Bilder i bloggen?
Vad är det positiva med att ha bilder i sin blogg?
Finns det något negativt med det?
Är det roligare att läsa en blogg, som innehåller bilder?
Bör man ha en bild i varje inlägg?
Vad ska bilden föreställa?
Vad tycker du om saken??
Tack för din åsikt.
Monopol
Monopol - affärsspelet där det gäller att hålla huvudet kallt!
Min syster älskar att göra saker med mig. Tyvärr är jag inte den perfekta storasystern som umgås med min syster varje dag. Att spela spel är inte det bästa jag vet... om vi inte spelar Monopol. Lilla systern min var så snäll idag. Hon ville så gärna göra något med mig och föreslog därför att vi skulle spela det. Självklart vann hon. L är väldigt duktig - på det mesta. Stort grattis till henne!
Det var mysigt att sitta där ute på altanen. Vinden blåste bort våra pengar, men det gick bra. Vi hittade små knep, för att kunna ha kvar pengarna på bordet. Jag tyckte det var varmt. Det tyckte L också. Jag beslutade mig, för att åka ner till badet en timma. L ville absolut inte följa med. Eftersom hon inte kan bada på grund av sjukdom, ville hon inte följa med. Sola kunde hon inte heller göra, eftersom hon glömde ta med badkläder från mamma. Skida föräldrar är inte alltid så lätt...
Väl nere vid havet blåste det en del. Jag ville ligga där jag låg igår. Idag var det inga jobbiga ungar i närheten, men det blåste en del. Jag låg alltså där mitt i solskenet och med en svalkande vind i ansiktet. Trots detta var det skönt att ligga där. Boken var med idag också. Låg och läste en stund, tills jag tyckte det blev för kallt. Hann ta mig ett dopp, men denna gång utan att blöta ner håret. Lat som jag är, orkar jag inte tvätta håret ikväll igen. Dessutom är det inte bra för håret. (a)
Resten av kvällen vet jag inte vad som händer. Det blir väl att sitta här vid datorn - som vanligt. Men jag gillar det. Och man ska ju göra det man uppskattar, eller hur?
Trevlig kväll!
Kram
Mat på altanen
Igår blev det middag på altanen. Första gången för i år. Det var en underbar kväll!
Middag ute på altanen.
Några bilder... Måsen har fått tag på en mask. Mums.
Efter ett dopp och en hemkomst vid halv sju serverades det Pepprig Kyckling med pasta. Jag, pappa och L satt där länge och bara njöt. Underbart! Jag har det väldigt bra - och jag njuter i stora drag!
Robinson- finalen var riktigt spännande. Kikade nyss in i Robinson- Annas Blogg. Lite kul att läsa vad hon tyckte om vinsten som Ellenor fick. Jag har en del åsikter, men de är inget jag tycker ni ska behöva läsa. (Bara massa klagomål - som vanligt.)
Imorse blev det frukost utomhus. Lika underbart som igår. Och det är varmt - precis som igår, om inte ännu varmare. Lilla jag är känslig för värme och klagar mest hela dagarna. Jag och L ska spela spel ute på altanen. Jag hoppas också att hon följer med mig ner till badet. Hon är sjuk och bör därför inte bada, men hon kanske kan följa med och sola? (a) Idag är sån där typisk dag, då halva Göteborg beslutat sig för att åka ut till öarna och bada. Jag borde ha vant mig efter alla år, men nej. Varje år blir jag lika irriterad på dem. För mig är det självklart att man inte går fyra i bredd över vägen. Och dessutom: gör man det, då borde man flytta på sig, om en cykel vill komma förbi. Tydligen har folk svårt att fatta att det bor folk här ute. Det är ingen turistort, det råkar bara ligga vad havet och ha bra badställen.
Vi får se vad dagen har att bjuda på.
Njut av det fina vädret nu folk! :D
(Finns det någon mer som tycker det är jobbigt med värme?)
Kram
Middag ute på altanen.
Några bilder... Måsen har fått tag på en mask. Mums.
Efter ett dopp och en hemkomst vid halv sju serverades det Pepprig Kyckling med pasta. Jag, pappa och L satt där länge och bara njöt. Underbart! Jag har det väldigt bra - och jag njuter i stora drag!
Robinson- finalen var riktigt spännande. Kikade nyss in i Robinson- Annas Blogg. Lite kul att läsa vad hon tyckte om vinsten som Ellenor fick. Jag har en del åsikter, men de är inget jag tycker ni ska behöva läsa. (Bara massa klagomål - som vanligt.)
Imorse blev det frukost utomhus. Lika underbart som igår. Och det är varmt - precis som igår, om inte ännu varmare. Lilla jag är känslig för värme och klagar mest hela dagarna. Jag och L ska spela spel ute på altanen. Jag hoppas också att hon följer med mig ner till badet. Hon är sjuk och bör därför inte bada, men hon kanske kan följa med och sola? (a) Idag är sån där typisk dag, då halva Göteborg beslutat sig för att åka ut till öarna och bada. Jag borde ha vant mig efter alla år, men nej. Varje år blir jag lika irriterad på dem. För mig är det självklart att man inte går fyra i bredd över vägen. Och dessutom: gör man det, då borde man flytta på sig, om en cykel vill komma förbi. Tydligen har folk svårt att fatta att det bor folk här ute. Det är ingen turistort, det råkar bara ligga vad havet och ha bra badställen.
Vi får se vad dagen har att bjuda på.
Njut av det fina vädret nu folk! :D
(Finns det någon mer som tycker det är jobbigt med värme?)
Kram
Årets Första Dopp!
Klockan sjutton noll noll tog jag cykeln ner till badet. På vägen dit cyklade jag förbi en del sommargäster, som antagligen också skulle ner och bada. Och ja. De kom en hel drös med ungar, bara några minuter efter att jag bytt om till bikini och lagt mig till rätta på några klippor.
Det är ett stort tack till Rickard.
Det är han som har fått mig att inse
att min kropp är fin.
Idag var faktiskt första gången,
första året,
jag låg i bara bikini,
utan att skämmas.
Tack för det.
För att slippa gå på klipporna, när man hade en massa ungar omkring sig, tog jag ett snabbt dopp, innan alla kom fram. De kom fler och fler och jag blev mer och mer irriterad. Jag vet inte vad det är med folk. Allt för många i samhället är allt för respektlösa. Som jag skrev igår, har jag väldigt svårt för ungar som är omkring 10 år. De är så respektlösa! Att deras föräldrar inte lärt dem vad som är rätt och fel. Och att dessa vuxna människor inte heller vet hur man beter sig. Jag trodde de flesta visste att man inte skriker som idioter, när man är vid havet. En av de viktigaste reglerna, när man är på havet eller vid det, är att man inte skriker. Ljud färdas väldigt bra i vatten. Fråga mig, som hör glassbilen från stan om kvällarna. I alla fall. Ungarna, som var nere vid havet ikväll, stod och skrek hela tiden. Deras föräldrar var inte bättre. Istället för att gå runt och fråga, stod de och skrek till varandra. Var det ett barn som inte hittades, skulle de naturligtvis skrika. Typiskt.
Jag som hade räknat med en mysig stund vid havet, fick inte njuta så mycket. Försökte läsa, men det gick inte speciellt bra. Jag stördes ideligen av människor som klev över mig (man kan gå runt), skrek till varandra(gå fram och prata i normal ton, tack) och plask från de som hoppade (det får jag leva med, inget jag klagar över, men det blev för mycket...).
Just nu läser jag 'Ett nytt liv',
som är skriven av Julia Clarke.
Jag har i alla fall tagit årets första dopp. Det var lite kallt, men väldigt skönt eftersom dagen har varit väldigt varm. Snart kanske man kan ligga nere vid havet varje dag. (a) Inte för varmt, men lite som idag kanske...?
Kramis
Det är ett stort tack till Rickard.
Det är han som har fått mig att inse
att min kropp är fin.
Idag var faktiskt första gången,
första året,
jag låg i bara bikini,
utan att skämmas.
Tack för det.
För att slippa gå på klipporna, när man hade en massa ungar omkring sig, tog jag ett snabbt dopp, innan alla kom fram. De kom fler och fler och jag blev mer och mer irriterad. Jag vet inte vad det är med folk. Allt för många i samhället är allt för respektlösa. Som jag skrev igår, har jag väldigt svårt för ungar som är omkring 10 år. De är så respektlösa! Att deras föräldrar inte lärt dem vad som är rätt och fel. Och att dessa vuxna människor inte heller vet hur man beter sig. Jag trodde de flesta visste att man inte skriker som idioter, när man är vid havet. En av de viktigaste reglerna, när man är på havet eller vid det, är att man inte skriker. Ljud färdas väldigt bra i vatten. Fråga mig, som hör glassbilen från stan om kvällarna. I alla fall. Ungarna, som var nere vid havet ikväll, stod och skrek hela tiden. Deras föräldrar var inte bättre. Istället för att gå runt och fråga, stod de och skrek till varandra. Var det ett barn som inte hittades, skulle de naturligtvis skrika. Typiskt.
Jag som hade räknat med en mysig stund vid havet, fick inte njuta så mycket. Försökte läsa, men det gick inte speciellt bra. Jag stördes ideligen av människor som klev över mig (man kan gå runt), skrek till varandra(gå fram och prata i normal ton, tack) och plask från de som hoppade (det får jag leva med, inget jag klagar över, men det blev för mycket...).
Just nu läser jag 'Ett nytt liv',
som är skriven av Julia Clarke.
Jag har i alla fall tagit årets första dopp. Det var lite kallt, men väldigt skönt eftersom dagen har varit väldigt varm. Snart kanske man kan ligga nere vid havet varje dag. (a) Inte för varmt, men lite som idag kanske...?
Kramis
SommarGrannarna
Något av det bästa jag vet, är när man ser hur den blå cykeln står där igen. Precis som förra året, står den lutad mot häcken. Varför jag älskar detta så mycket, är för att då vet man att sommaren är här. Med cykeln kommer nämligen sommarens grannar. De som bor ovanför farfar har bott där i över 40 år! Tänk att de kommer hit var eviga år. Det måste ju vara något som drar? (a)
När jag cyklade upp för grusbacken, såg jag att granne stod där och klippte häcken. Jag blev så lycklig! Det var längesen vi sågs sist. När jag var yngre sågs vi mycket ofta. Jag har alltid vart social av mig, så det var inget konstigt med att jag på somrarna var uppe och hälsade på hos dem. Nu var det flera år sedan jag var uppe hos dem. Det kan nog bero på deras barnbarn. Andreas är ett år äldre än mig. När vi var yngre, umgicks vi på somrarna, Inte överdrivet mycket, men vi lekte ibland. Det finns en del fina minnen med honom...
För några år sedan hade vi en härlig sommar tillsammans. Jag minns att jag var uppe hos honom och bytte kulor. (Under min barndom har jag bytt allt mellan himmel och jord; bokmärken, klistermärken, kulor, goggosar, pokémon-kort, frimärken...) Det var också Andreas som lärde mig spela Bluff-stopp. Vilka minnen... Det har gått en tid sen dess. Det året, då jag skulle börja åttan, såg jag honom igen. Jag kände inte alls igen honom. Han hade verkligen växt och såg mycket äldre ut. Förra året såg jag honom inte alls. Det skulle vara kul att träffas i sommar. Om han känner igen mig och överhuvudtaget minns mig, har jag ingen aning om. Jag skulle i vilket fall som helst bli väldigt glad, om jag bara fick hälsa på honom. Vi behöver ju inte umgås, så som vi gjorde, när vi var yngre. Kanske kan vi åka ner till stranden eller helt enkelt bara sitta och snacka. Det skulle vara kul. Jag drömmer...
Det är speciellt. För heligt. Inget kan överstiga detta.
Folket på hemvägen
I samhället finns det mycket att se. Idag såg jag en hel del...
- En ung man står och groular (stavning? (= sångare som 'skriker')). Först fattade jag ingenting, men när jag gick förbi honom, såg jag att han lyssnade på musik. Det såg väldigt konstigt ut, eftersom jag som förbipasserande, inte hörde låten, utan bara han.
- På spårvagnen satt två tjejer - en ung och en äldre. De hade likadana vita tröjor i flece. Jag satt själv och läste. Kollade runt lite på folket, som satt omkring mig. Det är väl normalt? Tydligen tyckte inte de två kvinnorna det, för de kollade argt på mig, speciellt en äldre av dem. Jag vände bort blicken. Började fundera på vad deras relation var. Mamma dotter? Systrar? Kompisar?
- På vagnen satt också en äldre dam. Hon fick mig att tänka på Alle. Jag och min kära vän har pratat om hur människor ser på ungdomar. Det är den yngre generationen, som sitter med fötterna på sätet. Alle har därför beslutat sig, för att hon som gammal, också ska sitta med fötterna på sätet. Det komiska idag var att denna äldre kvinnan också satt så. Ja, hon bredde ut sig över två säten och hade ena foten uppe på sätet brevid.
- Denna kvinnan pratade med två tjejer, som verkade vara några år äldre än mig. Av vad jag hörde fick jag reda på att de skulle ut till ändhållplatsen, där man kan bada. Det känns konstigt. Den plats där jag tar båten hem, dit åker folk för att bada. Det samma gäller på ön. Folk kommer hit för att bada. Själv kan jag bara ta cykeln ner, när som helst.
- När jag steg av spårvagnen var det några passagerare kvar på vagnen. Jag höll på dörren för dem. Det är ju inget större problem, så jag kunde lika väl vara snäll. Jag vet själv hur mycket lite omtanke kan göra. De som gick av tackade välnligt - alla utom den sista. Han är min före detta granne. Han tackade inte alls. Gick bara av vagnen. Det var dessutom han som hade mest saker; en stor väskan, som var bökig att få ut genom den smala dörren. Kan man inte ens få ett tack? Visst, pappa säger att man inte ska räkna med att bli tackade och uppmuntrade, men i detta fall tycker jag han kunde gett mig ett tack.
Vid färjeläget var det mycket folk. Jag var riktigt trött och törstig. Lilla jag ångrade verkligen att jag inte tog med mig flaskan med vatten imorse. Jag tänkte på det, men självklart tog jag inte med den. Typsikt. När jag stod där och kände hur energin sjönk, kom det fram en man och en kvinna, som delade ut bananer. Jag fick dessutom en broschyr angående valet. Jag skiter i pappret, men jag fick i alla fall en banan - precis vad jag behövde. Tack.
Det betyder...
På båten fortsatte jag mitt läsande. Det var skönt... om man bara kunde slippa ungarna. Jag vet inte vad det är med barn i åldrarna 9-13, men de ska alltid synas och höras. Olyckligtvis hade jag detta störande moment lite längre bort. Jag kände mig lättirriterad och överreagerade självklart, när telefon efter telefon ringde. Onödigt att slösa energi på det.
Jag kom slutligen av båten. Det var mycket folk både på färdmedlet och på kajen. Det var varmt och jobbigt, jag ville hem. Och hem kom jag.
/Jasmine
- En ung man står och groular (stavning? (= sångare som 'skriker')). Först fattade jag ingenting, men när jag gick förbi honom, såg jag att han lyssnade på musik. Det såg väldigt konstigt ut, eftersom jag som förbipasserande, inte hörde låten, utan bara han.
- På spårvagnen satt två tjejer - en ung och en äldre. De hade likadana vita tröjor i flece. Jag satt själv och läste. Kollade runt lite på folket, som satt omkring mig. Det är väl normalt? Tydligen tyckte inte de två kvinnorna det, för de kollade argt på mig, speciellt en äldre av dem. Jag vände bort blicken. Började fundera på vad deras relation var. Mamma dotter? Systrar? Kompisar?
- På vagnen satt också en äldre dam. Hon fick mig att tänka på Alle. Jag och min kära vän har pratat om hur människor ser på ungdomar. Det är den yngre generationen, som sitter med fötterna på sätet. Alle har därför beslutat sig, för att hon som gammal, också ska sitta med fötterna på sätet. Det komiska idag var att denna äldre kvinnan också satt så. Ja, hon bredde ut sig över två säten och hade ena foten uppe på sätet brevid.
