alternativt framför en film i soffan. Tekoppen har funnits nära till hand större delen av tiden; någonstans vill jag tro att te löser det mesta.
Den senaste tiden har jag skrivit att jag saknar tid för reflektion. Denna helg tog jag mig den tiden. Inte för att jag blev så mycket klokare, snarare mer tom och distanserad från vardagen. Det ultimata vore om jag kunde hantera känslan av att vara opersonligt (o)förankrad till livet och använda denna distans till att se objektivt på tillvaron, på vardagens svårigheter, på mig själv och på mitt skolarbete. Men livet är inte alltid som man önskar och därför passerar dagarna utan att inkludera motivation och livskraft, vilket mynnar ut i att hemtentans blanka blad förblir oskrivna.
Det är klart att jag känner mig stressad över att inte få gjort skolarbetet som behöver bli gjort. Samtidigt har den senaste månaden, sedan terminsstart, varit kantad av så mycket frustration och ovisshet... Jag vet att jag kommer känna stolthet i slutet av januari då c-uppsatsen och terminens tentor är avklarade, det är bara det att vägen dit känns så himla lång och brokig!
Den senaste tiden har jag skrivit att jag saknar tid för reflektion. Denna helg tog jag mig den tiden. Inte för att jag blev så mycket klokare, snarare mer tom och distanserad från vardagen. Det ultimata vore om jag kunde hantera känslan av att vara opersonligt (o)förankrad till livet och använda denna distans till att se objektivt på tillvaron, på vardagens svårigheter, på mig själv och på mitt skolarbete. Men livet är inte alltid som man önskar och därför passerar dagarna utan att inkludera motivation och livskraft, vilket mynnar ut i att hemtentans blanka blad förblir oskrivna.
Det är klart att jag känner mig stressad över att inte få gjort skolarbetet som behöver bli gjort. Samtidigt har den senaste månaden, sedan terminsstart, varit kantad av så mycket frustration och ovisshet... Jag vet att jag kommer känna stolthet i slutet av januari då c-uppsatsen och terminens tentor är avklarade, det är bara det att vägen dit känns så himla lång och brokig!
Litervis med te. Oktober 2015.
Dimma och eufori
Större delen av tiden befinner jag mig i dimma. Ibland blixtrar det till och jag får fokus i form av en skarp skärpa. Det är över på ett ögonblick och jag är åter i dimma. För det mesta är jag jordnära, andra stunder svävar jag högt över molnen, hög av glädje och eufori. Båda tillstånden gör det svårt för mig att finna ro; antingen skapar känslo- och tankestormen ett disigt klimat eller så leder euforin till avsaknad av verklighetsförankring. Oavsett hur jag vänder kappan mot vinden tycks jag inte hitta det tillstånd som gör det möjligt för mig att stanna upp och reflektera. Det känns som länge sedan tid för reflektion, självmedvetenhet och personell närvaro var självklart. Kanske typ ett år sedan. Kanske till och med längre tillbaka än så.
Examensfest för en vän
Min vän blev i fredags färdig undersköterska och det var med glädje som jag under helgen firade hennes framgång. Vid lunchtid igår ankom jag till tågstationen där jag blev upphämtad och körd till en charmig villa ute på landsbygden. Där möttes jag upp av en strålande Elin som gav mig en varm kram och än en gång berättade hur uppskattat det var att jag hade tagit mig hela vägen från Stockholm för att fira henne. Lördagen bjöd på förberedelser inför kvällen, hemmagjord smörgåstårta, presentöppning, himmelsk choklad- och kolapaj samt nya bekantskaper. Efter tjugofyra timmar ute på landsbygden tog jag tåget tillbaka till huvudstaden.
Elin, du ska ha varmt tack för den fina helgen. <3
Elin, du ska ha varmt tack för den fina helgen. <3
Giftset och handgjort kort samt blombukett till Elin. Festfin frisyr.
