Så här i juletid tänker jag mycket på mina nära - både på de från förr och på dem som idag förgyller mitt liv. Där finns saknaden och skratten. Känslorna blir jag ständigt påmind om. Minnena är många. Men ändå alltför få... Tankarna vandrar främst till två av mina (en gång) närmaste vänner; (idag) en främling och en fånge. De har båda sonat sina brott och jag har än en gång fallit offer för tiden. Det sägs att vårar och vintrar läker sår, men jag har svårt att tro att hösten kan rena. Sommaren kommer med all säkerhet igen, men jag vet inte om jag får uppleva den. Tankarna på mina nära, och kära. Vi har förenats för att sedan bryta upp. Vi har träffats för att sedan gå skilda vägar. Och jag saknar. Kvar står jag och känslorna är många. I min hand finns ett minne och jag kan släppa taget. Men jag håller kvar det. Utan en identitet är jag ingenting alls. Det samma gäller dig; du älskade, du främling, du fånge. Så saknad. Bara i mitt liv.

Vi väntar med spänning in det nya året. För det kommer.
Det gör det alltid efter Julafton och dagarna som kvarstår i december.

Så här i mellandagarna passar jag och min familj på att smälta julmaten, spela sällskapsspel, se på film och mumsa på julgodiset som (självklart) inte har tagit slut än. För trots att vi är riktiga gottegrisar i min släkt är de över tio sorterna av godis inte lätt att trycka i sig under en och samma dag. På Julafton äter man så mycket mer att det tillslut är julgodiset som står en upp i halsen. Därför är det bättre att faktiskt kunna njuta av godiset som med omsorg har gjorts under både nätter och dagar de sista tillfällena innan jul, eller hur?

Rickard har varit vid min sida de senaste dagarna, skolavslutningen passerade i all hast och en kväll på juliga Liseberg har jag också kunnat bocka av på min lista för december. Och än är det inte slut. Innan nästa år är här har jag förhoppningsvis hunnit njuta ännu mer av tiden med familjen, packat den stora väskan och med bil tagit mig genom vårt land för att fira in det nya året en bit utanför vår huvudstad. Och Rickard han finns med, så också de kommande två veckorna.

Jag hoppas att ni alla har haft en riktigt trevlig jul med mycket gemenskap och god mat.
Ta vara på varandra. Kram.

När jag gick hemifrån i morse kunde jag inte ana att mina regnbyxor skulle komma så väl till pass. Jag tror egentligen att ingen hade räknat med så mycket kaos, som vädret i Göteborg denna dag skapade för trafiken. Jag fick ett telefonsamtal från mamma tidigt på eftermiddagen, där hon beklagligt nog meddelade att det inte skulle bli någon träning för vår del. Mina kläder var i hennes bil och hon hade inte ork att försöka ta sig in till centrala stan, i och med att Älvsborgsbron var avstängd som en följd av den kraftiga blåsten. Min shoppingrunda på stan blev dock av - och den blev dessutom längre än jag hade planerat. När det kom fram att det med nöd och näppe gick att ta sig hem - med en sisådär någon timmes försening på samtliga platser i staden – fruktade jag inför att försöka ta mig hem. Jag stannade kvar i stan så länge jag orkade (och hann på så sätt köpa riktigt många julklappar), med förhoppning om att det skulle gå lättare att komma hem efter den värsta rusningen. Den första bussen som kom, tjugofem minuter försenad men inget som påverkade mig, visade sig bli full och där med fick jag inte åka med. "Jag tar nästa buss", tänkte jag optimistiskt. Det beslutet ändrades dock snabbt, när det från en osäker källa kom fram att det var en och en halv timme kvar till nästa buss beräknades avgå. Då tog jag mina kassar och gick... Det blåste ordentligt och vattnet piskade mig i ansiktet. Jag fick en känsla av att jag transporterades bakåt, istället för i den riktning som mina ben bar mig. Det kom en buss mot området där jag bor, men den linjen tar en himla omväg. Jag övervägde mina alternativ och hoppade tillslut på den bussen. Linjer som gick närmare mitt hem skulle komma om några minuter - eller inte alls.

Slutligen var jag hemma; efter en lång dag på stan, påmind om träningsvärk i låren och med fuktiga regnkläder. Mina jeans var dock torra, tack vare regnbyxorna...

Hur klarade ni er idag? Göteborgare, är ni oskadda?
Övrigt folk, har ni kommit hem med hälsan i behåll?