- Denna kvinnan pratade med två tjejer, som verkade vara några år äldre än mig. Av vad jag hörde fick jag reda på att de skulle ut till ändhållplatsen, där man kan bada. Det känns konstigt. Den plats där jag tar båten hem, dit åker folk för att bada. Det samma gäller på ön. Folk kommer hit för att bada. Själv kan jag bara ta cykeln ner, när som helst.
- När jag steg av spårvagnen var det några passagerare kvar på vagnen. Jag höll på dörren för dem. Det är ju inget större problem, så jag kunde lika väl vara snäll. Jag vet själv hur mycket lite omtanke kan göra. De som gick av tackade välnligt - alla utom den sista. Han är min före detta granne. Han tackade inte alls. Gick bara av vagnen. Det var dessutom han som hade mest saker; en stor väskan, som var bökig att få ut genom den smala dörren. Kan man inte ens få ett tack? Visst, pappa säger att man inte ska räkna med att bli tackade och uppmuntrade, men i detta fall tycker jag han kunde gett mig ett tack.
Vid färjeläget var det mycket folk. Jag var riktigt trött och törstig. Lilla jag ångrade verkligen att jag inte tog med mig flaskan med vatten imorse. Jag tänkte på det, men självklart tog jag inte med den. Typsikt. När jag stod där och kände hur energin sjönk, kom det fram en man och en kvinna, som delade ut bananer. Jag fick dessutom en broschyr angående valet. Jag skiter i pappret, men jag fick i alla fall en banan - precis vad jag behövde. Tack.
Det betyder...
På båten fortsatte jag mitt läsande. Det var skönt... om man bara kunde slippa ungarna. Jag vet inte vad det är med barn i åldrarna 9-13, men de ska alltid synas och höras. Olyckligtvis hade jag detta störande moment lite längre bort. Jag kände mig lättirriterad och överreagerade självklart, när telefon efter telefon ringde. Onödigt att slösa energi på det.
Jag kom slutligen av båten. Det var mycket folk både på färdmedlet och på kajen. Det var varmt och jobbigt, jag ville hem. Och hem kom jag.
/Jasmine
Det är konstigt...
... att det ska vara så svårt ibland. Som jag anade, gick min laboration (som är en del av det nationella provet i biologi) helt åt skogen. För det första tycker jag att det var en riktigt dålig labb. Verkligen kass. Dessutom fick jag problem. Man skulle hitta sin puls, för att kunna få värdet av hur många slag hjärtat slår per minut. Jag hittade inte min. Om jag väl hittade den, kände jag den inte längre efter några sekunder. Jag försökte flera gånger, men lyckades inte. Tillslut bröt jag ihop. Jag kände mig så misslyckad. Att försöka och försöka, men inte uppnå målet, det är hemskt. Jag var arg, ledsen och besviken på mig själv. Egentligen var det väl tänkt att man skulle gå in och skriva sin utvärdering direkt, men jag gick istället in i omklädningsrummet. Orkade inte. Det var väldigt jobbigt (nu börjar jag bli tjatig, förlåt) och jag ville bara åka hem. Efter duschen mådde jag lite bättre, men jag var fortfarande rasande! Att sitta och skriva en utvärdering kändes onödigt. Jag hade ändå ingen värden att gå efter och tiden var knapp. Jag tog istället med mig en bok och satte mig i klassrummet tills lektionen var över.
Det känns faktiskt lite synd. Jag hade Mvg-kvalitéer på provet, men saknade 2 poäng. Synd att jag inte lyckades.
Jag var verkligen nere. Orkade inte läsa det vi skulle på lektionen efter. Hade ingen lust, ingen energi alls.
Det var otroligt vidrig mat i bamba; grönsakssoppa. Blä!
Gymnastiken var mycket rolig. Tack till de två killarna som ledde den.
Rätt okej att se filmen på spanskan. Jag har som vanligt svårt att hänga med vilka alla är. xD
Bussresan hem blev längre än väntat. På andra sidan bron var det en stor långtradare, som hade vält. Hur mår föraren? Är han okej? Lever han? Alla bilarna fick därför köra rakt fram, istället för att köra av, som min buss skulle gjort. Det skapade långa köer. Jag var faktiskt förvånansvärt lugn. Vanligtvis brukar jag alltid bli trött, irriterad och grinig, men idag satt jag där lugnt. Framsteg av mig kanske? (a)
Det blir en snabbis hemma. Om en stund ska jag iväg på ett möte, som har att göra med mitt sommarjobb jag fått. Efter det tar jag mig till Ungdomsgruppen. För mig är det sista gången för denna terminen. Det känns synd, jag gillar att gå dit. Hoppas att jag kan fortsätta gå dit även nästa termin. Hur länge går man på dagarna, när man går i gymnasiet?
Fullt upp hela dagen. Jag börjar bli smått utmattad. Sov lite på bussen och det gav mig en gnutta extra energi.
Hoppas ni får en trevlig torsdagskväll!
Kram
/Jasmine
Händelserik onsdag
Vissa dagar innehåller nästan för mycket. Hjärnan har svårt att hänga med och bestämmer sig, för att kroppen är trött. Enkelt.
Precis som igår hade jag svårt att komma upp imorse. Sängen är så skön och man vill ligga kvar i evigheter. Just då i alla fall. På helgerna hatar jag att sova länge. Är klockan över halv elva drabbas jag av panik och måste upp med en gång. Det var det.
Träffade Johanna på bussen. Alltid lika trevligt. Det gjorde mig glad.
Vi ser film på spanskan. Det är väl okej. Läraren var väldigt snäll och drog mig åt sidan. Hon vet att jag har svårt för att se filmer som berör väldigt mycket. Jag ville gärna prova att se den, så där satt jag i aulan med resten av gruppen. Filmen berör, det gör den, men den är okej. På något sätt ligger det inte så varmt om hjärtat. Filmen handlar om kriminalitet - ett område, som jag inte är insatt i. Tackar min lärare för hennes omtanke.
Klassböckerna fylls mer och mer. Jag har lyckats skriva i fyra stycken än så länge. Det är helt okej enligt mig, men ska jag skriva i tjugo till, får jag nog lägga på ett kol. Det får lösa sig.
Efter skolan åkte jag in till stan med Oscar och Joseph. Jag behövde fördriva tiden och Oscar tyckte det var ett bra tillfälle att åka till stan. Joseph följde med av... vänskapliga skäl? Han fick dock köpt ett par skor. Även Oscar gjorde inköp. Jag gick tomhänt. Underbara Oscar bjöd oss på glass. Tack så mycket för det. <3 :)
Kvällen har jag tillbringat i Slottsskogen. Där har jag gått Blodomloppet tillsammans med folk. Trevligt och underbar picknick efter promenaden. Det blåste dock och regnet var nära. Små droppar föll från himlen. Vi var färdiga och packade ihop våra saker. Jag fick med hela matkassen hem. Tack så mycket!
Missade bussen. Resultatet blev att jag fick sitta och vänta en halvtimma på centralen. Inte det roligaste, men det var skönt. Jag var upprörd över mycket. Dagen har ju varit händelserik. Mitt broderi låg i väskan (Nej, det ska inte ligga där jämt, men det måste med från mamma till pappa och åter.), så jag tog upp tyget och började sy. Det fick mig lugn. Även på bussen satt jag och sydde. Undrar vad folk tror. Hur ofta ser man någon som syr på offentlig plats? Haha, kan tänka mig hur det ser ut. xD
Klockan är över elva. Jag börjar känna mig trött. Det har varit en lång dag. Har tyckt om det mesta och det är ju bra. Ser dock inte fram emot morgondagen. Orkar inte at det nu också. Ni får uppdatering imon.
God natt.
Precis som igår hade jag svårt att komma upp imorse. Sängen är så skön och man vill ligga kvar i evigheter. Just då i alla fall. På helgerna hatar jag att sova länge. Är klockan över halv elva drabbas jag av panik och måste upp med en gång. Det var det.
Träffade Johanna på bussen. Alltid lika trevligt. Det gjorde mig glad.
Vi ser film på spanskan. Det är väl okej. Läraren var väldigt snäll och drog mig åt sidan. Hon vet att jag har svårt för att se filmer som berör väldigt mycket. Jag ville gärna prova att se den, så där satt jag i aulan med resten av gruppen. Filmen berör, det gör den, men den är okej. På något sätt ligger det inte så varmt om hjärtat. Filmen handlar om kriminalitet - ett område, som jag inte är insatt i. Tackar min lärare för hennes omtanke.
Klassböckerna fylls mer och mer. Jag har lyckats skriva i fyra stycken än så länge. Det är helt okej enligt mig, men ska jag skriva i tjugo till, får jag nog lägga på ett kol. Det får lösa sig.
Efter skolan åkte jag in till stan med Oscar och Joseph. Jag behövde fördriva tiden och Oscar tyckte det var ett bra tillfälle att åka till stan. Joseph följde med av... vänskapliga skäl? Han fick dock köpt ett par skor. Även Oscar gjorde inköp. Jag gick tomhänt. Underbara Oscar bjöd oss på glass. Tack så mycket för det. <3 :)
Kvällen har jag tillbringat i Slottsskogen. Där har jag gått Blodomloppet tillsammans med folk. Trevligt och underbar picknick efter promenaden. Det blåste dock och regnet var nära. Små droppar föll från himlen. Vi var färdiga och packade ihop våra saker. Jag fick med hela matkassen hem. Tack så mycket!
Missade bussen. Resultatet blev att jag fick sitta och vänta en halvtimma på centralen. Inte det roligaste, men det var skönt. Jag var upprörd över mycket. Dagen har ju varit händelserik. Mitt broderi låg i väskan (Nej, det ska inte ligga där jämt, men det måste med från mamma till pappa och åter.), så jag tog upp tyget och började sy. Det fick mig lugn. Även på bussen satt jag och sydde. Undrar vad folk tror. Hur ofta ser man någon som syr på offentlig plats? Haha, kan tänka mig hur det ser ut. xD
Klockan är över elva. Jag börjar känna mig trött. Det har varit en lång dag. Har tyckt om det mesta och det är ju bra. Ser dock inte fram emot morgondagen. Orkar inte at det nu också. Ni får uppdatering imon.
God natt.
Alkoholpåverkad man
Vad kan egentligen ske på en spårvagn? Förvånansvärt mycket måste jag säga. Det jag nu ska berätta skedde under mindre än tio minuter. Det är knappt man kan tro det...
Jag, Joseph och Oscar gick på spårvagnen mitt i centrala stan. Killarna skulle hem och jag skulle möta upp en annan kompis. När jag kom på, la jag märket till att det på spårvagnen satt en man med en ölburk i handen. Visst tänkte jag tanken om att han nog inte var nykter, men tanken slank bara förbi, utan vidare tankegång. Några hållplatser senare hördes en duns. Mannen hade tydligen ramlat av sitt säte. En del av ölburkens innehåll hade hamnat på golvet, liksom mannen själv. Det högg till i mig. Han reste sig sakta upp. Var han okej? Borde man hjälpa? Jag satt kvar, utan att agera. Passagerarna närmast honom flyttade sig längre bak i vagnen. Ännu en gång högg det till i mig. Visst kan jag förstå att de inte ville sitta brevid en man, som luktar alkohol, men personligen tycker jag det var en drastisk handling. Vet inte om jag själv skulle suttit kvar, men som åskådare skämdes jag över dem... Mannen började prata med passagerarna runt omkring sig. Han blev ständigt avvisad, tillsagd att han inte skulle tilltala dem. Fler passagerare satte sig längre bak i vagnen. Jag skämdes mer. Hur tror ni han känner nu? Finns det ingen respekt, även för de som är svagare? Tänker ni på hur han mår? Tankarna klanade och jag mådde sämre.
Joseph bestämde sig, för att hoppa av spårvagnen tidigare, än vad han egentligen behövde. Varför vet jag inte. Om det berodde på mannen eller på något annat, det är oklart. Jag satt på ett enskilt säte. Oscar hade nu ställt sig brevid mig. Vi pratade om reklamen, som fanns på spårvagnen. Av ren reflex pratade jag om oviktiga saker, kanske mest för att slippa se verkligheten. Den berusade personen försökte inflika en kommentar, men vi ignorerade honom totalt.
Mannen gick till bakre delen av vagnen. Där satt alla de passagerarna, som förflyttat sig dit, för att slippa honom. Många reagerade väldigt starkt, sa att han skulle gå fram eller gå av vagnen. Han hade svårt att hålla balansen och var många gånger nära att ramla på någon. Det skrek inom mig. Visst förstår jag att folk reagerar som de gör, men ser de inte människan? Vad ser folket? En alkoholist som bara är i vägen? Men är det så? Finns det inte en människa där inne, som kanske behöver hjälp? Jag visste inte vad jag skulle göra. Hur handlar man i en sådan situation? Tanken på att be honom komma fram och sätta sig lockade. Samtidigt skämdes jag, för att jag undvikit honom, när han försökte prata med oss tidigare. Jag ville hjälpa, men var för feg för att utföra handling. (Ett stort problem i dagens samhälle.)
Några av passagerarna där bak började bli arga... Det hela slutade hemskt. Tre personer kastade ut honom från spårvagnen. Ja, jag menar verkligen kastade ut; tryckte honom ner för de få trappstegen och puttade ut honom, genom dörrarna, som man öppnar med sin kraft. Det var hemskt att se! Jag var helt skärrad. Hur kan man göra så mot en annan människa? Har inte han samma rätt som alla andra att sitta på spårvagnen? Det högg till ordentligt. Jag kände hur tårarna ville tränga fram. Oscar hade tagit min hand. Jag höll i den hårt. Tack för det.
Två hållplatser senare gick Oscar av. Jag satt kvar och fortsatte min resa...
Vad det rätt eller fel?
Kunde man handlat på annat sätt?
Fri diskussion!
Jag, Joseph och Oscar gick på spårvagnen mitt i centrala stan. Killarna skulle hem och jag skulle möta upp en annan kompis. När jag kom på, la jag märket till att det på spårvagnen satt en man med en ölburk i handen. Visst tänkte jag tanken om att han nog inte var nykter, men tanken slank bara förbi, utan vidare tankegång. Några hållplatser senare hördes en duns. Mannen hade tydligen ramlat av sitt säte. En del av ölburkens innehåll hade hamnat på golvet, liksom mannen själv. Det högg till i mig. Han reste sig sakta upp. Var han okej? Borde man hjälpa? Jag satt kvar, utan att agera. Passagerarna närmast honom flyttade sig längre bak i vagnen. Ännu en gång högg det till i mig. Visst kan jag förstå att de inte ville sitta brevid en man, som luktar alkohol, men personligen tycker jag det var en drastisk handling. Vet inte om jag själv skulle suttit kvar, men som åskådare skämdes jag över dem... Mannen började prata med passagerarna runt omkring sig. Han blev ständigt avvisad, tillsagd att han inte skulle tilltala dem. Fler passagerare satte sig längre bak i vagnen. Jag skämdes mer. Hur tror ni han känner nu? Finns det ingen respekt, även för de som är svagare? Tänker ni på hur han mår? Tankarna klanade och jag mådde sämre.
Joseph bestämde sig, för att hoppa av spårvagnen tidigare, än vad han egentligen behövde. Varför vet jag inte. Om det berodde på mannen eller på något annat, det är oklart. Jag satt på ett enskilt säte. Oscar hade nu ställt sig brevid mig. Vi pratade om reklamen, som fanns på spårvagnen. Av ren reflex pratade jag om oviktiga saker, kanske mest för att slippa se verkligheten. Den berusade personen försökte inflika en kommentar, men vi ignorerade honom totalt.
