Med vänner som skämmer bort
Det var lördag förmiddag och jag stod i köket och bakade jordgubbspaj. Om en timme skulle en före detta kollega och hennes fästman komma över på fika, innan de skulle vidare på andra trevligheter. Jag hade i tankarna att de nog ville komma över och gratulera mig, i och med att jag fyllde år i måndags, men inte kunde jag väl ana vilken storsagen dag de hade planerat!
Jordgubbspaj i den nya ugnsformen från lillasyster, serverat med vaniljsås.
Dörrklockan plingade och i hallen möttes jag av två glada leenden, kramkalas och en så oerhört vacker blomsterbukett - till mig! Vid fikabordet kom nästa överraskning i form av planer för dagen. Det var nämligen inte bara våra gäster som skulle på andra trevligheter under eftermiddagen - jag och R skulle följa med!
Det blev bilfärd till Mall of Scandinavia, det stor köpcentret som öppnat i Stockholms norrort, fönstershopping, IMAXbio med Alice i Spegellandet på vita duken och efter det tapas i en av restaurangerna. En så fantastisk dag och jag betalade ingenting. Jag känner mig så oerhört tacksam, glad och speciell till följd av all uppvaktning. Tänk att det finns människor som så gärna skämmer bort, som skämmer bort just mig.
Jordgubbspaj i den nya ugnsformen från lillasyster, serverat med vaniljsås.
Dörrklockan plingade och i hallen möttes jag av två glada leenden, kramkalas och en så oerhört vacker blomsterbukett - till mig! Vid fikabordet kom nästa överraskning i form av planer för dagen. Det var nämligen inte bara våra gäster som skulle på andra trevligheter under eftermiddagen - jag och R skulle följa med!
Det blev bilfärd till Mall of Scandinavia, det stor köpcentret som öppnat i Stockholms norrort, fönstershopping, IMAXbio med Alice i Spegellandet på vita duken och efter det tapas i en av restaurangerna. En så fantastisk dag och jag betalade ingenting. Jag känner mig så oerhört tacksam, glad och speciell till följd av all uppvaktning. Tänk att det finns människor som så gärna skämmer bort, som skämmer bort just mig.
Den vackra blomsterbuketten som jag fick av gårdagens gäster.
När man har valt rätt utbildning
Terminens sista kurs har påbörjats och i början av juni skrivs hemtentan. Att vara tillbaka i skolan igen efter tre månader ute på verksamhetsförlagd utbildning känns märkligt, samtidigt är jag oerhört taggad och delar glatt med mig av den entusiasm jag känner inför att åter kasta mig in i givande diskussioner på seminarium, lyssna aktivt på föreläsningar och mellan varven uppslukas av intresseväckande kurslitteratur. Ja, jag tycker att det är roligt att plugga - och jag vet att känslan är så stark till följd av att jag har hamnat rätt. (Den känslan är svårslagen!)
Bilder från arkivet
Min syster kan ibland uttrycka förundran över att jag orkar läsa så mycket, att jag håller humöret uppe och att jag går genom min utbildning med ett leende på läpparna. Det fascinerar också mig.
Jag har alltid tyckt om skolan, alltid gillat att läsa och skriva samt haft lätt för mig att analysera och reflektera över tilldelade ämnen. Inte sagt att skolan alltid har varit lätt - i synnerhet inte på högskolan. Samtidigt kan jag se att jag har haft en fördel gentemot många andra, då jag inte upplevt svårigheter och motgångar gällande min förmåga att uttrycka mig i tal och skrift.
Men ändå. Oavsett alla de färdigheter som jag besitter vill jag ändå tro att den största anledningen till att jag går genom min utbildning med ett leende på läpparna är för att utbildningens innehåll tilltalar mig. Det som socionomutbildningen har bjudit mig på de senaste två åren kan på intet sätt klassas som perfekt, men jag har trots det lärt mig så oroligt mycket om samhället, om medmänniskor och om mig själv. Framför allt möjligheten att befinna mig inom det sociala arbetets profession (då jag var ute på verksamhetsförlagda utbildning) var väldigt givande och gav mig kunskap och erfarenhet som jag är otroligt tacksam över att jag har fått.
När man har valt rätt utbildning är det inte svårt att vara glad och entusiastisk. När man har valt rätt utbildning finns en glädje över och en vilja att lägga ner flera timmar i veckan på att tillgodogöra sig ännu mera kunskap. När man har valt rätt utbildning klarar man också av de motgångar som en utbildning kan medföra, till exempel omtentan i den omtalade juridikkursen.
Tidsinställt inlägg, skrivet 2016-05-12.
