Jordklotet snurrar varv efter varv


Jordklotet snurrar varv efter varv

Jag dricker te ur fina muggar, läser romaner, älskar våren och njuter av livet. Tillvaron tilltalar mig på så många sätt och under den senaste månaden har jag bara mått bättre och bättre. Där finns stress, press och trötthet, men också glädje, kärlek och inspiration till livet. Jordklotet snurrar varv efter varv och jag njuter av att se dagar bli till nätter som sedan bli till dagar återigen.


En insikt som bevisar

6 - maj
Tanken på att flytta härifrån, från denna lilla del av Östkusten, får mig att känna vemod. Jag kommer att sakna livet här... personen som finns här. Den insikten måste väl vara bevis nog på att jag känner mig hemma här.

Varje dag finns där en tanke på att flytta tillbaka till Göteborg. Tanken finns, men det ska erkännas att den inte är lika påtaglig, inte längre. Jag trivs bra här uppe, sen att jag har en huvudstad och allt vad det innebär att lära mig hantera och förändra det är en annan sak. Jag har i alla fall kommit till ro och börjat känna mig väldigt hemma i lägenheten som jag och R bor i.


Balkonghäng


Balkonghäng tillsammans med största koppen fylld med te

Äntligen är våren här och sommaren lurar bakom hörnet. Att inhandla möbler till vår lilla - men ack så omtyckta - balkong kändes självklart. Det köptes tre delar, alla hörnbitar, och till vår stora förtjusning passar det perfekt! Soffan är precis lagom lång och jag kan sitta nersjunken i ena hörnet och med sträckta ben snudda vid ryggstödet mitt emot. Balkonghäng hela sommaren - javisst! Men först blir det tidiga kvällar ute på balkongen under en filt - som ikväll!

 

Ett blomstrande Göteborg

Att få komma hem till ett blomstrande Göteborg fick mig att blomma ut lika vackert som körsbärsblommorna. Där finns tryggheten, självkänslan och familjen som förmedlar kärlek likt ingen annan. Långhelgen hemma på Västkusten bjöd på det bästa av livet och väl hemma i Stockholm omsluts jag av positivitet.


Katten Diva, en del av välkomstkommittén hemma hos mamma.


Fika i Haga tillsammans med en nära vän från förr, strosa runt på stadens vackraste gator, promenera genom Slottsskogen likt en äkta göteborgare, dricka te ur fina koppar och studera senaste livsfilosofin.


Förundras över ett blomstrande Göteborg och bli likt upprymd som varje år. Besöka gamla arbetsplatsen och inse att livet är fint även på annat håll. Åka spårvagn och sakna vardagen i en stor småstad.


Fika med vänner från senaste åren och minnas studenten vi sjöng om förra året. Ta tåget hem, se världen snurra och kliva av på Stockholm Central och där mötas av en varm famn som vittnar om saknad.



Detta är hemma



Följande ord fick jag ta del av via mobilen så fort jag klev innanför dörren till huset på ön. Har man familjen nära så har man. Tur också att farbrors fru gärna delade med sig av stora kusinens utrop. Jag kan inte annat än medge att det känns bra att vara hemma i Göteborg igen. Detta är hemma.


Ta vara på kvällen


Middag på balkongen

Jobba till halv fem, vara hemma en timme senare, duscha och sedan ta med pojkvännen på promenad. Köpa ägg, hem och vispa, steka pannkakor och äta middag på balkongen. Att ta vara på kvällen är inte svårt, ingen konst och ingen vetenskap - det gäller bara att ha tiden, att ta sig tiden. Att inte jobba kväll och vara hemma först vid nio har fört med sig många fördelar. Mer tid med R har jag fått, bättre dygnsrytm, ordentliga måltider och ett gladare humör. Idag bjöds Stockholm på strålande solsken, närmare tjugo grader varmt och mer eller mindre vindstilla. Skönt - javisst, men jag saknar den kyliga blåsten. Det har trots allt sin charm att bo på blåsiga Västkusten och känna vinden i håret alla dagar om året.


Statistik som förvånar

Statistik

När jag igår kväll fick se att statistiken hade skjutit i höjden förväntade jag mig att någon inom kort skulle ge mig en förklaring. Ingenting. De nya besökarna har inte lämnat många spår efter sig, bara träffar i statistiken. Det är en glädje att bloggen får ökad publicitet men jag är självklart nyfiken på att få veta hur detta kommer sig. Någon som har lust att skvallra?

Uppdatering (2013-05-07): Jag har till min stora förvåning blivit veckans bloggläsare hos viras.se och har därför blivit länkad. Tack!


Öga mot öga med verkligheten

Att bo och leva i Stockholm är som att stå öga mot öga med verkligheten. Här finns många människor av alla dess slag, kulturer som krockar, ett tänk som gärna inte involverar medmänniskor och ett tempo som ibland får mig att tappa andan. Att flytta ifrån ön är stort - att flytta till Stockholm är enormt. Huruvida jag tycker om att bo i Stockholm eller inte är ännu okänt, men jag vet att Göteborg i jämförelse passar mig så mycket bättre. Där finns lugnet, de ärliga personligheterna och de salta vindarna. Här känner man inte ens doften av hav - det bara blåser då och då.


När morgondagen kommer allt närmare

Ingenting blir gjort när passiviteten tar vid, lika lite sker när allt ska göras i ett och samma andetag. Det är ingen ordning på saker och ting, ingen ordning alls! Det gör mig frustrerad och stressad. Ledsen blir jag sen, när jag inser min oförmåga att ta vara på dagen. Där finns timmar som redan har passerat och en morgondag som kommer allt närmare.


I år firas valborg på annat håll

30 - april
Valborg har kommit även i år. Enda skillnaderna är att jag varken får uppleva Chalmersstudenternas kortege på stadens större gator eller se elden gnistra ute på ön. Att flytta ifrån Göteborg har många nackdelar - men att få sova bredvid R varje natt gör det värt det. I år blir det en valborg utan vänner, öbris eller skratt till ett tog av bilar. I år firas valborg på annat håll.


Potatissallad - enkelt och uppskattat

Att bo långt ifrån familj och vänner fungerar okej i vardagen, men under högtider är saknaden oundviklig. Jag ville dock att jag och R skulle ha det bra - med eller utan umgänge. R ansvarade för köttet i stekpannan (att grilla var det inte tal om med tanke på regnskurarna som kom var och varannan minut, självklart) medan jag blandade ihop en potatissallad som visade sig bli väldigt lyckad. Jag har mamma att tacka för att så många högtidsdagar har blivit minnesvärda - god mat är värt att komma ihåg! Om jag blir minst lika ambitiös och engagerad i köket som min mamma kommer jag som äldre att kunna slänga ihop storslagna middagar på nolltid.

Hur välkomnades våren hos er?


RSS 2.0