Mannen gick till bakre delen av vagnen. Där satt alla de passagerarna, som förflyttat sig dit, för att slippa honom. Många reagerade väldigt starkt, sa att han skulle gå fram eller gå av vagnen. Han hade svårt att hålla balansen och var många gånger nära att ramla på någon. Det skrek inom mig. Visst förstår jag att folk reagerar som de gör, men ser de inte människan? Vad ser folket? En alkoholist som bara är i vägen? Men är det så? Finns det inte en människa där inne, som kanske behöver hjälp? Jag visste inte vad jag skulle göra. Hur handlar man i en sådan situation? Tanken på att be honom komma fram och sätta sig lockade. Samtidigt skämdes jag, för att jag undvikit honom, när han försökte prata med oss tidigare. Jag ville hjälpa, men var för feg för att utföra handling. (Ett stort problem i dagens samhälle.)
Några av passagerarna där bak började bli arga... Det hela slutade hemskt. Tre personer kastade ut honom från spårvagnen. Ja, jag menar verkligen kastade ut; tryckte honom ner för de få trappstegen och puttade ut honom, genom dörrarna, som man öppnar med sin kraft. Det var hemskt att se! Jag var helt skärrad. Hur kan man göra så mot en annan människa? Har inte han samma rätt som alla andra att sitta på spårvagnen? Det högg till ordentligt. Jag kände hur tårarna ville tränga fram. Oscar hade tagit min hand. Jag höll i den hårt. Tack för det.
Två hållplatser senare gick Oscar av. Jag satt kvar och fortsatte min resa...
Vad det rätt eller fel?
Kunde man handlat på annat sätt?
Fri diskussion!
Broderi
Tisdag. Okej. Vad har hänt idag? Inte så mycket. Egentligen. Höll på att bli påkörd av en spårvagn imorse. På väg från bussen, var det en man, som cyklade väldigt nära mig. Jag blev misstänksam och undrade vad han egentligen var ute efter. Mitt i allt tänkande kom en spårvagn förbi. Jag stannade tills den passerade och gick sedan över spåren. På andra sidan spåren stod en man, som viftade åt mig. Jag reagerade och hann precis förstå att ännu en spårvagn skulle köra förbi. Efter att den passerat tackade jag mannen och gick omskakad längs gatan. Vilken morgon. Lite rädd blev jag allt.
Större delen av dagen har jag arbetat med mitt arbete i Biologi. Det är inte så seriöst, vi får göra lite vad vi vill, redovisa det hur vi vill. Jag har haft lite riktningar på mitt arbete, men det är först nu, som jag riktigt bestämt mig. Det blir ett litet arbete om panikångest och stress. Det är faktiskt intressant att läsa om. Man lär sig nya saker, som man inte visste. Alltid kul.
De muntliga nationella proven i svenska är nu över. Sista paret gjorde det idag. De kommande lektionerna i svenska kommer nu att bestå av skrivande i Klassböckerna. Alla (de flesta) i klassen har en egen bok, som alla i klassen ska skriva i. Tyvärr kommer inte alla hinna skiva, vilket är väldigt synd. Det skulle vara kul, om man fick en liten hälsning från alla, även från dem man inte känner så väl. Menmen, that's life! Yeah, I really like that uttrycket. Nej, jag är inte bra på engelska, så därför blandar jag. Och det är okej. Faktiskt. Tack.
I syslöjden har jag börjar brodera. Måste göra det, för att "få behålla mitt betyg", vilket jag tror jag för göra ändå. Frågade min lärare, när arbetet ska vara klart. Nästa gång blev hennes svar. Egentligen är det två gånger kvar, men nästa vecka ska jag till tandläkaren. Det blir alltså en gång kvar för min del. Jag syr på bussen, för att säkert hinna klart. Jobbigt om jag måste sitta kvällen innan och sy som bara den. Det är ju kul och jag vill njuta. Till min sista gång ska jag vara klar med mitt mönster, så att det bara är att sy ihop mitt arbete till en kudde. Onödigt, men jag vet inte annars vad jag ska göra. Några förslag?
40 cm x 40 cm.
Ska det bli en kudde eller något annat?
Vad tycker du?
Det ska stå 'Underbart'.
Vad ska mer finnas på?
Förslag? Tack.
And remember: Life is beautiful!
Kramis
Större delen av dagen har jag arbetat med mitt arbete i Biologi. Det är inte så seriöst, vi får göra lite vad vi vill, redovisa det hur vi vill. Jag har haft lite riktningar på mitt arbete, men det är först nu, som jag riktigt bestämt mig. Det blir ett litet arbete om panikångest och stress. Det är faktiskt intressant att läsa om. Man lär sig nya saker, som man inte visste. Alltid kul.
De muntliga nationella proven i svenska är nu över. Sista paret gjorde det idag. De kommande lektionerna i svenska kommer nu att bestå av skrivande i Klassböckerna. Alla (de flesta) i klassen har en egen bok, som alla i klassen ska skriva i. Tyvärr kommer inte alla hinna skiva, vilket är väldigt synd. Det skulle vara kul, om man fick en liten hälsning från alla, även från dem man inte känner så väl. Menmen, that's life! Yeah, I really like that uttrycket. Nej, jag är inte bra på engelska, så därför blandar jag. Och det är okej. Faktiskt. Tack.
I syslöjden har jag börjar brodera. Måste göra det, för att "få behålla mitt betyg", vilket jag tror jag för göra ändå. Frågade min lärare, när arbetet ska vara klart. Nästa gång blev hennes svar. Egentligen är det två gånger kvar, men nästa vecka ska jag till tandläkaren. Det blir alltså en gång kvar för min del. Jag syr på bussen, för att säkert hinna klart. Jobbigt om jag måste sitta kvällen innan och sy som bara den. Det är ju kul och jag vill njuta. Till min sista gång ska jag vara klar med mitt mönster, så att det bara är att sy ihop mitt arbete till en kudde. Onödigt, men jag vet inte annars vad jag ska göra. Några förslag?
40 cm x 40 cm.
Ska det bli en kudde eller något annat?
Vad tycker du?
Det ska stå 'Underbart'.
Vad ska mer finnas på?
Förslag? Tack.
And remember: Life is beautiful!
Kramis
Stress inför betygen?
I dagens grundskolor finns det många elever, som fruktar inför åttonde året. Det är det stora året, då man får betyg. Många vill ha Mycket Väl Godkänt i alla ämnen. Visst, jag kan förstå att man vill visa sig ambitiös, men orkar man verkligen kämpa så hårt? Det sägs att man klarar allt, om man bara vill. Stämmer det? Kanske.
Av egen erfarenhet kan jag säga att det är påfrestande. Man klarar nog att studera mycket och få bra betyg på proven, men samtidigt är jag säker på att psyket inte alltid hänger med. Skolan är ju inte det enda i livet. Man lever ju också. Det är inte bara skolan som kräver energi. Man ska orka ta sig till och från skolan samtidigt som övriga världen snurrar runt omkring en. Det är jobbigt, men det går.
Jag kände redan första terminen, att jag ville ta det lugnt. Jag valde att de första betygen jag fick skulle bli mitt utgångsläge. Jag ville veta var jag låg, så att jag kunde utgå från en start och sedan satsa på ett mål. Jag tycker min taktik fungerade väldigt bra. Jag fick en start och satsade allt eftersom på mål jag ville uppnå.
Jag har aldrig känt mig stressad eller pressad. Det kanske låter som himmelriket och jag tror jag har känt det så också. Jag pressade inte mig själv, när min kropp sa till. Under de senaste två åren har min kropp ofta sagt till att jag behöver vila och koppla bort tankarna. Jag tror jag gjorde rätt i att skita i allt ibland. Läxor har man alltid och de finns alltid nya uppdrag att ta sig an. Med lite planering, god studieteknik (vilket jag fortfarande inte har hittat en som passar mig) och stöd från omgivningen klarar man sig fint. Man behöver inte vara bäst i allt! Jag vet att man som elev vill prestera bra, för att ens föräldrar ska känna sig stolt över en, men hur mycket kan det begära? Det är ju inte de som ska lära sig allt, de som ska plugga, göra prov och sitta på lektioner, som ibland inte intresserar en. Det är bara en själv, som kan avgöra vilket tempo man vill studera i. Kroppen säger till, så lyssna på den. Jag har ibland ingen lust alls och vill bara ligga och slappa vid teven. Vissa dagar känner jag motsatsen och vill lära läsa mina läxor.
Ta vara på alla tillfällen, du behöver dem alla!
Tack för ordet.
Av egen erfarenhet kan jag säga att det är påfrestande. Man klarar nog att studera mycket och få bra betyg på proven, men samtidigt är jag säker på att psyket inte alltid hänger med. Skolan är ju inte det enda i livet. Man lever ju också. Det är inte bara skolan som kräver energi. Man ska orka ta sig till och från skolan samtidigt som övriga världen snurrar runt omkring en. Det är jobbigt, men det går.
Jag kände redan första terminen, att jag ville ta det lugnt. Jag valde att de första betygen jag fick skulle bli mitt utgångsläge. Jag ville veta var jag låg, så att jag kunde utgå från en start och sedan satsa på ett mål. Jag tycker min taktik fungerade väldigt bra. Jag fick en start och satsade allt eftersom på mål jag ville uppnå.
Jag har aldrig känt mig stressad eller pressad. Det kanske låter som himmelriket och jag tror jag har känt det så också. Jag pressade inte mig själv, när min kropp sa till. Under de senaste två åren har min kropp ofta sagt till att jag behöver vila och koppla bort tankarna. Jag tror jag gjorde rätt i att skita i allt ibland. Läxor har man alltid och de finns alltid nya uppdrag att ta sig an. Med lite planering, god studieteknik (vilket jag fortfarande inte har hittat en som passar mig) och stöd från omgivningen klarar man sig fint. Man behöver inte vara bäst i allt! Jag vet att man som elev vill prestera bra, för att ens föräldrar ska känna sig stolt över en, men hur mycket kan det begära? Det är ju inte de som ska lära sig allt, de som ska plugga, göra prov och sitta på lektioner, som ibland inte intresserar en. Det är bara en själv, som kan avgöra vilket tempo man vill studera i. Kroppen säger till, så lyssna på den. Jag har ibland ingen lust alls och vill bara ligga och slappa vid teven. Vissa dagar känner jag motsatsen och vill lära läsa mina läxor.
Ta vara på alla tillfällen, du behöver dem alla!
Tack för ordet.
Solen värmer
Solen värmer hav och sjöar
Fukten stiger upp mot himlen och bildar
... Vattenmoln,
som faller ner
som regn, som snö
och smälter ner...
Det har varit riktigt varmt idag. Solen har värmt på riktigt bra. Trots att det är måndag idag, har denna del av livet blivit rätt okej.
Spanskan var... prov! Japp. Tydligen var vi tvungna att göra provet idag, för att hon ska hinna rätta dem. Jaja, sånt händer. Jag skiter i vilket. Hon har sagt att jag ändå kommer behålla mitt betyg. Dessutom gör hon fel, om hon bedömmer detta resultatet, eftersom jag inte fick chansen att öva. Jag var ju sjuk i onsdags, så jag var självklart inte förberedd att ha prov på en måndag. Sånt händer. That's life!
(Klicka på bilden, för att se den i större format.)
Resan hem var väldigt skön. Solen gjorde att det blev riktigt varmt. Båtens fart gjorde att en skön fläkt svalkade mig. Jag läste en bok. Jag njöt av tillvaron. Jag var lycklig.
När jag kom hem, ville jag sitta ute på altanen, men det blev inte som jag hade tänkt mig.
1. Eluttaget, som jag behuset och jag orkade inte trixa med det.
2 . Parasollet höver för att kunna ha datorn utomhus, satt för högt upp på väggen. Förlängningssladdar finns under är konstigt. Jag tycker inte om det. Ett enormt blått paraply tycker inte om mig heller.
... Resultatet blev att jag nu sitter i soffan med datorn i knät. Dörren ut till altanen är öppen, för att jag ska få lite frisk luft. Härligt.
Bygget går framåt. Pappa är väldigt duktig.
I miss you.
Kramar
Fukten stiger upp mot himlen och bildar
... Vattenmoln,
som faller ner
som regn, som snö
och smälter ner...
Det har varit riktigt varmt idag. Solen har värmt på riktigt bra. Trots att det är måndag idag, har denna del av livet blivit rätt okej.
Spanskan var... prov! Japp. Tydligen var vi tvungna att göra provet idag, för att hon ska hinna rätta dem. Jaja, sånt händer. Jag skiter i vilket. Hon har sagt att jag ändå kommer behålla mitt betyg. Dessutom gör hon fel, om hon bedömmer detta resultatet, eftersom jag inte fick chansen att öva. Jag var ju sjuk i onsdags, så jag var självklart inte förberedd att ha prov på en måndag. Sånt händer. That's life!
(Klicka på bilden, för att se den i större format.)
Resan hem var väldigt skön. Solen gjorde att det blev riktigt varmt. Båtens fart gjorde att en skön fläkt svalkade mig. Jag läste en bok. Jag njöt av tillvaron. Jag var lycklig.
När jag kom hem, ville jag sitta ute på altanen, men det blev inte som jag hade tänkt mig.
1. Eluttaget, som jag behuset och jag orkade inte trixa med det.
2 . Parasollet höver för att kunna ha datorn utomhus, satt för högt upp på väggen. Förlängningssladdar finns under är konstigt. Jag tycker inte om det. Ett enormt blått paraply tycker inte om mig heller.
... Resultatet blev att jag nu sitter i soffan med datorn i knät. Dörren ut till altanen är öppen, för att jag ska få lite frisk luft. Härligt.
Bygget går framåt. Pappa är väldigt duktig.
I miss you.
Kramar
Måndag
Dessa måndagar. Jag vet inte vad det är, men många människor har svårt att gå upp på måndagar. Jag är en av dem. Första dagen i en ny vecka. Hemskt. Jag förstår inte varför. För min del har jag bara en hemsk lektion idag: spanska. Sen är resten av skoltiden rätt okej. Det svåra imorse var inte tanken på skolan (om man bortser från spanskan då), det var att vakna och inte ha en varm famn som kramar om mig. Jag saknar Rickard. Men vi ses ju snart igen. Två ensamma helger, det klarar vi. Och vi gör det tillsammans.
Vad tycker DU om måndagar?
Idag blir det små figurer på tröjan:
- BuBu...
Kram
/Jasmine
Vad tycker DU om måndagar?
Idag blir det små figurer på tröjan:
- BuBu...
Kram
/Jasmine
Kort-tillverkning
Min stora hobby har kommit igång riktigt ordentligt! Jag sitter och gör kort i drivor. Snart är hela rummet fyllt av små kort. (a)
Jag och mina kort...
/Jasmine
Jag och mina kort...
/Jasmine
Långhelg
Ja, det har varit långledigt för de flesta Jag fick dessutom en extra dag hemma, eftersom jag var så kraftigt förkyld i onsdags. Jag är fortfarande lite snuvig, men ikväll mår jag mycket bättre!
Torsdag:
Jag hann inte städa, som jag hade tänkt. Vaknade av mig själv omkring åtta och beslutade mig för att gå upp. Jag ville inte skynda, men blev självklart stressad ändå. Rickard körde hela den långa vägen från Stockholm ner till mig i Göteborg. Det är Äkta kärlek, enligt mig. Jag blev underbart glad, när jag hörde dörrklockan ringa. Vilken lycka! Tänk vad andra människor kan göra, för att glädja en så väldigt mycket...
Fredag:
Jag och Rickard åkte till Emma. Där var också Emmas pojkvän och en present till mig. >.< Hihi, gullig hon är som kom ihåg min födelsedag. Efter det lilla besöket hemma hos henne och en kort shoppingrunda tillsammans, åkte jag och Rickard till min mormor och morfar. Hihi, jag är lite stolt att vi lyckades hitta. Jag med mitt usla lokalsinne har det inte alltid så lätt där ute i världen. Hos mammas föräldrar var det riktigt mysigt. Morbror var också där vilket gjorde det hela mycket trevligare. Vi åt god kycklingsallad och underbar paj till efterrätt. <3 Jag bara ääälskaaaaar paj!!!! Vi kom iväg ganska tidigt och var hemma strax innan åtta. Perfekt ankomst, för att hinna se Talang. Fredagskvällen räddad?