Bilder från arkivet
Min syster kan ibland uttrycka förundran över att jag orkar läsa så mycket, att jag håller humöret uppe och att jag går genom min utbildning med ett leende på läpparna. Det fascinerar också mig.
Jag har alltid tyckt om skolan, alltid gillat att läsa och skriva samt haft lätt för mig att analysera och reflektera över tilldelade ämnen. Inte sagt att skolan alltid har varit lätt - i synnerhet inte på högskolan. Samtidigt kan jag se att jag har haft en fördel gentemot många andra, då jag inte upplevt svårigheter och motgångar gällande min förmåga att uttrycka mig i tal och skrift.
Men ändå. Oavsett alla de färdigheter som jag besitter vill jag ändå tro att den största anledningen till att jag går genom min utbildning med ett leende på läpparna är för att utbildningens innehåll tilltalar mig. Det som socionomutbildningen har bjudit mig på de senaste två åren kan på intet sätt klassas som perfekt, men jag har trots det lärt mig så oroligt mycket om samhället, om medmänniskor och om mig själv. Framför allt möjligheten att befinna mig inom det sociala arbetets profession (då jag var ute på verksamhetsförlagda utbildning) var väldigt givande och gav mig kunskap och erfarenhet som jag är otroligt tacksam över att jag har fått.
När man har valt rätt utbildning är det inte svårt att vara glad och entusiastisk. När man har valt rätt utbildning finns en glädje över och en vilja att lägga ner flera timmar i veckan på att tillgodogöra sig ännu mera kunskap. När man har valt rätt utbildning klarar man också av de motgångar som en utbildning kan medföra, till exempel omtentan i den omtalade juridikkursen.
Tidsinställt inlägg, skrivet 2016-05-12.
Tjugotre den tjugotredje maj
Söndagens projekt hade ett syfte. Jag blev nämligen tjugotre den tjugotredje maj. Bullarna och cheesecaken var det som bjöds på när vi igår kväll hade R's pappa med fru hemma hos oss på födelsedagsfika. Så himla trevligt att ha dem här! R's familj får i någon mån ersätta mina egna föräldrar som befinner sig femtio mil bort. Jag blev istället gratulerad av mina föräldrar över telefon. Vilken tur att vi kan ringa varandra då avståndet till min hemstad är miltals!
Lillasyster gav mig de hjärtformade ugnsformarna fyllda med choklad.
De gammelrosa rosorna fick jag av R's familj.
Födelsedagskort. Mycket kärlek fick jag från mamma - både via telefon och i form av en undangömd födelsedagspresent som hon lämnade kvar sist hon var här. Det söta kattkortet innehållandes ett rim fick jag från mina morföräldrar.
Flädercheesecake med färska jordgubbar och mynta
Lillasyster gav mig de hjärtformade ugnsformarna fyllda med choklad.
De gammelrosa rosorna fick jag av R's familj.
Födelsedagskort. Mycket kärlek fick jag från mamma - både via telefon och i form av en undangömd födelsedagspresent som hon lämnade kvar sist hon var här. Det söta kattkortet innehållandes ett rim fick jag från mina morföräldrar.
Gåvor från R's familj. Två kökshanddukar och en vacker ljuslykta med texten "I det enkla bor det vackra".
Söndagsfint hemma och hembakat
Jag är inte den som tvunget måste ha ett välstädat hemma. Jag skulle inte vilja beskriva mig själv som en person som förknippar helgerna med städning och avbockanden av en massa måsten. Helgen betyder många gånger ledigt för mig.
Denna helg har bjudit på både nytta och nöje. Idag vaknade jag först vid åtta, men unnade mig att sova två timmar till. (Jag älskar möjligheten att kunna ta sovmorgon med gott samvete!) Frukost, start av tvättmaskin och handling. Efter lunchtid dammsög jag, hängde tvätt, påbörjade söndagens projekt "Cheesecake" och passade på att baka en sats med kanelbullar - när man ändå var igång, liksom. Efter middagen (som jag idag bad övriga i hushållet ansvara för) tog jag en rask promenad med musik i lurarna. Lite soffhäng och nu datortid.
Ja, jag medger att denna söndag har varit produktiv och jag kan inte annat än att känna mig lite stolt! Jag är sällan den som rusar runt som en galning och tävlar med mig själv för att hinna med så mycket som möjligt. Jag är snarare den som försöker ta dagen som den kommer när möjlighet finns, vilket oftast sker på helgerna när tiden sällan är bokad.
