Något av det bästa jag vet, är när man ser hur den blå cykeln står där igen. Precis som förra året, står den lutad mot häcken. Varför jag älskar detta så mycket, är för att då vet man att sommaren är här. Med cykeln kommer nämligen sommarens grannar. De som bor ovanför farfar har bott där i över 40 år!  Tänk att de kommer hit var eviga år. Det måste ju vara något som drar? (a)

När jag cyklade upp för grusbacken, såg jag att granne stod där och klippte häcken. Jag blev så lycklig! Det var längesen vi sågs sist. När jag var yngre sågs vi mycket ofta. Jag har alltid vart social av mig, så det var inget konstigt med att jag på somrarna var uppe och hälsade på hos dem. Nu var det flera år sedan jag var uppe hos dem. Det kan nog bero på deras barnbarn. Andreas är ett år äldre än mig. När vi var yngre, umgicks vi på somrarna, Inte överdrivet mycket, men vi lekte ibland. Det finns en del fina minnen med honom...
För några år sedan hade vi en härlig sommar tillsammans. Jag minns att jag var uppe hos honom och bytte kulor. (Under min barndom har jag bytt allt mellan himmel och jord; bokmärken, klistermärken, kulor, goggosar, pokémon-kort, frimärken...) Det var också Andreas som lärde mig spela Bluff-stopp. Vilka minnen... Det har gått en tid sen dess. Det året, då jag skulle börja åttan, såg jag honom igen. Jag kände inte alls igen honom. Han hade verkligen växt och såg mycket äldre ut. Förra året såg jag honom inte alls. Det skulle vara kul att träffas i sommar. Om han känner igen mig och överhuvudtaget minns mig, har jag ingen aning om. Jag skulle i vilket fall som helst bli väldigt glad, om jag bara fick hälsa på honom. Vi behöver ju inte umgås, så som vi gjorde, när vi var yngre. Kanske kan vi åka ner till stranden eller helt enkelt bara sitta och snacka. Det skulle vara kul. Jag drömmer...


Det är speciellt. För heligt. Inget kan överstiga detta.