Lördag:
Jag råkade födas då, den 23 maj för 16 år sedan. Ja, så nu är man inte längre 15, utan istället ett år äldre. Som min syster säger: "Ännu ett år närmare pensionen." Haha, hon är för härlig! Det var en mysigt dag hemma. Vi gjorde inte mycket, men det behöver man inte alltid göra. På kvällen tog jag och Min Pojkvän cyklarna ner till havet. Det var blåsigt, men solen sken och gjorde det varmt på klipporna. Jag uppskattar små saker, till exempel en liten tur ner till havet. Jag behöver ingen resa för trettio tusen ner till Austarlien. För mig räcker det med en liten tur ner till havet tillsammans med de man älskar. På kvällen stod mamma ute och grillade. Hon påstår att hon inte är bra på det, men köttet blev perfekt! Jag säger ju det; hon kan! Det var otroligt gott med klyftpotatis, sallad och tzatsiki till. Lördagen var på topp!
Söndag:
Man känner det redan på morgonen. Tiden har runnit iväg och idag är dagen. Rickard tänkte åka vid fem. Han kom iväg tjugo-fem minuter senare. Ganska okej. Jag trodde aldrig han skulle komma iväg. Det måste vara hemskt att lämna en människa, som gråter. Förlåt för det. Varför gråter jag fortfarande? Jag vet ju att vi kommer se sigen. Det är ju bara ettfarväl (Nej, det är inget farväl. Det är ett 'hejdå', för vi kommer ju ses många fler gånger till...) ... ett hejdå. Men jag gråter fortfarande. Inte för att jag är ledsen, Eller jo, delvis. Det är väldigt mycket känslor, när man vet att den sista kramen är nära. Jag är så lycklig att jag har Rickard, att han vill tillhöra mig. Jag är glad, lycklig och smickrad. Jag kan ändå inte undvika att vara ledsen, sorgsen, förtvivlad och hysterisk. Ja, jag måste säga att jag inte är lätt att trösta i lägen, som dessa, men Rickard lyckas väldigt bra. Ikväll har jag egentligen bara väntat på att han ska komma hem. Jag vill vara vaken, när han kommer hem. Ifall något händer, vill jag finnas där för honom. Dessutom måste jag få höra hans röst, innan jag somnar. Det har varit en okej kväll. Jag har gjort kort och sett 'Djävulen bär Prada'. Rätt okej.
God natt.
Kramis
Torsdag:
Jag hann inte städa, som jag hade tänkt. Vaknade av mig själv omkring åtta och beslutade mig för att gå upp. Jag ville inte skynda, men blev självklart stressad ändå. Rickard körde hela den långa vägen från Stockholm ner till mig i Göteborg. Det är Äkta kärlek, enligt mig. Jag blev underbart glad, när jag hörde dörrklockan ringa. Vilken lycka! Tänk vad andra människor kan göra, för att glädja en så väldigt mycket...
Fredag:
Jag och Rickard åkte till Emma. Där var också Emmas pojkvän och en present till mig. >.< Hihi, gullig hon är som kom ihåg min födelsedag. Efter det lilla besöket hemma hos henne och en kort shoppingrunda tillsammans, åkte jag och Rickard till min mormor och morfar. Hihi, jag är lite stolt att vi lyckades hitta. Jag med mitt usla lokalsinne har det inte alltid så lätt där ute i världen. Hos mammas föräldrar var det riktigt mysigt. Morbror var också där vilket gjorde det hela mycket trevligare. Vi åt god kycklingsallad och underbar paj till efterrätt. <3 Jag bara ääälskaaaaar paj!!!! Vi kom iväg ganska tidigt och var hemma strax innan åtta. Perfekt ankomst, för att hinna se Talang. Fredagskvällen räddad?
Lördag:
Jag råkade födas då, den 23 maj för 16 år sedan. Ja, så nu är man inte längre 15, utan istället ett år äldre. Som min syster säger: "Ännu ett år närmare pensionen." Haha, hon är för härlig! Det var en mysigt dag hemma. Vi gjorde inte mycket, men det behöver man inte alltid göra. På kvällen tog jag och Min Pojkvän cyklarna ner till havet. Det var blåsigt, men solen sken och gjorde det varmt på klipporna. Jag uppskattar små saker, till exempel en liten tur ner till havet. Jag behöver ingen resa för trettio tusen ner till Austarlien. För mig räcker det med en liten tur ner till havet tillsammans med de man älskar. På kvällen stod mamma ute och grillade. Hon påstår att hon inte är bra på det, men köttet blev perfekt! Jag säger ju det; hon kan! Det var otroligt gott med klyftpotatis, sallad och tzatsiki till. Lördagen var på topp!
Söndag:
Man känner det redan på morgonen. Tiden har runnit iväg och idag är dagen. Rickard tänkte åka vid fem. Han kom iväg tjugo-fem minuter senare. Ganska okej. Jag trodde aldrig han skulle komma iväg. Det måste vara hemskt att lämna en människa, som gråter. Förlåt för det. Varför gråter jag fortfarande? Jag vet ju att vi kommer se sigen. Det är ju bara ett
God natt.
Kramis
Få läsare, men jag är nöjd
Hej alla läsare!
Jag har inte många, som läser min blogg dagligen, men vad gör det? Jag har några stycken och de är väldigt duktiga på att kommentera. Många har åsikter, vilket jag bara tycker är kul. Att uttrycka sig är inte bara en möjlighet att säga sitt. Det är också ett tillfälle att försöka påverka andra. Så tack, för att ni förmedlar era synpunkter. :)
Min blogg är liten, men jag skriver av intresse - inte för att få så många läsare som möjligt. Jag anser att man läser en blogg, för att den intresserar än. Vem vet - en dag kanske min är en av de största i Sverige?
Tack återigen.
Kram
/Jasmine
Jag har inte många, som läser min blogg dagligen, men vad gör det? Jag har några stycken och de är väldigt duktiga på att kommentera. Många har åsikter, vilket jag bara tycker är kul. Att uttrycka sig är inte bara en möjlighet att säga sitt. Det är också ett tillfälle att försöka påverka andra. Så tack, för att ni förmedlar era synpunkter. :)
Min blogg är liten, men jag skriver av intresse - inte för att få så många läsare som möjligt. Jag anser att man läser en blogg, för att den intresserar än. Vem vet - en dag kanske min är en av de största i Sverige?
Tack återigen.
Kram
/Jasmine
Vilodag
Det är rätt underbart vad lite vila kan göra. Idag har jag bara mått bättre och bättre. Hade jag gått till skolan idag, är jag ganska säker på att jag inte varit i så gott skick. Jag hostar fortfarande, men inte alls lika extremt som imorse. Snuvig är jag, men jag kan andas genom näsan. (a) Huvudet gör inte längre ont och jag blir inte yr, när jag ställer mig upp. :)
Firandet av mig sker i sommar. Emma tyckte det var bättre att vänta, tills jag är frisk. Dessutom anser hon att jag ska vara frisk, när Rickard kommer. Man kan hoppas att jag blir bättre under natten, för min lilla sockerbit kommer imon! >.< <33 Jag har längtat väldigt mycket efter honom. :') <3
Ikväll blir det Grey's Anotomy klockan nio. Ska gå och lägga mig efter det tänkte jag. Middag får jag fixa någon gång under kvällen antar jag. Mamma orkade inte fixa något, så... Det blir att fixa själv.
Imorgon tänker jag gå upp vid nio, för att hinna bli klar tills dess att Rickard ringer på dörren. Att städa mitt dammiga rum är ett måste! Mina papper, pennor och annat hobby-material ska jag försöka gömma undan.
Jag är glad.
Kroppen är frisk.
Själen längtar.
Jag njuter.
Livet är härligt.
Jag saknar dig.
Kram
Firandet av mig sker i sommar. Emma tyckte det var bättre att vänta, tills jag är frisk. Dessutom anser hon att jag ska vara frisk, när Rickard kommer. Man kan hoppas att jag blir bättre under natten, för min lilla sockerbit kommer imon! >.< <33 Jag har längtat väldigt mycket efter honom. :') <3
Ikväll blir det Grey's Anotomy klockan nio. Ska gå och lägga mig efter det tänkte jag. Middag får jag fixa någon gång under kvällen antar jag. Mamma orkade inte fixa något, så... Det blir att fixa själv.
Imorgon tänker jag gå upp vid nio, för att hinna bli klar tills dess att Rickard ringer på dörren. Att städa mitt dammiga rum är ett måste! Mina papper, pennor och annat hobby-material ska jag försöka gömma undan.
Jag är glad.
Kroppen är frisk.
Själen längtar.
Jag njuter.
Livet är härligt.
Jag saknar dig.
Kram
Kommentar på abort
Först vill jag tacka Becka för ett intressant inlägg.
Jag kan hålla med henne på vissa punkter.
(För din egen skull är det bäst att du läser hennes inlägg, innan du börjar läsa mitt.)
Abort ska inte användas som ett preventivmedel, det är helt fel! Dessutom kostar det mycket mer att genomföra en abort, än att köpa en kondom för 5-10 kr. Onödiga utgifter kallar jag det!
Jag har också funderat på, hur man gör om graviditeten beror på en våldtäckt. Jag tycker att abort ska vara tillåtet, men inom rimliga gränser. Att få ett oönskat barn med en man man inte älskar, inte ens känner, ger all rätt till abort, eller?
Om man då ljuger om en våldtäckt, då blir jag bara arg... det är nog det enda jag har att säga om den saken.
Att man genomför en abort, beroende på vilket kön det är... Mamman eller pappan är ju inte friska! Vill man ha barn, kan man ju inte välja vilket kön det ska ha. Visst kan man ha "små önskemål", men är man en så dålig förälder att man inte accepterar sitt barns kön... då ska man inte ha barn. Idiot kallar jag dem!!!
Om man blir gravid, när man är under 15 år, kan det bero på många faktorer;
- Kanske är du oförsiktig?
- Kondomen kanske sprack?
- Du kanske inte ens ville?
... när ska det då vara okej, att genomföra en abort?
Och vem är det som bestämmer? Är det ens föräldrar, som bestämmer detta tills det att man är 18 år?
Blir jag gravid nu, när jag är 16 år, då tycker jag att jag ska ta beslutet själv. Ingen ska tvinga mig till något. Ingen ska gräva i min kropp, utan min tillåtelse. Jag är människa, precis som alla andra!
Vilka åsikter har ni om saken?
Sjukling
Ja, jag har nu insett att jag är riktigt sjuk. Efter att jag lämnade datorn, gick och och la mig på sängen. Sov från och till, vilket var väldigt skönt. Vila löser det mesta. Jag tog två mackor och en mugg med varm saft, när jag satte mig vid teven. Det var skönt att inte göra någonting. Jag går försiktigt upp för trappan, för att inte bli yr. Att resa mig upp är en lugn utövning, nu när jag är sjuk. Vill inte svimma eller något liknande. Tror dock inte att jag gör det (har aldrig gjort det heller), men jag vill inte ta risken.
Mamma tycker att firandet av mig ska ske någon annan dag, alltså inte imon. Jag ska ringa Alle och Emma och höra med dem. Om det inte blir någon tjejkväll, kanske Rickard kommer redan imorgon.
Kramis
Mamma tycker att firandet av mig ska ske någon annan dag, alltså inte imon. Jag ska ringa Alle och Emma och höra med dem. Om det inte blir någon tjejkväll, kanske Rickard kommer redan imorgon.
Kramis
När kroppen säger nej
Det finns en gräns, då kroppen inte orkar mer. Och orkar inte kroppen, då vill psyket inte heller vara med i leken.
Även fast jag var ordentligt förkyld imorse, pallrade jag mig iväg till Azaleadalen, för att på min egna nivå kunna delta i Lagdagen. Det visade sig vara bara fysiska aktiviteter, men jag var med lite smått ändå. Vid lunch behövde jag verkligen energi, precis som alla andra. Att lyckas få tag på korv från de fem engångsgrillarna var nästan omöjligt. Där gällde det att knö sig ((för er som inte förstår göteborgska) = knuffa sig) fram, för att över huvud taget få något. Snällt? Nej. Dessutom var det massa rök, vilket gjorde det svårare att andas.
Efter lunchen var jag riktigt trött. Att sitta i solen var jobbigt och jag satte mig därför i skuggan, för att lättare kunna andas. När man skulle utföra den sista aktiviteten, började det regna. Typiskt. Min kropp kände ännu mer trötthet. Jag frågade en lärare, om jag och Joseph fick gå. Det var okej. Joseph letade upp Oscar och Julia, för att det också kunde ha sällskap med oss. Då var det cyklar, jackor och annat som skulle hittas och tas med. Jag sa att jag måste gå, annars skulle jag missa min buss. Det jag fick som svar var i stil med; "Du och dina bussar!", vilket enligt dem är det samma som; "Ta nästa buss." Men kära folket, det är inte så enkelt. Först ska man ta sig till en hållplats, efter det spårvagn och därefter ska man ta bussen, som går hem till mig. Det är inte så enkelt att "bara ta nästa buss". Jag blev ledsen och besviken och gick. Ensam. Bad Rickard att ringa mig, men det blev fail. Det var dålig täckning. Tydligen hade jag låg batterinivå. Rickard ringde igen, eftersom samtalet hade brutits. Jag berättade läget och sa att jag skulle meddela, när jag kommit hem. Efter samtalet hade jag tydligen inte 'låg batterinivå' längre. Typiskt. Jag var så arg! Hade det var något litet till, då hade någon ägodel, förmodligen mobilen, inte varit med hem.
Nu är jag trött, lättade att jag har fått skriva av mig och mycket trött. Jag har gått runt med lock för öronen större delen av dagen och nu är det knappt att jag hör någonting. Huvudet växlar mellan värk och trötthet. Ska försöka sova en stund. Jag tror att jag behöver det. Vill inte sova bort hela eftermiddagen, så jag stället väl klockan.
Ikväll ska jag och mamma gå till Ica och handla inför imorgon, då Alle och Emma kommer hit. Det är tänkt att det ska bli en liten tjejkväll, som för att fira att jag fyller år på lördag. Det blir säkert trevligt.
På torsdag kommer Rickard. <3
Tack Rickard, för ditt stöd idag (och alla andra dagar). <33
Innan jag stängde av min mobil (för att jag inte orkar med kontakt), såg jag att jag mottagit ett meddelande från Joseph.
Har inte kollar det än och tänker inte göra det heller. Kanske senare ikväll.
God natt.
Lite bilder från idag...
Även fast jag var ordentligt förkyld imorse, pallrade jag mig iväg till Azaleadalen, för att på min egna nivå kunna delta i Lagdagen. Det visade sig vara bara fysiska aktiviteter, men jag var med lite smått ändå. Vid lunch behövde jag verkligen energi, precis som alla andra. Att lyckas få tag på korv från de fem engångsgrillarna var nästan omöjligt. Där gällde det att knö sig ((för er som inte förstår göteborgska) = knuffa sig) fram, för att över huvud taget få något. Snällt? Nej. Dessutom var det massa rök, vilket gjorde det svårare att andas.