Hembakade bullar
Denna helg har bjudit på både nytta och nöje. Idag vaknade jag först vid åtta, men unnade mig att sova två timmar till. (Jag älskar möjligheten att kunna ta sovmorgon med gott samvete!) Frukost, start av tvättmaskin och handling. Efter lunchtid dammsög jag, hängde tvätt, påbörjade söndagens projekt "Cheesecake" och passade på att baka en sats med kanelbullar - när man ändå var igång, liksom. Efter middagen (som jag idag bad övriga i hushållet ansvara för) tog jag en rask promenad med musik i lurarna. Lite soffhäng och nu datortid.
Ja, jag medger att denna söndag har varit produktiv och jag kan inte annat än att känna mig lite stolt! Jag är sällan den som rusar runt som en galning och tävlar med mig själv för att hinna med så mycket som möjligt. Jag är snarare den som försöker ta dagen som den kommer när möjlighet finns, vilket oftast sker på helgerna när tiden sällan är bokad.
Hembakade bullar
Önskar er en bra kommande vecka!
Traineeanställning till hösten
14 - maj
Jag antar att det tar sin tid att hitta tillbaka till orden - att hitta tillbaka till mig själv. Livet har varit omtumlande de senaste månaderna och jag tvivlar på att de kommande månaderna kommer att vara uttråkande. Snarare tvärtom! Igår var jag och besökte ett socialtjänstkontor för att hälsa på mina kommande kollegor. Till hösten börjar jag som trainee hos dem och det ska bli så himla roligt! Jag suktar efter att få lära mig mer om socialt arbete och om mig själv. Framför allt ser jag fram emot att till hösten bli en del av gemenskapen på deras enhet. Bara vid vårt första möte upplevde jag värme, skratt och personlighet hos socialarbetarna. Jag hoppas att det ska bli bra! Det skulle betyda mycket att ha fortsatta framgångar på det sociala arbetets fält.
Jag antar att det tar sin tid att hitta tillbaka till orden - att hitta tillbaka till mig själv. Livet har varit omtumlande de senaste månaderna och jag tvivlar på att de kommande månaderna kommer att vara uttråkande. Snarare tvärtom! Igår var jag och besökte ett socialtjänstkontor för att hälsa på mina kommande kollegor. Till hösten börjar jag som trainee hos dem och det ska bli så himla roligt! Jag suktar efter att få lära mig mer om socialt arbete och om mig själv. Framför allt ser jag fram emot att till hösten bli en del av gemenskapen på deras enhet. Bara vid vårt första möte upplevde jag värme, skratt och personlighet hos socialarbetarna. Jag hoppas att det ska bli bra! Det skulle betyda mycket att ha fortsatta framgångar på det sociala arbetets fält.
En vanlig helg
Helgen lider mot sitt slut. Bakom mig har jag kvällar fyllda med god mat och värmande sällskap. Trots helg och ledighet har jag lagt ner några timmar på att plugga, främst för att stilla min upplevda stress, men också för att jag tycker det är intressant. På så vis har jag fått ro till att hänga hos vänner hela lördagskvällen samt ägna en stor del av söndagen åt att spela The Sims. Det var länge sedan och jag fick det där suget som uppstår titt som tätt.
Fredagens middag; omelett med soltorkade tomater och fetaost
Hoppas att också din helg har varit till belåtenhet.
Ta vara på dig och kom ihåg att du är värdefull.
Hoppas att också din helg har varit till belåtenhet.
Ta vara på dig och kom ihåg att du är värdefull.
Laddar inför Eurovision Song Contest
Att kolla på Eurovision Song Contest är en tradition som jag har med mig hemifrån. Så länge jag kan minnas har vi alltid suttit bänkade framför teven och tagit del av musikfesten. Det ska erkännas att jag är den mest nördiga i vår familj, vilket har blivit påtagligt de senaste åren. Jag missar sällan en deltävling i Melodifestivalen och än mindre sällan semifinalerna under ESC-veckan. I yngre år förde jag till och med protokoll över samtliga bidrag, ett engagemang som har dött ut med tiden då övriga i familjen betraktat mig som om jag vore galen... Glädjen i att tillsammans njuta av musikunderhållning på varierad nivå finns dock fortfarande kvar (trots avsaknad av protokoll) och i år ser jag och sambon Eurovision Song Contest hemma hos vänner, vilket ska bli himla mysigt! Europe, are you ready?
Vilket av årets bidrag i Eurovision Song Contest klappar ditt hjärta för?
Vilket av årets bidrag i Eurovision Song Contest klappar ditt hjärta för?
Godsaker inför kvällen
I säkra fotspår
Allting går i en rasande fart och just nu är livet så där himla fint! (Så fint att jag till och från försakar min kära blogg och er läsare - men se det positivt; som ett tecken på att jag mår bra och att det verkliga livet tilltalar mig mer än det digitala.)
