Jag vill passar på att önska dig en riktigt mysig november månad!

Varje år förundras jag över hur vacker oktober månad faktiskt är. Med höstlöv som dalar från grenarna i skyn och skapar prassel där jag går med kängorna på. Det härliga ljuset som välkomnar en ny dag, liksom eftermiddagarna som fortfarande har solens närvaro i behåll. Klädd i lager på lager och med den där kaffekoppen i hand sittande på en parkbänk med höstsolen i ansiktet. Oktober är verkligen en extra fin månad.

Vackra oktober, 26 oktober.

I år upplever jag mig inte riktigt ha kunnat njuta av årstiden på det sätt som jag önskat, främst på grund av min fysiska hälsa (här kan du läsa mer). I relation till i fjol är årets oktober inte lika magisk, vilket beror på att föregående höst som nybliven mamma var en speciell tid. Jag minns de där barnvagnspromenaderna bland höstlöven och tiden med familjen som betydde mycket. En summering av fjolårets oktober kan du läsa här. Om jag aktivt tänker tillbaka minns jag även det känslomässiga kaoset, om än det känns som något avlägset nu. Läs inlägget här. Oavsett, oktober är en månad som år efter år berör mig.

I onsdags påbörjade jag min behandling för ledgångsreumatism. Tillsammans med sjuksköterska satte jag den första injektionspennan med läkemedlet Hyrimoz i låret. Jag som inte är förtjust i nålar och sällan har behövt sjukvård var nervös och hade viss oro för min egen reaktion. Det gick dock bra, så pass bra att jag i nuläget upplever mig ha tillräckligt med mod att framöver ta pennan på egen hand, utan vårdpersonal närvarande. Det betyder mycket att min första upplevelse var positiv.


Då ledgångsreumatism är en kronisk inflammatorisk autoimmun sjukdom kommer jag att vara i behov av regelbunden medicinering framöver. Var fjortonde dag kommer jag att sätta en injektionspenna i låret eller magen i syfte att hämma min kropps överproduktion av en viss typ av celler. Dessa celler förökar sig i för stor omfattning i relation till de "kompisar" som de ska hänga samman med. Mitt immunförsvar går till attack mot den egna kroppen, vilket tar sig uttryck i att mina leder blir inflammerade och påtagligt begränsar min fysiska hälsa.

Förfyllda injektionspennor.

Vanliga biverkningar av medicinen uppges vara huvudvärk samt allergisk reaktion kring injektionsstället. Lyckligtvis har jag denna gång klarat mig från dessa konsekvenser och jag vill tro att medicinen ger effekt då jag redan upplever mig må bättre. Jag har fortfarande ömma händer och fötter, men är inte alls lika stel och trött som tidigare. Förhoppningsvis ger även symptomen i händer och fötter med sig inom kort. Det skulle betyda mycket, då jag i nuvarande tillstånd inte självständigt kan ta hand om min ettåring.

Idag den tjugonde oktober tjugo tjugoett firar jag tretton år med bloggen RosaNatt. Det har blivit en fin samlingsplats för mycket av det som är mitt liv, även en tyst dagbok då annat i livet pockar på min uppmärksamhet. Det senaste året har mitt liv förändrats avsevärt - jag har blivit mamma och hos oss bor nu en lillprins. Av förståeliga skäl har bloggvärlden fått mindre av min tid. Dock har ni det senaste året fått ta del av hundra unika inlägg, det är väl ändå inte fy skam.



Att ni läser mina inlägg, lämnar ord och visar engagemang betyder mycket. Tack till er läsare! Er vill jag så klart hänga med ett tag till.

Tidsinställt inlägg, skrivet den 2021-10-19.

Ömma trampdynor som har gjort fötterna trötta och värkande sedan i våras. I slutet av juli en ömmande handled med upplevd munskelsvaghet under en tiodagarsperiod. En kropp som i rasande fart har gått från att ha varit fullt frisk till att de senaste två månaderna ha blivit allt sämre, jag upplever att den "inte håller". Sedan augusti har jag fått allt fler ömmande leder, varit stel och svullen och inte haft samma energi. Vissa dagar har jag inte kunnat sätta på mig mina egna kläder. Att borsta håret har krävt mycket tålamod då jag har haft svårt att lyfta armarna samt haft händer som inte "orkat" dra borsten genom håret. Jag har "dunkat ner" på stolen för att därefter behöva anstränga mig märkbart för att resa på mig. Det har funnits nätter då jag har haft svårt att röra mig i sängen. Att öppna kylskåpet, ta fram ett mjölkpaket och öppna det kan vara en utmaning.

Jag har nu fått diagnosen reumatoid artrit, ledgångsreumatism. Det känns okej, det är skönt att ha fått ett svar och jag är hoppfull inför behandlingen som ska påbörjas nästa vecka. Det initiala bemötandet som jag har fått av specialistvården är beundransvärt och jag känner mig väl omhändertagen.