Efter lunchen var jag riktigt trött. Att sitta i solen var jobbigt och jag satte mig därför i skuggan, för att lättare kunna andas. När man skulle utföra den sista aktiviteten, började det regna. Typiskt. Min kropp kände ännu mer trötthet. Jag frågade en lärare, om jag och Joseph fick gå. Det var okej. Joseph letade upp Oscar och Julia, för att det också kunde ha sällskap med oss. Då var det cyklar, jackor och annat som skulle hittas och tas med. Jag sa att jag måste gå, annars skulle jag missa min buss. Det jag fick som svar var i stil med; "Du och dina bussar!", vilket enligt dem är det samma som; "Ta nästa buss." Men kära folket, det är inte så enkelt. Först ska man ta sig till en hållplats, efter det spårvagn och därefter ska man ta bussen, som går hem till mig. Det är inte så enkelt att "bara ta nästa buss". Jag blev ledsen och besviken och gick. Ensam. Bad Rickard att ringa mig, men det blev fail. Det var dålig täckning. Tydligen hade jag låg batterinivå. Rickard ringde igen, eftersom samtalet hade brutits. Jag berättade läget och sa att jag skulle meddela, när jag kommit hem. Efter samtalet hade jag tydligen inte 'låg batterinivå' längre. Typiskt. Jag var så arg! Hade det var något litet till, då hade någon ägodel, förmodligen mobilen, inte varit med hem.
Nu är jag trött, lättade att jag har fått skriva av mig och mycket trött. Jag har gått runt med lock för öronen större delen av dagen och nu är det knappt att jag hör någonting. Huvudet växlar mellan värk och trötthet. Ska försöka sova en stund. Jag tror att jag behöver det. Vill inte sova bort hela eftermiddagen, så jag stället väl klockan.
Ikväll ska jag och mamma gå till Ica och handla inför imorgon, då Alle och Emma kommer hit. Det är tänkt att det ska bli en liten tjejkväll, som för att fira att jag fyller år på lördag. Det blir säkert trevligt.
På torsdag kommer Rickard. <3
Tack Rickard, för ditt stöd idag (och alla andra dagar). <33
Innan jag stängde av min mobil (för att jag inte orkar med kontakt), såg jag att jag mottagit ett meddelande från Joseph.
Har inte kollar det än och tänker inte göra det heller. Kanske senare ikväll.
God natt.
Lite bilder från idag...
Vatten, mat & elektricitet
Vad lite lyx kan göra. (a)
Efter lite avslappning vid datorn, en härlig dusch och gott potatismos med falukorv är jag nu tillfredsställd. Är det konstigt att uppskatta så små saker som att ha tillgång till elektricitet, rent vatten och mat på bordet? Och är det så små saker? Alla världens barn och vuxna har ju inte tillgång till något så självklart som rent vatten. Tänk att många i världen inte ens har vatten att dricka. Mat har de inte heller. Elektricitet är ren lyx!
Under ytan finns så mycket mer...
Vattentillgång i världen är stor, men bara någon hundradel är sötvatten. Dessutom är mycket av de söta vattnet "fast" i glaciärerna vid polerna. Hur ska vi då göra, för att ge hela världen rent vatten?
Mat har alla, eller? Nej, det är inte så. På vår levnadsyta - Jorden, Tellus - finns det mat till alla. Tyvärr får inte alla del av tillgångarna. Detta beror dels på att resurserna inte finns överallt i världen och att maten då måste fraktas till vissa hörn. En annan faktor är att rika länder, så som Sverige, har överflödigt med mat. Hur mycket är det egentligen som slängs varje kväll, då butiker som 7-eleven stänger och inte har fått sålt alla inköpta varor? Maten kunde har kommit bättre till användning i fattiga länder. I skolan matsal har man alltid fått höra uttrycket; "Tänk på de fattiga barnen i Afrika!". Hallå!!! Reagera! Skärpning Sveriges barn! Ni kan göra nytta genom att tänka er för. Släng inte maten, bara för att ni "råkade ta för mycket". Är upp det ni tagit åt er. Jag måste också motsäga mig själv, för jag vet hur det kan vara. Bambatanterna ((för de som inte förstår göteborgska) =personalen i matsalen) lassar alltid på för mycket. Hur i hela friden ska man orka äta upp? De lägger inte alltid på 'för mycket', men gillar man inte maten, då är det lilla redan tillräckligt.
Hur ska man då lösa dessa problem?
Kom med dina åsikter och påverka andra.
Tack för ordet.
Efter lite avslappning vid datorn, en härlig dusch och gott potatismos med falukorv är jag nu tillfredsställd. Är det konstigt att uppskatta så små saker som att ha tillgång till elektricitet, rent vatten och mat på bordet? Och är det så små saker? Alla världens barn och vuxna har ju inte tillgång till något så självklart som rent vatten. Tänk att många i världen inte ens har vatten att dricka. Mat har de inte heller. Elektricitet är ren lyx!
Under ytan finns så mycket mer...
Vattentillgång i världen är stor, men bara någon hundradel är sötvatten. Dessutom är mycket av de söta vattnet "fast" i glaciärerna vid polerna. Hur ska vi då göra, för att ge hela världen rent vatten?
Mat har alla, eller? Nej, det är inte så. På vår levnadsyta - Jorden, Tellus - finns det mat till alla. Tyvärr får inte alla del av tillgångarna. Detta beror dels på att resurserna inte finns överallt i världen och att maten då måste fraktas till vissa hörn. En annan faktor är att rika länder, så som Sverige, har överflödigt med mat. Hur mycket är det egentligen som slängs varje kväll, då butiker som 7-eleven stänger och inte har fått sålt alla inköpta varor? Maten kunde har kommit bättre till användning i fattiga länder. I skolan matsal har man alltid fått höra uttrycket; "Tänk på de fattiga barnen i Afrika!". Hallå!!! Reagera! Skärpning Sveriges barn! Ni kan göra nytta genom att tänka er för. Släng inte maten, bara för att ni "råkade ta för mycket". Är upp det ni tagit åt er. Jag måste också motsäga mig själv, för jag vet hur det kan vara. Bambatanterna ((för de som inte förstår göteborgska) =personalen i matsalen) lassar alltid på för mycket. Hur i hela friden ska man orka äta upp? De lägger inte alltid på 'för mycket', men gillar man inte maten, då är det lilla redan tillräckligt.
Hur ska man då lösa dessa problem?
Kom med dina åsikter och påverka andra.
Tack för ordet.
Vårsnuva
Att bli sjuk i slutet av våren, är enligt mig ingen höjdare. Jag har sedan i fredags plågats av en intensiv förkylning. Efter en lång vecka kändes kroppen trött på fredag eftermiddag. Det var inte bara trötthet, utan också början på en förkylning. Halsen började klia och på lördagen blev det värre. Igår, söndag, kunde jag knappt andas. Det var ännu värre idag. Jag får inte tillräckligt med luft, vilket gör mig väldigt trött. Vägen hem var en plåga!
Jag sitter nu här. Underbart att vara hemma. Ska duscha, när pappa är klar ute i vardagsrummet. Om en liten stund kommer jag och pappa vara instängda på övervåningen, efter som trappan ska blockeras, för att gipsskivorna i taket ska komma på plats. Jag var nyss nere och hämtade en tallrik vaniljyoghurt med Special K. Mums. Härlig dunkadunka- musik i bakgrunden. Lite njuter jag allt... om bara förkylningen kunde gå över... Suck. *Snyta ut halva hjärnan.*
Jag sitter nu här. Underbart att vara hemma. Ska duscha, när pappa är klar ute i vardagsrummet. Om en liten stund kommer jag och pappa vara instängda på övervåningen, efter som trappan ska blockeras, för att gipsskivorna i taket ska komma på plats. Jag var nyss nere och hämtade en tallrik vaniljyoghurt med Special K. Mums. Härlig dunkadunka- musik i bakgrunden. Lite njuter jag allt... om bara förkylningen kunde gå över... Suck. *Snyta ut halva hjärnan.*
1 och ½ timma
Det tar sin lilla tid att åka till mamma. Åker man raka vägen tar det en och en halv timma. Vägen är ganska mycket omväg. Man åker liksom en bit in i stan och sen ut mot havet igen. Det hade varit lättare om det gått en båt raka vägen till andra sidan. Från pappas hus kan man se var mamma bor. Det har varit på tal att sätta in färjor mellan hamnarna, men det har inte blivit av något av det...
När det är vanlig skoldag, är det naturligt att åka till den ena. Att åka på helgen lockar väl inte sådär jättemycket. Eftersom mamma är i Barcelona, måste jag eller L se till katterna. Jag erbjöd mig att åka till stan idag, sova där imon och åka till skolan som vanligt. Katja vill följa med och sover därför över till imon. Vid frukosten fick jag reda på att L också ska med. Trevligt, trevligt. Vad vi ska göra har jag ingen aning om, men man behöver inte bestämma så mycket. Vi spelar kanske lite Sims, som både jag och Katja tycker mycket om. Mycket snack tror jag det kommer bli. Kanske en promenad? (a)
Gårdagen var trevlig. Jag och L tog en härlig promenad och det blev en hel del (för många) bilder uppladdade på Bilddagboken för min del. Ledsen för det.
Ett litet smakprov... :)
Grillat kött med potatisgratäng, potatissallad och tzatsiki nere hos farbror och familj. Mycket trevligt. Dessutom en himla god kladdkaka till efterrätt. Hemma kollade pappa, jag och L på Robinson, men bytte vid nio-tiden över till Eurovision Song Contest. Jag gillade inte Norge's bidrag, men är inte så besviken. Det är en okej låt och Europa har gjort sitt val. Tycker dock att det var väldigt tråkigt att vinsten blev så uppenbar väldigt tidigt i röstningen. Menmen, det är så tävlingen fungerar.
Nu ska jag bädda sängen, borsta tänderna och fixa det sista innan jag och L går ner till båten, där vi möter Katja. En lång resa väntar; båt, spårvagn, buss och buss. Vi får väl se om vi kommer fram...
Hoppas ni får en trevlig söndag!
Kram på er. <3
När det är vanlig skoldag, är det naturligt att åka till den ena. Att åka på helgen lockar väl inte sådär jättemycket. Eftersom mamma är i Barcelona, måste jag eller L se till katterna. Jag erbjöd mig att åka till stan idag, sova där imon och åka till skolan som vanligt. Katja vill följa med och sover därför över till imon. Vid frukosten fick jag reda på att L också ska med. Trevligt, trevligt. Vad vi ska göra har jag ingen aning om, men man behöver inte bestämma så mycket. Vi spelar kanske lite Sims, som både jag och Katja tycker mycket om. Mycket snack tror jag det kommer bli. Kanske en promenad? (a)
Gårdagen var trevlig. Jag och L tog en härlig promenad och det blev en hel del (för många) bilder uppladdade på Bilddagboken för min del. Ledsen för det.
Ett litet smakprov... :)
Grillat kött med potatisgratäng, potatissallad och tzatsiki nere hos farbror och familj. Mycket trevligt. Dessutom en himla god kladdkaka till efterrätt. Hemma kollade pappa, jag och L på Robinson, men bytte vid nio-tiden över till Eurovision Song Contest. Jag gillade inte Norge's bidrag, men är inte så besviken. Det är en okej låt och Europa har gjort sitt val. Tycker dock att det var väldigt tråkigt att vinsten blev så uppenbar väldigt tidigt i röstningen. Menmen, det är så tävlingen fungerar.
Nu ska jag bädda sängen, borsta tänderna och fixa det sista innan jag och L går ner till båten, där vi möter Katja. En lång resa väntar; båt, spårvagn, buss och buss. Vi får väl se om vi kommer fram...
Hoppas ni får en trevlig söndag!
Kram på er. <3
Promenad med L
Jag tog med mig syrran ut och fotade. Vi hade väldigt kul och jag tror även L fick bra bilder. Jag älskar att göra saker med min syster. Tyvärr blir det inte så ofta...
Fler bilder kommer under kvällan att laddas upp i min Bilddagbok.
http://JagHurVemVad.bilddagboken.se/p/dayview.html?directlink=1&t=1242424801&id=367870456
Kram
Fler bilder kommer under kvällan att laddas upp i min Bilddagbok.
http://JagHurVemVad.bilddagboken.se/p/dayview.html?directlink=1&t=1242424801&id=367870456
Kram
Underbar Tid
Det finns vissa perioder i ens liv, som verkligen har påverkat mig. För ett år sen, då var jag helt insatt i svarta kläder och allt som betecknar en "emo". Ja, jag visste redan då att 'emo' är en musikstil och inte en klädestil. Jag tvingade mig själv att gilla viss musik, svarta kläder och annat knäppt. Ja, jag låter ju inte klok, men det var jag inte heller. Jag var kär. Eller... Jag hade varit kär i en kille väldigt länge. Jag gjorde allt för att han skulle se mig, men lyckades aldrig.
För ett år sen, då hade jag det där sista, innan perioden tog slut.
Joseph, Jag och Emma - En saknad tid. <3
Idag klär jag mig fortafarande i svart. Jag klär mig i andra färger också, lite mer färggrant, men det är sällan jag inte har något svart på mig... Jag kallar mig inte själv "emo". (Förlåt om det är någon som tar illa upp, men det har blivit en beteckning, som de flesta förstår.) Jag har genom denna period lyckats hitta min egna stil. Jag kan inte riktigt sätta ord på vad det är för stil, det blir upp till var och en att avgöra.
Jag ångrar inte att jag föll som jag gjorde, att jag ändrade mig själv så mycket för en killes skull. Jag har ändå lyckats få det jag vill ha och jag är nöjd. Det ena leder till det andra, vilket för mig har resluterat till ett bra slut. Det är tack vare alla skulle jag vilja säga. Det finns inte någon, som inte har varit en del av det. Hela världen påverkas av varandra. Jag påverkas av världen och världen påverkas av mig.
Så som jag klär mig nu för tiden, jag gillar det. Kanske inte snyggast, senaste modet, men jag gillar det. :)
För ett år sen, då hade jag det där sista, innan perioden tog slut.
Joseph, Jag och Emma - En saknad tid. <3
Idag klär jag mig fortafarande i svart. Jag klär mig i andra färger också, lite mer färggrant, men det är sällan jag inte har något svart på mig... Jag kallar mig inte själv "emo". (Förlåt om det är någon som tar illa upp, men det har blivit en beteckning, som de flesta förstår.) Jag har genom denna period lyckats hitta min egna stil. Jag kan inte riktigt sätta ord på vad det är för stil, det blir upp till var och en att avgöra.
Jag ångrar inte att jag föll som jag gjorde, att jag ändrade mig själv så mycket för en killes skull. Jag har ändå lyckats få det jag vill ha och jag är nöjd. Det ena leder till det andra, vilket för mig har resluterat till ett bra slut. Det är tack vare alla skulle jag vilja säga. Det finns inte någon, som inte har varit en del av det. Hela världen påverkas av varandra. Jag påverkas av världen och världen påverkas av mig.
Så som jag klär mig nu för tiden, jag gillar det. Kanske inte snyggast, senaste modet, men jag gillar det. :)
LördagsSol
God morgon!
Lilla jag är trötter. Har sovit bra, men behöver nog vila mer. Jag tror jag fått en liten förkylning i kroppen. Igår fick jag en aning ont i halsen och det har inte gått över än. Dessutom blir jag yr, om jag reser mig upp för snabbt. Kanske inget att notera, men det brukar inte kännas så annars. Ja ja, jag blir väl frisk någon gång. Helst innan avslutningen.
Vad händer idag då?
Jo, jag tänkte egentligen gått ut och fotat igår, men satt kvar länge vid middagsbordet och tiden rann iväg. Ska istället ut idag och försöka fånga lite motiv på bild. Katja jobbar på BryggCaféet, så jag kanske går dit en stund under dagen. Annars händer det inte mycket mer. Farfar ska äta middag nere hos farbror och hans familj. Pappa, jag och L ska också dit och grilla. Mysigt. <3
Ikväll är det Eurovision Song Contest - Den stora Finalen!
Jag tycker det är så roligt att Sverige gick vidare. Om vi inte gjort det, då hade jag varit riktigt besviken. Men nu är jag glad! :D Dessutom har alla de nordiska länderna tagit sig till final, vilket i sig är en stor vinst tycker jag. I årets tävling finns det många bra låtar. De fem länderna, som slapp kaval in (Frankrike, Ryssland, Tyskland, Storbrittanien och Spanien) är riktigt bra tycker jag. Först tyckte jag det var orättvist att de länderna inte behövde kvala in, som alla andra, men när jag fick förklaringen ändrade jagf min åsikt. De har ju bidragit med mest pengar till tävling. Ryssland var ju dessutom det landet, som vann förra året. Tävlingen hålls ju i Moskva, så jag tycker det är helt rätt att Ryssland slipper kvala.