Ni vet den där känslan som infinner sig då alla bekymmer är som bortblåsta och man får bevis efter bevis på att allting kommer att lösa sig och bli ännu bättre. Så känns det just nu. Framtiden är ljus och jag går liksom i säkra fotspår (trots att livet då och då skakar om). Dessa säkra fotspår känns betryggande - som att jag har gått här förut, trots att morgondagen alltid är en ny dag.
De kommande månaderna har jag så mycket fint att se fram emot! Terminens sista kurs bjuder på reflektioner kring professionella förhållningssätt och arbetsmetoder, vilket utmynnar i en hemtenta i början av juni. Samma dag som den tentan lämnas in tar jag tåget ner till Göteborg för att tillbringa dagar på Västkusten. Och så blir det en resa till Amsterdam tillsammans med mamma - det ska bli mysigt. Efter två veckor av maximal livsglädje återvänder jag hem till Stockholm för att under de kommande två månaderna jobba som socialsekreterare på den arbetsplats där jag tidigare i vår gjorde min verksamhetsförlagda utbildning. Åh, det ska bli så roligt! Och till hösten väntar fler framgångar, vilka jag ska delge er längre fram.
Tack för att ni läser.
Ni vet den där känslan som infinner sig då alla bekymmer är som bortblåsta och man får bevis efter bevis på att allting kommer att lösa sig och bli ännu bättre. Så känns det just nu. Framtiden är ljus och jag går liksom i säkra fotspår (trots att livet då och då skakar om). Dessa säkra fotspår känns betryggande - som att jag har gått här förut, trots att morgondagen alltid är en ny dag.
De kommande månaderna har jag så mycket fint att se fram emot! Terminens sista kurs bjuder på reflektioner kring professionella förhållningssätt och arbetsmetoder, vilket utmynnar i en hemtenta i början av juni. Samma dag som den tentan lämnas in tar jag tåget ner till Göteborg för att tillbringa dagar på Västkusten. Och så blir det en resa till Amsterdam tillsammans med mamma - det ska bli mysigt. Efter två veckor av maximal livsglädje återvänder jag hem till Stockholm för att under de kommande två månaderna jobba som socialsekreterare på den arbetsplats där jag tidigare i vår gjorde min verksamhetsförlagda utbildning. Åh, det ska bli så roligt! Och till hösten väntar fler framgångar, vilka jag ska delge er längre fram.
Tack för att ni läser.
Jag har levt i ett förtrollande vakuum
24 - april
Det är som att jag under de senaste tre månaderna har levt i ett förtrollande vakuum. Jag har mått så himla bra, samtidigt har jag inte haft tid och ork att reflektera över tillvaron. Om en vecka ligger min verksamhetsförlagda utbildning bakom mig. Då väntar en hel vecka med sovmorgnar, mysfrukost, lite skolarbete, skrivande, skönlitteratur och förhoppningsvis häng på en uppvärmd balkong.
Och här är vi nu.
Igår hade vi avslutande seminarium i kursen Verksamhetsförlagd utbildning 21 hp. Först på måndag påbörjar jag nästa kurs. Ni ska veta att jag njuter av att kunna ligga kvar i sängen och läsa skönlitteratur om morgnarna, att jag uppskattar att dricka te med harmoni i kroppen och ser det fina i att kunna ta dagen som den kommer. Ni ska veta att det betyder otroligt mycket - det var länge sedan. Samtidigt inser jag att skrivandet sällan kommer som ett rinnande vatten och att nästa kurs kommer att bli intensiv och tidskrävande. Men balkongen är uppvärmd! 25°C i solen är inte helt fel.
Det är som att jag under de senaste tre månaderna har levt i ett förtrollande vakuum. Jag har mått så himla bra, samtidigt har jag inte haft tid och ork att reflektera över tillvaron. Om en vecka ligger min verksamhetsförlagda utbildning bakom mig. Då väntar en hel vecka med sovmorgnar, mysfrukost, lite skolarbete, skrivande, skönlitteratur och förhoppningsvis häng på en uppvärmd balkong.
Och här är vi nu.
Igår hade vi avslutande seminarium i kursen Verksamhetsförlagd utbildning 21 hp. Först på måndag påbörjar jag nästa kurs. Ni ska veta att jag njuter av att kunna ligga kvar i sängen och läsa skönlitteratur om morgnarna, att jag uppskattar att dricka te med harmoni i kroppen och ser det fina i att kunna ta dagen som den kommer. Ni ska veta att det betyder otroligt mycket - det var länge sedan. Samtidigt inser jag att skrivandet sällan kommer som ett rinnande vatten och att nästa kurs kommer att bli intensiv och tidskrävande. Men balkongen är uppvärmd! 25°C i solen är inte helt fel.
Bilder från arkivet