I kvällens tävling är det andra programledera. Jag vet att jag inte är den enda, som tycker det ska bli skönt. De två som ledde programmet i tisdags och torsdags var för överdrivna i sina uttalande och röstningen skötte de dåligt. Nu förväntar jag mig att programledarna ska vara på topp!
Hoppas ni får en bra dag. <3
Kram
Lilla jag är trötter. Har sovit bra, men behöver nog vila mer. Jag tror jag fått en liten förkylning i kroppen. Igår fick jag en aning ont i halsen och det har inte gått över än. Dessutom blir jag yr, om jag reser mig upp för snabbt. Kanske inget att notera, men det brukar inte kännas så annars. Ja ja, jag blir väl frisk någon gång. Helst innan avslutningen.
Vad händer idag då?
Jo, jag tänkte egentligen gått ut och fotat igår, men satt kvar länge vid middagsbordet och tiden rann iväg. Ska istället ut idag och försöka fånga lite motiv på bild. Katja jobbar på BryggCaféet, så jag kanske går dit en stund under dagen. Annars händer det inte mycket mer. Farfar ska äta middag nere hos farbror och hans familj. Pappa, jag och L ska också dit och grilla. Mysigt. <3
Ikväll är det Eurovision Song Contest - Den stora Finalen!
Jag tycker det är så roligt att Sverige gick vidare. Om vi inte gjort det, då hade jag varit riktigt besviken. Men nu är jag glad! :D Dessutom har alla de nordiska länderna tagit sig till final, vilket i sig är en stor vinst tycker jag. I årets tävling finns det många bra låtar. De fem länderna, som slapp kaval in (Frankrike, Ryssland, Tyskland, Storbrittanien och Spanien) är riktigt bra tycker jag. Först tyckte jag det var orättvist att de länderna inte behövde kvala in, som alla andra, men när jag fick förklaringen ändrade jagf min åsikt. De har ju bidragit med mest pengar till tävling. Ryssland var ju dessutom det landet, som vann förra året. Tävlingen hålls ju i Moskva, så jag tycker det är helt rätt att Ryssland slipper kvala.
I kvällens tävling är det andra programledera. Jag vet att jag inte är den enda, som tycker det ska bli skönt. De två som ledde programmet i tisdags och torsdags var för överdrivna i sina uttalande och röstningen skötte de dåligt. Nu förväntar jag mig att programledarna ska vara på topp!
Hoppas ni får en bra dag. <3
Kram
Tidiga gäster
Det är en viss känsla, när man går av bussen och bort till båten. En del människor känner man igen, andra är okända. Man iakttar och ser nya saker, som man aldrig sett förut. De bosatta bär på handväskor, träningsväskor och mat från Hemköp. Sommargästerna bär på resväskor i alla olika färger. Man ser ganska snart vilka som varit på ön förut och vilka som inte har varit det. På fredagar är det nog mest vana gäster. Jag menar, vilken stadsbo åker ut till öarna vid middagstid på en fredag? Inte många tror jag.
Känslan av att bara iaktta, men samtidigt inte veta var man hör hemma. Räknas jag som bofast eller är jag gäst? Vad betecknar gäst och bosatt? Jag har bott på än i hela mitt liv, men inte på heltid - är man då bofast?
Den här sommaren ska jag försöka vara så mycket jag bara kan här ute. Jag ska träffa Rickard en del, jobba några veckor, men annars är det inte mycket annat. Jag ska försöka stanna på ett ställe, inte flänga runt så mycket, som jag annars gör. Att bara sitta på altanen med en bok - underbart! <3 Samtidigt vill jag ut och träffa folk, se om det finns några snygga sommargäster att spana in? ;P Man måste ju få längta, eller hur?
Jag är kluven. Det är så mycket man inte vet. Jag har så mycket drömmar. Att aldrig ha fått känna sammhörighet med en plats, det tar på krafterna. Man jag har bestämt mig; En dag ska jag hitta min plats här i välrden. Jag kanske inte hittar den imon, om en vecka, nästa år... men jag kommer hitta den, om ett tag.
Känslan av att bara iaktta, men samtidigt inte veta var man hör hemma. Räknas jag som bofast eller är jag gäst? Vad betecknar gäst och bosatt? Jag har bott på än i hela mitt liv, men inte på heltid - är man då bofast?
Den här sommaren ska jag försöka vara så mycket jag bara kan här ute. Jag ska träffa Rickard en del, jobba några veckor, men annars är det inte mycket annat. Jag ska försöka stanna på ett ställe, inte flänga runt så mycket, som jag annars gör. Att bara sitta på altanen med en bok - underbart! <3 Samtidigt vill jag ut och träffa folk, se om det finns några snygga sommargäster att spana in? ;P Man måste ju få längta, eller hur?
Jag är kluven. Det är så mycket man inte vet. Jag har så mycket drömmar. Att aldrig ha fått känna sammhörighet med en plats, det tar på krafterna. Man jag har bestämt mig; En dag ska jag hitta min plats här i välrden. Jag kanske inte hittar den imon, om en vecka, nästa år... men jag kommer hitta den, om ett tag.
Bert Karlssons Image
Att ha en image behöver inte betyda att man får bete sig hur som helst.
Bert Karlsson.
Bert Karlsson är en av kändisarna, som sitter i juryn i underhållnings-programmet Talang 2009. Jag gillar verkligen inte hans sätt att se på artisterna, som kommer och försöker leverera. Han nervärderar de som han inte gillar. Självklart får man ha åsikter, men frågan är hur man uttrycker dem. Är det rätt att trycka ner någon, bara för att man har det som sin image? Vad är tillåtet och vad bör man inte acceptera? Visst, det är hans sätt att framstå som kändis, men till vilket pris? Jag är säker på att många av de som blir nertryckta, mår väldigt dåligt om det. Eller rättare sagt; de vet hur det ligger till, men tar ändå åt sig. Människan är sådan. Även om kritiken inte är riktad direkt mot en, så tar man det ändå personligt.
Bert visar inte sin bästa sida. Eller kanske är det hans bästa sida, när det kommer till hans image som kändis? När det är snygga tjejer som sjunger, strippar (Ja, det har ju hänt!) eller uppträder i allmänhet, då sitter Bert Karlsson alltid tillbakalutad med ett leende. Varför? Ska man döma honom som en kåt man?
Pappa håller inte med mig...
Vad har du för åsikt om den här saken?
Tack för ordet.
Bert Karlsson.
Bert Karlsson är en av kändisarna, som sitter i juryn i underhållnings-programmet Talang 2009. Jag gillar verkligen inte hans sätt att se på artisterna, som kommer och försöker leverera. Han nervärderar de som han inte gillar. Självklart får man ha åsikter, men frågan är hur man uttrycker dem. Är det rätt att trycka ner någon, bara för att man har det som sin image? Vad är tillåtet och vad bör man inte acceptera? Visst, det är hans sätt att framstå som kändis, men till vilket pris? Jag är säker på att många av de som blir nertryckta, mår väldigt dåligt om det. Eller rättare sagt; de vet hur det ligger till, men tar ändå åt sig. Människan är sådan. Även om kritiken inte är riktad direkt mot en, så tar man det ändå personligt.
Bert visar inte sin bästa sida. Eller kanske är det hans bästa sida, när det kommer till hans image som kändis? När det är snygga tjejer som sjunger, strippar (Ja, det har ju hänt!) eller uppträder i allmänhet, då sitter Bert Karlsson alltid tillbakalutad med ett leende. Varför? Ska man döma honom som en kåt man?
Pappa håller inte med mig...
Vad har du för åsikt om den här saken?
Tack för ordet.
Vemod
Jag känner vemod, en lätt sorgsenhet. Mamma är på väg till Barcelona. Hon åkte hemifrån en timma innan jag kom hem, efter en halvdag i skolan. Jag vet att hon kommer få det bra, men jag kan ändå inte låta bli att känna lite saknad. Hon skrev en väldigt fin lapp, som ligger nere på köksbänken. Det stod inget särskilt, men jag kände ändå vemod.
Vemod - enligt mig en svår känsla att förklara. Man är ledsen, men... Sitter känslan långt inne eller som ett yttre skal? Vem kan beskriva känslor i ord? Kan man beskriva kärlek i ord? Man kan inte beskriva hur det känns, bara försöka förklara och komma fram till en likhet. Vemod, en känsla av sorgsenhet, står det i ordlistan...
Vemod - enligt mig en svår känsla att förklara. Man är ledsen, men... Sitter känslan långt inne eller som ett yttre skal? Vem kan beskriva känslor i ord? Kan man beskriva kärlek i ord? Man kan inte beskriva hur det känns, bara försöka förklara och komma fram till en likhet. Vemod, en känsla av sorgsenhet, står det i ordlistan...
Shoes of the Season
Jag är riktigt glad idag! :D
Flyt kan man verkligen kalla det.
Idag har jag glidit fram på en räkmacka.
Spanskan var inte så jobbig. Förhöret på glosorna gick bra och resten av lektionen övade jag på provet, som vi ska ha nästa onsdag.
Idrotten höll en klasskamrat i; fotboll. Inte en favorit hos mig, men det var kul. Jag skrattar ganska mycket på gympalektionerna. Då känner jag lycka!
Jag har haft mitt nationella prov i engelska - muntligt! Jag var riktigt nervös. När lärare sa att det var min tur, knöt det sig i magen. Som tur var släppte nervositeten efter en stund och i det sista pratade jag bara på. Jag vet med mig att jag sa en hel del grammatiska fel och hade dåligt uttal ibland, men jag är nöjd. Min lärare gav mig massor med beröm. Jag blev så himla glad! Jag har kämpat sen sexan, för att ta igen grunderna, som jag missade. Nu är jag äntligen med i matchen igen och jag är lite stolt faktiskt. Det är roligt med engelska, speciellt när man får bekräftelse att man kan. Tack alla för stödet jag fått av er. <3
I bamba var det tacos till lunch. Haha, det märktes kraftigt, för det fanns knappt någonstans att sitta. Folk använde fönsterbräderna som bord. Vi hade turen att få ett ledigt bord. Efter lite letande och frågande, lyckades vi få ihop stolar till alla. Maten var god och jag blev proppmätt! Ja, de flesta i Sverige har det för bra. (a)
Musiken var riktigt rolig. Vi sjöng lite sommarvisor i klassen, sen fick vi välja vilken vi ville sjunga. Efter intresse delades vi in i grupper. Jag vill så gärna sjunga 'En kväll i Juni', så jag får sjunga ensam. Med lite gitarrspel till, kan det nog bli riktigt bra. Min lärare berömde mig, för att jag sjunger den låten väldigt fint. Vad glad jag blev!
Jag satt kvar efter skolan idag. Ja, det är sant! Det har aldrig hänt förut. Aldrig i mitt liv, att jag suttit kvar efter skoltid. Anledningen var helt enkelt... Alle satt kvar, för att prata med vår lärare och jag hade inget bättre för mig, så jag beslutade mig för att stanna med henne. Jag kunde lika väl göra arbetet i skolan, som hemma. Det var riktigt skönt, måste jag erkänna. Fyra personer och inga andra. Underbart med lugn och ro. Hemma är det massa annat som drar; datorn, skafferiet, teven, promenad... Jag är nöjd ochmycket glad att jag satt kvar. Tiden rann iväg och jag och Alle gick från skolan en timma senare än övriga klassen. xD
Vi åkte till stan. Alle skulle ha en piercing och jag följde med. Älskar att vara med henne. När vi gick av spårvagnen, kom jag på att jag borde köpa ett par skor, som jag kollade på i helgen. Efter Alles ärende, gick vi till Johanssons Skor. Där stod jag och resonerade hit och dit. Efter en provning och lite kärlek till sommaren, gick jag till kassan och köpte ett par svarta sandaler.
Svarta Esprit - sandaler från Johanssons Skor.
Jag är nöjd med mitt inköp.
Riktigt skönt att jag har fått köpt skor inför den efterlängtade sommaren!
Alle var väldigt snäll. Det blev en glass på stan. Underbar människa är hon. <3 Henne kommer jag verkligen att sakna, när jag slutar i klass 9B. Vi ska ses efter avslutningen, det är bestämt!
Puss
Flyt kan man verkligen kalla det.
Idag har jag glidit fram på en räkmacka.
Spanskan var inte så jobbig. Förhöret på glosorna gick bra och resten av lektionen övade jag på provet, som vi ska ha nästa onsdag.
Idrotten höll en klasskamrat i; fotboll. Inte en favorit hos mig, men det var kul. Jag skrattar ganska mycket på gympalektionerna. Då känner jag lycka!
Jag har haft mitt nationella prov i engelska - muntligt! Jag var riktigt nervös. När lärare sa att det var min tur, knöt det sig i magen. Som tur var släppte nervositeten efter en stund och i det sista pratade jag bara på. Jag vet med mig att jag sa en hel del grammatiska fel och hade dåligt uttal ibland, men jag är nöjd. Min lärare gav mig massor med beröm. Jag blev så himla glad! Jag har kämpat sen sexan, för att ta igen grunderna, som jag missade. Nu är jag äntligen med i matchen igen och jag är lite stolt faktiskt. Det är roligt med engelska, speciellt när man får bekräftelse att man kan. Tack alla för stödet jag fått av er. <3
I bamba var det tacos till lunch. Haha, det märktes kraftigt, för det fanns knappt någonstans att sitta. Folk använde fönsterbräderna som bord. Vi hade turen att få ett ledigt bord. Efter lite letande och frågande, lyckades vi få ihop stolar till alla. Maten var god och jag blev proppmätt! Ja, de flesta i Sverige har det för bra. (a)
Musiken var riktigt rolig. Vi sjöng lite sommarvisor i klassen, sen fick vi välja vilken vi ville sjunga. Efter intresse delades vi in i grupper. Jag vill så gärna sjunga 'En kväll i Juni', så jag får sjunga ensam. Med lite gitarrspel till, kan det nog bli riktigt bra. Min lärare berömde mig, för att jag sjunger den låten väldigt fint. Vad glad jag blev!
Jag satt kvar efter skolan idag. Ja, det är sant! Det har aldrig hänt förut. Aldrig i mitt liv, att jag suttit kvar efter skoltid. Anledningen var helt enkelt... Alle satt kvar, för att prata med vår lärare och jag hade inget bättre för mig, så jag beslutade mig för att stanna med henne. Jag kunde lika väl göra arbetet i skolan, som hemma. Det var riktigt skönt, måste jag erkänna. Fyra personer och inga andra. Underbart med lugn och ro. Hemma är det massa annat som drar; datorn, skafferiet, teven, promenad... Jag är nöjd ochmycket glad att jag satt kvar. Tiden rann iväg och jag och Alle gick från skolan en timma senare än övriga klassen. xD
Vi åkte till stan. Alle skulle ha en piercing och jag följde med. Älskar att vara med henne. När vi gick av spårvagnen, kom jag på att jag borde köpa ett par skor, som jag kollade på i helgen. Efter Alles ärende, gick vi till Johanssons Skor. Där stod jag och resonerade hit och dit. Efter en provning och lite kärlek till sommaren, gick jag till kassan och köpte ett par svarta sandaler.
Svarta Esprit - sandaler från Johanssons Skor.
Jag är nöjd med mitt inköp.
Riktigt skönt att jag har fått köpt skor inför den efterlängtade sommaren!
Alle var väldigt snäll. Det blev en glass på stan. Underbar människa är hon. <3 Henne kommer jag verkligen att sakna, när jag slutar i klass 9B. Vi ska ses efter avslutningen, det är bestämt!
Puss
Några minuter över åtta
Jag har gjort läxorna. Engelskan gick snabbt att göra. Glosorna i spanska, som vi har till imon, har jag försökt lära mig. Att översätta stycket på spanska till svenska, det är inte kul och nu är jag trött. Det är en timma kvar tills jag ska ner och se på teve. Tills dess ska jag skriva. Vill ni att jag publicerar lite utdrag här i bloggen? Kommentera ärligt.
Radion har varit på hela kvällen, precis som alla andra kvällar, då jag är hos pappa. Det är väldigt mysigt. Jag lyssnar mycket på Bandit Rock. De spela musik, som man sällan hör. Dessutom tjatar de inte ut låtar, så som många andra radiostationer gör. Det tycker jag är toppen! Tack för det.
Jag ska stänga in mig i en värld,
där det bara är jag och något älskvärt.
Där finns min fantasi och
endast tiden kan stoppa mig.
Jag ska leva för att skriva,
inte skriva för att leva.
Det blir inte bra då,
det har jag lärt mig.
Svettas och Fryser
Är man sjuk, om man svettas och fryser om vart annat? Jag har gått omkring och frusit från och till. Samtidigt tycker jag att det är varmt exakt överallt. Haha, vad ska man då ta sig till? Kanske håller på att blir sjuk... Det skulle faktiskt vara sjukt. Jag känner inte för att gå till spanskan imon. Jag mår helt seriöst dåligt av att vara på de lektionerna. Läraren går mig på nerverna! Man får stå ut, det finns inte mycket annat att göra.
Precis som många andra nio, hade jag nationella prov i biologi idag. Det gick ganska hyfsat. Kan inte direkt säga att jag hade tur med frågorna, men det går inte att klaga på. Jag gjorde så gott jag kunde. Var jättetrött i slutet och orkade inte kolla igenom det. Jag kan sitta på en lektion i en timma, sen måste jag ha rast! Jag är jobbig och inte en människa, som hittat ett bra sätt att studera på. Hjälp någon? Studietips skulle uppskattas. Tack.
Jag måste göra läxor nu. Efter pannkakor och ärtsoppa till middag, är jag nu laddad inför en kväll fylld av plugg. Spanskaläxa, såklart; översätt texten plus glosor. Gäsp. Engelska grammatiken är rätt okej. Samhällskunskaps- arbete, som ska vara klart på torsdag. Bör göra lite på det ikväll.
Jag vill skriva på mitt lilla projekt... :'(
Ikväll ska jag se första semifinalen av Eurovision Song Contest. Det håller på i två timmar och slutar därför klockan elva. Konstigt nog var det helt okej för pappa. I vanliga fall är det stränga regler på att man ska ligga i sängen klockan tio. När jag frågade, om vi fick se ESC sa han bara att '... det är inte jag som ska upp till skolan imon.' Hm... Ändrat sig, när det gäller reglerna?
Vi får se hur kvällen blir. Jag vill gärna skriva, men vet inte om jag ska ta mig tiden till det, när jag egentligen borde göra läxorna. Suck. Jag vill ha ledighet.
Min kropp
Jag är faktiskt nöjd med min kropp. Ett inlägg på Amanda Falk's Blogg fick mig att tänka. Hon skriver om ett problem hon har i omklädningsrummet. Jag beskrev mitt problem: Jag har ju inte så stor rumpa, vilket gör att byxor inte sitter snyggt på mig. Det veckar sig precis under rumpan. Inte speciellt snyggt. Samtidigt tror jag inte någon kollar där. Eller?
Det finns väldigt många människor i världen, där större delen är kvinnor, som inte trivs med sin kropp. Det är synd. Enligt mig är alla snygga på sitt sätt. Visst kan jag tycka att en kille faller mig i smaken, medan en annan inte gör det, men alla ser ändå bra ut. Ingen är ful. Alla är vackra på sitt egna lilla sätt.
Sedan jag träffade Rickard, har jag sakta, men säkert insett, att jag ser bra ut. Min kropp duger som den är. Jag är verkligen tacksam, för att Rickard hjälpt mig inse det. Jag tror alla från början är väldigt nöjda med sin kropp. Samhället gör att synen ändras. När man ser smala, "vackra" modeller, då är det lätt att jämföra sig själv med dem. Varför? Jo, för man vill passa in. Är man inte på ett visst sätt. Ser man inte ut som alla andra, då är det svårt att bli 'respekterad'. Men hallå? Folket, vad är det med oss!? Hur kan vi inte respektera andra människor? Jag erkänner att jag inte har lika stor respekt för människor, som enligt mig beter sig illa. Det är dock inte det detta handlar om. Detta handlar om att man ibland inte blir accepterad för sitt utseende. Man får redan som barn klart för sig, om man duger eller inte. Man diskuterar vem man tycker är snygg, men som är sötast, men varför gör man detta? Hm... Jag känner att jag börjar tappa tråden här... Det är bara så lätt att döma efter ett utseende. Alla borde tänka på att se insidan och inte det som visas för samhället. Alla är vi innerst inne goda. Alla är vi innerst inne vackra.
Alla där ute: Ni är Vackra!
Pappa jobbar
Det sker framsteg i huset. Pappa jobbar för fullt. Han har tagit ledigt, för att kunna bli klar. Han hoppas på att vara klar, när sommaren är slut. Han är så duktig! Detta var vad jag möttes av, när jag kom hem idag:
Gästrummet:
Övervåningen:
Vardagsrummet:
Vi har nu flyttat ner! :D
Det provisoriska vardagsrummet vi hade på övervåningen, kommer även det att renoveras och bli ett litet allrum.
Jag är väldigt stolt över min pappa. :)
Lite lycka
Vad är det som får människor att känna sig lyckliga? Det måste ju vara något, som får oss att känna lycka? Eller? Måste det inte alltid vara något som leder till en viss känsla? Hm...
Jag kände mig lycklig, när jag åkte hem från stan i eftermiddags.
Efter att ha förlorat många vänner, de senaste dagarna, var jag låg i skolan. Oscar, väldigt snälla Oscar, märkte att något var på tok. Tack, eller vad jag ska säga. Det var ändå rätt okej, att vara i skolan. Allting passerad utan en massa krångel. Den största påfrestningen var att ha nationella prov i spanska. Egentligen skulle vi haft vanlig lektion, men eftersom jag inte mådde bra den lektionen, då vi skulle göra provet, fick jag göra det idag. Det gick inte alls bra, men samtidigt skyller jag inte på mig själv. Att jag haft många olika lärare (både bra och dåliga) under min utbildning i spanska, kan jag säga att det är anledningen till att jag inte kan så mycket. Jag hoppas verkligen att jag inte halkar efter för mycket på gymnasiet. Egentligen är jag inte orolig. Det var samma med engelskan; jag hade missat alla grunderna, men har nu - efter fyra år med en toppenlärare - lyckats ta igen och är nu inte helt borta, när det gäller detta internationella språk. Det tackar jag alla berörda för.
Jag och Alle har pratat en del idag. Jag kanska inte har någon fest... Det finns faktorer som lett till att det i dagens läge känns onödigt att ha det. Ja, onödigt. Det känns som att jag bara har det för sakens skull. Ska det vara så? Nej. Därför kanske det bara blir en liten kväll med Emma och Alle. Vi får se.
Jag och min lilla prinsessa gick och köpte godis, som vi tryckte i oss, där vi satt på en bänk bland buskar och träd. Det var väldigt mysigt och jag njöt verkligen. Efter att Alle tagit spårvagnen, gick jag till min hållplats. Jag fick vänta en stund på bussen, men det gjorde inte mycket. Jag hade min bok med mig och jag hade inget emot att läsa. Haha, William påstår att jag är en bokmal (lite på skämt) och det kanske jag är...? Jag älskar i vilket fall som helst att läsa. Det ger glädje. På båten fortsatte jag att läsa. Det blev lite svårt, för jag kom och tänka på en massa. Till exempel att jag ska skriva i sommar. Jag har kommit på ännu en sak jag gärna vill göra denna sommar. Jag vill sitta ute på altanen, under det stora blåa parasollet, med datorn i knät och bara skriva för glatta livet. Får man gör det? Jag håller ju på med mitt projekt 'När ingen ser' (som kanske uppdateras ikväll här i bloggen (bara kanske)). Nu har jag kommit på ännu ett. Eller... Jag har många på gång, fyra närmare bestämt, men just nu skriver jag bara på ett. Det är lite kul att drömma, önska att man kan skriva. Så, där satt jag och drömde. Jag kände en aning lycka. Det var längesedan på något sätt. Jag vet inte exakt vad som gjort det, men jag har känt mig ledsen på senaste tiden. Inget jag tänkt på, förrän nu, när jag bytt perspektiv. Hm... Jag är kanske för öppen.
Förutom att min lycka varar fortfarande, är det jättefint väder ute. Man kanske borde fota lite senare? Det återstår att se. Jag vill ju gärna skriva. Plus... att jag har mycket läxor... Suck.
KramisKram
Jag kände mig lycklig, när jag åkte hem från stan i eftermiddags.
Efter att ha förlorat många vänner, de senaste dagarna, var jag låg i skolan. Oscar, väldigt snälla Oscar, märkte att något var på tok. Tack, eller vad jag ska säga. Det var ändå rätt okej, att vara i skolan. Allting passerad utan en massa krångel. Den största påfrestningen var att ha nationella prov i spanska. Egentligen skulle vi haft vanlig lektion, men eftersom jag inte mådde bra den lektionen, då vi skulle göra provet, fick jag göra det idag. Det gick inte alls bra, men samtidigt skyller jag inte på mig själv. Att jag haft många olika lärare (både bra och dåliga) under min utbildning i spanska, kan jag säga att det är anledningen till att jag inte kan så mycket. Jag hoppas verkligen att jag inte halkar efter för mycket på gymnasiet. Egentligen är jag inte orolig. Det var samma med engelskan; jag hade missat alla grunderna, men har nu - efter fyra år med en toppenlärare - lyckats ta igen och är nu inte helt borta, när det gäller detta internationella språk. Det tackar jag alla berörda för.
Jag och Alle har pratat en del idag. Jag kanska inte har någon fest... Det finns faktorer som lett till att det i dagens läge känns onödigt att ha det. Ja, onödigt. Det känns som att jag bara har det för sakens skull. Ska det vara så? Nej. Därför kanske det bara blir en liten kväll med Emma och Alle. Vi får se.
Jag och min lilla prinsessa gick och köpte godis, som vi tryckte i oss, där vi satt på en bänk bland buskar och träd. Det var väldigt mysigt och jag njöt verkligen. Efter att Alle tagit spårvagnen, gick jag till min hållplats. Jag fick vänta en stund på bussen, men det gjorde inte mycket. Jag hade min bok med mig och jag hade inget emot att läsa. Haha, William påstår att jag är en bokmal (lite på skämt) och det kanske jag är...? Jag älskar i vilket fall som helst att läsa. Det ger glädje. På båten fortsatte jag att läsa. Det blev lite svårt, för jag kom och tänka på en massa. Till exempel att jag ska skriva i sommar. Jag har kommit på ännu en sak jag gärna vill göra denna sommar. Jag vill sitta ute på altanen, under det stora blåa parasollet, med datorn i knät och bara skriva för glatta livet. Får man gör det? Jag håller ju på med mitt projekt 'När ingen ser' (som kanske uppdateras ikväll här i bloggen (bara kanske)). Nu har jag kommit på ännu ett. Eller... Jag har många på gång, fyra närmare bestämt, men just nu skriver jag bara på ett. Det är lite kul att drömma, önska att man kan skriva. Så, där satt jag och drömde. Jag kände en aning lycka. Det var längesedan på något sätt. Jag vet inte exakt vad som gjort det, men jag har känt mig ledsen på senaste tiden. Inget jag tänkt på, förrän nu, när jag bytt perspektiv. Hm... Jag är kanske för öppen.
Förutom att min lycka varar fortfarande, är det jättefint väder ute. Man kanske borde fota lite senare? Det återstår att se. Jag vill ju gärna skriva. Plus... att jag har mycket läxor... Suck.
KramisKram
Ingen tacos
Mamma är tydligen för lat, för att fixa tacos. Typiskt. Jag som verkligen längtade
Jag måste dammsuga. Det blir kanske ingen toppenkväll, trots allt...
Talang blir det tror jag. Eller så blir det filmen 'Kärleksfeber', som sänds på Tv8 klockan åtta.
Det återstår att se, vad som väljs...
Hoppas ni får det ni väntade er.
Kram
Jag måste dammsuga. Det blir kanske ingen toppenkväll, trots allt...
Talang blir det tror jag. Eller så blir det filmen 'Kärleksfeber', som sänds på Tv8 klockan åtta.
Det återstår att se, vad som väljs...
Hoppas ni får det ni väntade er.
Kram
Regn, Regn, Spöregn
Det är inte bara himlen som fäller tårar...
Göteborg har under veckan haft väldigt mycket regn. Morgnarna har varit blöta inifrån och ut. Eftermiddagarna har varit lite bättre. Fredagen har bjudit på regn, spöregn, regn, uppehåll, regn, dugg, skur och smått regn. Härligt. Jag tycker om när det regnar. Gillar dock inte att bli blöt... Solen gör att det blir för varmt, så jag vet inte hur jag vill ha det. Temperaturen är perfekt, men solskenet saknas. Bör man efterlysa Solen?
Efter skolan åkte jag in till stan, för att gå till Tidpunkten och fråga Västtrafik some things. Fick kramat om Emma och bollat lite tankar, innan hon skulle ta tåget. Det var väldigt uppskattat. <3 Efter att ha lämnat av henne vid tåget, gjorde jag mitt ärende. Jag tog en nummerlapp och fick vänta hela 15 nummer! Jag kom tillslut fram och fick framfört mitt ärenede. Det gick bra och nej, jag blev inte arg. :) *Stolt*
Göteborg har under veckan haft väldigt mycket regn. Morgnarna har varit blöta inifrån och ut. Eftermiddagarna har varit lite bättre. Fredagen har bjudit på regn, spöregn, regn, uppehåll, regn, dugg, skur och smått regn. Härligt. Jag tycker om när det regnar. Gillar dock inte att bli blöt... Solen gör att det blir för varmt, så jag vet inte hur jag vill ha det. Temperaturen är perfekt, men solskenet saknas. Bör man efterlysa Solen?
Efter skolan åkte jag in till stan, för att gå till Tidpunkten och fråga Västtrafik some things. Fick kramat om Emma och bollat lite tankar, innan hon skulle ta tåget. Det var väldigt uppskattat. <3 Efter att ha lämnat av henne vid tåget, gjorde jag mitt ärende. Jag tog en nummerlapp och fick vänta hela 15 nummer! Jag kom tillslut fram och fick framfört mitt ärenede. Det gick bra och nej, jag blev inte arg. :) *Stolt*
Det är fredag idag. Då fär man köpa godis. Jag gjorde det. (a) Efter en lång väntan känns det underbart att få äta mumsigt mums. <3 Hoppas på att det finns något kvar till teven och Talang ikväll. Det bör det finnas, för till middag blir det tacos. En klassisk fredagskväll helt enkelt.
Hoppas ni får en trevlig start på helgen!
Kram
Ambassadör för Rättvisemärkt
Efter att under sex tillfällen ha gått en kurs om Rättvisemärkt, är jag nu färdig ambassadör. Jag har fått ett diplom! >.<
Det har varit väldigt intressant. Jag har lärt mig mycket, som jag inte visste någonting om förut. Rättvisemärkt är en oberoende produktmärkning. När du väljer Rättvisemärkt bidrar du till förbättrade arbets- och levnadsvilkor för odlare och anställda i utvecklingsländer. Det är svårt att hjälpa andra människor, när man inget vet. Därför tycker jag att du ska gå in på hemsidan för Rättvisemärkt. Du kan göra skillnad! Do it!
Var med och gör skillnad!
Rättvisemärkt är en utvecklande process.
Det tar tid, men ger resultat.
Det har varit väldigt intressant. Jag har lärt mig mycket, som jag inte visste någonting om förut. Rättvisemärkt är en oberoende produktmärkning. När du väljer Rättvisemärkt bidrar du till förbättrade arbets- och levnadsvilkor för odlare och anställda i utvecklingsländer. Det är svårt att hjälpa andra människor, när man inget vet. Därför tycker jag att du ska gå in på hemsidan för Rättvisemärkt. Du kan göra skillnad! Do it!
Var med och gör skillnad!
Rättvisemärkt är en utvecklande process.
Det tar tid, men ger resultat.
Preliminär intagning
Väntan är över. Jag har kollat mitt besked om intagningen till gymnasiet. Gissa vilket jag kom in på? Vittra! Mitt förstahandsval. Det första jag gjorde, efter att ha öppnat kuvertet, var att ringa pappa. Han ville så gärna veta, därför fick han höra min första reaktion. Jag blev väldigt glad. Jag har gått och grubblat länge och nu bestämt mig för att inte ändra någonting. Jag hoppas att jag får behålla platsen, som jag blivit erbjuden. Det känns väldigt bra. Varje gång jag tänker på mig själv, som gymnasieelev, befinner jag mig på Vittra. Jag tror det kommer bli jättebra där. Nu kan man bara hoppas att jag kommer in, även på den definitiva intagningen, som sker i slutet av juli. Beskedet om definitiv intagningen kommer på posten senaste den 1 juli. Hoppas ska jag verkligen.
Ett sommarjobb!
Jag har fått ett sommarjobb! :D
Sommarglad!
Hihi, lat som jag är, så är det självklart mammas förtjänst. Hon fick reda på detta av en förälder, vars barn gick i min klass under mellanstadiet. Niorna i stadsdelen kan tydligen få sommarjobb av kommunen. Jag går ju inte i skola där jag bor, vilket gör att jag inte fick den informationen. Mamma ringde ett samtal och jag fick hem ett brev med information. Jag skulle också fylla i vad jag skulle vilja jobba med. Det fanns elva alternativ att välja mellan och jag ringade in hälften. När jag kom hem idag, låg det ett brev på min säng. Jag har fått ett jobb inom lokalvården. Spännande!
Tack mamma.
Sommarglad!
Hihi, lat som jag är, så är det självklart mammas förtjänst. Hon fick reda på detta av en förälder, vars barn gick i min klass under mellanstadiet. Niorna i stadsdelen kan tydligen få sommarjobb av kommunen. Jag går ju inte i skola där jag bor, vilket gör att jag inte fick den informationen. Mamma ringde ett samtal och jag fick hem ett brev med information. Jag skulle också fylla i vad jag skulle vilja jobba med. Det fanns elva alternativ att välja mellan och jag ringade in hälften. När jag kom hem idag, låg det ett brev på min säng. Jag har fått ett jobb inom lokalvården. Spännande!
Tack mamma.
Söker
Jag vill så himla gärna träffa Katarina von Bredow. Om inte det går, vill jag i alla fall kunna skicka ett mejl till henne. Jag vill få svar på alla de frågor jag har om boken 'Syskonkärlek'. När jag läste den, var de så mycket känslor. Min hjärna säger att jag nog behöver nog prata med någon, som verkligen är lika insatt som jag - helst någon som kan ge svar. Varför jag berättar detta för världen vet jag inte själv. Kanske hoppas jag att Katarina en dag ska se detta inlägg och ta kontakt med mig... Det skulle vara underbart!
Jag kollar runt lite... En kompis sa något om att det finns en film som heter 'Syskonkärlek'. Kan det stämma? Är det då Katarinas bok, som blivit film, eller är det något helt annat? Har de gjorts filmer på denna underbara författares mästerverk?
Jag fortsätter mitt sökande efter svar...
Jag kollar runt lite... En kompis sa något om att det finns en film som heter 'Syskonkärlek'. Kan det stämma? Är det då Katarinas bok, som blivit film, eller är det något helt annat? Har de gjorts filmer på denna underbara författares mästerverk?
Jag fortsätter mitt sökande efter svar...
Måndag igen
Då var det måndag igen. Jobbigt. Jag gillar inte måndagar. Man blir trött, seg och deppig av att tänka på att man har hela veckan framför sig. Ja, jag kan hålla med om att man egentligen borde vara glad, för att man har något att se fram emot, men av någon anledning gör måndagar mig bara ont...
Jag vaknade mitt i natten. Klockan var väl strax efter två. När det första man tänker på, när man vaknar upp ur en djup sömn, är en stor flaska vatten, då är man rejält törstig. Jag vinglade ut i vardagsrummet och in i badrummet. Där drack jag som en disktrasa, innan jag sömnig som John Blund's mest trogne kund gick och la mig igen. Problemet var då att jag inte kunde somna. Jag låg och vred mig och vände på täcket fram och tillbaka. Fönstret var öppet, så jag inbillade bara att det var för varmt i rummet. Himla typiskt. När klockan ringde halv sju imorse, då vaknade jag upp ur en blodig dröm. Jag minns inte vad jag drömde, bara att det vara massa blod.
Jag kom iväg till skolan. Pappa reagerade på att jag inte hade någon jacka på mig. "- Du kommer frysa." Ja, jag måste erkänna att det var lite kyligt idag. Samtidigt är jag inte dyster. Det var alldeles för varmt i fredags, när jag åkte till pappa, så jag är ändå nöjd. Man kan alltid hoppas att det blir varmare imon och på onsdag. Då kan jag alltid ta jackan på torsdag, om det är kallt.
Samling i aulan klockan nio. Varför? Jo, det har förekommit mycket skadegörelse på skolan. Rektorn har under dagen haft ett ordentligt snacka med alla elever på skolan. Jag vet ingenting om detta. Jag har knappt märkt att det har förekommit mer skadegörelse... Visst ser man klotter på sina ställen, men så har det varit under hela min tid på skolan. Vem är det då som förstör?
Spanska. Jag blir alltid lika deprimerad...
Under dagen har det skett massa små saker, som leder till irritation. Det är inget viktigt, men allt smått lägger sig på hög. Jag fick slängt lite skit på Oscar under lektionen i fysik. Övrig skit lagras på högen, som växer mer och mer för varje dag. Springa känns inte alltid, som den bästa lösningen... Jag satt och tecknade under lektionen istället. Jag vet att det bara är jag själv som förlorar på det, men jag vinner ändå lite lugn på det. Får jag inte kladda, då går jag nog i taket!
För övrigt känns det som att hela världen är suddig. Ingen är 'extra glad' eller 'extra ledsen'. Alla är bara lika platta och slöa. Eller... Kanske är det bara jag, som har slutat sett skillnader.
Suddig värld...
Kram
Jag vaknade mitt i natten. Klockan var väl strax efter två. När det första man tänker på, när man vaknar upp ur en djup sömn, är en stor flaska vatten, då är man rejält törstig. Jag vinglade ut i vardagsrummet och in i badrummet. Där drack jag som en disktrasa, innan jag sömnig som John Blund's mest trogne kund gick och la mig igen. Problemet var då att jag inte kunde somna. Jag låg och vred mig och vände på täcket fram och tillbaka. Fönstret var öppet, så jag inbillade bara att det var för varmt i rummet. Himla typiskt. När klockan ringde halv sju imorse, då vaknade jag upp ur en blodig dröm. Jag minns inte vad jag drömde, bara att det vara massa blod.
Jag kom iväg till skolan. Pappa reagerade på att jag inte hade någon jacka på mig. "- Du kommer frysa." Ja, jag måste erkänna att det var lite kyligt idag. Samtidigt är jag inte dyster. Det var alldeles för varmt i fredags, när jag åkte till pappa, så jag är ändå nöjd. Man kan alltid hoppas att det blir varmare imon och på onsdag. Då kan jag alltid ta jackan på torsdag, om det är kallt.
Samling i aulan klockan nio. Varför? Jo, det har förekommit mycket skadegörelse på skolan. Rektorn har under dagen haft ett ordentligt snacka med alla elever på skolan. Jag vet ingenting om detta. Jag har knappt märkt att det har förekommit mer skadegörelse... Visst ser man klotter på sina ställen, men så har det varit under hela min tid på skolan. Vem är det då som förstör?
Spanska. Jag blir alltid lika deprimerad...
Under dagen har det skett massa små saker, som leder till irritation. Det är inget viktigt, men allt smått lägger sig på hög. Jag fick slängt lite skit på Oscar under lektionen i fysik. Övrig skit lagras på högen, som växer mer och mer för varje dag. Springa känns inte alltid, som den bästa lösningen... Jag satt och tecknade under lektionen istället. Jag vet att det bara är jag själv som förlorar på det, men jag vinner ändå lite lugn på det. Får jag inte kladda, då går jag nog i taket!
För övrigt känns det som att hela världen är suddig. Ingen är 'extra glad' eller 'extra ledsen'. Alla är bara lika platta och slöa. Eller... Kanske är det bara jag, som har slutat sett skillnader.
Suddig värld...
Kram
Jag ska skriva!
Efter att ha läst boken 'Syskonkärlek', som är skriven en Katarina von Bredow, har jag nu (tror jag) lyckats ta mig över tröskeln av rädsla. Jag vet inte vad som hände, vad som fick mig rädd. Kanske var det tanken på att jag aldrig kommer kunna skriva lika bra som Katarina. Alla ord jag skrev kändes meningslösa. Samtidigt gjorde jag helt fel; Jag jämförde mig själv, en amatör, med en professionell författare. Jag har nu beslutatt mig för att göra slag i en idé jag har haft länge. Jag vet inte om ni minns min idé jag hade för ett tag sen: 'När ingen ser'. Jag tänkte försöka mig på en fortsättning. Tyvärr kanske jag ska säga, eller så blir det bara bättre, har jag beslutat mig för att ändra hela meningen med berättelsen. Jag hade en idé om vad den skulle handla om, men har nu fått en ny idé, som jag ska försöka få in i mitt gamla försök. Vi får helt enkelt se hur det går...
Vill ni ha uppdatering och lite läsning av "boken"? Säg till, så kanske ni får en snutt att läsa här och var.
Kram
Skapande gör mig lugn
Jag har varit väldigt nere idag. Anledningen vet jag inte. Tankarna har gått mellan det förflutna och framtiden som väntar. Har legat på sängen större delen av dagen, men tog mig till slut upp på fötter. Pyssla är något av det bästa jag vet! Kollade igenom hyllan med pärlor och snören. Jag hittade en ring i metall och började av den tillverka en nyckelring. Den blev lite fin...
Min nyckelring.
Hittade lite olika pärlor och små hängen.
Det rosa bandet fick bli en liten detalj
och samtidigt en praktisk lösning.
Jag tror jag mår bättre av att använda min kreativa sida. Det ger frihet på mitt eget sätt. Scrap-bookingen är också ett sätt för mig att koppla av. Det är lite kul också. Det är inte bara avslappning, men gör ju också nytta, exempelvis glädjer familjen eller gör lite finare i fotoalbumet. Baka är ju också en typ av kreativ sysselsättning. Det är gott och roligt och mycket billigare, än att ta sig till ett café och fika.
Pärla eller baka.
Vad får dig lugn?
Kram
Chokladbollar
Recept på Chokladbollar <3
Jag blev hilma sugen på något gottigt, så jag beslutade mig för att göra chokladbollar. Det är sällan vi får något extra, förutom chokladbitar på fredagar. Visst kan jag köpa eget godis, om jag vill, men det har inte blivit så.
Pappa och L uppskattade mitt förslag mycket, så det kändes bra att stå där nere och rulla bollarna. (a)
Nu ska vi njuta av bollarna med smak av choklad!
Puss
Äntligen redo
Jag är nu redo att öppna brevet, men nej, det ligger det inte i väskan. Antagligen har jag lagt ut brevet någonstans, troligtvis i mitt rummet hos mamma. Så himla typiskt. Jag har burit med mig det i väskan, sen jag fick det, men nu när jag äntligen är redo att öppna det, då har jag det inte. Vad ska jag säga?
Jag vet inte vad jag vill. jag har bara suttit hela dagen. Inte gjort ett skit, bara varit hängig. Tänkte att det kanske var mitt sätt att förbereda mig på... men... Jag är besviken. Jag vill inte. Nej.
Jag tänker inte gå in och kolla resultatet på Indranet, no chance.
No inspiration
Jag vet inte vad. Jag vill skriva, men kommer inte på något att skriva om. Idéer ploppar upp i huvudet hela tiden, men jag fastnar inte för någon. Kanske är det för att jag är rädd. Boken som jag läste i veckan, 'Syskonkärlek', den har verkligen satt sina spår. Jag tänker konstigt. Det är lite jobbigt och kommer säkert leda till något dumt...
Solen skiner och jag sitter inne. Borde jag gå ut? Orkar inte. Men fota, det tycker jag ju om. Nej, inte idag. Hm... Jag vill ha äventyr!
Antar att jag borde kolla beskedet om intagningen till gymnasiet idag också... Jag tror jag gör den stunden för stor. Hur svårt är det? Som Joseph sa: "Bara gör det, som att ta bort ett plåster!" Ja, kanske är det så lätt...
Solen skiner och jag sitter inne. Borde jag gå ut? Orkar inte. Men fota, det tycker jag ju om. Nej, inte idag. Hm... Jag vill ha äventyr!
Antar att jag borde kolla beskedet om intagningen till gymnasiet idag också... Jag tror jag gör den stunden för stor. Hur svårt är det? Som Joseph sa: "Bara gör det, som att ta bort ett plåster!" Ja, kanske är det så lätt...
Sommartecken
Kväll i början av sommaren...
Det känns lite konstigt att sommaren redan är här. Jag har inte riktigt haft tid att förbereda mig. När vi stod och väntade på att alla passagerarna skulle gå av båten, då kom alla minnen upp så tydligt. Självklart har man minnen från hela året och jag tänker nog rätt mycket - speciellt nu av någon konstig anledning...
Folk kommer bärandes på väskor, packning och solglasögonen sitter prydligt på näsan. Vad är det egentligen som drar alla människor till öarna? Jo, det är väl sol och bad, eller? Själv har jag aldrig upplevt hur det är, hur det känns att åka iväg för att bada. Jag har aldrig bott i stan. Istället har mina föräldrar har alltid bott nära havet. Att sitta på buss eller spårvagn, för att komma till havet. Att inte kunna åka ner till klipporna, när man vill... De tankarna är långt borta. Jag tror det är något jag kommer sakna som vuxen. Jag tror inte att jag kommer stanna på ön hela livet. I stan eller en bit utanför kommer jag säkerligen bo. Hur blir det då med allt? När havet inte finns nära. Och fotopromenaderna, hur blir det med dem? Visst finns det vackert att fotografera i staden, men hur blir det med... allt? Jag vill inte tänka...
Pappa har ställt fram utemöblerna på altanen. Ännu ett tecken på att sommaren är här.
Det är väldigt många som har sjösatt sina båtar. De far och flyger av havsytan.
Målet med resan, nämligen hit, är väldigt speciellt för mig. Jag vet inte vad det är eller hur jag ska beskriva det. Fristad är inte rätt ord, eftersom detta är en plats jag bor på. Jag skulle hellre förklara det som skummet, en båt lämnar efter sig, när den hastigt smeker vattenytan med sitt köl.
Varmt som tusan är det också! Jag har under alla år lärt mig att en bussresa utan vatten, är som att gå i öken! Man dör av värmeslag! Så jag har nu tagit det kloka beslutet att alltid försöka ha med mig en flaska vatten i väskan.
På tal om väska, så tycker min syster att jag ser ut som en nörd i min ryggsäck. Vad tycker ni om ryggsäckar? Är det nördigt att använda? Vad ska man annars ha? Jag började med ryggsäck i höstas, tror jag det var. Jag kände att min rygg inte klarade av att bära alla böcker. Dessutom klarar inte själva väskan det heller...
Kram
